Detta med sex...

[Asko]

Visste inte om jag skulle skriva i tråden eller inte. Det är ett komplex ämne för mig. Jag känner igen mig delvis, har varit singel större delen av livet och skyr relationer, väldigt mycket p.g.a. sexet. Jag har en stor osäkerhet kring min kropp och hur jag ser ut, har viss äckelkänsla + att min prestationsångest kickar in. De få gånger jag har haft sex har jag tänkt så mycket på hur jag ser ut att jag blivit spänd och passiv.

Det komplicerar dock att jag har (haft) PTSD. Jag har fått merproblem av det helt klart, men jag hade en del besvär redan innan. Numera har jag dock väldigt svårt att skilja på om jag undviker sex p.g.a. PTSD eller om jag undviker sex för att jag är osäker i grunden.

Förutom osäkerhet kring sex i helhet har jag alltid också varit osäker kring min sexualitet. Jag känner mig konstig och annorlunda som inte bara vet vad jag har för läggning. Hur vet man det? Jag har svårt att tänka mig sex med annat än män, men rent ytligt är jag betydligt mer attraherad av kvinnor. Å andra sidan är jag så osäker som individ att jag inte vill varken eller. Nåja, det spelar mindre roll, men jag känner mig som en avart som inte bara vet vilken min egen sexuella läggning är. Hur svårt kan det vara.


Jag har inte haft någon sexuell relation de senaste +15 åren. Jag både vill och inte vill träffa någon vid det här laget. Jag vill uppleva en normal relation, tvåsamhet och även sex. Samtidigt har det gått så lång tid nu att jag kommit in i ett läge av acceptans och avståndstagande att det kanske bara är bättre att fortsätta på samma sätt. Fixa mina besvär med vården, om de får tummen ur någon gång, men i övrigt bara fortsätta som vanligt.

Åh vad jag känner igen mig i det där med män och kvinnor!
Jag är sett till ytan mera attraherad av män och tänker jag på något framtida förhållande så är det oftast en man som dyker upp i mina tankar (det sista kan ju dock vara normen).
Sedan vet jag inte om det är osäkerheten eller misstron som slår till, jag har så svårt att IRL tänka mig vara nära någon man som jag möter. Jag är ensam kvinna på jobbet för det mesta så jag har inga problem med att umgås med män på det viset. Men så fort någon tanke om något förhållande dyker upp så kryper det nästan i kroppen. Typ som att jag föredrar att beundra män på avstånd
Jag minns när jag var liten och klottrade en söt pojkes namn i en bok, jag försökte övertala mig själv att jag var kär i honom - jag ville så gärna känna något

Medan samtidigt med kvinnor så kan jag visserligen tycka att de är söta eller vackra, men det är inte riktigt samma fyskiska attraktion. Dock så tror jag att jag har blivit småkär i två kvinnliga bästa vänner i mitt liv Den ena var när jag var liten (lågstadiet) och jag minns att jag spontant plötsligt pussade henne på kinden Den andra var i gymnasiet men jag visste att hon inte var intresserad så jag fick hålla tillbaka mig själv, minns dock den sista kvällen på studenten när alla skulle åka till sina hemstäder dagen efter och vi skulle säga hejdå - då ville jag verkligen pussa henne på kinden

Så eh... Jag har landat i att kalla mig för Queer. Oklart vad för sexuell läggning jag har men det är inte heterosexuell eller homosexuell

 

[Asko]

Åh jag hade velat låna ut min KK. Han har varit jättebra för min egen bekvämlighet rent allmänt och i synnerhet med min kropp. Alla borde få ha en sån människa i sitt liv ett tag.

Nu kom jag plötsligt tänka på att man skulle ha en app där man söker efter KK/one-night-stands och kan sätta betyg (typ stjärnor) på varandra och vad man var bra på. Om någon fick högsta betyg i omtänksamhet och tålamod av flera kvinnor så skulle nästan t.o.m jag våga

 

[skiesabove]

Det ger ju en full kontroll också.
Vill man stoppa så är det ju bara att stänga av alltihop.

Precis, det var en fantastisk upplevelse. Tryggare. Jag lärde mig också så mycket om mig själv och vad jag gillar, när jag inte behövde tänka på hur jag såg ut.

 

[Thaliaste]

Nu kom jag plötsligt tänka på att man skulle ha en app där man söker efter KK/one-night-stands och kan sätta betyg (typ stjärnor) på varandra och vad man var bra på. Om någon fick högsta betyg i omtänksamhet och tålamod av flera kvinnor så skulle nästan t.o.m jag våga

Jag förstår din tanke men jag skulle själv inte våga vara med i en sån app Även om jag förstås hoppas på att jag skulle få högsta betyg i alla kategorier

Men skämt å sido, så tror jag att det är svårt att sätta objektiva betyg på sexpartners utan det viktigaste för en bra upplevelse är att man matchar. Typ som en häst, vilken typ av häst man trivs med är ju olika.

Vid första gången tänker jag att det nog ökar chansen för att det ska bli bra om man berättar för den andre att det är första gången och att man känner sig lite osäker, och gör det tidigare än halvvägs in i akten, med risk för att det önskade tålamodet då är svårare att putta in i det redan upphetsade läget. Då kan de som tycker det låter trist (och därmed är olämpliga) sortera bort sig själva, och den det blir får en chans att tänka till lite innan och förbereda sig på tid och att gå varsamt fram.

 

[Sharpless]

Det här med nakenhet och sex är ju generellt lite smått tabu i samhället, jag tror att vi skulle överlag känna oss mer trygga med våra kroppar om vi från barnsben mötts av nakenhet som något naturligt, och inte något som sexualiseras. Däremot har jag ingen aning om hur det skulle kunna lösas, eftersom vi är uppväxta med att man måste skyla sig inför andra, och framförallt då motsatta könet. Och även om jag skyler min kropp mer för att inte utsätta andra för min nakenhet, så har jag inte lyckats avprogrammera mig för att inte automatiskt sexualisera andras nakenhet, kanske för att jag så sällan ser nakna kvinnor annat än vid sex.

Självklart behöver vi kläder på oss, särskilt när vi är utsatta för väder och vind, men även för att skydda oss mot annat som kan skada, men det finns så många andra tillfällen där kläder egentligen inte är nödvändiga. Sedan kan det ju vara bekvämt att ha något som håller reda på kroppsdelar som hänger löst, men det borde nog kunna lösas, om man vill det.

Och när det kommer till sex är det ju lite samma, men ändå annorlunda. Det är lite "farligt" att prata om sex, trots att det egentligen är något väldigt naturligt.

 

[parellikusken]

Det här med nakenhet och sex är ju generellt lite smått tabu i samhället, jag tror att vi skulle överlag känna oss mer trygga med våra kroppar om vi från barnsben mötts av nakenhet som något naturligt, och inte något som sexualiseras. Däremot har jag ingen aning om hur det skulle kunna lösas, eftersom vi är uppväxta med att man måste skyla sig inför andra, och framförallt då motsatta könet. Och även om jag skyler min kropp mer för att inte utsätta andra för min nakenhet, så har jag inte lyckats avprogrammera mig för att inte automatiskt sexualisera andras nakenhet, kanske för att jag så sällan ser nakna kvinnor annat än vid sex.

Självklart behöver vi kläder på oss, särskilt när vi är utsatta för väder och vind, men även för att skydda oss mot annat som kan skada, men det finns så många andra tillfällen där kläder egentligen inte är nödvändiga. Sedan kan det ju vara bekvämt att ha något som håller reda på kroppsdelar som hänger löst, men det borde nog kunna lösas, om man vill det.

Och när det kommer till sex är det ju lite samma, men ändå annorlunda. Det är lite "farligt" att prata om sex, trots att det egentligen är något väldigt naturligt.

Jag är uppvuxen på nudiststränder, det gjorde mig nog mer obekväm med nakenhet.
Så fort jag kunde välja själv valde jag att inte följa med föräldrarna dit, likaså mitt syskon.

 

[Sharpless]

Jag är uppvuxen på nudiststränder, det gjorde mig nog mer obekväm med nakenhet.
Så fort jag kunde välja själv valde jag att inte följa med föräldrarna dit, likaså mitt syskon.

Vad är det som gjorde dig mer obekväm? Men jag antar att jag har en alltför idealistisk syn på saker ibland, jag vill tro att mänskligheten är bättre än vad den är, trots att man dagligen matas med hur illa det egentligen är.

 

[parellikusken]

Vad är det som gjorde dig mer obekväm? Men jag antar att jag har en alltför idealistisk syn på saker ibland, jag vill tro att mänskligheten är bättre än vad den är, trots att man dagligen matas med hur illa det egentligen är.

Der faktum att folk var nakna gjorde mig obekväm.

 

[aiquen]

@Sel ångrar mig, du behöver inte svara! Min fundering var för långt från vad tråden handlar om nu, jag glider ur den.

Det här känns ju som två helt separata trådar nu. Synd, det är en modig trådstart tycker jag och tråden berör två viktiga ämnen men som helt olika diskussioner så som det utvecklats.

 

[Mineur]

Har nu hunnit gå igenom tråden och raderat 76 inlägg. Kommer även att dela ut ett par varningar samt bryta ut spåret om fantasier så att TS får ha sin tråd i fred, men det kan dröja nån timme innan jag hinner med detta.

/Mod

 

[Mineur]

Sätter stopp för diskussionen om religion nu eftersom det har väldigt lite med ämnet i trådstarten att göra. Eventuella framtida inlägg på ämnet som skrivs i den här tråden kommer att raderas - starta gärna en egen tråd ifall ni vill diskutera det ämnet.

/Mod

 

[Mineur]

Har nu brutit ut diskussionen om fantasier à 114 inlägg till en egen tråd: https://www.bukefalos.se/threads/diskussion-om-fantasier-utbruten-fran-detta-med-sex.1529012/

/Mod

 

[zarmino]

Jag var 24 när jag hade sex första gången, kände mig helt enkelt inte redo innan. Hånglade för första gången när jag var 22, sedan blev det ganska många olika hångel fram tills jag kände mig redo att ligga. Har haft turen att bara träffat män som respekterat att jag inte velat mer, och när jag nämnt att jag aldrig haft sex så blev respekten ännu större, absolut ingen dömde mig för att jag inte känt mig redo. Första gången var med en kompis storebror, vi hade träffats någon gång hemma hos henne och pratat en del. Han kändes trygg, och jag frågade helt enkelt om han ville vara min första. Det var en fin första gång, även om jag såklart hade tusen tankar i huvudet och inte riktigt kunde vara med i stunden. Vi träffades en gång till och låg, sen rann det ut i sanden, men det gjorde inget, det är ändå ett fint minne. Efter det blev det ett antal one night stands, innan jag insåg att det inte var min grej alls. Jag har dock haft turen att aldrig ha några större issues med min kropp, däremot har jag absolut haft det jobbigt med att jag har så lite erfarenhet och fått prestationsångest och funderat på om partnern tycker jag är tråkig och så vidare. Men ju mer jag legat, desto mer säker har jag ju blivit på vad jag gillar och vilka gränser jag har. Och viktigast för mig har varit att alltid hålla stenhårt på mina gränser, det är så lätt att tänja på dem bara för att partnern vill prova något nytt, men jag har alltid varit stenhård, och med det har det blivit lättare att känna att jag har kontroll över situationen, vilket jag känner är en absolut förutsättning för att jag ska kunna ge mig hän och njuta.

 

[Svartkatt]

Det här med nakenhet och sex är ju generellt lite smått tabu i samhället, jag tror att vi skulle överlag känna oss mer trygga med våra kroppar om vi från barnsben mötts av nakenhet som något naturligt, och inte något som sexualiseras. Däremot har jag ingen aning om hur det skulle kunna lösas, eftersom vi är uppväxta med att man måste skyla sig inför andra, och framförallt då motsatta könet. Och även om jag skyler min kropp mer för att inte utsätta andra för min nakenhet, så har jag inte lyckats avprogrammera mig för att inte automatiskt sexualisera andras nakenhet, kanske för att jag så sällan ser nakna kvinnor annat än vid sex.

Självklart behöver vi kläder på oss, särskilt när vi är utsatta för väder och vind, men även för att skydda oss mot annat som kan skada, men det finns så många andra tillfällen där kläder egentligen inte är nödvändiga. Sedan kan det ju vara bekvämt att ha något som håller reda på kroppsdelar som hänger löst, men det borde nog kunna lösas, om man vill det.

Och när det kommer till sex är det ju lite samma, men ändå annorlunda. Det är lite "farligt" att prata om sex, trots att det egentligen är något väldigt naturligt.

Jag funderar seriöst på om det är genetiskt på något sätt, att man liksom ärver känslan av att tycka att det är pinsamt med nakenhet. Min mamma och hennes familj har noll spärrar inom familjen. För dem har det aldrig varit pinsamt att vara naken inför varandra. Min pappa är däremot dödligt pryd. En gång när min lillebror var typ fyra år gömde han sig i en garderob i badrummet när pappa skulle duscha (mamma brukade inte ens stänga dörren) och pappa blev hysterisk. Farmors släkt var inte heller pryda, men farfar är det. Mina syskon är allihop mer som mamma medan jag definitivt är som pappa och farfar. Vi är uppväxta och fostrade likadant.

Den enda skillnaden är att alla mina syskon hållit på med bollsporter och därmed fått en naturlig stund av nakenhet med andra i omklädningsrummet. Men jag tror inte riktigt på den teorin eftersom farfar också spelat fotboll och är som jag. Jag kan alltså inte ens vara naken med den närmsta familjen, och jag ville vara själv/inlåst när jag bytte om tidigt.