Jag har mer och mer börjat inse och landa i att precis som jag kände redan innan barn så tycker jag bebistiden faktiskt är tråkig. Visst, jag älskar ungen men är verkligen uttråkad mest hela tiden, tycker liksom inte att det är kul att underhålla en liten bebis hela dagarna.
Känns lite som att svära i kyrkan att jag inte bara njuuuter och är tacksam för allt mys och all lek, men ser fram emot när hon blir lite äldre.
Känns lite som att svära i kyrkan att jag inte bara njuuuter och är tacksam för allt mys och all lek, men ser fram emot när hon blir lite äldre.