Att hantera andras barn (utbruten från Skaffa barn eller inte)

Jag hade nog inga barnkalas innan jag fyllde 7 i alla fall, det var nog mellan 7-12. Nu var det 5-10 typ.
Jag gick på kalas hos mina förskolekompisar när jag var barn (är 40 nu..). Som jag mina det helt utan medföljande föräldrar. Mina barn har i samma ålder haft kalas också. En fråga, skrev du i inbjudan att föräldrar som vill stanna bjuds på kaffe (eller något liknande..)? Har jag alltid gjort och hos oss stannar de flesta föräldrar (även hos äldsta barnet när han fyllde 8). Är ju inte jättelätt att förstå hur man förväntas göra annars tänker jag om inbjudan bara går till barnen :)
 
Jag gick på kalas hos mina förskolekompisar när jag var barn (är 40 nu..). Som jag mina det helt utan medföljande föräldrar. Mina barn har i samma ålder haft kalas också. En fråga, skrev du i inbjudan att föräldrar som vill stanna bjuds på kaffe (eller något liknande..)? Har jag alltid gjort och hos oss stannar de flesta föräldrar (även hos äldsta barnet när han fyllde 8). Är ju inte jättelätt att förstå hur man förväntas göra annars tänker jag om inbjudan bara går till barnen :)
Minns inte om jag skrev det, jag gjorde kaffe. Men nu är det förbi i alla fall och vi hade trevliga kalas ändå :) och ingen behövde konversera föräldrarna. Hade bara varit mysigt tänker jag.
 
Minns inte om jag skrev det, jag gjorde kaffe. Men nu är det förbi i alla fall och vi hade trevliga kalas ändå :) och ingen behövde konversera föräldrarna. Hade bara varit mysigt tänker jag.
Utan kommunikation tänker jag att det är svårt att gissa sig till att du satt på kaffe ☕️ Skillnaden mellan din och min upplevelse kan kanske delvis vara att jag redan i inbjudan även bjöd in föräldrar (även om barnen så klart prio…). Härligt att ni ändå hade mysiga kalas 🥳
 
Minns inte om jag skrev det, jag gjorde kaffe. Men nu är det förbi i alla fall och vi hade trevliga kalas ändå :) och ingen behövde konversera föräldrarna. Hade bara varit mysigt tänker jag.

Fast det är ju inte lätt för föräldrarna att veta att du gjort om du inte sa det.
 
Fast det är ju inte lätt för föräldrarna att veta att du gjort om du inte sa det.
Men jag vet ju inte om jag skrev det eller inte för det för det första, för det andra är det typ tio år sedan. För det tredje trodde jag kanske att det var det normala att göra, hur skulle jag veta att det inte var normalt att stanna och fika på kalas med femåringar? Speciellt om det är första kalaset, enda ungen, en ny förskola och man inte blivit bjuden på några kalas eftersom de har en in-group, och man har ett bara för att få komma med på framtida kalas. För det fjärde, inte hänger i mammagrupper och cotterier av föräldrar och har en massa vänner som har miljoner barn. Men absolut, vi kan diskutera en tio år gammal kalasinbjudan och dess eventuella (eftersom jag inte vet om jag skrev kaffe eller ej) fel :)
 
Jag är rädd för barn, har aldrig behövt hantera barn, har aldrig heller behövt lära känna barn. Så fick jag egna av egen fri vilja och behövde således lära mig att även hantera andras barn om än med väldigt långa armar. Är i dags tacksam över barnen och deras vänner som även har skaffat oss föräldrar våra vänner. Vi är ett föräldragäng som har hängt i hop sedan öppna förskolan med våra 12:or som nu mer går i samma sporter. Så där får små och stora syskon hänga på om än de vill eller inte.

Men tillbaka till småbarnsåren så ville jag gärna att maken också skulle vara hemma när det kom kompisar över, han är så mycket bättre med att hantera barn än mig. Åren där kring förskoleklass och ettan var lite väl intensiva, barnen var som en gräshoppesvärm som drog fram i kvarteret, ena stunden hade man 8 stycken sjuåringar och tre småbröder springandes i källaren för att sedan höra hur skor plockades på i rask takt innan de drog vidare. Det var många messengergrupper på den tiden - har någon sett Kalle? Vet någon var barnen är? :) (vi fick införa lugna timmen i området vid klockan 12-13 på helger och lov för att förhindra att någon familj fick in 8 extra gäster till lunch medan andra stod och lagade lunch som ingen kom hem och åt)

Nu med barn på väg in i tonåren är det betydligt lugnare (än så länge) och roligare. Familjemiddagarna får lite mer krydda när det ringer på en kompis som får en cola och en andra middag (vi äter sent i vår familj) och lite trevliga samtal.

Jag tror det jobbigaste för mig är att jag är extrovert/introvert älskar att träffa nya människor, men när jag är hemma vill jag vara ensam med min familj eller väldigt betrodda nära vänner för att kunna ladda batterierna. Under gräshoppeåren fick jag inte riktigt den återhämtningen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 256
Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 474
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 073
Senast: Anonymisten
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 860
Senast: Palermo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • 🎄Jul 2024🎄
  • Säng
  • Hur visualiserar du ditt år?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp