Snacktråd för AR-frälsta!

[Immer]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jo, jag har noterat att det är flera av Bents elever som skaffar fredriksborgare och PRE.

Sen finns ju alltid såna som jag, som envist håller fast vid den ras som gällde från början Jag skulle aldrig skaffa exempelvis en fredriksborgare bara för att det är på modet, när det nu är kallblodstravare och nordsvenskar som ligger mig varmt om hjärtat.

 

[suberdoo]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jag har också sätt väpnarprov med alla möjliga korsningar och raser, jag är ju själv en av dem som har gjort det senaste året.

Men när det kommer till longerprov och riddarprov var det länge sen jag såg nått annat än just typ dem jag nämnde tidigare.

När jag har tränat för B senaste året har han inte låtit mig släppa ut Skip på volten. Jag vet att jag inte har en häst som har en naturlig bärighet, men frågan är ju om perfektionen är för högt satt. Jag tvivlar på att Skip någonsin kommer att kunna gå på en volt med samma bärighet som t ex en PRE. Däremot vet jag ju att vi kan fortsätta träna och komma i närheten, men frågan är om det räcker..

Jag hoppas innerligt att du har rätt Immer, för jag tycker att det vore himla tråkigt om mina misstankar visar sig stämma..


KL
Har precis varit ute och markarbetat Skip, och han är verkligen såå duktig. Idag kollade vi lite närmare på övergång samlad skritt till halva steg till skolgaloppanslag, vi har inte tränat på detta innan tuaphua frågade något om det och då blev jag lite nyfiken på hur det kan funka. Det funkade helt OK, framförallt för att vara en av de första gångerna.
Däremot fick han till riktigt fin galopp/skolgalopp i TRE språng i varje varv! Himla kul när han bjuder till och jag får kvitto på att arbetet funkar. Jag håller ju som sagt på att provar mig fram...

 

[Ponnytant]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

KL.
Till er som svarat på inlägg #1781.

Min tanke: Jag ser/såg AR som en ambition att vrida tillbaka klockan ett par varv och starta en alternativ utveckling som byggde på en annan typ av ideal vilka skulle lägga fokus på "dressyr för hästens uppbyggnad" utifrån "tradition och konst" med bas i akademierna/skolorna. Andemeningen (som den framstod för mig) var alltså att AR skulle få näring via riddarna - som uppmuntrades att skaffa sig egna erfarenheter och utveckla ridkosten vidare.

Med det upplägg som finns nu tillsammans med brandingen så ser jag inte en utveckling. Vad händer t ex om BB slutar med hästeriet (kan vara av vilken anledning som helst, han kanske utvecklar konstnärsskapet och blir bildhuggare i Italien eller engagerar sig i att rädda gamla byggnadsverk) - slutar AR finnas då?

Som sagt - jag vill gärna höra andra åsikter.

 

[Immer]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jag har visserligen inte svarat på #1781 tidigare, men jag svarar här istället

Bent har sagt så till oss också på kurserna, så det är inte bara riddarna som uppmanas att skaffa egna erfarenheter och utveckla ridkonsten.

Jag tror att brandingen innebär att de riddare som undervisar i hans namn kommer att hålla sig till grundfilosofin, utbildningstrappan osv precis som de gör idag. Och säkert kommer de även i fortsättningen att söka influenser från andra håll och komplettera med det. Några exempel är en som hämtar inspiration från Perry Wood, och en annan som lägger in yoga och fäktning på teoripassen.
Åtminstone de flesta kommer att göra så, tror jag, men det finns en och annan som verkligen är ortodox.

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Klart det är ett kvitto på allt ditt slit som har gett resultat!
Jättekul ju!

Ja, jag är så glad över alla raringar i mitt liv. Jag hjälper andra mycket. Det får man i retur. Och så de helt fantastiska själva också.
Idag fick jag hembakt m te igen efter lilla gullans lektion. Gullunge! Precis vad jag behövde för att orka med resterande hästar.Vi hade lite tekniksnack och plan. Hon red jättefint idag.
Hittade också julklapp från annan elev som gett mig fotvärmare. Det är ngn sula som vid kontakt med luft värms up pga ngn kemisk reaktion. Funkar MINST 5 h. Så gudomligt skönt att dra på sig när man hade iskalla fötter och väntade hästar!
Åh, bästa eleverna!
Skjuts hem fick jag med!

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Åh, idag hade jag en så härlig stalldag!

Zebbe har varit ute i ny sjukhage idag. Han verkade gilla den mer än de andra som han var orolig i. Han kändes mer harmonisk och cool. Såret ser bättre och bättre ut. Hoppas han snart kan få bli av med bandage och komma ut med kompisarna igen!

Lilltjejen fick lära sig longera idag. Vi blåste ur hästen innan. Hon gjorde ett riktigt snyggt skolsprång av misstag. Jag bromsade till då fröken for iväg i linan. Och hon hoppade rakt upp hööögt i samling och sköt ifrån med bakbenen. Det var imponerande för att vara ett halvblod!
Hon var laddad även då tjejen sen skulle få sitta upp. Men det gick riktigt bra. Hästen skuttade till en gång då det lät utanför. Men tjejen fångade upp det mycket snabbare än förr. Och jag tror inte hon blev så rädd.
Vi höll på ganska länge och red igenom hästen rejält. Tjejen fick några riktiga aha-upplevelser. Och det roligaste av allt var att hon själv iom det arbete vi gjort gjorde rätt en grej hon inte lärt sig i att balansera upp hästen. Hon bara reagerade och gjorde helt rätt. Så kul att kunna berätta att jag faktiskt inte sett någon själv lära sig det så.
Hon hade också fått hemläxa att säga 6 saker hon är bra på i ridningen. Och efter en hel natts ångest och mkt pepptalk hade hon lyckats komma på 6 saker. Först tyckte hon inget alls.
Vi har haft mer taktiksnack och skrivit ner lite saker. Hon verkade väldigt glad och stolt efter passet. Så härligt!

Gullhästen gick riktigt bra idag. Det var flera hästar som exploderade i ridhuset idag. En konvalecent, en ponny och en lite laddad sak. Men han var stencool. Han blev dock rädd för en skugga en gång. Men han är förlåten.. :P
Matte fick ta lite från marken med och ha lite lektion. Hon har ju inte gjort ngt sånt nu på länge. Men det gick bra och hon fick lite aha-upplevelser hon med.

Sen red jag en gigant som jag inte ridit på ett tag. Han är en bjässe som dessutom har 9: or på gången rakt igenom. Det var lite kul att inse att jag sitter bättre på honom nu än förr. Sist red vi bara ut i hoppsadel. Så då stod jag upp mkt. Men idag red jag i min egen ena sadel som de lånar i jakt på ny åt honom. Då jag första gången red honom för 2,5 år sen så åkte jag som en vante i sadeln av hans gång. Jag har fortf en del kvar för att kunna sitta bra om man gasar på. Men det är stor skillnad. Jättekul!
Han är väldigt sävlig. Och jag sitter mest på energiknippen som är väldigt känsliga på alla sätt. Så efter att ha ridit den där som inte riktigt svarar för skänkeln så blev jag slut! Jag behöver träna styrka!
Men han började bli mer allert och svara bättre efter lite(myyycket från min sida :P) jobb. Sen höll jag snudd på att få en flygtur. Husse till hästen var med. Han frös och övade lite av sina kampsportssparkar medan jag red. ´Det flög grus i väggen och den i normala fall så sävliga jätten studsade iväg och snurrade samtidigt. Åh, vad jag fnissade! Tur att han är så tung i kroppen. För hade jag suttit på Tino tex så hade jag kanske åkt. Då hade det gått betydligt snabbare.
Nu knakade bara en låsning i ryggen loss. Det tackar vi för!
Jag fullkomligt älskar den här hästen. Han var Tinos granne då Tino bodde inne. Hästen är gudomligt vacker Marwin-avkomma med den där breda bläsen och långa vita strumpor på alla ben. Han har ju sina fina gångarter och så är han så himla bussig, om än latmask. Men han är så cool och just för det mesta. Och han har en så fantastisk uppsyn, lite ponnysätt. Han är extremt personlig. Han är suverän till matten som är lite försiktig ryttare. För han blir sällan upprörd. Och blir han det är det lätt att stoppa och går rätt långsamt jämfört med en del andra.

Vad härligt det är med de här fantastiska djuren!

Nu ska jag slänga i mig middag och sova!

 

[bigganl]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

KL
Även en dag när ridbanan är täckt av tjock ojämn is, kan det bli riktigt bra. Med detta underlag blev det skrittarbete idag. Jag fokuserade på att rida växlingar mellan skolorna, öppna-sluta-öppna med olika steglängd och bakdelsvändningar. Min kära häst gjorde detta ovanligt bra snabbt och fick mycket beröm av mig. Insåg då att jag egentligen borde berömma mig själv, för det var ju faktiskt jag som gjorde rätt så att signalerna gick fram ordentligt. Vi kanske skulle berömma oss själva mera när vi gör rätt?

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Jag tycker absolut du har en viktig poäng där! Många har så dåligt självförtroende över lag. Man behöver ju inte tappa ödmjukhet och tro att man är bäst i världen/fullärd bara för att man berömmer sig själv, blir nöjd med dagens jobb etc trots att det inte var perfekt.

Jag har haft snack med två elever om det här sista dagarna. Båda duktiga ryttare vars självkänsla är deras största brist. Att de blir så nervösa och tvivlar på sin egen förmåga gör att de blir avvaktande i ridningen och inte driver igenom hjälper etc alltid. Samt att de spänner sig och blir fördröjda av det och inte släpper igenom rörelser optimalt. Nu är det inga extrema fysiska brister de har. Men det kan hjälpas mycket av om de bara vågar tro på sig själv, bli nöjda etc.
Lilltjejen är en av dem. Hon bad mig om hjälp att fylla i lite förtryckta frågor i hennes träningsdagbok. Bla nuvarande status, ryttare resp häst svagheter resp brister, mål, förutsättningar etc. Hon hade svarat jättebra på allt utom ryttarens styrkor. Där hittade hon inget. Det gjorde mig så himla ledsen. Hon rider så pass bra att målet är att starta MSV i år(beslutat i samrådan med tyska beridaren). Och hon har ju bara haft storhäst några mån.
Tjejen har bra feeling, är lättlärd som bara den och har trevlig ridning över lag.
Vi pratade igenom att man inte behöver upplevas som skrytig för att man tycker man är bra på ngt. Och att trots att hon tyckte att hon var sämst av alla tjejerna i stallet så är hon faktiskt en av de duktigaste av alla juniorerna hos oss. Det är väl hon och någon till..
Genom lite ledande frågor kom hon på 3 saker. Sen fick hon i läxa att svara 3 saker till innan jag gav henne mina svar. Ångest för henne hela natten och dagen. Men hon kom på tre saker till.
Sen fick hon min lååånga lista. Och vi pratade igenom allting. Redan där såg jag att hon växte lite.
Sen var det dags för lektion för herr beridare. Jag viskade till honom om hur det låg till. Och han visade stor empati och engagemang genom att ta taktiksnack efter lektionen och påtala hur duktig tjejen verkligen är. Och att han faktiskt inte säger att saker är bra om han inte menar. När jag sa att "det gör inte jag heller". Så svarar tjejen "nej, jag har märkt det!"
Gullunge! Kul att hon vågar skoja så nu!
Efter de två snacken så har lilla hjärtat varit så lycklig! Hon ser ju upp till mig. Men att en som har högsta utbildningen i Tyskland sagt så om henne väger ju givetvis tyngre.
Tränaren var supernöjd med deras utveckling också. Han tyckte hästen nu rörde sig jävligt loss i kroppen och att de utvecklats kraftigt sen sist och berömde oss båda för vårt slit. Kul!

Jag har själv varit ung och osäker. Och det hindrade mig så från att ta in info optimalt. Idag är jag väl medveten om att jag inte är en toppryttare. Men jag vet att jag kan göra en del saker ganska bra och kan vara lite glad och nöjd över det iaf. Även om jag har mycket kvar.

En häst går ju aldrig bättre än ryttaren rider. Så det är ganska lätt att veta om man ska ha beröm eller smisk.

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Själv har jag jobbat tokmycket. Bla haft lektion för en som jag haft en gång tidigare bara. En medelålders man på en ung blivande hopphäst. Hästen är en stooor Irländsk import och jag antar att den knappt blivit inriden där. Första gången vi hade lektion jobbade vi med att få bort panikreaktion då ryttaren satt upp. Hästen har reagerat med lite sadeltvångssyndrom innan. Den panikar och brallar/reser sig och far iväg. Så han fick lite övningar för att få hästen trygg både först från marken och sen uppsuttet. Och så jobbade vi lite basic.

Nu var den rätt cool vid uppsittning. Vi jobbade lite basic på att få hästen avslappnad och på linjen. Och att få ryttaren att bli medveten om sina hjälper och få en mer still sits och hand. Ryttaren har ganska bra känsla för vad som händer i hästkroppen och har en väldigt trevlig inställning mot sin häst. Hästen hade börjat protestera vid galoppfattning. Men med bra förberedelser och häst som redan var avspänd gick det fint. Trots att vi var tre ridlektioner som samsades i ridhuset och flera andra ekipage. Sånt brukar annars kunna tagga upp "lilla" hästen. Kul att se att den är tryggare med ridningen nu!

Haft lite lektioner för jääättehästens matte också. Den jag red här om dagen. Vi har jobbat med att få respons i honom och att få matten medveten om då hästen är helt i balans på linjen. Matte är duktig men tvivlar på sin förmåga. Och vågar då inte begära att jätteklunsen ska lyda. Han hamnar då i obalans eller i för låg energi. Så nu jobbar vi på att matte ska våga tro på sin känsla och driva igenom det.

Hade en ny häst för hand med. Det är ett rart litet hoppsto. Ung häst som nu ska sättas igång efter lite vila. Så vi tog det väldigt lugnt. Hon var lite sned. Så vi jobbade på att få henne mer jämn. Himla sött och trevligt sto!

Har jobbat med lilla gulle och lite med Zeb med. De har skött sig fint.

Igår red jag ut på lilltjejens häst. Hon var redan från start mjukare i kroppen. Hon hade som vanligt mycket energi. Men var ngt lydigare. Hon känner igen mig nu och behöver inte testa så mycket. Överskottsenergin pös ur snabbare igår än innan. När hon sen slappnade av mer så var hon fantastisk att rida. Skitkul! Jag rider dressyr ordentligt även ute på henne. Och rider igenom henne så tjejen ska få en mjukare, lydigare häst dagen efter och också en rejält avrastad. De flesta hästar jag rider just nu är ju mest i utbildande syfte. Den här kan redan mycket och är känslig. Så jag kan mest sitta och rida och leka när hon väl är avrastad och cool.
Vi satt och lekte med bytena. Och hon bytte bra ner till var 3:e. Därefter är nog både hon och jag för slöa just nu. Så jag vill inte börja trixa för mycket. Sen började hon tagga till lite väl. För min del gör den energin inte någonting. Jag tycker tvärtom det är bra. Men jag vill inte att hon ska tagga så om tjejen ska rida. Så då red vi lite så att jag bara ställde över lite utan byten. Så hon lugnade sig. Sen när vi travade på lite friskt hemåt så var hon så himla loss och ryggen så uppe att jag knappt kunde sitta. Hon har en himla trav! Den där ska vi utbilda lite till så tjejen kan rida lite samlade rörelser sen.
Det går redan nu att få lite passagetänk i henne. Och piaff och piruetter kommer hon fixa galant!
Vilken lyx att få leka så på jobbet!

Idag hade jag ledig dag och åkte bara ut och mockade till Zebbi och pussades.

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Kul att ni pratar om det, för nu senaste veckan har jag lagt in det i ridpassen, beröm både till pålle och matte och komma ihåg att "glassa" runt lite med det man åstakommit även om det inte på något vis är perfekt eller maxprestationen utan de små sakerna, låga krav!

Jättekul att se utvecklingen under något pass t ex som började med ganska kassa förutsättningar - stirrig, lite stel/ojämn pålle efter att ha tränat för lite i kombination med kyla, glömt vad form och samling heter, kändes som en prestation ens att kunna styra utan att pålle tyckte det blev för hög belastning emellanåt (lite bekväm också tror jag! ), samt lite ringrostig matte.
Till att hitta en ok (utifrån förutsättningarna) böjning/linjering och form, häst som var mycket mer cool och "med", trappa upp till lite diagonalsluta/piruett och mest glassa runt och känna efter min inverkan i traven iofs men den kändes väldigt trevlig! Tror det gjorde väldigt mycket att kraven låg så grymt låga att berömmen haglade och jag tog mig tid att "känna in" eftersom jag inte brydde mig så mycket om hur det såg ut när det inte var bra, att jag ändå lyckades behålla ett öppet sinne och inte tänka på vad man ska göra, vad som borde fungera, utan bara lyssna på hästkroppen och mig själv och tänka hur det skulle kännas när det är bra.
Oj vad enkelt det låter såhär i efterhand, men jag är riktigt stolt över det passet! För det ÄR ju lätt att tänka att man ska vara på samma nivå varje dag, helst max-nivån man slutade på dagen innan, eller att man får prestationsångest i allmänhet och blir lite stressad när det inte blir som man vill eller om hästen är lite stissig. Eller helt enkelt för att hjärnan är inställd på något annat man tänkt träna på under passet.

Om man använder mental träning och spelar upp ridpass eller delar av ridpass i huvudet kan man ju passa på att berömma sig själv för allt man gör bra! Målet brukar ju vara att man spelar upp det i skallen som att allt går tip-top så då blir det många tillfällen att boosta egot! Nu vet jag vad jag ska göra ikväll..

 

[bigganl]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Kul att ni pratar om det, för nu senaste veckan har jag lagt in det i ridpassen, beröm både till pålle och matte och komma ihåg att "glassa" runt lite med det man åstakommit även om det inte på något vis är perfekt eller maxprestationen utan de små sakerna, låga krav!

Ja det är så lätt att berömma hästen när den gör vad vi vill. -braaa./ -duktig häst./klappar osv. Men det är så lätt att också glömma bort att det samtidigt är beröm till oss själva. Det är ju inte bara hästen som gjort rätt utan vi som sitter på som givit den rätt signaler och rätt förutsättningar för att det ska bli så bra just där och då. Jag försöker tänka varje gång jag berömmer hästen, att berömmet även är till mig. Vi är ju ett team.

Jättekul att se utvecklingen under något pass t ex som började med ganska kassa förutsättningar - stirrig, lite stel/ojämn pålle efter att ha tränat för lite i kombination med kyla, glömt vad form och samling heter, kändes som en prestation ens att kunna styra utan att pålle tyckte det blev för hög belastning emellanåt (lite bekväm också tror jag! ), samt lite ringrostig matte.
Till att hitta en ok (utifrån förutsättningarna) böjning/linjering och form, häst som var mycket mer cool och "med", trappa upp till lite diagonalsluta/piruett och mest glassa runt och känna efter min inverkan i traven iofs men den kändes väldigt trevlig!

En sån dag kom ni ju rätt långt under ridpasset ändå trots att ni säkert var så långt från er normala högstanivå. Ibland börjar man ju på minus och då är det ändå ett bra kvitto att man kommer över på plussidan, även om det inte alls är lika bra som vanligt.

En av mina tränare är väldigt noga med detta att få ryttarna att våga känna sig stolta och nöjda med vad de åstadkommit med sina hästar. Han tycker att det alldeles för ofta blir fokus på just det lilla som kanske inte fungerar så bra, så att allt annat liksom glöms bort. Han brukar fråga dem vem det är som utbildat hästen till den nivå den är idag. -Jag, svarar de flesta lite blygt. -Ja just det. Var stolt över det, svarar han. Med bättre självförtroende blir vi bättre ryttare. I senaste Ridsport finns tom en artikel om just detta. Har inte läst mer än rubriken än, men den ska läsas. Nu måste jag åka och jobba.

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Det var en bra formulering, att man är ett team! Den tror jag att jag ska stjäla!

Vi har pratat om det här igen i stallet idag. Idag var det jag, en manlig elev och en duktig kvinna i 50-årsåldern. Mannen lider inte alls av samma krav, press, ångest etc som många av oss andra. Män verkar inte drabbas fullt så mycket som tjejer. Men sen började han rida i vuxen ålder och är väldigt ödmjuk. Så för honom så är det helt ok om han inte kan allt och är bäst. Han har ju startat senare än de flesta.
Kvinnan har lidit av prestationskraven mer som yngre. Men hon tyckte att man med åren lärt sig av med det. Och så har hon haft en gammal häst där varje dag mer handlade om att vara glad över det han klarade och den tid man hade kvar.
Vi hade båda hon och jag först deppat ihop då hästarna började bli gamla. Vi anklagade oss själva och var heller inte fullt nöjda med hästarna.
Jag fick skäll av min tränare iom att min häst märkte det trots att jag försökte dölja det och maskera med beröm etc. Hon sa åt mig att backa av och inte rida på några dagar och lägga tiden till att fundera hur jag ville ha det. Antingen gjorde jag mig av med hästen för att kunna prestera mer. Eller så behöll jag honom och var nöjd och glad över vad han klarade av.
Det har hjälpt mig att bli nöjd med min egen prestation över lag med. För jag fick liksom gilla läget med Zeb. Jag fick lära mig att någon gång bli nöjd. Iom att jag var tvungen att bli nöjd med honom. Sen kunde jag bli nöjd mjed mig själv med.
Så hade kvinnan också upplevt det. Hon hade lärt sig vara nöjd.
När man sen vet att man bara har dem en väldigt begränsad tid till så uppskattar man varje dag med upplever vi.
Har en ponny med som jag tränar mamma av mor/dotter. Nu har dottern bestämt sig för att sälja. Och är faktiskt nöjdare med ponnyn nu varje dag.

KL

Lilltjejen hade bra attityd idag. Hästen hade stått, kändes stel och var laddad till tusen. Så hon hade en mycket tuffare uppgift än vanligt. Men hon blev inte alls lika nedslagen som innan. Och därmed kämpade hon ju också bättre, spände sig mindre etc.
Imorgon ska hon få hjälp av en elev till mig att löshoppa. Det är en duktig hopptjej som är domare. Hon kan ge henne lite övningar som hon själv kan använda sen. Skitbra!

Jag red jättehästen idag igen. Matte måste tränat bra igår. För redan från start gick han fram bättre. Det fanns för första gången bjudning i honom genom kroppen redan från start. Jättekul!
Det blåste och skallrade i ridhusväggarna så vi trodde de skulle rasa in och taket lätta. Hästen var på helspänn. Så jag fick verkligen jobba för att behålla hans fokus. Och en gång tappade jag honom. Det brakade till utanför. Och den stooora sävliga jätten dundrade iväg i full galopp. På honom brukar man ju bara behöva sätta sig lite tyngre så saktar han av pga att han är så bekväm. Jag lät honom gå någon/några m för att inte trigga rädslan. Men när jag sen började försöka bryta av så svarade han inte. Testade först små, små signaler. Men inget hände. Så tog sen tyglar, sen mer tyglar och slutligen drar och lutar rejält bak för att få stopp. Iom att han är så balanserad i kroppen och så långsam så känns det aldrig äckligt. Men vad förvånad jag blev över att den där latmasken frivilligt gjorde så!
Jag har aldrig sett honom göra så. Men husse berättade att så gjorde han minsann med honom. "Det brukar ju inte alls gå att behålla hans fokus om det låter så här". Tack för info husse!
Men han var bättre än sist iaf! Mer responsiv för alla hjälper.
Dock kommer nog en viss människa ha träningsvärk i magen imorgon. Bara gångarterna gör ju att man får anstränga sig mer. Och sen när han vill fladdra hit och dit alt inte gå fram pga storm och lathet.

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Håller med Biggan! Du kom ju förbi många problem under ridpasset. Man kan inte alltid ha som mål att sitta och rida snygga rörelser och svåra övningar. Vissa dagar är förutsättningarna man startar med bara så dåliga att man får vara nöjd och glad med att få till en mjuk och lyhörd häst. Det är ju det absolut viktigaste iaf!

Jag tycker du gör helrätt i att boosta egot! Tänk på vad som gått bra under dagen. Men jämför också med var du var för något/några år sedan. Förmodligen har du en del mer att vara nöjd med nu.

Många tänker så mkt att ridningen är fysisk. Men för att prestera fysiskt optimalt måste ju psyket vara "genomsläppligt" med. Även hos oss ryttare!
Och för att det ska bli det måste man ju vara lugn och trygg. Precis som man vill ha sin häst lugn och trygg så bör man vårda sig själv och försöka hålla sig själv lugn. Bla genom att inte slå på sig själv. Du är värd samma goda omtanke som din häst! För du hade inte klankat så på honom om han gjorde de felen. Då har du förståelse och stöttar på ett annat sätt än mot dig själv, tror jag.

Heja dig!

 

[bigganl]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Det var en bra formulering, att man är ett team! Den tror jag att jag ska stjäla!

Ja gör det. Det är ju en viktig sak att tänka på, men som vi ofta glömmer. När hästen går bra så rider vi ju också bra, men vi berömmer oftast bara hästen. Jag försöker tänka på detta när jag rider. (och ta åt mig själv också)

Vi har pratat om det här igen i stallet idag. Idag var det jag, en manlig elev och en duktig kvinna i 50-årsåldern. Mannen lider inte alls av samma krav, press, ångest etc som många av oss andra. Män verkar inte drabbas fullt så mycket som tjejer. Men sen började han rida i vuxen ålder och är väldigt ödmjuk. Så för honom så är det helt ok om han inte kan allt och är bäst. Han har ju startat senare än de flesta.

Vad skönt för honom. Prestationsångest har vi nog alla drabbats av och det är rätt jobbigt. för mig fanns den förr, men nu är den inte alls på samma sätt. Jag kan bli besviken på mig själv vissa dagar när saker och ting inte funkar, men samtidigt vet jag att det är en tillfällig svacka och att jag är tillbaka snart. Det kan räcka med att ha lite ont i ryggen så påverkar det hela ridningen.

Vi hade båda hon och jag först deppat ihop då hästarna började bli gamla. Vi anklagade oss själva och var heller inte fullt nöjda med hästarna.
Jag fick skäll av min tränare iom att min häst märkte det trots att jag försökte dölja det och maskera med beröm etc. Hon sa åt mig att backa av och inte rida på några dagar och lägga tiden till att fundera hur jag ville ha det. Antingen gjorde jag mig av med hästen för att kunna prestera mer. Eller så behöll jag honom och var nöjd och glad över vad han klarade av.
Det har hjälpt mig att bli nöjd med min egen prestation över lag med.

Det är tur att vi har uppmärksamma tränare som kan ta oss tillbaka till verkligheten när vi far iväg.

För jag fick liksom gilla läget med Zeb. Jag fick lära mig att någon gång bli nöjd. Iom att jag var tvungen att bli nöjd med honom. Sen kunde jag bli nöjd mjed mig själv med.

Tränaren jag pratade om innan brukar också påtala detta (till mig) Han menar att det är bra att jag är så ambitiös, men jag måste hejda mig ibland så jag inte glömmer bort att vara nöjd också.

Har en ponny med som jag tränar mamma av mor/dotter. Nu har dottern bestämt sig för att sälja. Och är faktiskt nöjdare med ponnyn nu varje dag.

När hon bestämt sig för att sälja har hon säkert släppt sina höga krav och vips så är hon mera nöjd. Det psykologiska är så attans viktigt. Mental träning är ju rätt vanligt nu för tiden, men man skulle nog ägna sig åt det ännu mera tror jag. Det sitter så otroligt mycket i det.

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Just att vara förlåtande både mot sig själv och hästen, tror jag var en stor nyckel, i kombination med "äh, det är inte hela världen, vi sätter det nästa gång!" Ska försöka spara den känslan! Tack för pepp!


Det där med åldern och förutsättningarna tycker jag är jätteintressant. Själv tänkte jag faktiskt på det när jag skaffade hästen, den var ju 15 då och hade redan hunnit göra en del i sitt liv (precis fyllda 20 nu och blir bara finare i fysiken för varje år enligt mig! ) och jag tänkte som så att vid en viss ålder borde man ju ändå känna sig färdig, att man har gjort så mycket redan att man inte har några behov längre av att prestera högre, accepterade alltså tanken redan då på att så småningom få en "gammal" häst som man känner sig färdig med, accepterat att man nog inte kommer så mycket längre men kan glassa på med det man hunnit lära sig och ha roligt ändå! Haha, nästan så jag längtar dit! (Men har gärna en till häst under tiden när den dagen kommer.) Har satt den magiska gränsen vid 25 så det är ju ett tag kvar! Man kan såklart ha otur och behöva förändra planen men jag har bestämt att pålle är en järnhäst som är på topp vid 25! Basta!


Biggan: Tack för tipset om reportaget, ska kolla det!
Håller med om att det är kanon med tränare som inte stirrar sig blind på problemen utan ser till helheten och inte glömmer att peka ut sånt som är bra också, stort som smått! Det är ju det som är bra man vill befästa, det är det man kan göra man vill fokusera på - och sen flytta gränsen för det man kan göra.
Har man väl stött på såna tränare blir man ganska bortskämd!

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Ja, det mentala är superviktigt!

Jag skadade mig ju som 15-åring och fick tidigt sörja att jag inte klarade ngt i stort sett. Efter att jag accepterat min skada och mitt handikapp så kunde jag vara nöjd med mer saker öht i livet.
Jag hade tur att hamna hos en sjukgymnast som även var mental-coach för idrottare. Så jag fick tidigt lära mig mental träning. Har ju även gått i terapi hos smärtpsykiater, i kroppskunskapskurser, mental avslappnings-kurser etc i samband med smärtklinik och sjukvård. Det har hjälpt mig massor i min ridning.

Jag vet hur jag genom andning och min muskulatur kan lura min hjärna att slappna av. Och jag vet hur jag inför hästarna fejkar avslappning genom det.
Det försöker jag ta med mig till mina elever.

Jag får ju många som har jätteproblem med hästarna och testat det mesta redan. I de fallen är det extra viktigt med ryttarens psyke.

Totola:

Ja, det där med "Äh, det gör inget" har många tjejer nytta av känner jag, även jag själv. Jag är sån perfektionist att jag klankade ner på mig själv enormt bara jag misslyckades med ngt.
Idag vet jag att ett misstag inte är hela ridpasset. Och det gör inget med små misstag. Testar igen, förbereder bättre och är tydligare.. Så brukar det lösa sig..
Har man dessutom flera att rida så blir det inte lika stort om ett misstag sker med en häst. Jag presterar faktiskt bättre sen jag började våga släppa igenom misstag.

Jag sätter heller ingen gräns på när jag ska pensionera Zeb tex. Jag sätter den gränsen den dagen han själv talar om att det är dags. Visst har vi taggat av. Men jag ger inte upp och lägger ner kraven totalt under hans nivå. Han får gå det han klarar. Just för att jag vill ha honom så frisk som möjligt så länge som möjligt. Jag tror de kan tackla av då.

KL

Vaknade i förrgår med nackspärr och låsning mellan skulderbladen så jag knappt kunde röra armen. Gjorde asont! Tog ledigt igår. Idag var det lite bättre. Lovade rida lilltjejens häst innan jag vaknat riktigt och insåg att jag hade ont. Smart! Masserade, stretchade, linimentade och tog lite smärtisar. Sen på't!
Hon hade löshoppats jättefint igår. Jag tog henne lite för hand först. Hon verkade rätt cool iom gårdagens urblåsning. Det var en hyfsat lugn men fortf lite småstel tjej idag. Red loss det mesta. Hon blev riktigt fin. Jag gjorde väl inte min bästa insats idag iom min stelhet. Men hästen var bussig och är ju välskolad i grunden. Så det gick helt ok.
Lilltjejen red lite efter för att få känna känslan av en mer responsibel häst. En häst som flyttade mer i sidled och lyssnade på skänkeln både fram och sidvärts. Och en häst som gick att lägga i olika former och variera steglängd på. Lillgumman var trött och hängig idag. Så vi tog bara en kvarts ridning för henne.
Vi tog en liten torrövning sen då hon fick blunda och hålla i tyglar med mig på andra sidan. Så hon fick öva på att hitta känslan och följa med och hålla tygeln sträckt med lagom tryck i etc etc.

Är hon dålig imorgon ska hopptjejen kanske rida.

Jobbade lite med en häst som är rädd för dörrar och har sadeltvång. Gav husse lite övningar för att avhjälpa sadeltvånget. Hästen var stencool sen då han satt upp. Skönt!
Dörren var lättlöst. Han skojade lite med husse tror jag.

Imorgon ska jag bli kvitt låsningarna. Underbart!

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Tråkiga omständigheter men bortser man från det lät det lyxigt med så mycket mental tränings-hjälp! Ska väl nästan till något drastiskt för att man verkligen ska ta sig tid till det och hålla igång regelbundet! :S
Jag tyckte också det var lättare att skaka av sig sånt som gått mindre bra när jag hade två hästar. Det blev inte så stor grej, med en oroar man sig väl mer för att ta konsekvenserna när man inte har något att avlasta sig med emellan.. Och inte ta det så personligt, man vet att man inte "är" sin häst utan att den också påverkar utgången. Men så ska man ju ha tid, ork, pengar för två eller fler hästar då!


Usch vad jobbigt med en sån låsning! :/ Borde ju påverka motoriken när man ska rida även om man lyckas lindra en del av smärtan? Hoppas det ger med sig snabbt!

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Ja, det är ju nog så dyrt och tidskrävande med en häst. Så att ha två eller fler är ju få förunnat!

Jo, jag blev långsammare i den armen med. Som tur var är ju hästen välskolad. Så den svarar oftast för fingerspel. Jag bad till gud att hon inte skulle kasta sig eller bocka eller likn. Då hade det nog gjort ont.

Det har varit mycket bra mental träning och väldigt bra med all kroppskunskapskurser/Feldenkrais/etc. Det har hjälpt mig relaxa i kroppen och även hitta mina kroppsdelar och få upp koordinationen. Jag har ju som alla andra långt kvar. Men det har varit bra att lära sig om människokroppens rörelsemönster. Det underlättar min undervisning mycket. Jag ser folks snedheter, låsningar lätt iom att jag har ganska stor kunskap om hur de yttrar sig.
Sen sammarbetar jag lite med en sjukgymnast/kiropraktor. Så vi försöker kombinera vårt kunnande kring träning/rehab/rörelsemönster på hästar och människor. Det är nyttigt som attan. Och så kan jag dessutom skicka dit mina elever och sen få direktinfo om hur han upplever deras fysiska status om jag upplever dem vara hindrade.

Idag var jag på kliniken med en stallkompis häst. Den skötte sig super, snäll som han är. Han blir storfavorit då han kommer dit. Så bussig häst! Troligen har de hittat problemet och han får ridas snart. Håller tummarna för dem!
Lite spännande samtal med vet med.

Min tränare kom och skodde lilla gulle. Passade på att peppra honom med frågor kring arbete vid hand. Mycket matnyttig info för mina hungriga öron. Han tycker det är skoj att jag vill lära mig det mer. Jag har ju mest bara velat rida förr. Men nu har jag börjat tycka det här är riktigt kul med. Antagligen iom att jag kan mer och presterar bättre. Brukar hänga ihop för min del.
Han tyckte det var skoj med mina frågor och började peppra mig med motfrågor för att få mig att tänka ut lösningar själv. Skitnyttigt även om han skrattade gott åt min förvirring någon gång.
Han kommer sen och ska ha lektion för mig sen i det jobbet. Skoj!

Lilltjejen red lektion idag. Såg film på henne på FB från igår. Det såg fint och trevligt ut. Men idag höjde vi det några snäpp till. Hästen har aldrig rört sig så mycket och tjejen aldrig ridit så väl. Skitduktig unge idag! Hon gjorde min dag med kommentaren att hon var åksjuk av hästens rörelser. Gullunge!
Hon kunde fatta beslut, driva igenom, var inte lika rädd, fångade upp fort då hästen skuttade iväg då ngt dundrade i väggen utanför, kunde lägga henne i olika form, reglera tempo, hålla hästen på linjen för det mesta, fick till linjen i skolorna med och fick hästen att runda sig i bålen ordentligt, och rida med lätthet i hjälperna. Resultatet var en häst som kom loss rejält och längde steget massor och sköt tjejen ur sadeln. Så himla roligt!

Skulle ta en ny ponny idag. Den har börjat konstra. Jag ville veta att den var fräsch. Så vet kollade i förra v och tyckte den var ok. Men jag tyckte inte den var helt ren iaf, om än inte rent halt. Så nu ska vi se om det är ngt muskulärt ist. Fick tag på vet som skrev ut smärtis/antiinflammatoriskt och så ska den få träffa equiterapeut. Är det smärta så torde den ju bli bättre av medicinen. Är det oförändrat så är det väl bara stelhet. Kvarstår det får de göra ngt mer. Jag vill inte greja med en häst man inte vet om det är ok att pressa lite. Har den ont ska den först bli smärtfri.

Lilla gulle tog jag för hand idag. Han börjar bli bättre efter vilan/min frånvaro. Kul!

Igår hade jag lektion för jättehästen igen. Har såg stel och konstig ut bak först. Det var inte mkt. Men matten känner saker bra och jag ser sånt lätt. Så vi blev lite oroade. Men valde att testa mjuka upp lite. Matte red super och hästen kom loss och stelheten försvann och han bjöd på bättre. Han blev riktigt flott! Försökte prata med matte om det Totola fick tänka på här om dagen. Att om man börjar på minus 10 så får man vara glad om man bara kommer upp på plus 2 mot normala plus 7 tex. Lägga ribban lägre och vara nöjd!

Var med min tränare på en lastning med. Stod i 4 tim i kall blåst overksam iom att ägaren hade medhjälp. Jag fick iaf träffa en gammal vän och min rara tränare/kompis och prata av mig lite med honom. Fick en ny större plattskärm till datorn med.

 

[Totola]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Mycket spännande på gång! Kul!
Vad kul när man får följa andras framsteg och glädjas med dom! Blir ju ännu tydligare för åskådarna som är mer objektiva!



Själv är jag inne i ett flow just nu i ridningen.
Kommit igenom några viktiga detaljer som gjort mycket för helheten, så nu när jag har dom pusselbitarna känns det överlag enklare och bättre. Och ju bättre man kan rida, desto lättsammare att hålla pålle sysselsatt! Så trots lite störningsmoment har han varit koncentrerad och cool (för att vara honom)! Nu när det värsta har släppt så känns det dessutom lättare att identifiera nya pusselbitar, ta saker i rätt ordning och gå vidare när det är läge. Så härligt när det känns som att man först kan rida på sånt man fått gratis tack vare passet innan, för att sen lägga till en ny pusselbit och sluta ännu lite bättre! Passar på att njuta av flowet!

 

[tuaphua]

Sv: Snacktråd för AR-frälsta!

Haha, ja det är full rulle alltid!

Gud, vad kul att du hittat flowet! Vad jobbar ni med nu? Och vad var det som fick det att falla på plats? Kul att han är lugn med nu!

Idag har jag haft lugn dag. Jag var på behandling. Har blivit väldigt mycket sämre i kroppen sista tiden. Jag vet inte om det är kylan eller arbetet. Men jag har varit katastrofdålig ett tag.
Nu har jag varit på behandling 2 ggr denna v. Så han fick loss lite till låsningar idag. Fortfarande inte allt. Men fick lite övningar jag ska göra för att få upp rörligheten igen och minska låsningarna i bröstryggen.

Sen red jag halvblodskvinnan jag ridit mycket förut. Hon har haft hovbölder, hålvägg och gud vet vad. Men nu är hon igång igen. Tyvärr har hon bråkat lite med matte nu i veckan då hon red lektion för en tränare.
Så hon bad mig rida igenom hästen och se vad jag tror.
Hon var stelare igen och kändes mer oliksidig än innan hon ställdes av. Hon är brunstig nu och iom lite stelhet som tar emot tror jag hon reagerat för det.
Det är en himla snäll häst eg.
Jag red loss henne rejält och hon började bjuda bli mer liksidig och elastisk. Blev rätt fin faktiskt!
Hon är ju inte fördelaktigt byggd och har inte mycket till gång. Men numer är hon rätt lydig och går att göra en hel del med. Så en liten tjej sa att hon var en så fin häst. Kul för matten att höra! Sånt får de inte höra så ofta.
Jag älskar hästen iom att hon är så bussig. Jag känner henne och matten sen mååånga år tillbaks. Och hästen är hållbar med. Har tills nu i stort aldrig varit halt. Trots vanlig hobbyryttare till matte.
Såna skulle det finnas mer av!