Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Eller kanske ett med Billy Allen-mundel?
Kul tanke. Men det stämmer inte alls på mig och de hästar jag haft. Jag går ihop med de flesta människor, undantaget de som är väldigt själviska och nedvärderande på andra (de kan jag "gå ihop med" men vill inte.) Men mitt stora sto är yberbossig och släpper ytterst få hästar inpå livet. Zeb får inte komma nära, hon kör ständigt med honom och hans matte funkar jag jättebra ihop med. Unghästen jag hade innan bossade också runt med de flesta hästar som kom i närheten. Han trodde han var kungen på jorden. (när han varit här i en vecka skrittade han lugnt på en liten volt och hade två äldre ston på en större volt runt sig. De travade och travade och fick inte sakta av för honom. Han höll dem i ett järngrepp. Efter en stund fick jag ta ur honom ur hagen så att de fick lugn och ro. Han var tre då och de andra vuxna djur, varav det ena stoet varit ledarsto i hela sitt liv. En faschinerande upplevelse.Jag tycker det är ett lustigt fenomen hur hästarna oftast går bra ihop om ägarna gör det!
Haha nä, jag inser att det inte är en teori som håller för granskning!
Hästar och människor är ju såklart olika. Men någon del av oss tror jag ändå hästarna speglar om man ägt en häst ett tag. T o m blicken/ansiktsuttrycket brukar ändras om hästen byter ägare. (Och säkert vid miljöbyten i allmänhet. Jag märkte skillnad på min när jag hade varit borta en vecka och haft hästvakt. Hästens blick/uttryck var plötsligt mycket mer likt hästvaktens andra häst.) Även om de inte nödvändigtvis blir exakt som vi för det.
Sawannas mamma har jag aldrig träffat, men enligt uppfödaren var hon väldigt timid och icke-dominant. Men Sawanna kan ju ha skaffat sig beteendet från någon annan häst i tidig ålder? Min ponny däremot, som också är rätt kaxig, har en mycket dominant mor, så att hon tagit över det beteendet är det nog ingen tvekan om. Att Polly och Sawanna gick ihop så bra redan från början tror jag beror på att de är så lika i sitt beteende.Man har ju forskat på ranghöghet och konstaterat att det till mkt hög procent är nedärvt fostringsmässigt från mamman till fölet. Ranghöga ston får ofta ranghöga ungar, då fölet studerar mamman från första stund och "adopterar" beteendet och förväntningarna rangmässigt, från henne.
Ja den unghästen var rätt speciell. Han var efter Troll och jag fick höra från en som jobbat i stallet där Troll stod, att hans avkommor ofta blev väldigt dominanta. Vet ju inte hur väl det stämmer, men på min stämde det bra. Han hade ju dessutom hos förra ägaren fått styra och ställa själv och dominansen fått fritt spelrum sas. Han trodde verkligen han var kung på jorden och det tog ett tag innan han insåg att det inte var så. Till hans försvar ska jag säga att han blev en helt exemplarisk häst att hantera, men det tog ett par år. (mycket möda och arbete, men jäklar vad jag lärde mig mycket under dent tiden)att ålder skulle spela in är lite av en gammal myt så som jag ser det. Det är ofta unga hästar som är ranghöga tar över omedelbart från äldre, sen ser man dock även att de inte riktigt kan hantera sin ranghöghet fullt ut om de är riktigt unga. Det som väl är mest uppseende väckande i din redogörelse är isåfall att unghästen var valack. det är mer sällan valacker regerar över ston rangmässigt på det sättet, men det händer. Valacker som inte vuxit upp med ston i blandflock har ibland problem att läsa av att det är skillnad på sto och valack i fråga om hur man bossar : )