Jag är nog mitt emellan dig och din flat mateJag har lite samma dilemma, men i mitt fall är det jag som är "kunden" och träffar honom på hans jobb titt som tätt. Hur ser ni på just Facebook-vänförfrågningar och liknande här? Själv är jag en sådan som nästan aldrig skickar förfrågningar till folk och försöker hålla nere antalet vänner så mycket som möjligt medan min flat mate är precis tvärtom, så det kan ju vara så väldigt olika... För mig gör det att jag tycker att en förfrågan är en ganska "stor" grej, men vad tycker ni andra?
Och just det, hur gick det för dig mariposa? Har du vågat titta än?
Lägger inte till alla jag träffar, men är heller inte speciellt selektiv. Tackar ja till de flesta vänförfrågningar folk skickar (förutsatt att det är någon jag känner till, förstås), men skickar inte så många förfrågningar själv. Tycker dock inte att det är nån stor grej, och har väl väl runt 200 fb-vänner efter senaste rensningen så den jag skickar en förfrågan till blir liksom inte unik. Hade jag däremot haft 15 fb-vänner skulle det känts lite mer "stort", om du förstår hur jag menar. Tänker lite lika när jag skickar iväg förfrågningar till ytterst ytligt bekanta: om personen har massa vänner så är det säkert okej, har den bara ett fåtal så kan jag låta bli att skicka
Har dock fått meddelanden från helt okända män (på ca 50+) som skriver typ att jag är söt och undrar om jag är sugen på en dejt/åka utomlands/liknande. Det däremot är sjukt creepy och besvaras aldrig.
