Störigt då (i morse), men nu kan jag skratta åt det. Jag sitter i receptionen, klockan är 10 och en man lufsar in, han har inte badat på minst två veckor...
Han: Jag ska på intervju!
Jag: Så trevligt, vem ska du träffa? och vilken tid?
Han: Jag ska träffa X, Klockan 11.
Jag: Ja... du är ju här i god tid, jag tror det bästa är om du sätter dig där och väntar *pekar och håller på att storkna av stanken*
*Han går iväg. Kommer tillbaka fem minuter senare*
Han: Det är IT tjänsten.
Jag: Jaha ja.
Han: Jag är en riktig hacker. Jag är känd.
Jag: Okej... Ja det låter ju bra. *håller på att storkna av stanken igen*
Han: Alltså. *Han lutar sig över mitt skrivbord så stanken blir värre och kollar på min mobil och min dator* Alltså, allt det där kan jag hacka hur lätt som helst för det är osäkert.
Jag: Okej... ???
Han: Ser du den här? *Tar fram en mobiltelefon*
Jag: Mmm
Han: Det här är min mobil och den går INTE att hacka!
Jag: Nähe, ja det är ju bra.
Han: *lutar sig mot skrivbordet så stanken blir ännu värre* Det gäller att veta vad man gör nuförtiden, det är inte säkert i den här digitala världen. Jag kan hacka mig in varsomhelst men jag kan också stänga ut vilken hacker som helst för jag är bra på att hacka.
Jag: Nä ja det är ju jättebra att man är medveten *håller på att få panik* Om du vill kan du gå upp en trappa och ta kaffe medan du väntar DÄR UTE *pekar igen, vill kunna andas igen*
Han lufsar iväg och sedan ser jag att han sätter sig med en kaffekopp utanför. 20 minuter går utan att han dricker kaffet, och sedan häller han ut det i en blomkruka... I samma veva kommer kollegan han ska träffa, och tar med sig honom till sitt kontor. Fem minuter senare kommer de ut och han lufsar iväg, tar med sig papperskoppen?
Tydligen hade han noll och inga av de kunskaper han påstått sig ha på telefon och i cv och hade sagt att "Det är ju inte det som räknas"
Alltså what?