Problem med ena höften/benet

[__sofia__]

Ännu en uppdatering - magnetröntgen visade att det är ett diskbråck nere i ländryggen. Läkaren frågade om jag ville gå vidare operativt, men jag bestämde mig för att testa lite mer med fysioterapi för att se om det hjälper. Det har varit lite bättre vissa dagar nu senaste tiden.

Jag kan tillägga att jag kommer byta fysioterapeut nu i samband med att jag fått diagnosen (vilket dock delvis beror på att den nya gör vardagen smidigare än den tidigare)

 

[__sofia__]

En liten uppdatering, delvis för att jag behöver skriva av mig och fundera på allt Så kanske inte den mest sammanhängande och förståeliga texten

Det har fortsatt att ändras, men inte någon tydlig förbättring - mer bara annorlunda. Vad, höft/rumpa och lår kan göra en hel del ont på morgonen första ca timmen, sedan brukar det lugna ner sig men kan komma tillbaka då och då. Men allmänt blir det bättre av att jag rör mig. Så utifrån hur min vardag är idag så är majoriteten av dagen inte ett problem - men det är definitivt ett problem på morgonen. Jag kan t.ex. oftast inte jobba på tåget nu mer då det oftast gör för ont för att kunna fokusera på jobbet efter de första 10 minuterna (30 minuter tågresa totalt). För en månad sedan var jag sjuk några dagar med en förkylning och var tvungen att ta det mer lugnt gjorde varenda steg eller rörelse ont, det enda som inte gjorde ont var att ligga på rygg. När jag började bli frisk tog det flera 1,5 timmes "pass" med rörelse (bita ihop, halta runt och svära, typ ) några gånger under 1-2 dagar innan det började gå ner till hur det normalt sett är. Jag har släkten i Skåne, och var nere och hälsade på i helgen - det gick okej att köra ner, men på vägen upp gjorde det ganska konstant ont och det första jag gjorde när jag kom hem var att ta två värktabletter och lägga mig ner några minuter. När jag kört ner och hälsat på tidigare i år (senast i somras) så har det inte varit så problematiskt. Jag har fått säga nej till jobbresa, då jag inte tror att jag klarar av att sitta ner så länge på resan dit. Allmänt mindre ilningar och avdomningar, men nerverna tar fortfarande emot så att det inte är möjligt att t.ex. luta mig framåt med rakt ben, sitta upp och lägga upp vänster ben på en fotpuff framför mig eller liknande. Jag har valt att inte gå på bio etc. för att jag inte vet om jag kan sitta ner på deras stolar i två timmar. Och liknande. Men rent tekniskt fungerarju vardagen ändå hyfsat.

Jag var på ryggkliniken idag för att diskutera alternativet operation. Det läkaren sa var att det troligtvis inte kommer bli bättre av sig själv utifrån hur det ser ut på röntgen och hur länge det varit (vilket jag hoppats på tidigare), utan alternativen är troligtvis följande: 1. leva med smärtan som är idag, och eventuellt att det blir värre i framtiden, 2. operera. Det är inte den typen av diskbråck som gör mest ont (vilket jag håller med om - jag har definitivt inte så mycket problem som en del andra haft), men det lät inte som om han trodde att det skulle läka av sig själv.

Jag har egentligen inte något problem med operation, annat än att rehaben gör vardagen krångligare de veckorna i och med att jag inte får bära så mycket etc. Dvs mest praktiska orsaker, att hitta på något sätt att ta hand om hästarna, ved, handla etc. Men det lät kanske också som om en operation nu gör att om jag får problem med annat diskbråck i framtiden (eller samma?) så kan man inte göra samma operation igen med det resultatet. Vilken smärta och problem kan man leva med? Hur mycket ska man behöva anpassa sitt liv? Hur skulle operation/inte operation påverka om jag vill ha barn i framtiden? Som det var nu bokade vi in att jag ska opereras i januari, men jag ska kontakta dem om det blir bättre innan det.

Läkaren sa också att även efter operationen så kommer ryggen vara extra känslig utifrån vad han såg på röntgen, då disken är tunnare än de andra etc. Så allmänt hade det varit bra att kanske väga några kilon mindre - och att t.ex. avramling från hästen inte är optimalt, eftersom det då är risk för mer smärtproblem. För andra gången på tre år åkte jag i tisdags av min häst - och landade på ryggen, men lite längre ner än problemområdet. Avramlingen var dock inte en freak accident eller så, utan jag har en häst som 80-90% av tiden är jättesnäll och lugn och trevlig - men samtidigt är hon hoppig av sig och reagerar på saker, har lätt för att bli spänd, ha åsikter, bli rädd för saker etc (dvs typen av häst som de jag tränat för inte nödvändigtvis vill hoppa upp på och testrida ). Egentligen borde jag kanske alltså inte ha kvar henne, eftersom hon är en "högrisk"-häst för avramlingar?