Sv: Stora diskussionstråden
Typ som jag då!
*KL*
Och jag skulle gärna vilja diskutera det här med överstrykning och gå fram till handen, för det tycker jag är spännande.
Så här skriver Bo Tibblin om överstrykning i sin blogg på Hippson:
Överstrykning ... är en direkt översättning från tyskan. Den engelska termen "Give and take" är egentligen bättre, för den talar om vad det egentligen handlar om. Det går till så att ryttaren på angiven plats i trav skall utföra tre moment.
1: För bägge händerna framåt i riktning mot hästens mun.
2: Vänta ett till två steg.
3: Tag mjukt tillbaka kontakten med hästens mun.
Hästen skall under dessa moment gå kvar i samma tempo och i samma form som innan. Detta är en mycket avslöjande övning och visar om hästen har egen balans eller om den är helt beroende av ryttarens hand. Den häst som ökar tempot eller ramlar framstupa visar på bristerna i grundutbildningen.
Det här är ju ett sätt att ge hästen handen som är besläktat med det som kallas "descente des mains" och som man även använder när man rider den högt utbildade hästen på hängande tygel - man ger då handen ganska snabbt just för att hästen ska förstå att den inte ska länga ut formen, och det är en kontroll att den är självbärig och lyhörd för vikt och skänklar.
Sen har vi den längning av tyglarna som vi gör när vi vill att hästen ska sträcka sig fram mot handen och länga sin form. Den som är ett bevis på att hästen är framme på handen. Där ger man hästen tygeln långsamt, så att den hinner följa med och möta upp med munnen.
Själv tycker jag att det sistnämnda sättet kanske är ännu viktigare som utbildningskontroll, eftersom jag tror att det avslöja ännu mer om hästen - om bågen är spänd, om den är lösgjord och går framåt. Och inte minst, om den går bakom hand. En häst som går bakom hand kanske stannar kvar i samma form om man gör överstrykning som Tibblin beskriver den, men den långsamma längningen betvivlar jag att man får.
Hur resonerar ni kring det här? Övar ni det till vardags. Jag vet att det ligger bra nära tävling nu, men båda de här sakerna är ju intressanta som utbildningskontroll oavsett om man tävlar eller inte.
Och så en följdfråga - hönan och ägget - om de här grejerna inte funkar, försöker ni fixa dem innan ni gör något annat, eller rider ni på och hoppas att det kommer med mer styrka? Eller är ni mer tillåtande för brister i det här när ni höjer kraven, och mindre tillåtande när hästen gör lättare grejer?