Detta med sex...

För mig så handlar det om lust och åtrå.
Där det snarast drabbar mig medan jag försöker göra andra saker med mitt liv.
Jag har därför aldrig hunnit med att reflektera över min känsla över mig själv.
Den andra inblandade människan har hamnat i fokus.
Jag antar sedan att om någon kastar sig över mig så borde den ju uppskatta mig.

Sex på egen hand har jag aldrig.
Utan någon frestande människa i närheten så passar jag i stället på att ägna min koncentration åt annat.
Celibat är underskattat.
Om det finns svårigheter med sex, ska de då leva i celibat när de egentligen vill hitta en lösning på problemet?
 
Jag skulle inte kalla en kille (eller tjej, men nu är det ju män jag attraheras av) som oerfaren bara för att han ”bara” varit med en person, förutsatt att han haft ett förhållande med den personen och relationen liksom varit långvarig? Där jag kommer ifrån är det inte helt ovanligt med par som träffades i högstadiet och därmed rimligtvis oftast inte hann med så mycket innan och som idag när vi är i 35-årsåldern antingen fortfarande är ihop eller separerar nu och då ska ut i dejtingdjungeln igen. Har man varit med samma människa i 20 år kallar jag det inte oerfaret, även om det bara är den människan man levt med och haft sex med.

En kille som är i min ålder eller äldre och inte har haft någon relation alls får jag tyvärr lite incelvibbar av och har hittills aldrig motbevisats heller. Hur normal snubben än verkar i början dyker det upp kvinnoförnedrande tankar efter en stund så man börjar förstå varför människan är ensam. Jag hade inte dömt ut en kille på 20, 22 eller 25 men börjar karln närma sig både 40 och 50 och aldrig har haft en relation börjar mina varningsklockor ringa. Och då har jag själv pissdålig erfarenhet så jag förstår ju om motsatta könet tänker likadant om mig.
 
Om det finns svårigheter med sex, ska de då leva i celibat när de egentligen vill hitta en lösning på problemet?
Det är ju en oerhört svår fråga.
Jag funderar på vad det är som gör att vissa av oss träffar på människor i våra liv som får oss att så fullständigt brinna av åtrå att vi liksom glömmer allt annat medan andra inte träffar på någon som alls sätter igång den galna lågan.

Och som följd då var problemet egentligen sitter?
Jag personligen saknar helt intresse för sex om inte den lågan och åtrån finns där.
Det gör mig mycket skeptisk till att hitta någon trevlig person för att ha sex med för sakens skull.
För mig så vore det faktiskt bara plågsamt och trist och inget som jag skulle kunna njuta av.
Även om den var aldrig så söt och gullig och omtänksam.
Jag skulle ändå vara totalt sexuellt död i ett sådant sammanhang.

Att hitta sin egen sexualitet är nog oerhört svårt om man behöver leta efter den när den inte har kommit av sig själv och slagit ner som blixten.
 
Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga.
Problemet är att jag sen typ alltid, har väldiga problem med min syn på sex. Eller kanske mer på min kropp. Det är så illa att psykiatrin undrade om jag blivit utsatt för övergrepp, vilket jag inte har. Jag skäms så mycket över mig och min kropp, min prestationsångest kickar in och allt blir pannkaka. Inte så att jag inte kan njuta, men jag kan i princip inget annat än ligga där och hålla för ansiktet. Jag har varit ärlig mot tidigare pojkvänner som nog inte förstått riktigt hur illa det varit, framför allt inte den första. Vilket inte gjorde det hela bättre. Det har också varit påverkande att läsa diskussioner om hur man ska se ut där nere, att det är äckligt om man är hårig osv.
Jag tycker helt enkelt att det är äckligt. Eller snarare att jag är äcklig i den sexuella situationen. Jag har sett och lyssnat mycket på erotiska böcker och filmer och tycker det är fint. Vill också uppleva den där intima, mysiga stämningen.

Jag har kommit på att jag nog vill dela mitt liv med någon, även sexuellt. Men jag vågar inte dejta pga detta. Hur ska man hitta en kille som förstår och kan rätta sig efter detta tills det går över?
Vad vill jag med denna tråd egentligen? Vet inte. Men det slog mig häromdagen att det nog är just sexet som håller mig ifrån att dejta.
Jag tror det handlar mycket om att bli vän med sig själv och få ett bättre självförtroende och självkänsla och acceptera sig själv. Skäms man inte för sig själv eller är rädd för hur man ser ut är sexdelen så mycket enklare.

Jag tror inte någon annan än du själv kan jobba på det där riktigt. Däremot så hjälper det ju med en person som respekterar än och stärker än i situationen.
 
... och för att hela tråden inte ska gå helt ur spår: @MissFideli har du funderat på att kanske unna dig någon massage, eller spabehandling någon gång? Det är absolut inte sexuellt men jag tänker att det kanske kan göra en mer bekant och bekväm med sin egen kropp också?

Jag har inga problem med fysisk kontakt, det är just det intima i sexet jag har problem med. Så nej, det hjälper inte.
 
Jag har inga problem med fysisk kontakt, det är just det intima i sexet jag har problem med. Så nej, det hjälper inte.
Vilken del av det?
Jag har träffat på både män och kvinnor som har problem med att det är så nära där man bajsar.
De har alltså så stora problem med kiss och bajs att det hämmar sexualiteten.
Lätt att förstå men kanske svårare att göra något åt
 
Det har det säkert. Jag skulle aldrig kunna luta mig tillbaka på det sättet med en annan människa - men jag har aldrig upplevt den där åtrån du beskriver heller. För mig är det filmromantik. :D
Åhå.
Jag hade nog aldrig fått för mig att ha sex om jag inte hade blivit helt galen av åtrå.
Som på film faktiskt.
 
... och för att hela tråden inte ska gå helt ur spår: @MissFideli har du funderat på att kanske unna dig någon massage, eller spabehandling någon gång? Det är absolut inte sexuellt men jag tänker att det kanske kan göra en mer bekant och bekväm med sin egen kropp också?

Yoga, dans, kampsport eller vilken sport som helst kanske också kan hjälpa.

Om man börjar känna sig glad och stolt över sin kropp för vad den kan göra, så kan det lösa många knutar.
 
Vilken del av det?
Jag har träffat på både män och kvinnor som har problem med att det är så nära där man bajsar.
De har alltså så stora problem med kiss och bajs att det hämmar sexualiteten.
Lätt att förstå men kanske svårare att göra något åt

I princip allt. Mycket handlar nog om prestationsångest kombinerat med dålig självkänsla. Men jag vet inte säkert.
 
I princip allt. Mycket handlar nog om prestationsångest kombinerat med dålig självkänsla. Men jag vet inte säkert.
Leka Doktor?
Alltså undersöka nakenhet med en annan människa utan att blanda in sex i det hela.
Inga krav och ingen prestation inblandad.

Jag är själv litet för avslappnad kring det där, tänk Naken-Janne, och klär på mig för andras skull så att de inte skall bli obekväma.
Kan det ge någon ledtråd?
Nudistbad kanske? som en träning.
 
Leka Doktor?
Alltså undersöka nakenhet med en annan människa utan att blanda in sex i det hela.
Inga krav och ingen prestation inblandad.

Jag är själv litet för avslappnad kring det där, tänk Naken-Janne, och klär på mig för andras skull så att de inte skall bli obekväma.
Kan det ge någon ledtråd?
Nudistbad kanske? som en träning.

Jag har ju inga problem ihop med mitt eget kön. Karlar däremot är jobbigare. Men jag är klart mer bekväm med tanken (inte testat IRL) nu när jag inte är överviktig längre.
 
Jag tycker verkligen också det är sorgligt att så många/en del känner att de inte kan ge sig hän och slappna av under sex. Det är ju verkligen det som sex går ut på? Även om jag tänker att det kanske särskilt är kvinnor som känner att man måste prestera för sin sexpartners skull så finns dessa tankegångar även hos män på olika sätt, så otroligt deppigt i tex heterosex att båda parter eller ena parten inte får/kan vara där för helt sin egen skull? Självklart gör man det också bra för den andra, och kan variera så den ena "tar" och den andra "ger" men generellt tycker jag sex ska vara helt och hållet så lite prestation som möjligt och bara vad som känns skönt och mysigt tillsammans! Det är ju då det blir bra och intimt. Sen om man är med en sexpartner som man inte har en relation med så kanske man måste kommunicera saker som med en långvarig partner inte behöver sägas eller liksom ta för sig lite (SJÄLVKLART med entusiastiskt samtycke).

Sen angående det med kritik mot sin egna kropp! Några tankar: en väg man tänker är ju att bli mer positiv kring sin egen kropp, men jag tänker inte att det är nödvändigt att vara mer än neutral mot sin egen kropp. Min kropp låter mig gå, leva och uppleva världen, nog så. Det är ju den som man har sex som får bestämma om den tycker man är attraktiv eller inte, och är man i sängkammaren är den biten bestämd sedan länge. Attraktion är ju så himla mycket mer än bara detaljer på en kropp. Att liksom tänka "ja ja, jag kan vara kritisk men jag vet inte vad den andra tänker och det är inte mitt ansvar att lista ut det". Att anta att den andra vill vara med en! Och liksom släppa utifrånblicken på sin egna kropp, vi är så himla dåliga generellt på att se hur andra ser en, så mycket mer kritiska mot oss själva. Att istället fokusera på hur saker känns inifrån, och hur det utanför en är, att till exempel fokusera mer på hur det känns att bli berörd och vad man känner inför den man är med/vad som är sexigt/attraktivt med den andre.

På tal om det med äckel/attraktion är det verkligen så skör balansgång, saker som man annars skulle tyckt vara äckliga kan kännas jättebra om man är i stunden och är attraherad. Tror generellt på att bejaka lusten och dämpa "tänk-hjärnan", för den sätter ofta käppar i hjulet.
 
TS - om du fortfarande läser tråden. Jag tycker också nakenhet är pinsamt. Inte så mycket andras (om det inte är i en situation där en person absolut inte bör vara naken men ändå är det) men min egen. Jag skulle aldrig någonsin befinna mig i en bastu eller gemensam dusch där jag tvingades vara naken med andra. Är lika obekväm med att vara naken med andra kvinnor som män. Känner mig hela tiden värderad och ifrågasatt och bedömd som mindre värd i en sån situation, även om väldigt få faktiskt har kommenterat min kropp och mitt utseende.

Jag har absolut inga råd att ge för hur man kommer runt det. Men vill bara skriva att du inte är ensam om de tankarna.
 
En enkel lösning på "inte behöva ta hänsyn"/slippa oroa sig för vad partnern tänker om en är ju det fantastiska utbudet av sexleksaker som finns för både män och kvinnor numera.

Sen kan man testa långdistans-sex, det är intimt men ändå utan kroppsgranskning, risk för gränsöverskridande med mera. Det finns uppkopplade leksaker.

Jag och min fästman började vår sexuella relation med ett hav emellan oss. Lovense leksaker kunde nästan sudda ut det havet helt, väldigt häftigt. Det finns fler märken också.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 404
Senast: Pratsch
·
Kropp & Själ Anonymt nick, vill inte bli igenkänd. Jag har insett att jag har problem med mig själv när det kommer till intimitet. Jag ska försöka...
Svar
17
· Visningar
2 407
Senast: Nahar
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 144
Senast: Yrsel
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 291
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Föl 2020
  • Födda 2022
  • Annonsera mera VII

Omröstningar

Tillbaka
Upp