Spara till barnen?

[Mabuse]

Jag har personligen inga goda erfarenheter av det, utan känner att den typen av uppfostran riskerar att skapa människor som tror att omgivningens uppgift just är att fortsätta kratta i deras manege.

Att föräldrar inte lyfter ett finger för sina barn tror jag är ovanligt. Om barnen blir så fördärvade av en pengagåva när de är 25 att de ändrar sin förväntan på hela sin omgivning med logiken att nu när jag fick pengar av mina föräldrar en gång, så innebär det att hädanefter ska alla ge mig pengar och kratta åt mig på olika sätt - då är det inte i första hand pengarna som är problemet. Man hoppas ju att barnen kan ta emot en gåva utan att bli personlighetsförändrade, och få en ny världsbild.

 

[Hiddeous]

Men varför skulle det vara en motsättning? Man kan väl få allt det där du räknar upp, OCH pengar? Det är ju inte så att eftersom jag fick pengar, så har jag inte fått lära mig språk.

Jag har heller inte den starka kopplingen mellan prestation och pengar som du har. Ibland får man pengar utan att prestera, ibland presterar man utan att få pengar, ibland presterar man och får pengar. Men pengar har sällan varit min motivation eller drivkraft till att prestera.

Om mina barn verkligen behöver det, och det krisar, jag har sparade pengar, så visst. Men jag har inga planer på att skänka bort 200.000 på ett bräde när de blir 18 år. Av allt jag kan ge dem är pengar det som är lägst prioriterat.

 

[Hiddeous]

så innebär det att hädanefter ska alla ge mig pengar och kratta åt mig på olika sätt - då är det inte i första hand pengarna som är problemet.

Vad är din teori till varför vissa barn och vuxna upplevs som bortskämda och självcentrerade?

 

[Hiddeous]

Om vi föräldrar krattar för mycket så tror jag att de tappar styrfarten, jag har sett det hos otaliga ungdomar som helt tappar egen styrfart och föräldrarna styr åt dom.

Jag hjälper gärna mina barn åt det håller de är på väg om de behöver hjälpen och om jag kan. Jag hoppas verkligen inte att de tar för givet att vi föräldrar ska bistå med en massa pengar när de ska skaffa sitt första boende eller körkort eller vad det nu är. Jag responderar på deras driv, men jag driver dom inte.

Jag håller verkligen med dig. För mig handlar det också om att lära sig att uppskatta annat i livet än pengar. Säkert är det också den tanken som mina föräldrar har haft. Ta hand om djur och natur, uppskatta det som finns omkring dig, strunta i alla fasader - man måste inte ha finaste villan, konsumera inte för konsumerandets skull - ungefär så kan man kanske sammanfatta den filosofin som de har haft. Någon sorts ekologi i grunden. Alltså väldigt långt från "jag vill att mitt barn ska bli rikt" .

 

[Mabuse]

Vad är din teori till varför vissa barn och vuxna upplevs som bortskämda och självcentrerade?

Dels ligger väl det i betraktarens öga, olika människor upplever andra olika. Har man inte haft nånting så kan man ju t ex uppfatta att nån som tar för givet att man kan ha skinka och juice till frukost varje dag är bortskämd, eller att den som förväntar sig eget rum är bortskämd. Medan det för någon annan är helt normala saker att förvänta sig. Så jag tror att man upplever någon som tar något för givet som man själv tycker är en förmån eller ett privilegium som bortskämd.

Likadant med självcentrerad, jag tror att man upplever någon som man tycker tänker mindre på andras behov och känslor än vad man själv anser vara lämpligt som självcentrerad. Det har ju troligen att göra med hur mycket man anser att man bör ta hänsyn till andra, och det varierar ju rimligen mellan olika personer och kulturer.

 

[Mabuse]

Jag håller verkligen med dig. För mig handlar det också om att lära sig att uppskatta annat i livet än pengar. Säkert är det också den tanken som mina föräldrar har haft. Ta hand om djur och natur, uppskatta det som finns omkring dig, strunta i alla fasader - man måste inte ha finaste villan, konsumera inte för konsumerandets skull - ungefär så kan man kanske sammanfatta den filosofin som de har haft. Någon sorts ekologi i grunden. Alltså väldigt långt från "jag vill att mitt barn ska bli rikt" .

Men att man kan uppskatta en fin lägenhet eller god mat betyder ju inte att man konsumerar för konsumerandets skull. Det är olika saker. Att uppskatta det man har omkring sig kan ju lika gärna handla om att man uppskattar en ljus lägenhet i ett vackert hus i ett trevligt område med goda kommunikationer, och är tacksam för att man har möjlighet att bo där. Just det där vardagsvackra tycker jag är värt mycket, att det finns träd och blommor, att glädjas åt en krokus eller en vacker port - men eftersom de flesta människor uppskattar ungefär samma saker, så tenderar det ju att vara dyrare att bo vackert och praktiskt, än fult och opraktiskt. Alltså är pengar en hjälp. Det betyder inte att man konsumtionshetsar eller är statusbesatt, bara att man kan uppskatta det man har runtomkring sig. En fin lägenhet kan man ju vilja ha just för att den är vacker, ligger i ett vackert område, fungerar bra, och har nära till kommunikationer och bra skolor - och en sån kostar ofta mer än en ful och sliten lägenhet långt från ära och redlighet.

Det handlar ju också lite om självförtroende, att tänka sig att varför skulle inte jag kunna ha ett vackert hem eller bo i det där trevliga området, istället för att tänka att det där är inte för mig, det är är för de priviligierade, för de som har pengar. Inte för såna som mig. Visst vore det trevligt, men det är en orealistisk dröm.

Det är väl ingen hemlighet att pengar gör livet enklare på många sätt? Annars skulle det ju inte vara ett problem att en del har mer än andra, om pengar inte gav en hel del fördelar. Man kan ju inte både tycka att det är problematiskt om en del föräldrar ger sina barn pengar och andra inte har möjlighet till det, och tycka att pengar inte spelar någon roll och man lever precis lika bra utan? Antingen spelar pengar ingen roll, eller också gör de det.

 

[Mabuse]

Om mina barn verkligen behöver det, och det krisar, jag har sparade pengar, så visst. Men jag har inga planer på att skänka bort 200.000 på ett bräde när de blir 18 år. Av allt jag kan ge dem är pengar det som är lägst prioriterat.

Är det någon i tråden som hade tänkt sig skänka bort 200 000 på ett bräde när barnen fyller 18 år?

Däremot tycker jag inte pengar ska underskattas. Just när det gäller att köpa saker, som bostäder, är de verkligen till stor hjälp. Jag förstår inte riktigt varför det är en konstig tanke för dig? Det är väl ingen hemlighet att det är bättre att ha pengar än att inte ha det när man ska köpa saker? Bostäder är ju inget undantag från den regeln.

 

[AgentCarter]

Vad gör ni med pengarna om barnen inte uppfyller de villkor ni har satt upp?
Vad gör ni om pengarna inte alls går till de saker som ni anser riktiga? Utan barnen väljer att göra helt andra saker?

Mitt vilkor ligger på "knarka inte" så de hade väl gått till rehab eller får ligga kvar till den dagen han inte gör det.

Och om det aldrig skulle hända lyckas han säkert med att ge mig några barnbarn jag får ta hand om båda föräldrarna knarkar så de går säkert åt.

 

[AgentCarter]

Jag håller verkligen med dig. För mig handlar det också om att lära sig att uppskatta annat i livet än pengar. Säkert är det också den tanken som mina föräldrar har haft. Ta hand om djur och natur, uppskatta det som finns omkring dig, strunta i alla fasader - man måste inte ha finaste villan, konsumera inte för konsumerandets skull - ungefär så kan man kanske sammanfatta den filosofin som de har haft. Någon sorts ekologi i grunden. Alltså väldigt långt från "jag vill att mitt barn ska bli rikt" .

Känner en liten pik men den kvittar så vi bor på en bondgård precis sådär.
Man kan ge dem båda, bara för att man sparar åt barnet betyder det inte att man lever i lyx och överkonsumtion.
Vi har den synen och ändå sparar vi åt vårt barn, helt chockerande!

 

[Miks]

Jag håller verkligen med dig. För mig handlar det också om att lära sig att uppskatta annat i livet än pengar. Säkert är det också den tanken som mina föräldrar har haft. Ta hand om djur och natur, uppskatta det som finns omkring dig, strunta i alla fasader - man måste inte ha finaste villan, konsumera inte för konsumerandets skull - ungefär så kan man kanske sammanfatta den filosofin som de har haft. Någon sorts ekologi i grunden. Alltså väldigt långt från "jag vill att mitt barn ska bli rikt" .

Men varför skulle ett sparande till barnen motsätta sig det du skriver ovan?

Kan man inte ha pengar och tycka om att ta hand om djur, tänka ekologiskt, uppskatta andra saker än finaste villan? Jag förstår inte motsättningen faktiskt?

Ska jag vara ärlig så kräver en hel del du nämnt i tråden en del pengar. Tex kunna bo nära kompisar och inte långt bort. Vill man bo där andra bor blir det dyrare. Oavsett om man bor i storstad eller landsbygd. Och sist jag provade var ta hand om djur svindyrt! Gulligt och mysigt och kräver mycket pengar.

Mvh Miks

 

[Pontevecchio]

Det beror kanske på var man bor? På Stockholms bostadsmarknad har nog alla någon gång haft bostadsproblem, i meningen att man behövt hitta boende, och pengar hade underlättat.

Ungefär som att jobb och utbildning och partner kanske inte är ett problem, men inte heller något som trillar ner i knäet på en utan att man behöver fundera på det.

Sen är det ju lite optimistiskt, kan jag tycka, att tro att bara man har 200 000, då är bostadssituationen biff. 200 000 är en grundplåt som gör en bostadsrätt möjligare, inte en lägenhet på ett silverfat.

Jag har som sagt växt upp i Sthlm, aldrig sett det som ett problem utan som att set kräver lite jobb. Men jag känner att du och jag har rätt skild syn på vad som är problematiskt sen tidigare trådar.

 

[Mabuse]

Jag har som sagt växt upp i Sthlm, aldrig sett det som ett problem utan som att set kräver lite jobb. Men jag känner att du och jag har rätt skild syn på vad som är problematiskt sen tidigare trådar.

Givetvis finns det problem på olika nivåer. Kanske inte problem som i jätteproblem jag deppar ihop och allt är kris och katastrof, utan mer som @stjarnhimmel beskriver: i längden blir det dyrt och hattigt att bo i andra hand, och man vill ha något eget. Och då behöver man en kontantinsats. Som det tar lång tid att spara ihop själv med en ingångslön, särskilt om man har dyr andrahandshyra att betala under tiden.

 

[Pontevecchio]

Man kan ju också ställa sig i bostadskön vid 18 så har man en lägenhet vid 30.

 

[cirkus]

Man kan ju också ställa sig i bostadskön vid 18 så har man en lägenhet vid 30.

Eller en ungdomslägenhet betydligt snabbare

 

[Raderad medlem 6459]

framförallt kan man ju söka en hyreslägenhet i en förort till exempel och få en rätt snabbt.

men tycker man att ens 20-åriga barn prompt måste på i innerstan så bör man ju såklart spara tillräckligt så man kan ge dem en 300 papp.

 

[Thomasine]

Den här tråden handlar väldigt mycket om curling, kratta maneger, hur osjälvständiga barn som år pengar blir eller hur självständiga och oberoende barn utan pengar blir etc etc.

En familj i min bekantskapskrets hade/har sparat till sina tre barn och hade när olyckan inträffade ca 250 000 (inkl gåvor, arv från morfäldrar) per barn. De två äldsta var med om en allvarlig bilolycka, en omkom och en blev svårt skadad. Tack vare barnens kapital, minus den yngstas, kunde dom ge sin överlevande dotter en specialistrehab i Schweiz utan att totalt ruinera sig själva. Dottern lever idag ett självständigt godt liv om än med vissa begränsningar.

Varför berättar jag det här? För att illustrera hur ett sparande till barnen kan göra skillnaden i allvarlig situation. Jag tvivlar inte på att föräldrarna hade gjort allt de kunnat för att finansiera behandlingen hade dessa sparade pengar inte funnits men det behövdes inte. Vi talar inte om någon förmögen familj, medelklass.

 

[Hiddeous]

Men varför skulle ett sparande till barnen motsätta sig det du skriver ovan?
Kan man inte ha pengar och tycka om att ta hand om djur, tänka ekologiskt, uppskatta andra saker än finaste villan?

Det kan man säkert, i teorin, men jag tror att det är väldigt svårt i praktiken. Massor av folk har skrivit i tråden att det inte finns någon motsättning mellan olika värderingar och livsstilar. Man kan ha allt om man vill, ge sina barn allt - en stor summa pengar utan att vara särskilt materialistisk; man kan kratta mangegen utan att vara curlande eller bidra till barn som anses bortskämda; man kan resonera blått kring bostäder men ända ha gröna värderingar... Okej - jag raljerar lite här. Men kort sagt så tror jag inte att man kan på ett trovärdigt sätt stå för allt detta samtidigt.

 

[Hiddeous]

Man kan ge dem båda, bara för att man sparar åt barnet betyder det inte att man lever i lyx och överkonsumtion.
Vi har den synen och ändå sparar vi åt vårt barn, helt chockerande!

Barnen ska bli rika men ändå inte intresserade av att konsumera?
Den ekvationen tror jag inte på. Men det spelar ingen roll. Jag säger inte att mina föräldrar hade någon vattentät teori om hur de ville leva och hur deras barn skulle leva, det fanns mycket motsägelsefullt i den filosofin också, men de var väldigt konsekventa med att inte lägga fokus på pengar och kontanter. Ju äldre jag blir själv, desto mer sympatiserar jag med den synen.

 

[Hiddeous]

Ska jag vara ärlig så kräver en hel del du nämnt i tråden en del pengar. Tex kunna bo nära kompisar och inte långt bort. Vill man bo där andra bor blir det dyrare. Oavsett om man bor i storstad eller landsbygd. Och sist jag provade var ta hand om djur svindyrt! Gulligt och mysigt och kräver mycket pengar.

Jag har nog inte skrivit att det är inte är dyrt? Det är klart att leva i Stockholm - oavsett var - är dyrt. Det där drog jag ju bara apropå Mabuses inlägg om att föräldrar har något slags skyldighet att föra sin rikedom vidare till nästa generation. Och jag menade då att både mina föräldrar och jag lever ett gott liv, jag behöver inget mer, och hade inte behövt deras pengar för att köpa bostad eller liknande. Det måste väl ändå finnas någon gräns för hur stora materialistiska behov vi har? Apropå det här med att tänka ekologiskt.

 

[Ullmerkott]

Jag tänker lite tvärt om.
Billig, naturnära hobby à la skogspromenader = möjlighet att lägga undan mer pengar
Mer pengar = råd att köpa kvalitetsgrejer man verkligen gillar och har kvar istället för slit och släng.
Mer pengar = råd att välja etiskt producerade produkter