Spara till barnen?

[Hiddeous]

Vad menar du med materialistisk? Är alla som bor i dyra bostäder per definition materialistiska?

Det beror förstås på vad man menar med materialistisk, men det är inte alltför fantasifullt att tro att det finns en koppling mellan att ha en stor och dyr bostad och en relativt sett hög förväntan på även andra materiella ting här i världen. Det brukar följas åt rätt väl.

Det verkar också vara helt orealistiskt, om du frågar mig, att sträva efter att ha barn som ingen anser vara bortskämda. Jämfört med hur man kan ha det, så kommer man alltid i någon ögon vara bortskämd, så länge man inte bor på gatan i absolut misär.

Ja, lika orealistiskt som att leva miljövänligt och hållbart, men man kan ändå ha en strävan åt det hållet. Som världen ser ut i dag, där vi konsumerar över jordens resurser många gånger om, och där 2-3 % av planetens befolkning äger typ 90 %, känns det inte för mig som en hållbar tanke att för varje generation öka sina rikedomar. Snarare kanske vi behöver tänka åt andra hållet och på det sättet skapa bättre förutsättningar för framtida generationer. Blir jag rik en dag, vet jag många hål där jag tror att mina pengar gör större nytta än hos mina barn, som redan har mycket goda förutsättningar. Bland annat har jag redan tänkt att instifta olika stipendier i utsatta områden och skänka bort kapital till naturbevarande projekt.

 

[Hiddeous]

Jag tror att alla föräldrar önskar att ens barn får bättre förutsättningar än vad man själva har haft, men jag ser en liten risk i det; om en förälder är alltför tydlig med detta förutsättningsskapande kan det bli ångestfyllt att behöva leva upp till dessa bättre förutsättningar.

Jag förstår inte hur man skulle kunna jämföra rakt av heller. Vad mäter man då? jag skulle inte kunna återskapa min egen barndom för mina barn hur jag än försökte. De får annorlunda förutsättningar, om de är bättre eller sämre kan jag faktiskt inte rakt av svara på.

 

[Hiddeous]

Senast häromdagen så hörde jag en mamma glatt berätta att hon skulle betala högskoleprovet åt sin 20-årige heltidsarbetande son, för hon ville underlätta för honom. Jag blev .... förvånad.

Helicopter parenting.

 

[Hyacinth]

Det är dyrt att hyra här också.

Vi har en lägre bostadskostnad sedan vi omvandlade till bostadsrätt. Hyran för vår tvåa centralt var 8000kr/mån. Nu betalar vi 7000kr/mån varav avgiften är 3500 för samma lägenhet ombyggd till trea med ny balkong. Min kompis har precis fått en hyreslägenhet efter 10 år i bostadskö. Hennes nyproducerade tvåa i Gubbängen kommer kosta över 10 000kr/mån. Det är mycket på en person. Idag betalar hon 6500kr/mån för en tvåa i upplands väsby, 10 med buss från pendeltågsstationen, Tvåorna i vårt hus hyrs ut i andrahand för 15000kr/mån enkelt möblerat. Japp, det är en klassfråga.

 

[Hiddeous]

Dessutom är det ju inte bara pengar jag tänker mig att man för vidare, utan också andra resurser. Det finns ju fler sorters kapital än ekonomiskt. Det kan handla om möjlighet och uppmuntran att studera, ha en hobby, odla intressen, ha vänner, osv.

Absolut, men nu handlade ju tråden om rent ekonomiska faktorer och att avsätta kontanter till sina barn.

Det är väl verkligen ingen hemlighet att det finns bostäder av alla slag i Stockholm, och att de bästa också tenderar att vara dyra. Jag lever t ex ett gott liv också, tycker jag, och trivs med mitt boende, men jag skulle ju ljuga om jag inte sa att visst finns det lägenheter där jag kanske ännu hellre skulle bo..

Inget märkligt med det, men som förälder ser jag inte det som mitt bekymmer eller ansvar att vara del i den drömmen. Vill man bo flådigt får man fixa det själv. nu förespråkar jag inte planekonomi, men som mamma har jag ju ändå i uppdrag att bedöma vad mina barn rimligen behöver, och en fin våning i Stockholm hamnar inte högt på listan.

 

[Hiddeous]

Vi har en lägre bostadskostnad sedan vi omvandlade till bostadsrätt. Hyran för vår tvåa centralt var 8000kr/mån. Nu betalar vi 7000kr/mån varav avgiften är 3500 för samma lägenhet ombyggd till trea med ny balkong.

Visst är det billigare att köpa - många som gör klipp på bostadsmarknaden bor ju i praktiken gratis. Men långt ifrån alla får lån, oavsett kontantinsats.

 

[cirkus]

Jag förstår inte hur man skulle kunna jämföra rakt av heller. Vad mäter man då? jag skulle inte kunna återskapa min egen barndom för mina barn hur jag än försökte. De får annorlunda förutsättningar, om de är bättre eller sämre kan jag faktiskt inte rakt av svara på.

Nej det förstår jag inte heller. Eller blir det så att om jag fick hjälp till en 1.a i ytterförort så ska ungarna ha minst 2.a eller 1.a i närförort? Om jag fick hjälp till halva körkortet - ska ungarna få hjälp till hela?

Eller ska man se på facit att ungarna blev mer välutbildade, tjänade mer pengar än en själv eller hur ska det gå till egentligen?

 

[Yrja]

Vi har ett litet sparande till varje barn. Inga stora summor, men tillräckligt för att ha en trygg buffert vilket är pengarnas syfte. Om vi skulle hamna i en ekonomisk situation ska pengarna kunna användas till nödvändiga saker för barnen, som kläder och födelsedagspresenter, och aktiviteter som vi anser är viktiga. Det är en trygghet för oss att våra barn inte ska påverkas om vår situation av någon anledning skulle förändras drastiskt. Eller om något händer tillfälligt.

Och om inget inträffar kommer pengarna att användas av oss för barnens skull vid behov av andra saker. Tex kanske vi behöver använda en del av dem för att bekosta deras körkort om vår ekonomi då inte tillåter det. Om alla pengar finns kvar när de flyttar ut kanske de vill använda pengarna till handpenning till en lägenhet eller bil, eller kanske för att köpa möbler till sitt nya boende. Vi kommer dock inte att utlova någon allmän utdelning på 18-årsdagen eller liknande. På ett eller annat sätt kommer pengarna gå till barnen - kanske som rena kontanter om det är så. Men det beror helt på situationen. Huvudsyftet är att våra barn ska kunna få det dom behöver under sin uppväxt. Om det sen blir något kvar är det bara en bonus.

 

[Hiddeous]

Eller ska man se på facit att ungarna blev mer välutbildade, tjänade mer pengar än en själv eller hur ska det gå till egentligen?

Den som springer snabbast i den krattade manegen...

 

[mandalaki]

Jag tänker tvärtom.
Jag äger mitt boende eftersom jag tycker det är så dyrt att hyra.
Jag bor inte i Stockholm, det är säkert stor skillnad.

Vad menar du är tvärtom? Att boende inte är en klassfråga, att en del bor i hyresrätt utan att se det som ett nederlag eller att @Mabuse inte ser det som ett skräckscenario?

 

[mandalaki]

Attityder och värderingar är i allra högsta grad styrda av det sociala sammanhang man levt i, så frågar du mig så är det självklart så att attityder och värderingar även när det gäller föräldrarollen, pengar, osv förstås också beror på socioekonomisk gruppering. Eller klass då, men jag tycker klass är ett lite trubbigt begrepp, iaf om man tänker sig att det bara finns tre. Naturligtvis är sparande, eller attityd till sparande, en klassfråga.

Med det sagt - självklart finns det folk som bor hela livet i hyresrätt. Men det verkar, vad jag ser på vänner och bekanta, svårt att få tag på stora hyresrätter. Med något enstaka undantag har alla jag känner i något läge, allrasenast när man fått barn och det helt enkelt inte funkar att bo fyra personer i en tvåa längre, stigit om till bostadsrätt eller hus, bara för att få tag på större.

Så det är inget skräckscenario alls att bo i hyresrätt hela livet, det verkar bara jättesvårt att få tag på tillräckligt stora hyresrätter, om man inte har fantastiskt kontaktnät, och kan få tag på någon den vägen, utanför den allmänna kön. Men väldigt få har det kontaktnätet.

Jag använder begreppet klass som det görs i dagligt tal, det är enklast så.
Och det är bra att du bekräftar att sparande, eller attityder till det, är en klassfråga. Många i tråden verkar inte gå med på det.

Med något enstaka undantag har alla jag känner i något läge, allrasenast när man fått barn och det helt enkelt inte funkar att bo fyra personer i en tvåa längre, stigit om till bostadsrätt eller hus, bara för att få tag på större.

Ja, i övre hälften av medelklassen är det naturligtvis så. Det du skrev där bekräftar klassperspektivet väldigt väl. "Stiga om", vilket ordval. Som om alla bara kunde göra det.

 

[Mabuse]

Jag använder begreppet klass som det görs i dagligt tal, det är enklast så.
Och det är bra att du bekräftar att sparande, eller attityder till det, är en klassfråga. Många i tråden verkar inte gå med på det.

Med något enstaka undantag har alla jag känner i något läge, allrasenast när man fått barn och det helt enkelt inte funkar att bo fyra personer i en tvåa längre, stigit om till bostadsrätt eller hus, bara för att få tag på större.

Ja, i övre hälften av medelklassen är det naturligtvis så. Det du skrev där bekräftar klassperspektivet väldigt väl. "Stiga om", vilket ordval. Som om alla bara kunde göra det.

Nå, jag tror inte man behöver tillhöra övre hälften av medelklassen för att inte vilja bo i en tvåa med två eller fler barn tills barnen flyttar hemifrån. Och nej, jag tycker inte alls det verkar enkelt att stiga om, snarare ganska problematiskt. Jag delar inte alls bilden av att det är en oproblematisk del av vuxenlivet att fixa bostad i Stockholm, och just därför så tror jag att barnen kommer behöva den hjälp de kan få. För det är inte "bara" att skaffa bostad: hyresrätterna är små och svåra att få tag på, bostadsrätterna är dyra och kräver kapitalinsats.

Det är ju just det: alla kan inte alls göra det, man kan inte alls ta för givet att det där löser barnen såklart helt utan hjälp, det är ju bara en oproblematisk del av vuxenlivet.

Du fick det att framstå som att man behöver väl inga pengar, man kan väl bara bo gott i en hyresrätt hela livet? Och min erfarenhet är att det kan man sällan, och risken är att man blir fasligt trångbodd eller får byta mycket i jakten på rätt lägenhet vad det lider.

 

[mandalaki]

Nå, jag tror inte man behöver tillhöra övre hälften av medelklassen för att inte vilja bo i en tvåa med två eller fler barn tills barnen flyttar hemifrån.

----

Du fick det att framstå som att man behöver väl inga pengar, man kan väl bara bo gott i en hyresrätt hela livet?

Det jag menade med övre medelklassperspektiv hade inget att göra med att "vilja" bo i en tvåa eller inte. Utan det här: Med något enstaka undantag har alla jag känner. Alla du känner har "stigit om" till BR eller hus.

Det sista är en halmgubbe av format.

 

[californication]

Vi sparar pengar, men vår son är bara 5 månader så vi får se var det bär av.

Jag känner dock att det är en lite ond cirkel. Vi vill spara för att han skall kunna komma in på bostadsmarknaden sen, men när det väl är dags så lär väl inte pengarna räcka långt. Om var och varannan unge har 200 000:- att lägga i kontantinsats så kommer ju priserna bara trissas ännu mer. Hade varit bättre om folk inte hade pengarna så att priserna sjönk istället.

Men vad skall man göra? Vi sparar och ser glada ut, med mål att kunna ha runt 200 000:- sparat till hans 20 års dag. Så får vi hoppas att det räcker till någonting, en skrubb i en kranskommun eller något.

 

[hoppsann]

Vad menar du är tvärtom? Att boende inte är en klassfråga, att en del bor i hyresrätt utan att se det som ett nederlag eller att @Mabuse inte ser det som ett skräckscenario?

Hyresrätt är lika lite ett nederlag som att äga sitt boende i någon form.
Jag tycker det är dyrt att bo i hyresrätt. Jag sparar hellre mellanskillnaden.
Mitt boende kostar mig t.ex. hälften av min bästa väns hyresrätt.
Hennes boende klassas absolut högre än mitt i klassfrågefrågan, om det nu är någon klassfråga. Jag tycker inte det.

Jag gillar att spara mycket eftersom jag levt under existensminimum i många år som fattig student och med barn att försörja.

Uppfattade inte som att Mabuse såg det som ett skräcksenario. Bara att det är dyrt alternativ, speciellt om familjen utökas...

 

[mandalaki]

Hyresrätt är lika lite ett nederlag som att äga sitt boende i någon form.
Jag tycker det är dyrt att bo i hyresrätt. Jag sparar hellre mellanskillnaden.
Mitt boende kostar mig t.ex. hälften av min bästa väns hyresrätt.
Hennes boende klassas absolut högre än mitt i klassfrågefrågan, om det nu är någon klassfråga. Jag tycker inte det.

Jag gillar att spara mycket eftersom jag levt under existensminimum i många år som fattig student och med barn att försörja.

Uppfattade inte som att Mabuse såg det som ett skräcksenario. Bara att det är dyrt alternativ, speciellt om familjen utökas...

Men jag har inte sagt något om vilket som är dyrast. Jag skrev bara att det finns folk som bor i hyresrätt hela sitt liv utan att se det som ett nederlag. Därför var ditt svar om "tvärtom" obegripligt.

 

[Mabuse]

Det jag menade med övre medelklassperspektiv hade inget att göra med att "vilja" bo i en tvåa eller inte. Utan det här: Med något enstaka undantag har alla jag känner. Alla du känner har "stigit om" till BR eller hus.

Det sista är en halmgubbe av format.

Nej, alla har inte gjort det. Nästan alla. Jag håller som sagt inte med om att det bara skulle vara övre medelklassen som inte bor fyra-fem personer i en tvåa hela barnens uppväxt.

Jag förstod det som att du menade att jag anser att man helt enkelt stiger om till en bostadsrätt, helt okomplicerat. Min poäng är just att jag inte alls tycker det verkar enkelt, och att det just precis krävs pengar för att göra det. Och utan pengar blir det svårt, eftersom stora hyresrätter inte heller växer på träd.

 

[Mabuse]

Men jag har inte sagt något om vilket som är dyrast. Jag skrev bara att det finns folk som bor i hyresrätt hela sitt liv utan att se det som ett nederlag. Därför var ditt svar om "tvärtom" obegripligt.

Ingen har sagt att det är ett nederlag. Men svårt, eftersom många får barn och det verkar väldigt svårt att få tag på stora hyresrätter.

Problemet med ett liv i hyresrätt är alltså inte att det är så dåligt, utan att det är så svårt.

 

[Korven]

Jag funderar lite på en sak - ni som sparar till barnen och de får tillgång till pengarna när de fyller 18 - hur vet ni att de kommer förvalta pengarna som ni tänkt?

Jag har ett exempel på mycket nära håll med en ungdom som var extremt skötsam tills lite drygt 18-årsdagen. Personen i fråga har nu festat upp varenda sparad krona till föräldrarnas stora förtvivlan. Eftersom barnet fick tillgång till pengarna kunde ju föräldrarna inte göra ett dugg. Självklart så har ekonomi och sånt diskuterats genom åren på ett fullt normalt vis - ungdomens förändring kom som en chock för alla

Japp så gjorde min son

 

[mandalaki]

Nej, alla har inte gjort det. Nästan alla. Jag håller som sagt inte med om att det bara skulle vara övre medelklassen som inte bor fyra-fem personer i en tvåa hela barnens uppväxt.

Jag förstod det som att du menade att jag anser att man helt enkelt stiger om till en bostadsrätt, helt okomplicerat. Min poäng är just att jag inte alls tycker det verkar enkelt, och att det just precis krävs pengar för att göra det. Och utan pengar blir det svårt, eftersom stora hyresrätter inte heller växer på träd.

Jag vet inte vem som har pratat om de där fyra-fem som bor i en tvåa, mer än du? Det finns alltid hyresrätter någonstans - om man orkar titta utanför innerstan.