Separationsångest..

[martha]

Sv: Separationsångest..

Nej, han var inte intresserad av att skada sig sjölv alls och egentligen inte mig heller för när han släpptes loss var det inga hard feelings, det vara bara när han såg och förväntade sig sprutsticket som det slog runt och han skulle nog göra allt som stod i hans makt för att slippa.....

Jag försökte ju förklara att jag var tvungen och inte ond....

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Men där har du en liten ledtråd...den känslan man får när man tänker...nä, nu får det bära eller brista...
T ex om du gjort det med honom ett år TIDIGARE....då hade ni ju sluppit ett års helvete...och att smyga fram är oftast inte det rätta....utan PANG på problemet, lös det och sen går man bara vidare.
Hur skulle det gå om jag skulle lösa problemet på hingsten jag berättade om i förra inlägget i flera månader.

Ang hingsten, så jag var i ungefär samma situation med K som föl ju. Iofs ingen drakeld ur näsborrarna och så, hon attackerade inte. Men hon skulle INTE ha några jävla sprutor, och det spelade ingen roll om det var jag eller veterinären, vi hade samma dåliga framgång båda två.

De första 4 fick jag i under avancerat slagsmål, krigsskadorna jag ådrog mig i stridens hetta började dock bli bekymrande. Så tillslut SURRADE jag fast det lilla livet mot stallväggen. Dikt an, hon kunde inte röra annat än ett öra. Gick finfint att dra i 4 sprutor till. Sen lyckades hon på något höger, sin späda ålder och storlek till trots, dra ur TVÅ bultade fästplattor ur väggen och komma lös. Där satte vi ut PC-kuren och konstaterade att hon 'verkade rätt frisk'..

Men man får ju ställa vinst mot risk hela tiden. OM jag gjort det med valacken ett år tidigare och det gått åt helvete då liksom? Hur hade jag känt/mått då, när jag inte ens provat 'de fredligare' och riskfriare sätten?

Sen HUR viktigt är det här att uppnå? HUR stort problem är det här?

Hästen oridbar = STORT problem
Hästen olastbar = STORT problem
Hästen kan inte vara ensam i box = inte så stort problem

Vad är KONSEKVENSEN om jag inte får bukt med problemet?
Hästen oridbar = kula i pannan
Hästen olastbar = kula i pannan
Hästen kan inte vara ensam i box = drygt

Hur stor är risken (stor i samtliga fall) och vad händer OM Det går åt skogen? Kula i huvudet i alla tre fallen.

Således, om jag VINNER, hur mkt uppnår jag då? Om jag FÖRLORAR, hur mkt uppnår jag då?

Och just kan inte vara ensam i box där iaf i nuläget förlorar jag så mkt mer än jag har att vinna, om det skiter sig. Om X tid kanske jag resonerar helt annorlunda, och gör en helt annan bedömning. Men jag är inte där än.

Däremot, om jag visste att det skulle fungera UTAN skador, ja då skulle jag redan vara påväg till stallet för att slänga ut pojkarna, efter att ha knutit fast Donnan i boxväggen...

 

[Kirre]

Sv: Separationsångest..

Ja, är det någon man känner så kan man ju agera lite annorlunda. Beklagar sorgen förresten.

 

[Kirre]

Sv: Separationsångest..

Nej, han var inte intresserad av att skada sig sjölv alls och egentligen inte mig heller för när han släpptes loss var det inga hard feelings, det vara bara när han såg och förväntade sig sprutsticket som det slog runt och han skulle nog göra allt som stod i hans makt för att slippa.....

Jag försökte ju förklara att jag var tvungen och inte ond....

Så situationerna är trots allt lite olika.

Det där sista gör jag mest hela dagarna.

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Mwn ju mer alternativ du hittar på och ju mer du analyserar ju svårare blir det...du HAR ju provat i 8 månader redan den snälla vägen....du ÄR inte ond för att du tvingar henne att hålla sig lugn...du gör henne och dig själv en tjänst på sikt.

Men om du har ett bra elternativ som du tror funkar så ska du ju köra på det....Facit ljuger ju aldrig.

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

ojoj

Försäkra upp henne, bind fast henne och tro på gudskelov

Haha, skulle ju gå bra.. OM hon hade gjort något som var anledning nog i försäkringsbolaget att försäkra upp henne. Och om hon inte i nuläget skulle få reservationer på de små benen hon skulle slå sönder under kaoset.

Hmm, om man packar in henne i allsköns skydd och tjockt täcke, vadderar väggarna, knyter fast på något stensäkert sätt och drar i henne en dos plegg kanske?

Skämt åsido, jag fick tips av Kirre via PM, fredlig och ofarligt och kan påbörjas NU som jag ska börja med. Ska också se om hon är lugnast fast eller lös i det läget och gå på det som går bäst. Men sen ska jag faktiskt ta och prova det där med liten hage. Jag tror man kan få viss effekt av att begränsa ytan UTE, där hon i grunden är lugnare och 'tål mer', och om det inte riktigt är så lugnt som önskvärt så har jag ju hört nu att gummimakaren har en bra lösning fast just litenhagedelen frå vänta tills efter friskförklaring.

Sen får jag bygga på därifrån om det fungera. Då jobbar vi på att bli LÄMNAD ensam. Och så parallellt (när knäet är sjysst) via axels förslag att in fem min (men behåller det nog till in på stallgången sålänge), pyssla, gå promenix och berömma när hon sköter sig då, och sen ut i hagen, men modifieringen från min sida - och skillnaden jmf med förr - att INTE passera stallet när vi kommer tillbaka. Utan klä av etc ute och släppa ut. (Eller ännu bättre om jag kan få mamma att ta IN hästarna när vi är borta kanske, så de är inne när vi kommer hem, och så får hon gå in i boxen med sällskap och äta lite, och sen ut. Och sen i förlängningen ta in EN kompis och samma sak. För att kanske på sikt kunna släppa in själv i boxen, äta lite mat och gå ut till kompisarna).

Jag har iaf fått lite att jobba med, och se om det ger något resultat!

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Mwn ju mer alternativ du hittar på och ju mer du analyserar ju svårare blir det...du HAR ju provat i 8 månader redan den snälla vägen....du ÄR inte ond för att du tvingar henne att hålla sig lugn...du gör henne och dig själv en tjänst på sikt.

Men om du har ett bra elternativ som du tror funkar så ska du ju köra på det....Facit ljuger ju aldrig.

Alltså, det är inte för jag tycker jag är OND då som jag inte vill ta risken. Utan det är verkligen 'bara' det att jag inte vill riskera en allvarlig skada. Dels är jag förtjust i hästen, men ffa skulle jag inte kunna leva med mig själv om det inte gick vägen.

Däremot, om den snälla vägen inte gett resultat UTE heller. Utan hon varit som hon var vid den första boxvilan, en månad efter hon kom. Då hon trots sedering fick SPELET om hon dels inte hade BÅDA polarna i sjukhage bredvid, eller om någon av de tog tre steg bort från henne, då hade jag nog varit i do or dieläget. (Eller så hade jag sålt henne)

Men nu har jag ju ändå ett sätt som fungerar så jag kan rida valacken etc. Vilket gör att jag inte tar risken för just die...

Men det är inte för att 'nej så elak kan jag inte vara'. Jag kan vara precis så elak som det behövs. Men som sagt, det vore mindre bra om det skickade henne i graven..

 

[axel]

Sv: Separationsångest..

Jag blir glad över att du tänker försöka göra ngt åt saken nu

Plocka sten oxå

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

*dubbelpost*

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Jag blir glad över att du tänker försöka göra ngt åt saken nu

Plocka sten oxå

Du såg inte svaret förra ggn (i andra tråden)? Det plockas sten varje vår i hagen. Nästa vår ser den ut som på bilden igen. Men den är plockad (efter bilden togs), men den var plockad våren innan bilden togs med, och inte en sten på hösten. Men de är som svampar de där jävlarna..

Dock bekymrar de mig inte speciellt säkerhetsmässigt. Har jag slänterna kvar så ojar jag knappast över stenarna. Däremot ser det förjävligt ut, och alltså plockar jag dem.

År 2023 tror jag det kan vara stenfritt. Kanske..eventuellt..

Enda trösten är att det är likadant för alla häsr. Bönderna får plocka sten på åkrarna varenda vår de med, kör bort sten i stora lass. och nästa vår är det likadant.

(Det är jättekul att slå ner stolp här. Verkligen. Man kan få dem preciiis där man vill med. Ser inte alls ut som något fyllo dragit stängsel.. Och sitter inte alls misstänkt många plaststolpar på vissa sträckor..)

Tillägg: Jag har aldrig 'slutat göra' ang separationsångesten. Vi har ju stadigt jobbat vidare på den delen ute. Men inne hade jag lagt det på is ja pga skaderisken. Men du får det att låta som att jag hade gett upp, men det har jag inte, långt därifrån. (Det är amkm som 'gett upp', hon har ju dock kämpat betydligt längre än mig)

 

[flashlight]

Sv: Separationsångest..

utan fortsatte att häftigt backa och resa sig. Och givetvis så högt att hon slog över, och kraschade rakt in i stängslet.

Jo men i boxen kommer hon inte så långt att hon kan rusa bakåt utan det är väggar som stoppar, hon får inte den kraften som ute. Så det är inte riktigt samma sak som ute på stallplanen.

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

Ang just din häst så finns mycket med smärtminnen av olika slag och det är ju viktigt. Det är olyckligt att inte ha kunnat ha samma hovslagare också hela tiden.

Ja,jag hade grov ångest över det hela,men när Hovis inte lyssnar på en kollega som dessutom jobbat i england med just fullblod och är anställd på Ultuna och dessutom bara rent snackar skit och gör ett jobb som jag inte är nöjd med,då ger man upp.
Vi har haft en öppen dialog om det hela och visst,han har mycket kunder,men det är också mycket åkande över hela stor-stockholm och södermanland,så jag gissar att jag trots allt är en bra kund med 5-8 hästar som ska skos/verkas de gånger han kommer,m a o,ett dagsverke.Jag anser mig ha rätt att ställa krav på honom precis som jag gör med en rörmokare osv..Dock hoppasj ag på at tvi kan fortsätta ha den öppna dialogen och ett gott samarbete.

Att slå rytmiskt med en mjuk trasa/handduk i pannan eller knacka lite lätt där, är distraherande Det låter knäppt, men så är det. Man slår inte hårt men inte heller alltför lätt, det lugnar och distraherar. Du kan prova. Det tar inte bort alla reaktioner, men det kan göra att den flyttar fokus från hovis, och just pannan är ett område hästar mår bra av att klias/beröras på.

Tack,tänk att så här små enkla grejer glömmer man faktiskt av ibland,har inte ens haft tanken på "pannknack" utan det har varit kli på andra ställen och andra små knep man lärt sig genom åren.
Och när du säger det så,så stog hon klockrent supersnällt i seminspiltan med lite knack i pannan (Visst,hon var högbrunstig och är av naturen lite mildare då)

Sen är det en allvarlig skada den hade (manken) vet man till hundra att den inte känner av tex nerver där, det är ju ett område med mycket nerver och ömtåligt. Just såna saker kan ju ge ett "knäppt" och obegripligt beteende. Att något känns av i vissa lägen tex.

Hon är kollad av 3 olika veterinärer som alla säger att njae,hon har inte ont,men har förmodligen smärtminne.Jag har också frågat om just det här med nerver i och med att manken är "nertryckt",dvs hon har haft en ursprunglig mankhöjd på 165-167 cm,men mättes in på stambokföringen till 156,5 cm,jag trodde ju att man opererade en sån skada hon haft,men näe,manken är liksom nertryckt och hon blir hmm,hur ska jag uttrycka det,"bulligare" just där mankens bas är/skulle ha varit.
Här är en bild som visar hur hon ser ut just över manken (denna bild är tagen samma dag som hon kom hem till mig)
http://i2.photobucket.com/albums/y13/mirmik/Ciamas/PICT0012.jpg

Hon är kollas av e.t regelbundet och just runt manken finns det inget som verkar göra ont,eller som hon blir påverkad av i musklerna.Så vi vet faktiskt inte om hon påverkas av sin skada eller om det är smärtminne..

 

[axel]

Sv: Separationsångest..

Däremot, om jag visste att det skulle fungera UTAN skador, ja då skulle jag redan vara påväg till stallet för att slänga ut pojkarna, efter att ha knutit fast Donnan i boxväggen...

Skulle börja med att släppa ut den som vanligt men sist, för att ta in den efter ngn timme

Kom på att min första häst kastade sig på boxdörren tills den gick upp( rejält byggt med galler) när den fick stå inne för att hovis skulle komma.
fick sätta en tjock kedja runt dörr/ stolpe.
Den sprang oxå över en.

Men det var inget snack, den fick lära sig o gjorde så.
Den hade en stamtavla med lite jobbiga gener.
ingen annan i stallet vågade rida den.

 

[flashlight]

Sv: Separationsångest..

Tack,tänk att så här små enkla grejer glömmer man faktiskt av ibland,har inte ens haft tanken på "pannknack" utan det har varit kli på andra ställen och andra små knep man lärt sig genom åren.
Och när du säger det så,så stog hon klockrent supersnällt i seminspiltan med lite knack i pannan (Visst,hon var högbrunstig och är av naturen lite mildare då)

Med en mjuk "snuttetrasa" blir det mer effekt än händerna, faktiskt fast det känns lite fånigt..... Du får prova


Ang manken så vet ju vet. säkert bäst, men nog tycekr man att det skulle vara svårt att få det området att läka utan men. Men man måste ju kunna lita på experterna. Vi hade en ponny som var halt ibland efter ett av fölen och hon gicks igenom och röntgades och kollades på alla vis och man hittade inget, till slut sa dom att det troligen var en nerv runt sakroiliakaleden (stavning??) som kommit i kläm och som ibland klämdes, men inte hela tiden, därav den återkommande hältan då och då. Det satt i korset kunde man konstatera men inte vad. Det är ett tag sen så numera kanske man kommit längre (ca 12 år sen) ang att hitta sånt, jag vet inte.
Men självklart måste det ju i alla fall ha gjort fruktansvärt ont i samband med skadan och läkningen och kan ha gjort henne extremt rädd och "hysterisk" så att det satt sig i huvudet, helt enkelt.

Nu spånar jag bara men om när hästen blir skodd och står med hovarna uppe en stund så känns det nog i ryggen även om det inte gör ont kan ju något "påminna" eller så, kanske bara det att bli låst i ett läge en längre stund räcker, för att göra henne hysterisk Men det är bara spånande just nu när jag tänker på det.

Det är ju väldigt sällan hästar gör knäppa saker bara för sakens skull, det finns nästan alltid en orsak fast vi inte alltid har möjlighet att förstå - dom kan ju inte prata

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

Hon har ju emellanåt reaktion vid SI-leden och därför brukar jag ha ut e.t hyfsat regelbundet för behandling/förebyggande behandling,man kanske ska prova och sko precis i anslutning till att e.t varit ute och se om det gör en skillnad.. *hmm,funderar*

Ang. snuttetrasan,tar du typ en bit som är som en vanlig liten handduk och "daskar" med den? Typ vifta bort flugor variant?

Och visst måste man lita på expertisen,men samtidigt så har jag en känsla ibland som jag inte riktigt kan sätta ett finger på och därför är fler tillfrågade.

 

[flashlight]

Sv: Separationsångest..

Ja en väldigt mjuk liten handduk som en babyfilt eller lagom hand-handduk du vet. Det ska inte var för hårt man daskar men inte så löst att hon inte blir distraherad heller. Om hon är orolig så ökar man lite i "takten" av daskandet och kanske ngt hårdare men det gör ju aldrig ont, självklart. Det ska vara lite samma som att bremsa, men mkt snällare och det funkar, tycker jag. Det skadar ju inte hästen att prova i alla fall.

Ja det kan vara en bra idé att prova att sko nära inpå en behandling

Det är som med barnen, ens egen känsla är viktig.

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Jo men i boxen kommer hon inte så långt att hon kan rusa bakåt utan det är väggar som stoppar, hon får inte den kraften som ute. Så det är inte riktigt samma sak som ute på stallplanen.

Nej givetvis, jag menade inte så heller. Situationerna är inte ens jämförbara, det enda är stressad/hysterisk, den andra var ARG.

Men jag kom på att det är det enda andra tillfälle jag sett det där 'blockade' beteendet, att hon blir så inne i sig/sitt att hon inte märker om det hon slåss/stökar för har 'kommit'. Och är väldigt opåverkbar (tills hon 'vaknar' igen).

 

[flashlight]

Sv: Separationsångest..

Däremot, om jag visste att det skulle fungera UTAN skador, ja då skulle jag redan vara påväg till stallet för att slänga ut pojkarna, efter att ha knutit fast Donnan i boxväggen...

MEn säger som andra, du kan hamna i ett läge (med bara 3 hästar) där hon MÅSTE vara ensam.

Jag håller med ang att välja strider och att man ska veta att man vinner. Men det är också risk att skadorna blir stora om du inte tar striden, den dagen hon kanske måste stå utan sällskap.

Men det är självklart du som väljer hur du gör, det kan ju ingen annan få dej att göra, du måste känna själv att det är nödvändigt annars tror jag du förlorar. strider man inte tar helhjärtat eller inte tror på har en tendens att få sämre resultat...

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Skulle börja med att släppa ut den som vanligt men sist, för att ta in den efter ngn timme

Kom på att min första häst kastade sig på boxdörren tills den gick upp( rejält byggt med galler) när den fick stå inne för att hovis skulle komma.
fick sätta en tjock kedja runt dörr/ stolpe.
Den sprang oxå över en.

Men det var inget snack, den fick lära sig o gjorde så.
Den hade en stamtavla med lite jobbiga gener.
ingen annan i stallet vågade rida den.

Och jag är som sagt inte beredd att ta skaderisken. Så hon kommer (ännu iaf) inte att gå ut sist, eller övht bli lämnad i box. Det kommer senare i så fall.

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

MEn säger som andra, du kan hamna i ett läge (med bara 3 hästar) där hon MÅSTE vara ensam.

Jag håller med ang att välja strider och att man ska veta att man vinner. Men det är också risk att skadorna blir stora om du inte tar striden, den dagen hon kanske måste stå utan sällskap.

Men det är självklart du som väljer hur du gör, det kan ju ingen annan få dej att göra, du måste känna själv att det är nödvändigt annars tror jag du förlorar. strider man inte tar helhjärtat eller inte tror på har en tendens att få sämre resultat...

Skadorna är för stora om jag tar striden på det 'snabba sättet', och som jag skrivit, den risken tar jag inte. Utan vi fortsätter på långsamma vägen tills knäet läkt, sen får vi se vad det hunnit göra, om det gjort såpass mkt att skaderisken minskat ner till en 'normal' nivå och jag då låter den 'snabba vägen' ta vid. Annars kommer jag helt sonika bygga på den långsamma vägen.

Och, hon kommer aldrig i nuläget hamna i en situation där hon måste vara själv som jag inte kan 'köpa mig frå från'. Så nej jag har inte bråttom. Jag skulle gärna knäppa med fingrarna och så var det löst, men jag är inte beredd att ta risken att hon skadar sig allvarligt bara för att få snabbt resultat.

Och det valet tog jag i april i år, så det är inget 'nytillkommet' iom den här tråden. När Kele dog så provade jag 'den hårda, snabba vägen', men avbröt. Helt enkelt för det var inte värt risken. Skaderisken var åt helvete för stor. Så stor att jag såg till att istället köpa mig tid.