Sv: Ska man varna andra eller ska de få klura ut saker själv?
Är man säker på sin sak, tycker jag absolut man ska varna.
Jag hade en ny bekantskap som jag ganska omedelbart visste var mytoman å det grövsta, men sa inget till alla de andra han umgicks med, eftersom han var en så extremt charmig person som alla verkligen älskade. Jag kände mig som en skurk som hade sådana misstankar om honom - fastän jag var absolut övertygad.
När bubblan sprack hade många råkat riktigt illa ut, både ekonomiskt och känslomässigt, personen ifråga visade sig vara känd världen över (!!) för sina förehavanden. Hade jag sagt något hade de andra vännerna åtminstone haft möjligheten att själv avgöra om de trodde på mig eller på honom. Jag ångrar fortfarande min flathet.
(Samtidigt som jag är förbluffad över att INGEN annan insåg något.)
Är man säker på sin sak, tycker jag absolut man ska varna.
Jag hade en ny bekantskap som jag ganska omedelbart visste var mytoman å det grövsta, men sa inget till alla de andra han umgicks med, eftersom han var en så extremt charmig person som alla verkligen älskade. Jag kände mig som en skurk som hade sådana misstankar om honom - fastän jag var absolut övertygad.
När bubblan sprack hade många råkat riktigt illa ut, både ekonomiskt och känslomässigt, personen ifråga visade sig vara känd världen över (!!) för sina förehavanden. Hade jag sagt något hade de andra vännerna åtminstone haft möjligheten att själv avgöra om de trodde på mig eller på honom. Jag ångrar fortfarande min flathet.
(Samtidigt som jag är förbluffad över att INGEN annan insåg något.)