Spara till barnen?

[Raderad medlem 19815]

Det kan nog många göra utan att spara 250.000 i 18 år, i synnerhet om man äger sitt eget boende och amorterar.

Jag och min man hade absolut inte kunnat köpa en lägenhet om vi inte kunnat lägga in 200 000 som mina föräldrar sparat till mig. Vi bor i en trea i söderförort till Stockholm, inget fancy.

 

[Sedna]

Tycker du?
Vad menar du är att någon har bivit provocerad?

Ja, enligt den här tråden verkar de flesta ungar ha 250 000 när de fyller 18. Helt jädra sanslöst.

Jag känner mig som Oliver Twist i jämförelse med bukefalisternas femåringar.

 

[cirkus]

Vi äger kontot, men annars är det väl bara att hoppas BARNET tycker det var rätt beslut. Villkorade gåvor tycker jag är sådär, men jag kan inte hosta upp massa pengar bara sådär, utan sätter av en slant när det finns utrymme. Jag tycker inget av det är rätt eller fel, alla kan ju göra som de vill. Vi har vänner som inte lägger undan en krona åt sina barn men som istället investerar i sina fastigheter. Jag har inte den möjligheten, men kan jag ge en grundplåt till något viktigt så skulle det kännas bra för mig.

Håller med - det med villkorade gåvor är sådär. Det är därför jag undrade hur folk tänkte runt konton som barnen får fri tillgång till när de är 18. Självklart finns ju undantag - @Ninnurur 's dotter är ju ett sånt - hon har ett arv från sin far, en helt annan sak som jag ser det.

 

[Raderad medlem 6459]

Hur många är det som uttryckligen skrivit att barnet kommer få 250 000 vid myndighetsdagen?

Någon gjorde uträkningen att om man sparar barnbidraget varje månad tills ungen är 18 så blir det typ 250 000. Jag har snabbläst tråden och tyckte mig se att de flesta sparar hela barnbidraget + ev presentpengar.

Sen om barnen får pengarna när de är 18 eller 22 var väl inte riktigt poängen med mitt inlägg.

 

[Sedna]

Någon gjorde uträkningen att om man sparar barnbidraget varje månad tills ungen är 18 så blir det typ 250 000. Jag har snabbläst tråden och tyckte mig se att de flesta sparar hela barnbidraget + ev presentpengar.

Sen om barnen får pengarna när de är 18 eller 22 var väl inte riktigt poängen med mitt inlägg.

Du kanske ska läsa tråden lite mer noggrant

 

[Raderad medlem 6459]

Du kanske ska läsa tråden lite mer noggrant

Jag läser på mobilen när jag har tid så det blir lite hattigt. Däremot måste jag säga att jag inte tycker om att du citerade mig och kallade mig provocerad. Jag är inte provocerad alls, bara förvånad. I din värld kanske 226 000 kronor vid artonårsdagen är standard, så jag förstår då om det för dig är svårt att sätta dig in i att nån annan blir förvånad - men i min värld är det väldigt ovanligt. Bara mina rikaste vänner har fått så mycket när de blev myndiga (men då har de fått mer än så).

 

[lil-sis]

Min förhoppning är just en grundplåt till första lägenheten. Därmed inte sagt att det kommer bli så. Livet är långt och backigt.

 

[Sedna]

Jag läser på mobilen när jag har tid så det blir lite hattigt. Däremot måste jag säga att jag inte tycker om att du citerade mig och kallade mig provocerad. Jag är inte provocerad alls, bara förvånad. I din värld kanske 226 000 kronor vid artonårsdagen är standard, så jag förstår då om det för dig är svårt att sätta dig in i att nån annan blir förvånad - men i min värld är det väldigt ovanligt. Bara mina rikaste vänner har fått så mycket när de blev myndiga (men då har de fått mer än så).

Som man skriver får man svar

 

[Pontevecchio]

Hade jag för 15 år sen använt mina pengar som insats (var typ 35') hade jag fått en 1a i Sthlm som idag hade varit värd typ 1 miljon mer. Det är alltid lätt stt vara efterklok men som 20åring med hyreskontrakt kändes en häst roligare.

Man behöver inte vara dum i huvudet, som 18åring tänker man annorlunda.

 

[Melisen]

Vi sparar till sambons 5- åriga dotter, 500:-/månad men kontot är i vårat namn då vi vill att pengarna ska kunna användas i samråd med oss när det passar och har hon inte använt dom innan så får hon dom väl när hon flyttar till eget boende.

Till vår lilla tjej som är 9 månader sparar vi inga pengar nu. Vi sparar föräldradagar istället, tänker att tid tillsammans är mer värt än pengar på ett konto. Kommer att spara till henne så småningom.

 

[Mabuse]

Jag också. Det känns som ett mer eller mindre "måste" - eller norm - att man ska kunna överlämna en större summa pengar vid 18-årsdagen. Och jag tror aldrig att det var tanken att barnbidraget skulle gå till barnen när de är vuxna.

Jag tänker snarare att jag vill använda pengarna när barnen är små för att kunna göra roliga saker tillsammans och kunna spendera mer tid med varandra. Det tror jag i slutändan är mer värt än att få en klumpsumma när man ska flytta hemifrån.

En klumpsumma när man har fått jobb och ska flytta till egen lägenhet är ju ovärderlig, om man bor där det inte finns hyresrätter att få tag på. Har man inte det, så väntar åratal i diverse tredjehandskontrakt, inneboende, och annat. Dyrt, osäkert, och verkligen inget att stå efter.

 

[Hiddeous]

En klumpsumma när man har fått jobb och ska flytta till egen lägenhet är ju ovärderlig, om man bor där det inte finns hyresrätter att få tag på. Har man inte det, så väntar åratal i diverse tredjehandskontrakt, inneboende, och annat. Dyrt, osäkert, och verkligen inget att stå efter.

Är det så mycket enklare att ta ett lån på miljonbelopp, när man kanske bara lever på studielån? För mig verkar det rimligare att antingen dela bostad (sågjorde jag i många år som ny i Stockholm) eller att välja ngn annan studieort.

 

[*Gotlandsrusset*]

Ja, pengar alltså.
Gör ni det?
Ja vi sparar till vår son.
Hur mycket isåfall? Och vilken sparform?
Han fick ta över ett av våra aktiesparande, just nu är det väl uppe i ganska mycket pengar. Lägger även till 500kr i månaden.
Vad tänker ni att pengarna ska användas till? Och när kommer barnet/barnen att få tillgång till pengarna?
Moped,körkort,studier,lägenhet,bil osv. Han kommer inte få några större summor när han blir 18. Däremot en rimlig summa när han flyttar hemifrån.
Är nyfiken på hur andra familjer ser på det här!

Vi kommer även spara till nästa barn (om vi nu får upplev lyckan att få ett barn till).

 

[Mabuse]

Är det så mycket enklare att ta ett lån på miljonbelopp, när man kanske bara lever på studielån? För mig verkar det rimligare att antingen dela bostad (sågjorde jag i många år som ny i Stockholm) eller att välja ngn annan studieort.

Nej, som student lär man förstås inte köpa bostadsrätt, det har man knappast ekonomi till. Jag menar när man är klar med studierna, har fått jobb och kan ta lån, men ännu kunnat spara ihop några hundratusen till kontantinsats.

 

[Hiddeous]

Nej, som student lär man förstås inte köpa bostadsrätt, det har man knappast ekonomi till. Jag menar när man är klar med studierna, har fått jobb och kan ta lån, men ännu kunnat spara ihop några hundratusen till kontantinsats.

Jag skulle gärna hjälpa mina barn med en sådan uppgift, men jag hade förväntat mig att studenten i fråga först hade försökt att lösa sin situation själv. Om det innebär obekväma boendelösningar under en tid får det vara så. Jag hade inte utgått från att hen inte hade klarat att lösa boende på egen hand och avsatt pengar i förebyggande syfte. Det är ju ändå väldigt stora kontanta summor det handlar om - även för personer som jobbat länge - och jag värjer mig emot att det nästan förväntas av föräldrar att de ska skänka bort så mycket pengar till vuxna människor som bör kunna ta hand om sig själva.

 

[AraSlei]

Fast tack vare att jag fick en bra summa med pengar som mina föräldrar sparat och förvaltat väl under min uppväxt så har jag bott billigare än många av mina studiekamrater, just för att jag hade råd att köpa en bostadsrätt. Har dessutom haft turen att köpa och sälja i rätt tider, så att de där pengarna nästan har fördubblats.
Att jag kunnat bo så billigt har gjort att jag inte behövt ta studielån, utan kunnat leva på enbart bidraget och extraknäck.
Det kommer göra skillnad rent ekonomiskt i kanske 20 år framåt för mig, vilket jag är otroligt (!) tacksam för.

Vi har inga barn, men har absolut ambitioner att försöka spara så klokt som möjligt till framtida kids. Har man möjlighet att lägga undan pengar så ser jag absolut inga fel i det.

 

[Hiddeous]

Det kommer göra skillnad rent ekonomiskt i kanske 20 år framåt för mig, vilket jag är otroligt (!) tacksam för.

Men det är klart att en stor summa pengar eller en gratis bostad gör stor skillnad rent ekonomiskt - det är väl hela poängen. Jag skulle teoretiskt sett kunna köpa en lägenhet till mina barn om jag vill, men vari ligger det pedagogiska värdet i det? Tanken är ju att de ska klara sig utan min hjälp och lära sig i processen mot en egen bostad. Och om de nu gör det, vilket jag hoppas, varför ska jag då skänka bort en halv miljon bara för att?

 

[Ninnurur]

Men det är klart att en stor summa pengar eller en gratis bostad gör stor skillnad rent ekonomiskt - det är väl hela poängen. Jag skulle teoretiskt sett kunna köpa en lägenhet till mina barn om jag vill, men vari ligger det pedagogiska värdet i det? Tanken är ju att de ska klara sig utan min hjälp och lära sig i processen mot en egen bostad. Och om de nu gör det, vilket jag hoppas, varför ska jag då skänka bort en halv miljon bara för att?

Om man kan, är det då fel att hjälpa sitt barn? Jag hade inte överlevt efter sambons död om inte mina föräldrar köpt en lägenhet till mig och dottern. Hade de inte ställt upp hade jag tvingats bo kvar i den lägenhet där sambon dog som också var för stor och för dyr. Vi hade hamnat hos kronofogden och jag hade troligen blivit djupt deprimerad.

 

[AraSlei]

Men det är klart att en stor summa pengar eller en gratis bostad gör stor skillnad rent ekonomiskt - det är väl hela poängen. Jag skulle teoretiskt sett kunna köpa en lägenhet till mina barn om jag vill, men vari ligger det pedagogiska värdet i det? Tanken är ju att de ska klara sig utan min hjälp och lära sig i processen mot en egen bostad. Och om de nu gör det, vilket jag hoppas, varför ska jag då skänka bort en halv miljon bara för att?

Jag ser inte varför man inte skulle lära sig ändå? Det ena utesluter ju inte det andra.
Jag har flyttat runt i andrahand/kollektiv/med inneboende i 3 år innan jag köpte min lägenhet (efter att utöver det ha bott i kollektiv 3 år på gymnasiet), och det är så klart nyttiga erfarenheter, men knappast något livsavgörande.

Om du har möjlighet att göra det, varför skulle du inte? På ren princip?

Givetvis har inte alla möjlighet att hjälpa sina barn ekonomiskt, men om man har det tycker jag inte att det är fel.

 

[Hiddeous]

Om man kan, är det då fel att hjälpa sitt barn? Jag hade inte överlevt efter sambons död om inte mina föräldrar köpt en lägenhet till mig och dottern. Hade de inte ställt upp hade jag tvingats bo kvar i den lägenhet där sambon dog som också var för stor och för dyr. Vi hade hamnat hos kronofogden och jag hade troligen blivit djupt deprimerad.

Nej, om man behöver hjälp. Men här är ju förutsättningen att barnen kommer att behöva ekonomiskt stöd. Om mina barn inte själva anser sig behöva hjälp, varför ska jag då hjälpa dem?