Spara till barnen?

[Hiddeous]

Om du har möjlighet att göra det, varför skulle du inte? På ren princip?

Av samma princip som jag inte bygger pool åt dem, köper stall, eller andra dyra investeringar som de inte har bett om?

 

[AraSlei]

Av samma princip som jag inte bygger pool åt dem, köper stall, eller andra dyra investeringar som de inte har bett om?

Nämligen?

 

[Hiddeous]

Jag ser inte varför man inte skulle lära sig ändå? Det ena utesluter ju inte det andra.
Jag har flyttat runt i andrahand/kollektiv/med inneboende i 3 år innan jag köpte min lägenhet (efter att ha bott i kollektiv 3 år på gymnasiet), och det är så klart nyttiga erfarenheter, men knappast något livsavgörande.

Dels handlar det om att lära sig tjäna pengar tidigt - och har man ett mål med sitt sparande går det sannolikt fortare att nå det målet, än om man förväntar sig pengar utan motprestation. Dels handlar det om att betrakta dem som vuxna individer.

 

[Ninnurur]

Nej, om man behöver hjälp. Men här är ju förutsättningen att barnen kommer att behöva ekonomiskt stöd. Om mina barn inte själva anser sig behöva hjälp, varför ska jag då hjälpa dem?

Jag tror att inställning hos oss skiljer sig beroende på den bostadsmarknad man är van vid. Vi bor i Uppsala. Vill dottern plugga här så kommer hon troligen bo hemma eller så köper vi bostadsrätt, eftersom det är enormt svårt att få tar i hyresboende här. Att stå i hyreskö tidigt är inte heller någon idé eftersom det numera kostar pengar, vilket inte är kul att betala om hon inte kommer nyttja det.

 

[Hiddeous]

Nämligen?

De rider inte och kan inte simma. Så förutsättningen att de en dag kommer att behöva ha en pool eller en häst verkar lite dum. På samma sätt som att förutsätta att de kommer att behöva pengar till lägenhetsköp.

 

[AraSlei]

Dels handlar det om att lära sig tjäna pengar tidigt - och har man ett mål med sitt sparande går det sannolikt fortare att nå det målet, än om man förväntar sig pengar utan motprestation. Dels handlar det om att betrakta dem som vuxna individer.

Fast jag ser verkligen inte hur det ena utesluter det andra?

Tills jag köpte min lägenhet satt mina pengar i en fond som jag inte rört tidigare.
Jag jobbade, sparade, var lika begränsad i ekonomin osv precis som mina vänner som inte hade en fond med pengar hos banken.

 

[Hiddeous]

Jag tror att inställning hos oss skiljer sig beroende på den bostadsmarknad man är van vid. Vi bor i Uppsala. Vill dottern plugga här så kommer hon troligen bo hemma eller så köper vi bostadsrätt, eftersom det är enormt svårt att få tar i hyresboende här. Att stå i hyreskö tidigt är inte heller någon idé eftersom det numera kostar pengar, vilket inte är kul att betala om hon inte kommer nyttja det.

Jag har också läst i Uppsala och tyckte att det var en väldigt intressant erfarenhet. Jag delade lägenhet med en kompis, inga bekymmer för min del. Och det är trots allt lättare att välja en annan studieort än att spara flera hundra tusen kronor som skulle kunna användas till massor av annat.

 

[Ninnurur]

Jag har också läst i Uppsala och tyckte att det var en väldigt intressant erfarenhet. Jag delade lägenhet med en kompis, inga bekymmer för min del. Och det är trots allt lättare att välja en annan studieort än att spara flera hundra tusen kronor som skulle kunna användas till massor av annat.

Men det kanske inte bara är att välja annan studieort? Man kanske vill läsa något av SLUs program som inte finns någon annan stans?

 

[Hiddeous]

Fast jag ser verkligen inte hur det ena utesluter det andra?
Tills jag köpte min lägenhet satt mina pengar i en fond som jag inte rört tidigare.
Jag jobbade, sparade, var lika begränsad i ekonomin osv precis som mina vänner som inte hade en fond med pengar hos banken.

Javisst - men faktum är att dina föräldrar uppoffrade en stor summa pengar som de kunde ha rest för, eller byggt ut huset med, eller skänkt till välgörenhet, eller precis vad som helst. Din lägenhet hade ett pris och det priset låter i den här tråden som väldigt lågt, nästan trivialt, men ytterst få har flera hundra tusen sparade i kontanter på ett konto, även bland den vuxna och arbetande delen av befolkningen. Ändå verkar det vara en nästan givet att ett barn ska få de pengarna till skänks. Jag köper inte det argumentet.

 

[Hiddeous]

Men det kanske inte bara är att välja annan studieort? Man kanske vill läsa något av SLUs program som inte finns någon annan stans?

Ja, det får man ju värdera i fall till fall. Men risken att det program som ditt barn vill läsa inte finns någon annanstans måste ju bedömas som väldigt liten.

 

[Ninnurur]

Ja, det får man ju värdera i fall till fall. Men risken att det program som ditt barn vill läsa inte finns någon annan stans måste ju bedömas som väldigt liten.

Veterinär. Nu kan hon fortfarande ändra sig tusentals gånger men håller hon fast vid det så finns det ju inget annat val.

 

[Hiddeous]

Veterinär. Nu kan hon fortfarande ändra sig tusentals gånger men håller hon fast vid det så finns det ju inget annat val.

Inget val? Hur har mina föräldrar, mina kompisar och deras kompisar överlevt veterinär- och agronomutbildningar utan att köpa bostad?

 

[Ninnurur]

Inget val? Hur har mina föräldrar, mina kompisar och deras kompisar överlevt veterinär- och agronomutbildningar utan att köpa bostad?

Det är klart att det går. Men jag bor i stan nu, jag jobbar i byggbranschen. Jag vet hur bostadsläget ser ut nu och trots att det byggs för fullt överallt så lär det inte ljusna. Speciellt eftersom det till 90% byggs bostadsrätter. De få hyresrätter som byggs eller renoveras till vettig standard är hiskeligt dyra att bo i så det räcker inte studiemedlen till. Då är det vettigare att investera i en bostadsrätt som man kan få mer pengar för vid en försäljning sen. Speciellt om man inte måste ta något stort lån till den.

 

[Imogen]

Men då måste hela systemet med ansökan om bidrag ses över. Ska jag söka bostadsbidrag så måste jag skriva med hela dotterns sparande, trots att det är låsta pengar. Jag måste då också skicka med bilagor där överförmyndarnämnden intygar att pengarna är spärrade och inte går att användas hur som helst. Annars får jag inget bostadsbidrag, trots att jag varit långtidsarbetslös och deltar i fas 3 - dvs har väldigt låg inkomst.

Man kan ju tycka att i fall som ditt borde det kunna tas ett beslut om att pengar som kontrolleras av överförmyndaren inte ska räknas med!

Däremot rent generellt så går det ju inte att ha en regel om att pengar som står i barnens namn inte ska räknas

 

[Thomasine]

@Hiddeous Jag förstår inte ditt resonemang, det verkar som om du tror att sparande till barnen per automatik för till att barnen blir ekonomiskt oansvariga eller att det på något sätt hindrar barnen att tjäna egna pengar genom extra jobb.

Mina föräldrar sparade till sina tre barn men det var inget vi tre visste om innan det kom som glad överraskning. Alla tre fick lära sig att handskas med pengar, hade sommar- och extrajobb. Vi lärde oss att sätta upp mål och att spara till saker.

Jag bodde på 29 kvm, "rivningskontrakt" i studietiden i Göteborg och jobbade extra trots att jag redan då hade tillgång till ett, med den tidens mått, större arv efter farfar som jag sparade för framtida behov. När jag beslöt mig för att flytta utomlands fick jag pengarna som mor och far hade sparat till mig. Jag är personligen väldigt tacksam för att vi alla tre kunde börja våra vuxenliv utan ekonomiska bekymmer och det är mina syskon också.

Min man sörjde också för att hans tre barn hade ett startkapital i ryggen och efter som vi inte kunde få gemensamma barn bidrog jag också, med glädje, till mina bonus barn.

 

[Sedna]

Javisst - men faktum är att dina föräldrar uppoffrade en stor summa pengar som de kunde ha rest för, eller byggt ut huset med, eller skänkt till välgörenhet, eller precis vad som helst. Din lägenhet hade ett pris och det priset låter i den här tråden som väldigt lågt, nästan trivialt, men ytterst få har flera hundra tusen sparade i kontanter på ett konto, även bland den vuxna och arbetande delen av befolkningen. Ändå verkar det vara en nästan givet att ett barn ska få de pengarna till skänks. Jag köper inte det argumentet.

Diskussionen handlar inte om att man måste spara till sina barn utan att det
är okej att spara till sina barn om det är vad man vill. Vuxna människor gör vad de vill med sina pengar. Vad som är en uppoffring för dig är inte nödvändigtvis en uppoffring för andra.

Att sparade pengar gör att unga vuxna glider räkmacka utan känsla för pengar motsätter jag mig också. Det torde vara ytterst ovanligt att få en så stor summa att man inte lär sig hantera pengar och inte behöver kämpa i vardagen.

 

[AraSlei]

Javisst - men faktum är att dina föräldrar uppoffrade en stor summa pengar som de kunde ha rest för, eller byggt ut huset med, eller skänkt till välgörenhet, eller precis vad som helst. Din lägenhet hade ett pris och det priset låter i den här tråden som väldigt lågt, nästan trivialt, men ytterst få har flera hundra tusen sparade i kontanter på ett konto, även bland den vuxna och arbetande delen av befolkningen. Ändå verkar det vara en nästan givet att ett barn ska få de pengarna till skänks. Jag köper inte det argumentet.

Nej, för dem gjorde det ingen större skillnad att stoppa undan de pengarna. Jag tror att det är ganska få av exemplen i den här tråden som avstått saker som varit viktiga för dem för att kunna lägga undan si och så mycket i sparande.. Har man ändå gjort det aktiva valet så har man nog tyckt att det varit värt det, och då är det ju ingen större uppoffring.
Eftersom mina föräldrar var aktiva och insatta i sitt sparande så har pengarna vuxit mycket under årens lopp, slutsumman som blev hade varit ungefär en tredjedel om de bara satt dem på ett vanligt sparkonto. Det gör ju enorm skillnad i hur man väljer att spara när man gör det under så lång tid. Är man intresserad och lägger tid på det kan slutsumman bli ganska stor utan att insatsen är det från början.
Jag ser inte riktigt hur lägenhetens pris spelar någon roll, förutom att det blev avsevärt billigare för mig än att fortsätta hyra i andrahand som jag gjort tidigare. Oavsett är priserna i Stockholm sällan triviala, det tror jag knappt någon tycker.

Jag tycker inte att det är givet att barn ska få några större pengar av sina föräldrar till skänks, men om de skulle få det så ser jag det inte som något fel, vilket du verkar göra.

 

[Hiddeous]

Jag tycker inte att det är givet att barn ska få några större pengar av sina föräldrar till skänks, men om de skulle få det så ser jag det inte som något fel, vilket du verkar göra.

Nej, jag tycker inte att det är fel, det som är fel att det blir norm i trådar som denna, där andra som inte sparar får dåligt samvete eftersom de tror att de är något som alla gör och bör göra.

 

[Hiddeous]

Att sparade pengar gör att unga vuxna glider räkmacka utan känsla för pengar motsätter jag mig också. Det torde vara ytterst ovanligt att få en så stor summa att man inte lär sig hantera pengar och inte behöver kämpa i vardagen.

Jag har aldrig skrivit att de skulle sakna känsla för pengar, det är en tolkning som ligger helt utanför det jag har debatterat. Däremot är det en större känsla av välbefinnande - enligt min erfarenhet - att kunna klara sig själv, än att förutsättas att inte kunna göra det.

 

[Hiddeous]

@Hiddeous Jag förstår inte ditt resonemang, det verkar som om du tror att sparande till barnen per automatik för till att barnen blir ekonomiskt oansvariga eller att det på något sätt hindrar barnen att tjäna egna pengar genom extra jobb.

Nej, det har jag inte skrivit. Jag har skrivit att resan ofta är viktigare än målet.