Ridsporten i allmänhet och dressyren i synnerhet går mot sin egen död.
Ska jag vara ärlig sörjer jag inte det minsta.
Min dröm är att hästen i framtiden mer kommer att användas i friskvård, terapi och för de med olika typer av handikapp.
Hästen är en fantastisk individ, men sporten är snart död. När tävlingarna försvinner så försvinner också alla pengar. Aveln kommer att behöva förändras (vilket jag personligen bara ser positivt på).
Den snälla, rejäla, hållbara hobbyhästen (i olika storlekar) kommer att prioriteras och aveln på tävlingshästen kommer mer eller mindre att försvinna.
Det är inte försvarbart att transportera hästar kors och tvärs över världen och sponsras av länder där mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet är obefintliga.
Jag tror att enda vägen framåt är att pengarna och tävlingarna försvinner.
Redan idag är det svårt att hitta trevliga, snälla, lättridna hobbyhästar. Inom Islandshästen går aveln mot långbenta höga benrangel med extrema rörelser och nerverna på utsidan.
Samma väg har halvblodsaveln varit på väg under lång tid.
Visst, det FINNS snälla, okomplicerade hästar att hitta, men de blir allt färre.