Sv: Snacktråd för AR-frälsta!
Ja, jag borde kunna vara frisk.
Men det är jag inte enligt min sjukgymnast. Så jag tränar under övervakning av sjukgymnast. Blir jag inte bra snart får vi kolla foten igen med läkare. Sjukgymnasten känner skadorna i ledbanden. Han har jobbat med basketlandslagen i runt 15 år. Det är den vanligaste skadan de har. Han har även forskat kring och skrivit någon grej om just ligamentskador i vristen. Så jag litar på honom mer än någon random person på nätet.
Felet jag gjorde var att inte vila nog i det akuta skedet.
Eller efter det för den delen. Men jag är ju tvungen att få in pengar. Och då kan jag inte vila helt från ridning. Och jag stod i kollektiv då. Så jag hade en del fodringar att sköta.
Att fresta på foten i stadigt tryck i lite planerade rörelser går numer rätt ok. Förr var det omöjligt ens det. Den svullnaden upp och var svullen dagar efter. Det är inte ett bra tecken.
Smärta är jag van vid iom väldigt trasig kropp och konstant värk i övrigt. Så om det gör ont att läka bryr jag mig inte om.
Men hastiga rörelser kan slita sönder den vävnad som nu håller på att växa ihop. Och uppe på lillprins kommer jag hastigt behöva trampa till med full kraft ibland om han slänger sig. För han blir rädd för saker minst någon gång per ridtur.
Så för att läka och sen kunna rida, jobba och träna rider jag idag bara hästar som inte slänger sig så mycket(kan ju hända med alla hästar.. men vissa är ju väääldigt coola). Jag har dessutom bara ridit såna utan gång som jag klarar av att rida utan stigbyglar. Nu sista 2 veckorna har jag testat stigbyglar ett par ggr med hyfsat resultat.
Självklart tyckte jag det var lite äckligt när unhästen reste sig. Jag är ju inte dummare än att jag fattar att det är farligt. Men nu gör han inte så mer(bakslag lär väl komma någon gång.. men han är en annan häst mentalt och går inte in i mental blockering mer). Så jag har inga skäl att vara rädd för honom. Han är en trevligt häst!
Han har det alladeles underbart på lösdriften och kommer in och jobbar lite ibland. Så jag tänker faktiskt ta rådet från mina läkare, sjukgymnast och mina tränare att vila så jag blir helt bra. Jag tänker nog ge mig själv någon eller några mån till.
Det gör visserligen att jag förlorar en del inkomst iom att jag måste tacka nej till att rida en del hästar. Men jag tror det lönar sig i längden.
Lilla ponnyn är bara rent skrattretande att tro att jag skulle vara rädd för. Jag var det absolut då jag för 19 år sen började rida honom. Då var jag 12 år och hästen var skvatt galen. Jag var livrädd i ett år och red honom bara för att jag inte vågade säga upp mig som medryttare. Jag grät och avskydde hästen.
Men idag är han en helt annan häst. Dels är han mentalt på ett annat ställe. Men han är också utbildad och svarar. Förr svarade han inte oavsett utrustning eller ryttare.
Och jag har lärt mig rätt mycket och vuxit upp både fysiskt och psykiskt sen dess.
Lite roande faktiskt att ponnyn tom ska dras i din diskussionen. Han har det väldigt bra. Jag tror också jag berättat att jag ridit i halsring, grimma/grimskaft etc. Det blir liksom lite tröttsamt när någon verkligen VILL hitta fel på en.
De människor som känner mig eller står på vår gård skulle skratta så de kiknade om de såg hur du försöker utmåla mig som en rädd ryttare. De tycker de flesta att jag är helt gränslös.
Jag skrattar faktiskt själv just nu. Hoppas du ursäktar!
Hoppas också vi kan lämna min unghästs träning någon gång. Han mår bra och jag mår bra i mitt beslut. Det borde vara vad som är viktigt.
Min vrist måste bli så stark att den klarar en elitgymnasts jobb. För jag tränar en hel del styrkekrävande/rörlighetskrävande saker som kräver så mkt av min kropp i vanliga fall. Jag vill tillbaks dit.
Så nej, jag tänker absolut inte lyssna på när någon föreslår att jag ska göra saker jag bestämt blivit avrådd från. Just iom att jag själv driver mig själv över vad som helst och genom vad som helst hur ont det än gör, hur rädd jag än är, hur hungrig jag än är, hur trött jag än är etc etc.
Jag har gått i terapi över att jag driver mig själv som en dåre. Så nu när proffs ber mig lugna mig så gör jag det, för det mesta. Inte alltid tyvärr.. Men jag börjar bli lite bättre på att inte vara envis in absurdum. *peppar peppar*
Så det skulle uppskattas om jag slipper mer press om att göra saker. För den har jag hela tiden innifrån iaf.
Jag ska försöka vara lite klok och tänka på mig själv och min framtid och då göra som proffs involverade i både mig och hästen råder. Även om det ibland framkallar sån prestationsångest i mig att jag bara gråter.