Spara till barnen?

[Hiddeous]

Jag inser bara vad jäkla skönt det är att vara jag. Det är skönt att förstå pengar. Så skönt att vara trygg och nöjd med mina val - och ändå inte känna att jag behöver pracka på dem på någon annan eller bli rabiat över hur andra väljer att göra.

Jag skulle säga att du har valt att göra som de flesta andra i den här tråden - nämligen att fortsätta förhålla dig till pengar såsom dina föräldrar gjorde. Det verkar vara ett genomgående drag, att man ärver den strategin och håller den högst. Men man kan ju ändå kosta på sig att reflektera över sitt och andras beteenden, vad som blir konsekvensen i långa loppet och hur normerna ser ut, utan att det är någon svaghet. Snarare tvärtom, om du frågar mig!

 

[SaraMara]

Tja, om de hyresrätter som är intressant är de som motsvarar till exempel "fantastiska lägenheter på Söder", så är det ingen drömdeal. Mycket långt ifrån. Jag ser skäl att undvika att små barn växer upp i just mina kvarter. Lägenheten härrör sig från min partner. I den familjen var det mamman som flyttade hemifrån och han blev kvar. Det var kollektiv i den under ett antal år när han var ung.

Jag tillhör dem som har fått hjälp med bostad av mina föräldrar, och jag har även hjälpt min son att köpa en etta i en förort.

Och jag vet att det är klassrelaterat och att vi är bortskämda.

Sant, men tänker mest på läge och prisbild i och för sig. Med så billig hyra och fortf gångavstånd till jobbet hade jag sålt villan på studs typ (iaf när räntorna stiger, just nu bor vi för typ samma pris i villan, men det är ju inte ett evigt tillstånd).

Och ja, visst är det klassrelaterat. Jag hade dock haft svårt att ställa högre krav på en avkomma på självförsörjning än vad jag själv haft på mig under min uppväxt, hur ogärna jag än vill rätta in mig i någon slags medelklassnorm. Är liksom inte där jag skulle valt att göra revolt, finns andra områden...

 

[californication]

Ja, jag har skrivit samma sak men ingen har ens uppmärksammat det verkar det som. Så ignorerad är världen utanför innerstan .

I min förort kan man få tag i en stor tvåa med rätt kort varsel. Om man vill då.

Jag förstår verkligen inte vart det skulle vara. Jag försöker tänka, men nej.

Till vårt område är det ungefär 8.6 års kötid i snitt eller något sådant. Och i mitt område vill ingen bo. Eller ens besöka.

 

[Hiddeous]

Mer pengar = råd att köpa kvalitetsgrejer man verkligen gillar och har kvar istället för slit och släng.

Visst kan man "spara sig rik" om man vill. Jag har inte dock valt den vägen, eftersom jag för förtjust i att resa med mina barn. Och pengar är ju trots allt till för konsumtion. Oavsett vad man väljer att lägga dem på. Minst lär man ju konsumera om man inte har några pengar att handla för.

Att välja kvalitet som ett sätt att ta ansvar för miljön är väl också en typisk medelklassvärdering. Jag har haft den diskussionen många gånger med mina kollegor, som köpt sk kvalitetsgrejor (väldigt dyra märkeskläder) till sina barn. Det handlar inte i deras fall om att de har ett ekologiskt tänk, utan om att de vill försvara hutlöst stora summor på barnkläder med något mer lättsmält argument. Hade de tänkt ekologiskt, hade de köpt second hand och sluppit miljögifterna på kuppen.

 

[Raderad medlem 6459]

Till vårt område är det ungefär 8.6 års kötid i snitt eller något sådant. Och i mitt område vill ingen bo. Eller ens besöka.

Och vårt område är fult men knappast farligt, trots att många tror det.

Vi fick bevisligen hyresrätt här tidigare. Hade stått väldigt kort tid i kö.

 

[californication]

Och vårt område är fult men knappast farligt, trots att många tror det.

Vi fick bevisligen hyresrätt här tidigare. Hade stått väldigt kort tid i kö.

Mitt område är helt okej, men farligt. Livet är orättvist.

Jag har en teori om var du menar, nu när jag tänker efter. Vart det är relativt kort kötid ibland..

 

[Raderad medlem 6459]

Mitt område är helt okej, men farligt. Livet är orättvist.

Jag har dock lämnat hyressvängen och sitter nu i min fina lilla bostadsrätt. Dock i samma område - varför flytta mer än fem minuter bort liksom .

(sorry för OT!)

 

[Ullmerkott]

@Hiddeous
Det finns säkert alla varianter! Själv köper jag endast nya saker om de är nästintill perfekta enligt mina önskemål. Sedan behåller jag det tills det ramlar i bitar. Vill jag ha något nytt enbart för förnyelsens skull, vilket händer ytterst sällan då jag är uppfostrad till att man behåller det man har så länge det fyller sin funktion, handlar jag på second hand. Min klart största utgiftspost är nog maten, då jag gärna köper närproducerat, ekologiskt och gärna roliga produkter = över den normala studentbudgeten för mat.

Då är jag ändå extremt bortskämd, har både fått en fin lägenhet och alla fina prylar man kan önska sig. Förmodligen kommer jag ha kvar samma prylar om 10-15-50 år, eftersom de fortfarande kommer vara fina då.

 

[Imogen]

Visst kan man "spara sig rik" om man vill. Jag har inte dock valt den vägen, eftersom jag för förtjust i att resa med mina barn. Och pengar är ju trots allt till för konsumtion. Oavsett vad man väljer att lägga dem på. Minst lär man ju konsumera om man inte har några pengar att handla för.

Att välja kvalitet som ett sätt att ta ansvar för miljön är väl också en typisk medelklassvärdering. Jag har haft den diskussionen många gånger med mina kollegor, som köpt sk kvalitetsgrejor (väldigt dyra märkeskläder) till sina barn. Det handlar inte i deras fall om att de har ett ekologiskt tänk, utan om att de vill försvara hutlöst stora summor på barnkläder med något mer lättsmält argument. Hade de tänkt ekologiskt, hade de köpt second hand och sluppit miljögifterna på kuppen.

Jag hänger nog inte riktigt med i dina resonemang. Först säger du att du inte sparar eftersom du gillar att spendera pengar på att resa med dina barn. Absolut inget fel med det men i nästa stycke pratar du om dina kollegor som lägger hutlösa summor på barnkläder. Varför är din konsumtion mer okej än deras. Nöjesresor är väl den ultimata lyxkonsumtionen?

Sen om vi tar ett exempel. Du lägger pengar under dina barns uppväxt på resor med barnen, men sparar ingenting till barnen. Någon annan väljer att inte lägga pengar på semestrar men prioriterar istället att spara till barnen så att de kan få ett startkapital till en bostad. För mig är det olika sätt för lika privilegierade människor att lägga pengar på sina lika privilegierade barn. Att det ena skulle ge materialistiska barn som springer i en krattad manege men inte det andra vet jag inte.

Jag vet inte heller om barnen blir mer materialistiska av att få ett startkapital till en bostad, jämfört med att växa upp i en familj där man tänker att pengar är till för att konsumeras. Jag tror att barns ekonomiska värderingar präglas betydligt mer av hur man väljer att spendera de pengar som finns till förfogande, än av hur mycket pengar det finns . (Jag menar inte att ditt sätt nödvändigtvis ger materialistiska barn, utan att risken är nog lika stor oavsett om man sparar till sina barn eller inte).

 

[Thomasine]

Hade de tänkt ekologiskt, hade de köpt second hand.

OT
Jag har ett stort problem när det gäller kläder, textilier och möbler second hand. Det spelar ingen roll hur många gånger ett plagg eller en möbel är tvättad, kemad eller rengjord, jag känner mig okomfortabel med att andra har haft det på sig,någon jag inte vet vem det är och var det har varit. Jag har inga problem med att byta något med en familjemedlem eller väninna eller ta emot något från någon jag känner.

Jag har en bra basgarderob av hög kvalitet, handlar gärna på rea och mina gardiner syr jag själv så jag lägger inte överdrivet mycket pengar på kläder. Detsamma med möbler, jag har ärvda antika möbler och köper jag så köper jag kvalitet och jag klär hellre om vid behov än köper second hand.

 

[Blueberry]

Jag skulle säga att du har valt att göra som de flesta andra i den här tråden - nämligen att fortsätta förhålla dig till pengar såsom dina föräldrar gjorde. Det verkar vara ett genomgående drag, att man ärver den strategin och håller den högst. Men man kan ju ändå kosta på sig att reflektera över sitt och andras beteenden, vad som blir konsekvensen i långa loppet och hur normerna ser ut, utan att det är någon svaghet. Snarare tvärtom, om du frågar mig!

Mina föräldrar sparade inga pengar till mig eller mina syskon. Min mans föräldrar sparade inget till honom eller hans syskon. Ingen av oss fick en pott när vi fyllde 18, men för min del har det funnits andra släktingar med mycket pengar som har varit generösa mot både mig och mina syskon. Jag kommer från en släkt av hårt, hårt arbetande entreprenörer, de har kommit från ingenting men ändå vågat följa sina drömmar och idéer, gått mot strömmen och byggt något. De lever förresten, allihopa. Så du behöver inte börja yla något om ärvda pengar.

Jag har förresten alltid reflekterat en hel del över både mitt och andras beteende och har bland annat funnit det intressant att till exempel du ofta beter dig hårt, dömande och rasande i trådarna du går in i. Vi har varit i luven på varandra såpass mycket vid det här laget att jag i regel inte ens bemödar bemöta dig, för det finns hittills ingen tendens att du tar åt dig eller kompromissar en millimeter vilket gör det väldigt svårt att föra en diskussion. (På tal om att reflektera över sitt och andras beteende, som sagt.)

 

[Comatose]

Ja, pengar alltså.
Gör ni det?

Hur mycket isåfall? Och vilken sparform?

Vad tänker ni att pengarna ska användas till? Och när kommer barnet/barnen att få tillgång till pengarna?

Är nyfiken på hur andra familjer ser på det här!

/Tjorven

Vi sparar inte till barnet. Vet inte om vi kommer att göra det heller. Vi samlar väl ihop hans födelsedagspengar kanske, eller så köper vi sådant han vill ha/behöver under tiden han växer upp. Det löser sig med bostad, antingen ser bostadsmarknaden bättre ut om 20 år, eller så får han bo nån annanstans än just i centrala Stockholm, eller så får han hanka sig fram på korttidskontrakt några år. Det bygger karaktär. Inget man avlider av i alla fall.

Körkort etc löser vi om han är intresserad av det. Han kanske får betala en del av det, eller inte alls. Jag har ingen strategi för det än. Han är bara nio månader och det finns viktigare saker att fundera på.

 

[Hiddeous]

Jag har förresten alltid reflekterat en hel del över både mitt och andras beteende och har bland annat funnit det intressant att till exempel du ofta beter dig hårt, dömande och rasande i trådarna du går in i. Vi har varit i luven på varandra såpass mycket vid det här laget att jag i regel inte ens bemödar bemöta dig, för det finns hittills ingen tendens att du tar åt dig eller kompromissar en millimeter vilket gör det väldigt svårt att föra en diskussion. (På tal om att reflektera över sitt och andras beteende, som sagt.)

Jag är sällan (aldrig) rasande när debatterar på nätet. Däremot blir jag irriterad på användare som inte ens läser eller förstår inlägget de svarar på. Du har inte förstått någonting hittills, av ditt inlägg att döma. Jag har inte ylat om ärvda pengar. Jag har talat om värderingar.

 

[Hiddeous]

Jag hänger nog inte riktigt med i dina resonemang. Först säger du att du inte sparar eftersom du gillar att spendera pengar på att resa med dina barn. Absolut inget fel med det men i nästa stycke pratar du om dina kollegor som lägger hutlösa summor på barnkläder. Varför är din konsumtion mer okej än deras. Nöjesresor är väl den ultimata lyxkonsumtionen?

Nja, det var väl så att i jämförelse med användaren Ullmerskott är jag nog ganska slösaktig. Men jag reser inte särskilt mycket, någon gång om året. Anledningen till att jag gör det är för att barnens pappa kommer från ett annat land och jag vill ge barnen den kulturen. Jag ser det för min del inte som lyxkonsumtion (även om det relativt sett är det), utan mer som en nödvändighet om barnen ska träffa sina släktingar. Men det är inte därför jag inte sparar till barnen. Det är inte därför jag inte lägger undan stora summor pengar. Stora summor vid 18- eller 25-årsdagen är jag emot av principiella skäl. Jag har inget emot sparande som sådant, bara normen att man är en lite bättre förälder om man lägger undan barnbidraget varje månad eller liknande just till sina barn (sett till hela samhället, alltså.). var hamnar vi om några år, vad ska föräldrar göra då för sina barn för att de ska få en rimlig start i livet? Det verkar inte finnas något stopp på den trenden, som jag ser det.

För övrigt är jag övertygad om att ifall jag skrivit "jag sparar inte för att jag föredrar resor", då hade det genast kommit fem svar i stil med "det ena behöver inte förskjuta det andra, jag reser varje år och sparar ändå 2000 kronor varje månad till barnens 18-årsdag"

 

[Mabuse]

Sant, men tänker mest på läge och prisbild i och för sig. Med så billig hyra och fortf gångavstånd till jobbet hade jag sålt villan på studs typ (iaf när räntorna stiger, just nu bor vi för typ samma pris i villan, men det är ju inte ett evigt tillstånd).

Och ja, visst är det klassrelaterat. Jag hade dock haft svårt att ställa högre krav på en avkomma på självförsörjning än vad jag själv haft på mig under min uppväxt, hur ogärna jag än vill rätta in mig i någon slags medelklassnorm. Är liksom inte där jag skulle valt att göra revolt, finns andra områden...

Jag blir nyfiken, det är flera i tråden som verkar uppfatta medelklassvärderingar som något negativt. Varför?

 

[Mabuse]

Hur långt och länge sträcker sig den dealen? Boende BMW i 20 års åldern?

Jag kommer alltid hjälpa mitt barn men jag kommer inte släppa 250' i famnen på den vid 18 och se det som en framgång att den fick en innerstadslägenhet.

I min verklighet flyttar folk ut från innerstaden när de får barn, för att få hus och barnvönligare område. Närhet till krogen lockar inte längre, det har inget med brist på HR att göra. F.ö är bristen störst på små lägenheter, 1or och 2or.

Då verkar din verklighet vara lite ofullständig - det finns massor av barn i innerstan, alltid funnits. Så uppenbart är det många som inte flyttar ut från innerstan när de får barn.

 

[stjarnhimmel]

Ja, jag har skrivit samma sak men ingen har ens uppmärksammat det verkar det som. Så ignorerad är världen utanför innerstan .

I min förort kan man få tag i en stor tvåa med rätt kort varsel. Om man vill då.

Intressant.
Jag tror det har hänt en del på hyresmarknaden sedan jag sökte för 10- 15 år sedan.
Jag gick in på sthlms bostadsförmedling just nu. Och skillnaden nu verkar vara att flera grannkommuner till sthlm nu också lämnar lägenheter till sthlms förmedling,
Jag kollade på kötider för de som fått lägenheter.
Där kan man se att på två år kunde man få en 1;a för 3100 kr i månaden i Uppsala.

På två år kan man också få lägenheter i Vallentuna, nacka, Sigtuna, Sollentuna
Men- dessa lägenheter kostade från ca 6500 så jag förstår att det är svårt att klara det själv om man har låg lön/studerar. Dock så kan man ju i såna fall dela lägenhet med en kompis.

Så det verkar betydligt mer positivt nu än vad det var för typ 10 år sedan, För då var det bara lägenheter i sthlm som lades ut där och inte grannkommunerna.

 

[Hiddeous]

På två år kan man också få lägenheter i Vallentuna, nacka, Sigtuna, Sollentuna
Men- dessa lägenheter kostade från ca 6500 så jag förstår att det är svårt att klara det själv om man har låg lön/studerar. Dock så kan man ju i såna fall dela lägenhet med en kompis.

Låter som en ganska bra deal, tycker jag. så låga månadskostnader får man inte om man köper, med hyra och amorteringar.

 

[Ninnurur]

Intressant.
Jag tror det har hänt en del på hyresmarknaden sedan jag sökte för 10- 15 år sedan.
Jag gick in på sthlms bostadsförmedling just nu. Och skillnaden nu verkar vara att flera grannkommuner till sthlm nu också lämnar lägenheter till sthlms förmedling,
Jag kollade på kötider för de som fått lägenheter.
Där kan man se att på två år kunde man få en 1;a för 3100 kr i månaden i Uppsala.

På två år kan man också få lägenheter i Vallentuna, nacka, Sigtuna, Sollentuna
Men- dessa lägenheter kostade från ca 6500 så jag förstår att det är svårt att klara det själv om man har låg lön/studerar. Dock så kan man ju i såna fall dela lägenhet med en kompis.

Nyfiken i en strut undrar var denna etta i Uppsala ligger?

 

[stjarnhimmel]

Nyfiken i en strut undrar var denna etta i Uppsala ligger?

Ska vi se.. Bandstolsvägen