Sv: Stora Snacktråden tre
Knuffar upp tråden genom att lufta lite tankar.
Milton har en kompis på förskolan som han brukar prata lite om. Till exempel brukar jag kunna locka med Milton till hallen för att börja klä på sig ytterkläderna de morgnar han är lite motig genom att prata om kompisen, då springer han ut och hoppar i stövlarna direkt.
En dag för ett par veckor sedan hade Milton ett långt rivmärke på kinden. Jag såg det inte förän vi var hemma och just vid hämtningen var Milton ute med en annan avdelning så det fanns ingen personal som kunde informera mig om vad som hänt. När jag frågade Milton berättade han att det var kompisen som hade gjort det. Jag glömde fråga personalen om händelsen dagen efter.
Sen dess har han vid flera tillfällen berättat om hur kompisen slagit honom. Jag brukar fråga om han vet varför kompisen slår och om Milton slår kompisen men han säger att han inte slåss (jag är generellt för att lita på sina barn men på denna punkt kan jag inte helt lita på min treåring
).
På senare tid har Milton i högre utsträckning än vanligt varit nedstämd vid lämning, vilket inte alls behöver betyda något - han är ofta lite ledsen men sen går det över så fort jagkommit utanför dörren - men kompisen kommer ofta och möter Milton när vi kommer in och då blir Milton arg (rädd?) och alldeles anti, vill inte ta av mössa/hänga upp jackan/ha frukost. Jag har tidigare avfärdat det som morgonhumör, det kan lätt svänga på morgnarna hos oss båda
, men idag (när Milton redan från början var upprörd till tårar) daskade kompisen till Milton på armen när jag satte ner honom i kapprummet.
Jag sa ifrån till kompisen och kände att jag behövde veta hur situationen är mellan dem men de som jobbade på morgonen var en ny vikarie och en (toppen)pedagog från en annan avdelning.
Förhoppningsvis finns någon ordinarie personal på plats i eftermiddag så jag får veta om det är ömsesidigt gnabb och hur de hanterar problemet. Frustrerande väntan dock för jag vill ju inte att Milton ska behöva må dåligt p.g.a. kompisen... Kopplingen kompisen möter i kapprummet - vill inte klä av sig gjorde jag idag.
Och mitt i våndan inser jag att det är små barn - små bekymmer. Om tio år är det väl mobbning istället.