Jag hjälper till att sätta upp en föreläsning med projektor i ett rum vi vanligtvis inte har föreläsning i. Där sitter ett gäng studenter, och den manliga influgne professorn från Amerika. Professorn sitter där med armarna i kors och pekar och domderar att jag ska ställa projektorn där, han vill ha en stol där, kan jag hämta ett block och en penna... Jag kokar inombords, för sättet han domderar på är inte ok någonstans. Förväntar mig att höra ett "men lilla gumman" när som helst.
Är äntligen klar, och tänker att jag ska få slippa honom. Men ser att det ligger sladdar vid ett ställe där många kommer gå så jag talar om att jag är klar och bara ska hämta en tejprulle och tejpa sladdarna.
Han: "oh dear you don´t need to do that"
jag: "I need to do it so that nobody trips on the wires, plus the equipment is expensive."
han: *skrattar* "you really think someone is going to fall?"
jag: "There could also be a fire and if people panic and trip over the wires its not going to be pretty" *ler diplomatiskt, ignorerar skrattet och hånleendet som kommer efter. Är på väg bort för att hämta tejprulle*
han: "Do not. Tape the wires." *tittar på mig med sträng blick*
jag: "I am going to tape the wires." *går och hämtar tejprulle, går tillbaka och börjar tejpa*
han: *lutar sig över och sneglar på min rumpa* "Ill let you do it since you want to tape the wires so much. But I want you to know its unnecessary. Really, all you are doing is delaying me"
jag: *tejpar klart och går*
Får jag nobelpris i diplomatism nu? Letar just nu febrilt efter en stekpanna jag kan banka mig i skallen med för jag är så vansinnigt irriterad.