Spara till barnen?

[Hiddeous]

Att pengar gör mycket i livet enklare är väl knappast en hemlighet, inte heller att resurserna i samhället inte år jämnt fördelade och alla barn inte får samma förutsättningar? Men är lösningen att inte ge sina barn någonting som inte alla barn kan få?

Det rimliga är väl att på samhällsnivå lösa bostadsbristen, och öka hyresmöjligheterna, så medelklassens föräldrar slipper spara i 18 år.

 

[Hiddeous]

Ja, är inte det bra då, om ens barn kan bo bra? Eller bo ok, i a f.

Jag tycker inte att fint boende och stora förmögenheter har med föräldraskap att göra. I alla fall ser jag det inte som min roll att som förälder att ge barnen de förutsättningarna.

 

[Mabuse]

Det rimliga är väl att på samhällsnivå lösa bostadsbristen, och öka hyresmöjligheterna, så medelklassens föräldrar slipper spara i 18 år.

Det ena förtar väl inte det andra? Jag tycker dessutom det finns många fördelar med att bo i bostadsrätt jämfört med hyresrätt (har bott i båda), man har mer frihet och är mer oberoende med en bostadsrätt, så personligen tycker jag det är en ganska bra boendeform, och jag kommer inte tycka synd om mina barn om de också kommer äga istället för att hyra sin bostad i något läge.

Visst finns det fina hyresrätter, men de är ofta nästan orimligt svåra att få tag på (vårt grannhus är t ex hyresrätter, jättefina lägenheter, men också 40 års kötid på dem i nuläget.)

Jag tycker inte det är särskilt problematiskt för mig att lägga undan pengar till barnen, i princip kan man säga att jag helt enkelt betalar tillbaka pengarna jag fick av mina föräldrar till mina barn. Generationslån, typ. Sniket däremot vore att själv få pengar, men sen inte ge en krona till nästa generation - i mina ögon.

 

[Mabuse]

Jag tycker inte att fint boende och stora förmögenheter har med föräldraskap att göra. I alla fall ser jag det inte som min roll att som förälder att ge barnen de förutsättningarna.

Jag ser det absolut inte som en skyldighet för alla oberoende av resurser, men har man möjlighet så är det för mig definitivt en del av föräldraskapet. Mina föräldrar började på noll ekonomiskt av olika skäl, jag gjorde inte det eftersom de hjälpte mig, och jag vill ge mina barn lika bra eller bättre förutsättningar än vad jag själv har haft.

 

[Lazy Lady]

Ja, pengar alltså.
Gör ni det?

Hur mycket isåfall? Och vilken sparform?

Vad tänker ni att pengarna ska användas till? Och när kommer barnet/barnen att få tillgång till pengarna?

Är nyfiken på hur andra familjer ser på det här!

/Tjorven

Jag och sambon väntar vårt första barn nu och vi kommer starta sparande till henne. Vi kommer inte sätta in pengar där själva de första 1,5året eftersom inkomsterna är mindre under föräldraledigheten. Endast eventuella presentpengar kommer sättas in i början.

Sedan är tanken att det ska sparas månadsvis under hennes uppväxt. Belopp, ja det får bestämmas efter "dagsform". Har barnet skaffat sej apdyra hobbies (hästar/motorsport annat dyrt) så lär det ju inte bli lika mkt som om hon gillar att knyppla tex.) Sen vet man ju inte hur ens egen ekonomi ser ut i framtiden.
Men om det ser ut som idag så kommer vi spara. Tanken är att hon ska få tillgång till pengarna när hon är mogen för det.

 

[Thomasine]

Börjar man sopa med en grundplåt slutar man nog inte där och så sitter man med ett barn som inte kan tackla livet när det är jobbigt.

Jag förstår fortfarande inte varför du och flera andra utgår ifrån att en grundplåt till barn(en) skapar osjälvständiga individer som inte tacklar livets eventuella svårigheter. Tvärtom skulle jag vilja påstå, att inte behöva starta vuxenlivet med ekonomiska bekymmer och oro skapar ju bättre förutsättningar för att koncentrera sig på studier, arbete eller vad det kan vara.

En finansiell grundplåt är ju bara en del av det man önskar att ge vidare till sina barn, väl så viktigt är stabila grundvärderingar, respekt för andra, arbetsmoral, empati, självständighet. På dig låter det som grundplåten automatiskt slår ut allt det andra och det har jag aldrig upplevt hos de barn jag känner som fått ekonomiskt stöd i strörre och mindre grad.

 

[Pontevecchio]

Då har vi olika erfarenheter.
Jag förstår inte vilka problem som ska röjas ur vägen. Skaffa bostad är inte ett problem utan en naturlig del av att bli vuxen.

 

[Mabuse]

Då har vi olika erfarenheter.
Jag förstår inte vilka problem som ska röjas ur vägen. Skaffa bostad är inte ett problem utan en naturlig del av att bli vuxen.

Det beror kanske på var man bor? På Stockholms bostadsmarknad har nog alla någon gång haft bostadsproblem, i meningen att man behövt hitta boende, och pengar hade underlättat.

Ungefär som att jobb och utbildning och partner kanske inte är ett problem, men inte heller något som trillar ner i knäet på en utan att man behöver fundera på det.

Sen är det ju lite optimistiskt, kan jag tycka, att tro att bara man har 200 000, då är bostadssituationen biff. 200 000 är en grundplåt som gör en bostadsrätt möjligare, inte en lägenhet på ett silverfat.

 

[AgentCarter]

Jag sparar för att mitt barn ska bli rikt, jag måste vara den värsta här

Boende har han redan så länge han inte vill flytta

 

[Lazy Lady]

Jag sparar för att mitt barn ska bli rikt, jag måste vara den värsta här

Boende har han redan så länge han inte vill flytta

Hemska människa

 

[Thomasine]

Då har vi olika erfarenheter.
Jag förstår inte vilka problem som ska röjas ur vägen. Skaffa bostad är inte ett problem utan en naturlig del av att bli vuxen.

Om det är ett grundkapital som du menar har lett till ett osjälvständigt barn så vill jag hävda att det snarare är andra brister i föräldraskapet under uppväxten.

 

[Sedna]

Då sparar man inte till barnen, utan det är fråga om ett allmänt sparande.

Att döma av svaren verkar det vara vanligt att spara i sitt eget namn. Har du läst de första sidorna i tråden?

 

[Hiddeous]

Att döma av svaren verkar det vara vanligt att spara i sitt eget namn. Har du läst de första sidorna i tråden?

Ja. Det har väl inte så mkt med i vems namn man sparar, utan vad pengarna är ämnade och öronmärkta för, som jag ser det.

 

[Hiddeous]

Jag sparar för att mitt barn ska bli rikt, jag måste vara den värsta här

Boende har han redan så länge han inte vill flytta

Lycka till!

 

[Hiddeous]

Jag ser det absolut inte som en skyldighet för alla oberoende av resurser, men har man möjlighet så är det för mig definitivt en del av föräldraskapet. Mina föräldrar började på noll ekonomiskt av olika skäl, jag gjorde inte det eftersom de hjälpte mig, och jag vill ge mina barn lika bra eller bättre förutsättningar än vad jag själv har haft.

Jag fick inga pengar, men har heller aldrig behövt pengar - menar du att mina föräldrar borde ha sparat ändå? (de har tidvis haft mkt höga inkomster).

 

[Hiddeous]

Om det är ett grundkapital som du menar har lett till ett osjälvständigt barn så vill jag hävda att det snarare är andra brister i föräldraskapet under uppväxten.

Chansen är nog stor att det hänger ihop och att man som förälder kanske i högre grad krattar manegen även i andra sammanhang.

 

[AgentCarter]

Lycka till!

Tack, det är inget hästjobb faktiskt.

 

[Sedna]

Ja. Det har väl inte så mkt med i vems namn man sparar, utan vad pengarna är ämnade och öronmärkta för, som jag ser det.

Men öronmärkta? Hur många har skrivit att pengarna är öronmärkta till en lägenhet?

 

[Hiddeous]

Men öronmärkta? Hur många har skrivit att pengarna är öronmärkta till en lägenhet?

öronmärkta till barnen. Givetvis.

 

[Sedna]

öronmärkta till barnen. Givetvis.

Och vad är problemet med att öronmärka pengar till barnet? Jag har öronmärkta pengar till barnet, men även till pensionen, till sommarhuset och till mina och sambons gemensamma utgifter. Kanske barnets pengar går åt undet uppväxten? Livet är oförutsägbart, men man kan ju för den delen ha tankar om ambitioner. Rätt säker på att jag inte är den enda som resonerar så.