Spara till barnen?

[hoppsann]

Men jag har inte sagt något om vilket som är dyrast. Jag skrev bara att det finns folk som bor i hyresrätt hela sitt liv utan att se det som ett nederlag. Därför var ditt svar om "tvärtom" obegripligt.

Med tvärtom menar jag att det kan vara tvärtom, ett exempel på framgång.
Att man har råd att bo i lägenhet.

 

[Raderad medlem 6459]

Det finns alltid hyresrätter någonstans - om man orkar titta utanför innerstan.

Ja, jag har skrivit samma sak men ingen har ens uppmärksammat det verkar det som. Så ignorerad är världen utanför innerstan .

I min förort kan man få tag i en stor tvåa med rätt kort varsel. Om man vill då.

 

[Mabuse]

Jag vet inte vem som har pratat om de där fyra-fem som bor i en tvåa, mer än du? Det finns alltid hyresrätter någonstans - om man orkar titta utanför innerstan.

Mitt intryck är inte alls att det skulle vara så särskilt enkelt att hitta stora lägenheter. Man kanske heller inte vill flytta jättelångt ut, om man inte måste. Tvingas man flytta till ett område man inte vill bo i, för att alternativet är att vara väldigt trångbodd, så kan ju det ses som ett nederlag. Åtminstone för den personen. Det kan ju finnas rent praktiska skäl i form av kommunikationer, avstånd till arbete och skola, och annat som gör att man helst inte vill flytta väldigt långt bort. Man kanske har områden man hellre vill bo i än andra, jag tror väldigt få tycker "jag kan bo vartsomhelst i Stockholms län, det kvittar mig lika, bara det är en fyra!"

Och då är en lösning, om man har pengar, att köpa en bostadsrätt eller ett hus, för då kan man lättare hitta något eftersom utbudet är större och marknaden mer transparent. Om man inte har pengar finns ju inte det alternativet, då återstår kanske valet mellan flytt till annat område och bo kvar trångbodd.

Att kunna bo kvar i samma område, där man helst vill bo, och successivt bara byta till större hyresrätt, verkar få förunnat. Eftersom det finns väldigt få stora hyresrätter. Kan man det så är det ju inga problem att bo i hyresrätt hela livet, kan man inte det, så behöver man pengar, eller kan inte bo riktigt där man vill.

 

[Mabuse]

Med tvärtom menar jag att det kan vara tvärtom, ett exempel på framgång.
Att man har råd att bo i lägenhet.

Eller möjlighet att via kontakter få tag på en riktigt bra hyresrätt. Det finns t ex fantastiska hyresrätter på Södermalm och i Gamla stan, har man turen och resurserna att komma över en sån, så är man ju verkligt lyckligt lottad! En sekelskifteshyresrätt på Söder skulle nog ingen se som ett nederlag.

 

[SaraMara]

Ja, jag har skrivit samma sak men ingen har ens uppmärksammat det verkar det som. Så ignorerad är världen utanför innerstan .

I min förort kan man få tag i en stor tvåa med rätt kort varsel. Om man vill då.

Stämmer det verkligen tro? Gjorde en snabb sökning på alla områden i Gbg och trots drygt 1700 ködagar hade jag mellan 15-100 pers före mig i kön på flera tvåor i exempelvis Bergsjön och Kortedala, ngt fler på ettor. Innerstans dyra alternativ färre som uppfyller villkoren så lättare, men då pratar vi höga hyror som inte många klarar ensamma.

Jag har personligen aldrig haft ett vanligt hyreskontrakt i Gbg (har hyrt rum och hus av släktingar däremot), gav upp den tanken redan i 20-års åldern men står kvar i kön utifall att typ...

 

[Raderad medlem 19815]

Stämmer det verkligen tro? Gjorde en snabb sökning på alla områden i Gbg och trots drygt 1700 ködagar hade jag mellan 15-100 pers före mig i kön på flera tvåor i exempelvis Bergsjön och Kortedala, ngt fler på ettor. Innerstans dyra alternativ färre som uppfyller villkoren så lättare, men då pratar vi höga hyror som inte många klarar ensamma.

Jag har personligen aldrig haft ett vanligt hyreskontrakt i Gbg (har hyrt rum och hus av släktingar däremot), gav upp den tanken redan i 20-års åldern men står kvar i kön utifall att typ...

Min syster har hyresrätt i Göteborg (Högsbohöjd) via Poseidon. Hon stod något år i kö tror jag. Den är dock dyr (8500).

 

[Raderad medlem 6459]

@SaraMara Ja, i min förort stämmer det i alla fall . Vill dock ogärna skriva ut var jag bor nånstans.

 

[SaraMara]

Min syster har hyresrätt i Göteborg (Högsbohöjd) via Poseidon. Hon stod något år i kö tror jag. Den är dock dyr (8500).

Ja, i den prisklassen tror jag det går snabbare, där skulle jag vara långt fram i kön numer. Som 20-ngnting dock är sådan hyra otänkbar, det var bara ngn tusenlapp under vad jag fick ut på mitt heltidsjobb i den åldern.

 

[SaraMara]

@SaraMara Ja, i min förort stämmer det i alla fall . Vill dock ogärna skriva ut var jag bor nånstans.

Självklart helt ok att låta bli, men tycker det förenklas lite väl mkt vad gäller hyresrätter i den här tråden. En hyresrätt är rena bingovinsten och i min bekantskapskrets ngt som bara de med kontakter lyckats få i ung ålder om man borträknar studentboenden och andra hand. Nu som vuxna är det lättare, eftersom urvalet är större, men fortfarande inte lätt direkt. Varken att hyra eller köpa, i och för sig. Hopplös marknad.

 

[Blueberry]

Alltså den här diskussionen - så hysterisk.

Jag inser bara vad jäkla skönt det är att vara jag. Det är skönt att förstå pengar. Så skönt att vara trygg och nöjd med mina val - och ändå inte känna att jag behöver pracka på dem på någon annan eller bli rabiat över hur andra väljer att göra.

När J är 12 får han antagligen tillgång till ett av sina konton. Planen är såklart att introducera honom för privatekonomi i samband med veckopengen. Att pengar betyder ansvar, arbete och i många fall en uppoffring och att det därmed är viktigt och vettigt göra något bra av dem. Om det är att investera, resa, skänka till välgörenhet och/eller vad som helst får han avgöra själv.

Vi diskuterar pengar och inköp öppet i den här familjen, och vi kommer att anamma den deal som jag hade med mina föräldrar: Att vi betalar hälften av summan när det gäller stora inköp. Om det är en ridhjälm, en dator, en vinterjacka, en cykel, en språkresa eller himla epatraktor spelar ingen roll.

Han växer upp i en familj som har det bra. Inte bara ekonomiskt, utan på många, många andra plan och nivåer.

 

[Pontevecchio]

En hyresrätt, i ett ytterområde, ja. Efter tio år i andrahand. Och sen samma problem igen den dagen man behöver en tvåa eller trea.

Kan du verkligen inte se fördelarna med att ha en bostadsrätt i Stockholm? Tänker du dig att dina barn ska bo i hyresrätter för alltid?

Jag kan se fördelar i ett fett konto på Cayman också men det får de inte heller. Att bo i innerstan är helt ointressant för mig och är det viktigt för mitt barn får den jobba sig dit.

Jag ser inget fel i HR, barnets farföräldrar har bott så hela livet.
Vad menar du skulle vara fel med det?

 

[Pontevecchio]

Attityder och värderingar är i allra högsta grad styrda av det sociala sammanhang man levt i, så frågar du mig så är det självklart så att attityder och värderingar även när det gäller föräldrarollen, pengar, osv förstås också beror på socioekonomisk gruppering. Eller klass då, men jag tycker klass är ett lite trubbigt begrepp, iaf om man tänker sig att det bara finns tre. Naturligtvis är sparande, eller attityd till sparande, en klassfråga.

Med det sagt - självklart finns det folk som bor hela livet i hyresrätt. Men det verkar, vad jag ser på vänner och bekanta, svårt att få tag på stora hyresrätter. Med något enstaka undantag har alla jag känner i något läge, allrasenast när man fått barn och det helt enkelt inte funkar att bo fyra personer i en tvåa längre, stigit om till bostadsrätt eller hus, bara för att få tag på större.

Så det är inget skräckscenario alls att bo i hyresrätt hela livet, det verkar bara jättesvårt att få tag på tillräckligt stora hyresrätter, om man inte har fantastiskt kontaktnät, och kan få tag på någon den vägen, utanför den allmänna kön. Men väldigt få har det kontaktnätet.

Jag känner inte alls igen det. Bor i 2a, HR i närförort. Vår interna kö finns det gott om bytesförslag till större lägenheter. Dock vill jag till hus varför vi kollar på att köpa ett. För våra egna pengar

 

[Petruska]

Min syster har hyresrätt i Göteborg (Högsbohöjd) via Poseidon. Hon stod något år i kö tror jag. Den är dock dyr (8500).

Jag bor centralt i Göteborg i en hyresrätt. Fyra rum, kanske 110 kvadratmeter, drygt 8000 i månadshyra. Värme ingår, men inte el. Ganska fult 70-talshus. Om jag skulle köpa en likadan lägenhet, skulle min månadskostnad öka med åtskilliga tusen.

 

[Pontevecchio]

Alltså den här diskussionen - så hysterisk.

Jag inser bara vad jäkla skönt det är att vara jag. Det är skönt att förstå pengar. Så skönt att vara trygg och nöjd med mina val - och ändå inte känna att jag behöver pracka på dem på någon annan eller bli rabiat över hur andra väljer att göra.

När J är 12 får han antagligen tillgång till ett av sina konton. Planen är såklart att introducera honom för privatekonomi i samband med veckopengen. Att pengar betyder ansvar, arbete och i många fall en uppoffring och att det därmed är viktigt och vettigt göra något bra av dem. Om det är att investera, resa, skänka till välgörenhet och/eller vad som helst får han avgöra själv.

Vi diskuterar pengar och inköp öppet i den här familjen, och vi kommer att anamma den deal som jag hade med mina föräldrar: Att vi betalar hälften av summan när det gäller stora inköp. Om det är en ridhjälm, en dator, en vinterjacka, en cykel, en språkresa eller himla epatraktor spelar ingen roll.

Han växer upp i en familj som har det bra. Inte bara ekonomiskt, utan på många, många andra plan och nivåer.

Hur långt och länge sträcker sig den dealen? Boende BMW i 20 års åldern?

Jag kommer alltid hjälpa mitt barn men jag kommer inte släppa 250' i famnen på den vid 18 och se det som en framgång att den fick en innerstadslägenhet.

I min verklighet flyttar folk ut från innerstaden när de får barn, för att få hus och barnvönligare område. Närhet till krogen lockar inte längre, det har inget med brist på HR att göra. F.ö är bristen störst på små lägenheter, 1or och 2or.

 

[mandalaki]

Mitt intryck är inte alls att det skulle vara så särskilt enkelt att hitta stora lägenheter. Man kanske heller inte vill flytta jättelångt ut, om man inte måste. Tvingas man flytta till ett område man inte vill bo i, för att alternativet är att vara väldigt trångbodd, så kan ju det ses som ett nederlag. Åtminstone för den personen. Det kan ju finnas rent praktiska skäl i form av kommunikationer, avstånd till arbete och skola, och annat som gör att man helst inte vill flytta väldigt långt bort. Man kanske har områden man hellre vill bo i än andra, jag tror väldigt få tycker "jag kan bo vartsomhelst i Stockholms län, det kvittar mig lika, bara det är en fyra!"

Och då är en lösning, om man har pengar, att köpa en bostadsrätt eller ett hus, för då kan man lättare hitta något eftersom utbudet är större och marknaden mer transparent. Om man inte har pengar finns ju inte det alternativet, då återstår kanske valet mellan flytt till annat område och bo kvar trångbodd.

Att kunna bo kvar i samma område, där man helst vill bo, och successivt bara byta till större hyresrätt, verkar få förunnat. Eftersom det finns väldigt få stora hyresrätter. Kan man det så är det ju inga problem att bo i hyresrätt hela livet, kan man inte det, så behöver man pengar, eller kan inte bo riktigt där man vill.

Ok, så syftet med medelklassens sparande till sina blöjbarn är alltså att de i framtiden inte ska behöva slåss om de få hyresfyror som finns att tillgå.

Jag smäller av lite grand av den här tråden, känner jag. Och jag är så tacksam för att mina föräldrar aldrig tog med mig på möten på banken som 15-åring (tidigare i tråden) eller på samtal om familjens ekonomi som 12-åring. Jag lyckades för övrigt köpa en lägenhet i attraktivt område i storstan utan deras hjälp, när jag hade fast jobb med en lön som gjorde att jag fick banklån. Jag måste haft en jäkla tur.

 

[SaraMara]

Jag bor centralt i Göteborg i en hyresrätt. Fyra rum, kanske 110 kvadratmeter, drygt 8000 i månadshyra. Värme ingår, men inte el. Ganska fult 70-talshus. Om jag skulle köpa en likadan lägenhet, skulle min månadskostnad öka med åtskilliga tusen.

Men det är ju å andra sidan rena drömdealen (och en av anledningarna till att jag står kvar och samlar ködagar inför den dag då vi är less på pendlandet och vill in till stan igen). Sådana hyresrätter går det väl närmast en på miljonen, även om jag vet att de finns (och kräver minst tio års kötid och därutöver en del tur).

För att återgå till trådens ämne så har jag inga egna barn, men skulle ha mkt svårt att tänka mig att inte ha ett sparande till barn ifall jag hade. Jag har för egen del vad gäller bostad varit helt beroende av den hjälp som mina föräldrar sett till att jag fått och skulle haft svårt att tänka mig att, så länge möjligheterna finns, att inte göra detsamma för egna barn. Svårt att se ett konto som ngn som bär mina oekonomiska gener skulle få tillgång till dock, men finns ju andra sätt att ge finansiell backup.

 

[Petruska]

Men det är ju å andra sidan rena drömdealen (och en av anledningarna till att jag står kvar och samlar ködagar inför den dag då vi är less på pendlandet och vill in till stan igen). Sådana hyresrätter går det väl närmast en på miljonen, även om jag vet att de finns (och kräver minst tio års kötid och därutöver en del tur).

För att återgå till trådens ämne så har jag inga egna barn, men skulle ha mkt svårt att tänka mig att inte ha ett sparande till barn ifall jag hade. Jag har för egen del vad gäller bostad varit helt beroende av den hjälp som mina föräldrar sett till att jag fått och skulle haft svårt att tänka mig att, så länge möjligheterna finns, att inte göra detsamma för egna barn. Svårt att se ett konto som ngn som bär mina oekonomiska gener skulle få tillgång till dock, men finns ju andra sätt att ge finansiell backup.

Tja, om de hyresrätter som är intressant är de som motsvarar till exempel "fantastiska lägenheter på Söder", så är det ingen drömdeal. Mycket långt ifrån. Jag ser skäl att undvika att små barn växer upp i just mina kvarter. Lägenheten härrör sig från min partner. I den familjen var det mamman som flyttade hemifrån och han blev kvar. Det var kollektiv i den under ett antal år när han var ung.

Jag tillhör dem som har fått hjälp med bostad av mina föräldrar, och jag har även hjälpt min son att köpa en etta i en förort.

Och jag vet att det är klassrelaterat och att vi är bortskämda.

 

[Raderad medlem 19815]

Ok, så syftet med medelklassens sparande till sina blöjbarn är alltså att de i framtiden inte ska behöva slåss om de få hyresfyror som finns att tillgå.

Jag smäller av lite grand av den här tråden, känner jag. Och jag är så tacksam för att mina föräldrar aldrig tog med mig på möten på banken som 15-åring (tidigare i tråden) eller på samtal om familjens ekonomi som 12-åring. Jag lyckades för övrigt köpa en lägenhet i attraktivt område i storstan utan deras hjälp, när jag hade fast jobb med en lön som gjorde att jag fick banklån. Jag måste haft en jäkla tur.

Det är väl olika. För min del som sagt så tänker jag att mina barn kommer att bli dyrare i drift ju äldre de blir, och det är delvis därför vi sätter undan pengar. Jag tänker på kläder, språkresor, läger, aktiviteter, osv. Kanske också att vi tar en del av pengarna om vi gör någon dyrare resa hela familjen.

 

[mandalaki]

Det är väl olika. För min del som sagt så tänker jag att mina barn kommer att bli dyrare i drift ju äldre de blir, och det är delvis därför vi sätter undan pengar. Jag tänker på kläder, språkresor, läger, aktiviteter, osv. Kanske också att vi tar en del av pengarna om vi gör någon dyrare resa hela familjen.

Ja, det var bara ett trött svar till @Mabuse som än en gång anförde bristen på fyror som skäl.

 

[Raderad medlem 19815]

Ja, det var bara ett trött svar till @Mabuse som än en gång anförde bristen på fyror som skäl.

Jodå, jag noterade den trötta tonen.