sexobjekt eller flickvän?

En tjej här skrev nåt liknande för ett tag sedan. Hon berömde en man som brutit i ett läge då alla inte hade kunnat bryta. Jag förstår inte varför vissa män och vissa kvinnor på det viset kläcker ur sig saker som bygger på att män är djur.
Ja, när jag nu tänker lite på det. Ok för att många kvinnor har i alla fall någon erfarenhet av gränslösa män. Jag förstår om kvinnor ser det som något man aktivt behöver förhålla sig till. Män är ju farliga för kvinnor, det vet vi ju.

Men att så pass många män alltså dels antar att flertalet andra män inte respekterar kvinnors gränser för sin kropp, DELS tror att de är något slags gåva till mänskligheten när de själva inte begår lagbrott på området!? Jag fattar inte hur man NÅGONSIN, I NÅGOT AVSEENDE skulle kunna lita på en man som säger/skriver som den @TygerTyger träffade på. Och han framställde det som en av sina goda egenskaper!

Eller som du, Pegasus63 valde att formulera dig tidigare. Vad tror du själv att du berättar för oss om dig själv med ett sådant inlägg?
 
Men de Riktiga Männen. Ojojoj.

Gode Gud ja. Undviker dem.



@Pegasus63
Hur menar du att det ska bli ett vettigt förhållande om du så fort din partner säger nej till sex inte tar ett enda initiativ igen utan lägger det på henne?
Allt blir hennes fel, hon gör inte, och du är SNÄLL och väntar?
Pratar ni aldrig? Det är ju ett samspel, du verkar säga "Nähä, passar det inte nu så måste du säga till". Jag tycker det låter som män jag träffade när jag var 20-ish som blev SURA OCH BITTRA om jag inte hade lust samtidigt som dem.
 
Till @Pegasus63 försvar så vill jag bara flika in att han sa att han inte frågar/tar initiativ till sex ingen utan inväntar att hon gör det. Att bryta mot det, och försöka ta initiativ till sex igen skulle jag också anse som respektlöst precis som @Pegasus63 skriver, men inte sexuella övergrepp som det påståtts här.

Jag tänker att man ändå måste gör skillnad på det som @Pegasus63 skrev och en man som påstår sig vara duktig som inte låg med en tjej som sa nej, eller avbryta sex där han borde. Jag kan erkänna mig skyldig till att ha försökt mig på att förföra en karl en gång till trots att han visat någon timme tidigare att han inte velat. "Han kanske är sugen nu?". Jag borde nog ha inväntat hans initiativ, men det var inget övergrepp iaf.
 
@Pegasus63
Hur menar du att det ska bli ett vettigt förhållande om du så fort din partner säger nej till sex inte tar ett enda initiativ igen utan lägger det på henne?
Allt blir hennes fel, hon gör inte, och du är SNÄLL och väntar?
Pratar ni aldrig? Det är ju ett samspel, du verkar säga "Nähä, passar det inte nu så måste du säga till". Jag tycker det låter som män jag träffade när jag var 20-ish som blev SURA OCH BITTRA om jag inte hade lust samtidigt som dem.

Damn if I do (tar initiativ) och damn if I don´t :D Det handlar väl om hur länge man väntar, tänker jag? Om någon sagt nej till sex och man tar flera initiativ ändå samma kväll, ja då kanske man bara är respektlös och borde lägga ner. Om man väntar i veckor för att "hon sa ju nej den 2 april" så kanske nåt är fel i andra hållet. Jag har inte läst hela tråden så jag kanske har missat någonting men jag har inte förstått att @Pegasus63 specificerade hur han tänkte här.
 
Till @Pegasus63 försvar så vill jag bara flika in att han sa att han inte frågar/tar initiativ till sex ingen utan inväntar att hon gör det. Att bryta mot det, och försöka ta initiativ till sex igen skulle jag också anse som respektlöst precis som @Pegasus63 skriver, men inte sexuella övergrepp som det påståtts här.

Jag tänker att man ändå måste gör skillnad på det som @Pegasus63 skrev och en man som påstår sig vara duktig som inte låg med en tjej som sa nej, eller avbryta sex där han borde. Jag kan erkänna mig skyldig till att ha försökt mig på att förföra en karl en gång till trots att han visat någon timme tidigare att han inte velat. "Han kanske är sugen nu?". Jag borde nog ha inväntat hans initiativ, men det var inget övergrepp iaf.

Men det låter så skumt? Det är ju inte ett ons utan nån man lever med. Vill min partner inte ha sex på torsdagen måste jag ju kunna kolla av på fredagen? Om vi har fungerande kommunikation ser jag det inte som mer laddat än att fråga om ett glas vin.
 
Men det låter så skumt? Det är ju inte ett ons utan nån man lever med. Vill min partner inte ha sex på torsdagen måste jag ju kunna kolla av på fredagen? Om vi har fungerande kommunikation ser jag det inte som mer laddat än att fråga om ett glas vin.

Ja, så är det ju! Relationen spelar ju in i högsta grad. Sen är det ju också så att sex inte borde vara särskilt laddat i en relation, men likväl så kan det vara det ibland.
 
Det här med att fråga igen/ta initiativ igen efter ett nej.. Om det blir problematiskt eller inte måste väl hänga ihop med hur man reagerar när partnern inte vill?
Om man på något sätt reagerar negativt så blir det ju en uppenbar press varje gång initiativ tas/frågan kommer upp, eftersom den som inte vill ha sex vet att det kommer komma en reaktion på avvisandet som inte är helt bekväm. Det behöver ju inte vara att man blir uttalat sur eller säger något, kan räcka med en suck eller att personen visar besvikelse.
Däremot om båda är helt trygga med att ett nej aldrig tas emot negativt på något sätt så tror inte jag att det blir lika pressande.

Dock observandum för att det nog är väldigt subtila signaler vi pratar om nu, och det går nog inte att fejka en neutral reaktion på avvisandet. Blir personen besviken/ledsen/sur/känner sig oönskad eller vad som så kommer det märkas. Det är nog då den negativa spiralen drar igång, och den är väldigt svår att ta sig ur.

Jag tror också att det är vanligare att män reagerar negativt på avvisanden än kvinnor, oavsett hur sexlusten ser ut hos respektive part. Könsstereotyper och sånt liksom.
 
Jag har förövrigt varit både den som aldrig vill och den som vill mest. Jag har till och med gått hos gynekolog i flera år för att jag hade problem med (obefintlig) lust och smärta vid samlag. "Konstigt nog" försvann alla mina problem efter att jag separerade, fick mig en välbehövlig paus från all intimitet och med min nya partner har jag aldrig ens varit i närheten av de problemen.
Skillnaden? Jag och min nya partner har en bra och jämställd relation med stor respekt för varandra. Så var det inte tidigare. Där var det bråk om disken och dammsugningen och tendenser till sunkiga värderingar från partnerns sida. Sånt tar ju död på all lust.
Det är inte hur bra/dåligt sex man har som spelar roll för mig utan om hur jag blir behandlad i alla avseenden.

Jag trodde i flera år att jag var en person som hade låg sexlust och att sex inte var så viktigt för mig. Så var det ju inte alls..
 
Det här med att fråga igen/ta initiativ igen efter ett nej.. Om det blir problematiskt eller inte måste väl hänga ihop med hur man reagerar när partnern inte vill?
Om man på något sätt reagerar negativt så blir det ju en uppenbar press varje gång initiativ tas/frågan kommer upp, eftersom den som inte vill ha sex vet att det kommer komma en reaktion på avvisandet som inte är helt bekväm. Det behöver ju inte vara att man blir uttalat sur eller säger något, kan räcka med en suck eller att personen visar besvikelse.
Däremot om båda är helt trygga med att ett nej aldrig tas emot negativt på något sätt så tror inte jag att det blir lika pressande.

Dock observandum för att det nog är väldigt subtila signaler vi pratar om nu, och det går nog inte att fejka en neutral reaktion på avvisandet. Blir personen besviken/ledsen/sur/känner sig oönskad eller vad som så kommer det märkas. Det är nog då den negativa spiralen drar igång, och den är väldigt svår att ta sig ur.

Jag tror också att det är vanligare att män reagerar negativt på avvisanden än kvinnor, oavsett hur sexlusten ser ut hos respektive part. Könsstereotyper och sånt liksom.

Jag tänker att det kan bero på tusen olika saker. Jag kan ta min egen fd. relation som ett exempel. Jag ville ha mer sex i vår relation överlag, och pratade med honom om det i "neutrala" situationer när sex inte var på tapeten. Jag försökte vara lyhörd och fråga hur han kände och hur han tänkte om vår situation, men samtidigt försöka få fram att det jobbigt för mig att vi har så lite sex. Jag är sexuellt frustrerad, jag känner mig avvisad (även fast jag inte bord det så är det svårt ibland), jag saknar närhet. Kunde vi lösa det på något annat sätt? Borde jag köpa fler sexleksaker? Kan vi ha mer sex utan penetration om det känns enklare? Kan han vara mer involverad i när jag har sex med mig själv? osv osv osv.

När vi väl kom till kritan och jag försökte ta initiativ och han sa nej, då spelade det nog ingen roll hur jag reagerade alls. Jag sa alltid att "Det är heeelt okej älskling!". Men vi båda visste om.. ja, allt det där vi pratat om. Det klart det skapar press.
 
Jag tänker att det kan bero på tusen olika saker. Jag kan ta min egen fd. relation som ett exempel. Jag ville ha mer sex i vår relation överlag, och pratade med honom om det i "neutrala" situationer när sex inte var på tapeten. Jag försökte vara lyhörd och fråga hur han kände och hur han tänkte om vår situation, men samtidigt försöka få fram att det jobbigt för mig att vi har så lite sex. Jag är sexuellt frustrerad, jag känner mig avvisad (även fast jag inte bord det så är det svårt ibland), jag saknar närhet. Kunde vi lösa det på något annat sätt? Borde jag köpa fler sexleksaker? Kan vi ha mer sex utan penetration om det känns enklare? Kan han vara mer involverad i när jag har sex med mig själv? osv osv osv.

När vi väl kom till kritan och jag försökte ta initiativ och han sa nej, då spelade det nog ingen roll hur jag reagerade alls. Jag sa alltid att "Det är heeelt okej älskling!". Men vi båda visste om.. ja, allt det där vi pratat om. Det klart det skapar press.
Ja det var det jag menade. Sålänge det faktiskt blir ett problem hos den ena så kommer det ju skapa press.

Jag har periodvis mer lust/ork till sex än min partner. I vårt fall är det helt naturliga saker som sjukdom, trötthet osv som påverkar. Även om jag då vill ha mer sex så spelar det inte så jättestor roll. Jag tar det inte på något sätt negativt. Jag känner mig inte oälskad, inte avvisad, jag blir inte ledsen eller något sånt. Jag kan alltså på ett helt genuint sätt ta emot att han inte orkar just då. Det skapar således inte press på honom.

Det är ju samma sak som med det mesta i relationer. Kompromisser funkar bara om man redan stor ganska nära varandra och om man är för olika på viktiga punkter så kommer det bli svårt att ha en bra relation.
 
Jag tänker att det kan bero på tusen olika saker. Jag kan ta min egen fd. relation som ett exempel. Jag ville ha mer sex i vår relation överlag, och pratade med honom om det i "neutrala" situationer när sex inte var på tapeten. Jag försökte vara lyhörd och fråga hur han kände och hur han tänkte om vår situation, men samtidigt försöka få fram att det jobbigt för mig att vi har så lite sex. Jag är sexuellt frustrerad, jag känner mig avvisad (även fast jag inte bord det så är det svårt ibland), jag saknar närhet. Kunde vi lösa det på något annat sätt? Borde jag köpa fler sexleksaker? Kan vi ha mer sex utan penetration om det känns enklare? Kan han vara mer involverad i när jag har sex med mig själv? osv osv osv.

När vi väl kom till kritan och jag försökte ta initiativ och han sa nej, då spelade det nog ingen roll hur jag reagerade alls. Jag sa alltid att "Det är heeelt okej älskling!". Men vi båda visste om.. ja, allt det där vi pratat om. Det klart det skapar press.

Ja, när partnern är medveten om att man vill ha mer sex skapar det ju direkt press. Samtidigt är det svårt att dölja även om man inte skulle prata om det. Det är lite svårt att dölja sånt :angel:. Men jag är som du i det fallet och har väldigt stort behov av närhet. Så jag tänker mig att då kanske man kan prata om det och förklara att närheten inte måste leda till sex.
 
Fattar inte heller. Det är, utöver väldigt farligt att bygga upp bilden av att män inte kan kontrollera sin sexualitet, dessutom även väldigt kränkande mot män.
Vid mötet med någon man som skryter över att han inte begår övergrepp mot mig, är inte min första tanke hur förskräckligt kränkande mot andra män hans pladder är. Och jag tycker inte att det bör vara det för andra kvinnor heller.
 
Vid mötet med någon man som skryter över att han inte begår övergrepp mot mig, är inte min första tanke hur förskräckligt kränkande mot andra män hans pladder är. Och jag tycker inte att det bör vara det för andra kvinnor heller.

Ja, fast nu pratade jag ju inte om ett sådant möte, utan svarade på kommentaren om både tjejer och killar som kläcker ur sig saker som tyder på att män är djur.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 620
Senast: monster1
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 260
Senast: gullviva
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 572
Senast: Palermo
·
Kropp & Själ Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga. Problemet är att jag sen typ...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
14 373
Senast: Svartkatt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • ”Hund” 2005-2010
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp