Skillnaden mellan ett eller två barn?

[Sóley]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Den största omställningen (tycker jag!) var när första barnet kom!

Jag håller med! Att bli förälder var en sådan stor omställning att inget kan liknas vid det!

 

[ulda]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag håller med! Att bli förälder var en sådan stor omställning att inget kan liknas vid det!

Är det ingen som håller med mig som tycker att det faktiskt inte var så stor omställning att få ett barn? Visserligen är vår dotter bara 7 månader men jag tycker faktiskt inte att livet har förändrats särskilt mycket ändå. Vi gör ungefär samma sak som vi gjorde tidigare. Det enda vi gör i mindre omfattning är att gå på restaurang, men det tror jag har att göra med att vi flyttat till hus utanför stan snarare än att vi har barn.

Kanske har det att göra med att vi har så många kompisar som har barn så vårt liv på sätt och vis ändå var "barnanpassat" och att vi var väl förberedda på att få barn (vi är ju 32 resp 35 år) och att vi har sett till att ordna allt så praktiskt som möjligt (2 skötbord osv) plus att ekonomin är bra och stabil.

 

[morgonzo]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag har inga barn alls, och ska kanske inte uttala mej egentligen

men gör det ändå....


Jag tycker att det ibland verkar som om många skaffar två barn rätt tätt pga ekonomin (om man nu ska ha fler så är det väl nån fördel eller når sånt?)och för att det ska vara så....inte för att man kanske egentligen har lust

och att det finns fördomar när man bara skaffar ett barn. Vad menas att "skämma bort" ett barn för den delen? Är det att de får för mkt uppmärksamhet och odelad kärlek av föräldrarna? Det kan väl aldrig vara fel.

Naturligtvis är det säkert praktiskt med ett syskon och underbart att ha syskon att leka med och växa upp med. Men det är ju inte bara fördelar.

Visst jag tror också att det beror på förhållandet om man fixar ett barn eller två, men det borde ju rent logiskt bli mindre tid över om man har två barn i stället för ett. Det måste ju också bero på vilka behov man själv har och vad man klarar av innan man blir sur och grinig.

Jag har alltid tilltalats av att ha bara ett barn, just för att lugn och ro kunna följa med barnet hela vägen under uppväxten utan att det efter ett par år kommer en till då man ska börjar om från början. kanske saknar jag simultankapacitet:smirk:

På grund av min ålder så verkar det dessutom som om det bara kommer att bli ett barn om det överhuvudtaget blir något alls. Jag och min man har diskuterat detta och tror att vi med ett barn kan hinna göra mer tillsammans med barnet, och ta med den på fler saker, utan att det blir för krångligt, men jag är nog ganska lat av naturen .

Det viktigaste är väl att man väljer det man tror att man klarar av.

 

[cirkus]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Att barn blir bortskämda borde inte ha med antalet barn att göra - men jag tror att det trots allt är vanligare att en-barnsfamilijer skämmer bort den enda telningen. Men som sagt odrägliga barn finns i alla konstellationer. Kärlek är aldrig fel, uppmärksamhet är i regel heller inte fel, men det *kan* gå överstyr och barnet tar över fullkomligt.

 

[morgonzo]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

- men jag tror att det trots allt är vanligare att en-barnsfamilijer skämmer bort den enda telningen. Men som sagt odrägliga barn finns i alla konstellationer. Kärlek är aldrig fel, uppmärksamhet är i regel heller inte fel, men det *kan* gå överstyr och barnet tar över fullkomligt.

Att barn tar över fullkomligt tror jag är vanligare när föräldrar har dåligt samvete över att de inte har tid och därför överkompenserar. Men du kan ha rätt, skulle vara intressant med någons åsikt med någon som bara har ett barn (fast de kanske ägnar alltid åt barnet och sitter inte och chattar )

 

[Britta68]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Är det ingen som håller med mig som tycker att det faktiskt inte var så stor omställning att få ett barn? Visserligen är vår dotter bara 7 månader men jag tycker faktiskt inte att livet har förändrats särskilt mycket ändå. Vi gör ungefär samma sak som vi gjorde tidigare. Det enda vi gör i mindre omfattning är att gå på restaurang, men det tror jag har att göra med att vi flyttat till hus utanför stan snarare än att vi har barn.

.

Jo jag! I vårt fall beror det kanske på att vi alltid haft djur - katter, hund, häst, som man varit bunden till och som har krävt skötsel. Nu är det ju inte exakt samma sak förstås....men ändå så är ju djuren någon som man måste anpassa sitt liv och sina tider till. Att få ett barn tyckte jag inte ändrade så mycket. Hade dock turen att få en lättskött typ som mest sov och åt, med nån otåligare skulle man kanske tyckt annorlunda .

Dessutom har vi inte varit speciellt intresserade av att gå på krog odyl.

 

[oz_joj]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Är det ingen som håller med mig som tycker att det faktiskt inte var så stor omställning att få ett barn?

Kan hålla med dig! Vår son är bara 5 månader. Största förändringen är ju (förutom den underbara sonen då) att jag är hemma från jobbet (trivs med det). I o f s är min bästa vän och "partypolare" på andra sidan jorden just nu så när hon kommer hem och vill dra med mig ut kanske jag märker en förädring. Har också underbar backup i framförallt min förtidspensionerade mamma som kommer närhelst hon behövs.

 

[ulda]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Ja, självklart är det en jätteförändring att man är hemma om dagarna. Men det räknade jag inte riktigt, för det är ju ändå en planerad och tidsbegränsad period. Livet fortsätter ju som vanligt i övrigt.

Men kanske kommer det ändras när hon är äldre...

Jag ser det dock inte som något negativt att livet förändras. Jag har ju valt att skaffa barn och tycker det känns som en helt normal väg för livet att ta.

 

[cirkus]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Ja, att barn blir odrägliga och bortskämda har oftast med kompenserande att göra. Sen om man kompenserar pga brist på syskon eller brist på föräldratid är antagligen väldigt olika.

 

[Sóley]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Är det ingen som håller med mig som tycker att det faktiskt inte var så stor omställning att få ett barn? Visserligen är vår dotter bara 7 månader men jag tycker faktiskt inte att livet har förändrats särskilt mycket ändå. Vi gör ungefär samma sak som vi gjorde tidigare. Det enda vi gör i mindre omfattning är att gå på restaurang, men det tror jag har att göra med att vi flyttat till hus utanför stan snarare än att vi har barn.

Kanske har det att göra med att vi har så många kompisar som har barn så vårt liv på sätt och vis ändå var "barnanpassat" och att vi var väl förberedda på att få barn (vi är ju 32 resp 35 år) och att vi har sett till att ordna allt så praktiskt som möjligt (2 skötbord osv) plus att ekonomin är bra och stabil.

Den stora omställningen var ju att älska det lilla barnet så ofattbart mycket! Kärleken till barnet färgar ju hela livet, oavsett om man gör samma saker som tidigare eller inte. Från att "bara" ha haft sig själv och sin man att tänka på till att ha hand om ett barn som är beroende av ens omsorg för att överleva är STORT!

 

[morgonzo]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Den stora omställningen var ju att älska det lilla barnet så ofattbart mycket! Kärleken till barnet färgar ju hela livet, oavsett om man gör samma saker som tidigare eller inte. Från att "bara" ha haft sig själv och sin man att tänka på till att ha hand om ett barn som är beroende av ens omsorg för att överleva är STORT!

Underbart att höra för ofta hör man ju bara talas om slitet, men den positiva upplevelsen kanske alla tar för givet att man förstår, men för oss "barnlösa" kan det ibland upplevas som att de som har barn mest tycker att det är ett väldans slit

 

[Sóley]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Underbart att höra för ofta hör man ju bara talas om slitet, men den positiva upplevelsen kanske alla tar för givet att man förstår, men för oss "barnlösa" kan det ibland upplevas som att de som har barn mest tycker att det är ett väldans slit

Vet du vad, jag tycker precis som du att det mest talas om hur jobbigt det är! Är det typiskt svenskt att gnälla, är man rädd att folk ska uppfatta det som skryt om man berättar hur fantastiska ens barn är eller är föräldrar så stressade att de inte hinner känna efter hur BRA det faktiskt känns..?

Jag hade levt ett bra liv utan barn men nu när jag är mamma häpnar jag över hur mycket kärlek man kan ösa över sina barn utan att den sinar..! De här tre små människorna som jag har valt att sätta till världen är det vackraste och värdefullaste jag vet och det är så stort att de finns till!

Jobbigt, jodå. Vårt yngsta barn är funktionshindrat och kräver passning dygnet runt och träning dagtid. Men det här "slitet" gör jag ju av kärlek.

(Shit jag låter som frireligiös Carola! )

 

[Mayflower]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag har ett barn och vill inte ha fler, men det som är mest jobbigt är att omgivningen inte kan sluta tjata om fler barn. Min mamma t ex, hon lyssnar inte på det örat när jag säger att det inte blir fler barn. Andra människor säger "NU vill du inte ha fler, men vänta bara!!". Min flicka är 3 år och min sambo och jag är verkligen helt överens om att bara ha ett barn. Men det spelar verkligen ingen roll vad man säger, folk slutar inte tjata ändå... "När är det nu dax för nr 2??". Känns som om man MÅSTE ha minst två barn för att ha en "normal" familj. Jag är jättenöjd med bara ett.... Det kommer bara att kretsa kring henne, säger folk. Ja, det är klart, men om jag hade haft två barn så hade det kretsat kring bägge. Är det bättre då liksom? Hon kommer att bli bortskämd, säger andra. Ja, förmodligen, men frågan är om jag kommer att skämma bort henne mer än om jag hade haft två barn. Kanske, men det är ju MITT problem! När hon får sin första cykel t ex, så kanske (jag säger kanske...) man kan köpa henne en lite finare cykel eftersom man bara har ett barn att köpa cykel till, men varför skulle det vara fel?? Men jag VET ju att folk kommer att säga att hon är bortskämd då.... Och visst, hon kommer aldrig att veta hur det är att ha ett syskon. Kan kännas taskigt ibland. Men vi tror att detta är det bästa för just vår familj och det kanske man kan förklara för henne sen när hon blir äldre.

 

[Lunagarden]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Ingen överhuvudtaget som är intresserad av barnets/barnens upplevelser?

/Cecilia

 

[Girasol]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Tyckte inte det var så stor skillnad mellan ett och två barn.... MEN nu har jag häcken full
Har fyra ungar inom drygt 6 år. (födda 99, 02, 04 &05)
Utöver detta dras jag med värk i kroppen samt bindvävssjukdom.
Vi föder upp hästar (har 15 st) + att maken jobbar heltid och jag varvar föräldraledigt och jobb på deltid.
Man hinner inte allt, men det viktigaste. Barnen leker ofta bra men slåss däremellan så man kan bli tokig. Som en kompis sa: har du tänkt på att du i princip alltid kommer att ha två ungar i trotsålder?!

Just nu har vi inte så mycket tid över till oss, men att ta en kvällsfika framför tv´n är helig tid. Då sover barnen och vi pratar om dagens händelser etc. Var sak har sin tid

Jag tror inte så mycket på kvalitetstid med barnen -utan kvantitet.
De är med allt som oftast. Automatiskt får de ju hjälpa till, vänta på sin tur etc.

Min pappa har ett litet ordspråk jag ofta tänker på: Man kan mer än man tror.
-stämmer så väl

/Jennie som nu ska fika med maken

 

[ulda]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Underbart att höra för ofta hör man ju bara talas om slitet, men den positiva upplevelsen kanske alla tar för givet att man förstår, men för oss "barnlösa" kan det ibland upplevas som att de som har barn mest tycker att det är ett väldans slit

Det där håller jag verkligen med om. Det är väldigt många som målar på väggen om hur jobbigt allt kommer bli. Först sa de att det skulle vara jobbigt när hon var nyfödd - det var det inte. Sen sa de att det skulle bli jobbigt ett par månader senare - det blev det inte. Och så har det fortsatt!

Det FINNS faktiskt barn som är ganska lättskötta. Vi har haft turen och fått ett barn som sover bra på nätterna och inte varit sjuk och aldrig haft ont i magen, som skriker när hon vill något men inte annars och som är lätt att tyda signalerna på. Det var ingen som berättade för mig att det faktiskt kan vara SÅ att ha spädbarn också. Alla berättade bara hur jobbigt det skulle bli.

Sen är det självklart att även vår dotter kommer att bli sjuk, och att hon kanske kommer vara jobbig i perioder. Men varför måste folk förbereda en på allt? Det är så onödigt.

Så jag känner lite att det är mitt "kall" att berätta att det faktiskt inte behöver vara så jobbigt.

 

[ulda]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Jag har ett barn och vill inte ha fler, men det som är mest jobbigt är att omgivningen inte kan sluta tjata om fler barn. Min mamma t ex, hon lyssnar inte på det örat när jag säger att det inte blir fler barn. Andra människor säger "NU vill du inte ha fler, men vänta bara!!". Min flicka är 3 år och min sambo och jag är verkligen helt överens om att bara ha ett barn. Men det spelar verkligen ingen roll vad man säger, folk slutar inte tjata ändå... "När är det nu dax för nr 2??". Känns som om man MÅSTE ha minst två barn för att ha en "normal" familj. Jag är jättenöjd med bara ett.... Det kommer bara att kretsa kring henne, säger folk. Ja, det är klart, men om jag hade haft två barn så hade det kretsat kring bägge. Är det bättre då liksom? Hon kommer att bli bortskämd, säger andra. Ja, förmodligen, men frågan är om jag kommer att skämma bort henne mer än om jag hade haft två barn. Kanske, men det är ju MITT problem! När hon får sin första cykel t ex, så kanske (jag säger kanske...) man kan köpa henne en lite finare cykel eftersom man bara har ett barn att köpa cykel till, men varför skulle det vara fel?? Men jag VET ju att folk kommer att säga att hon är bortskämd då.... Och visst, hon kommer aldrig att veta hur det är att ha ett syskon. Kan kännas taskigt ibland. Men vi tror att detta är det bästa för just vår familj och det kanske man kan förklara för henne sen när hon blir äldre.

DITO!

 

[Girasol]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Folk ska alltid tycka en massa! Precis som ni får kommentarer om ett barn, så fick jag ganska många redan vid tredje -för att inte tala om fjärde!!!
Normen är ju två barn, en flicka och en pojke.

Nåt som irriterat mig under mina graviditeter är även att man helt plötsligt är var mans egendom, ja eller magen iallafall.
Samt vi som hade tre gossar och råkade bli med barn trots skydd. Första kommentaren oj , en till? Är det flickan ni ska ha nu? Nog vore det väl roligt om det blir en tjej.?

Nu råkade det bli en tjej och genast får vi höra: Jaha minst och enda tjejen , hon lär bli bortskämd!!!!!

Så tyvärr verkar det inte spela så stor roll, ett eller flera barn. Folk bara måste tycka en massa.....

 

[morgonzo]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

Ingen överhuvudtaget som är intresserad av barnets/barnens upplevelser?

/Cecilia

fast det är ju inte så många barn som kan tycka till här

´Vad menar du med barnens upplevelser? eller var det något annat du tänkte på här?


det är ju en omöjlig sak att mäta. De som har många syskon kanske skulle säja att de skulle vilja ha haft färre, de som är ensambarn kanske har en längtan efter syskon. Inget barn kan ju veta hur det skulle vara om det varit på ett annat sätt, däremot tror jag att föräldrar bör göra som de tror är det bästa som funkar för de själva, och funkar relationen mellan föräldrarna tror jag att det är den bästa förutsättningarna för barnet att må bra.

För att se sannnigen i vitögat så skaffar väl de flesta ändå barn för att de vill ha barn, inte för att männsikorasen ska leva vidare eller för att det ofödda/ej påtänkta barnet ber om det.

 

[cirkus]

Sv: Skillnaden mellan ett eller två barn?

jag var ju ensamstående med mina tvillingar från dag ett. Gissa om fullkomligt ALLA jämt undrade hur JOBBIGT det var. Ibörjan förklarade jag, tillslut fräste jag ifrån. Särskilt när de blev lite större och nånstans skulle börja förstå att de av någon anledning alltid gav upphov till frågan.

Och nej, det var inte jobbigt. Antaligen av samma anledning som ulda skriver, de var nöjda och lättskötta barn som sov ordentligt.