Separationsångest..

Sv: Separationsångest..

Du har väl iaf ett par stycken som skulle kunna omvända ditt kackel å det snaraste;)

Tror knappast att hon får hjälp om folk ska vara spydiga, var är dina egna råd då?

ALLT går att fxa, sen beror det på HUR man vill fixa det och hur lång tid man vill lägga ner...Jag är mer för den snabbare vägen, har inte lust att hålla på i flera år med ett problem.
Det som gjorts hitills i 8 månader har ju bevisligen inte hjälpt nåt.

Låter man en "puckad" häst ta ansvar över sig själv så kan det ju inte bli annat än kaos.
 
Sv: Separationsångest..

Tror knappast att hon får hjälp om folk ska vara spydiga, var är dina egna råd då?

ALLT går att fxa, sen beror det på HUR man vill fixa det och hur lång tid man vill lägga ner...Jag är mer för den snabbare vägen, har inte lust att hålla på i flera år med ett problem.
Det som gjorts hitills i 8 månader har ju bevisligen inte hjälpt nåt.

Låter man en "puckad" häst ta ansvar över sig själv så kan det ju inte bli annat än kaos.


Fast du har ju konstaterat att i mitt fall så skulle du göra dig av med hästen? Eller har du en snabb väg du skulle prova? *blev förvirrad nu*
 
Sv: Separationsångest..

En av våra ponnyer kunde inte gå själv i hagen eller stå inne själv enligt tidigare ägare. Vad jag gjorde för att träna? Inte så mycket faktiskt...Jag ställde den i boxen, visst skrek den men var ingen fara för sig själv (dvs gjorde inte illa sig). Visst vandrade den runt lite, men till slut så förstod även hon att det gick bra att vara själv inne. Själv i hagen går också bra numera. Problem med skoning har det varit också, även det går bra bara den som skor är lugn och konsekvent och inte hetsar upp sig.

Jag är inte den analyserande typen, det har gått bra ändå...
 
Sv: Separationsångest..

Ja om hon nu är såpass korkad att inget hjälper så skulle jag nog överväga det....det är inte schysst mot hästen att få uppleva en sån stress varenda dag, ELLER så skulle jag ta till andra åtgärder...det gör "ont" ett tag, men bättre an att det gör ont varenda dag resten av livet.
 
Sv: Separationsångest..

Du har väl iaf ett par stycken som skulle kunna omvända ditt kackel å det snaraste;)


Jag undrar jag vad som får dej att skriva det inlägget - egentligen:angel:


IngelaH: GRATTIS, det är ju precis så det ska vara när det är riktigt bra, vilket tar tid att uppnå men är så härligt så jag förstår din glädje:bow:
 
Sv: Separationsångest..

Ja om hon nu är såpass korkad att inget hjälper så skulle jag nog överväga det....det är inte schysst mot hästen att få uppleva en sån stress varenda dag, ELLER så skulle jag ta till andra åtgärder...det gör "ont" ett tag, men bättre an att det gör ont varenda dag resten av livet.


Vilka andra åtgärder? *nyfiken* Du kan PM.a om det inte är av sådan art att det riktigt lämpar sig för ett öppet forum..

Och jag är ganska glad om vi kan börja med att förutsätta att jag varken överdriver eller negligerar, utan att det är som jag säger. Det är lite tröttsamt att bli misstrodd, så kan vi undvika det är jag glad. Jag har ingen anledning att varken överdriva eller försköna.

Hon behöver ju inte utsättas för stressen varje dag om man undviker problemet, då blir ju hennes liv tämligen behagligt. Men matte får lite mer praktiska problem.

HELT off topic men nyss när jag var ute och fodrade i hagen så fick jag bevittna hur donnan för absolut första gången vaktade någonting övht mot någon annan häst, då hon uttalade ett kraftigt hot mot lillen att om han inte genast la ner tanken på att störa henne när hon åt skulle han minsann få se. Det tar sig, jag har väntat på att hon ska komma dithän. Man kan ju hoppas att hon mognar på fler områden med samtidigt, och överlag blir säkrare i sig själv.

En saks om slog mig nu ikväll som jag inte tänkt på/reflekterat över tidigare men som händer ganska ofta är att hon numera utan problem lämnar kompisarna (utom synhåll) för att komma till mig när jag går ut. Och stannar hos mig fast kompisarna inte 'kommer efter'. Det skulle inte skett innan. Så det händer ju små saker hela tiden, men ute, inne står vi som sagt och bokstavligt talat stampar..

Vilket får mig att fundera på din ide om liten hage ute, att det kanske kunde vara en mellanstation mellan hage och box i ensamhetsträningen..
 
Sv: Separationsångest..

Låter man en "puckad" häst ta ansvar över sig själv så kan det ju inte bli annat än kaos.

Det är precis så! Ju mer korkad och osjälvständig ju mer behöver de tydligt veta vad som gäller, för att må bra mentalt. De kan inte lämnas åt sin egen virriga hjärna att besluta utan måste tryggas med ramar hela tiden.
 
Sv: Separationsångest..

Jag skulle om hon håller på o spökar sig som du säger binda fast henne som jag sagt innan, ignorera henne, vissla, pyssla, gå ut o in i stallet ...så om det skulle ta ett dygn innan hon gav sig så skulle jag inte ägna henne en enda tanke förrän hon lugnat ner sig.
Ett dumt huvud får hela kroppen lida för. OM hon märker att världen inte rasar fast hon är ensam inne så är det ju bara bra för henne, ÄVEN om hon fått resignera...Inge beröm ska hon ha när hon lugnat sig, utan bara .... Bra tjejen och sen ut i hagen....Upprepa så många ggr du behöver...skulle tro att du blev av med bekymret på ca 2 dygn.
 
Sv: Separationsångest..

Okej, helt enkelt vänta ut henne. Det vågar jag ju inte tyvärr pga den överhängande skaderisken =/ (I ett senare läge, OM man kommer 'en bit' på vägen så hon inte når hysterinivå kan det ju vara annorlunda.)

Att köra 'hårda' metoden är just det jag brukar, det brukar dock ta max en timme innan de lugnat sig, och nästa dag lite kortare osv. Men som sagt aldrig varit med om någon som blir sådär blockad och 'våldsam' så de skadar sig själva.

Och hmm, hobbling är ju förbjuden ;)
 
Sv: Separationsångest..

Jag tycker ju att det är stor skaderisk i allafall...hon spökar ju sig varenda gång....Jag vet inte om du missförstått mig, jag sa att du ska binda henne, inte binda ihop benen....
Du har ju knappast några val, skadar sig gör hon förr eller senare iallafall
 
Sv: Separationsångest..

Jag tycker ju att det är stor skaderisk i allafall...hon spökar ju sig varenda gång....Jag vet inte om du missförstått mig, jag sa att du ska binda henne, inte binda ihop benen....
Du har ju knappast några val, skadar sig gör hon förr eller senare iallafall


Jag missförstod inte, det var en hänsyftning till att sålänge hon kan sparka sig själv är skaderisken kvar, och hobbling är ju förbjuden. (och för att slippa påhopp - jag SKOJAR, jag har inte tänkt hobbla henne varken förr, nu eller senare).

Nja, alltså jag vet inte om vi missförstår eller pratar om varandra. Men hon är ingen skaderisk för sig själv nu - helt enkelt för vi kör strutsmetoden och hon behöver inte vara inne själv.

När hon är kry i sitt knä kommer vi ta vid med att träna vidare med själv ute, och ta in själv inför ridtur/etc. Där är skaderisken inte speciellt stor. Samtidigt så tycks det bara ge framsteg ute, inne tycks vi kvar på samma ruta. Men med mer tid, att ev prova ha henne ensam ute i liten hage och så vidare så kanske, eventuellt, det kommer lite på köpet inne med.

Men jag är som agt i nuläget inte beredd att ta risken det är att ha henne själv i box. Det är där skaderisken är. Samtidigt är jag (tyvärr..) inte säker på vi löser/påverkar det med själv i box ett smack av att hon blir bättre att ha själv på stallgången eller så =/

Den dag man kommit dithän att hon är upprörd/stressad/arg i box, men inte sådär våldsam och blockad, då kommer jag mest troligt köra 'uttröttningsmetoden', då skaderisken inte är större/mindre än med en annan häst ensam i box och upprörd.

Om jag inte lyckats räkna ut/fått tips om någon annan 'säker' metod att prova som kan ge resultat.

Bildäcken etc ligger dock med i planeringen
 
Sv: Separationsångest..

Om hon är så blockerad håller jag med dej om skaderisken, om hon inte är van att stå uppbunden i boxen?
Hon skulle kunna stå rätt lugnt men lika gärna slå knut på sej själv och slita sönder grimman, boxen och/eller göra en rejäl vurpa. Men det märker du ju om det skulle luta åt det och kan ta loss henne. Är hon van att stå uppbunden i boxen kanske hon står lugnare så än lös när hon är ensam. Du kan ju ´kanske vänja henne med de andra inne först?

Bara några tankar om det. Fbl är ofta oerhört känsliga för tryck och kan flippa just av det och vissa kan nog nästan bryta nacken i kampen för att komma loss....Å andra sidan är vanor starka och är hon van att stå uppbunden ibland så kan det göra henne lugnare.
 
Sv: Separationsångest..

Om hon är så blockerad håller jag med dej om skaderisken, om hon inte är van att stå uppbunden i boxen?
Hon skulle kunna stå rätt lugnt men lika gärna slå knut på sej själv och slita sönder grimman, boxen och/eller göra en rejäl vurpa. Men det märker du ju om det skulle luta åt det och kan ta loss henne. Är hon van att stå uppbunden i boxen kanske hon står lugnare så än lös när hon är ensam. Du kan ju ´kanske vänja henne med de andra inne först?

Bara några tankar om det. Fbl är ofta oerhört känsliga för tryck och kan flippa just av det och vissa kan nog nästan bryta nacken i kampen för att komma loss....Å andra sidan är vanor starka och är hon van att stå uppbunden ibland så kan det göra henne lugnare.

Hon är van att stå uppbunden i boxen ja. Både i tidigare hem och här. Dock så när jag tidigare (det var dock i vintras, så det kan ha gått framåt där med) hade henne fastbunden i boxen, provat både med kort grimskaft och lite längre, så slet hon helt sonika uppbindningen. Drog skruvarna ur väggen. Jag slog om en stolpe, och var ganska rädd för hennes nacke när hon försökte slita lsos stolpen. Hon misslyckades dock.

Istället trampade hon på stället i trav ('stresspiaff' är närmsta jag kan kalla det typ), hon försökte rycka uppbindningen, och trampade i sidled mycket häftigt, såpass att hon i princip kastade sig in med sidan i boxväggen, hon hamrade knäna i boxväggen när hon kom så nära den att de slog i vid 'stresspiaffen'. Allt detta går dock att hyfsat ta ner risken med. Man kan vaddera väggarna och ha ordentliga skydd högt och lågt, och binda så man iaf minskar om än inte eliminerar risken för nacken.

Det som jag däremot inte vet hur jag får bort, och var det som OROADE mig var explosionsförsöken. Hon försökte upprepade gången 'explodera'. TRampade in bakbenen långt under sig, skjöt rygg och sakulle explodera. Hon lyckades med paradknepet att få påsparksskador på benen under tiden, men mest rädd var jag för att hon skulle gå omkull och bli hängandei uppbindningen, då det var farligt nära mer än en gång. Därför avbröt jag också efter en ganska kort tid.

Det är liksom det där med att hon skadar sig själv jag inte kommer runt. Sko av henne skulle ju minska skadorna och risken, fast då kan hon ju stå i sin box tills hon nått insikt, för ute kan hon inte gå utan skor.

Jag har tyvärr ingen spilta, vet inte om det skulle hjälpa heller, men det skulle vara intressant att se. Helst modell 'tvångsspilta', dvs stängt både bakom och framåt.
 
Sv: Separationsångest..

Ibland undrar jag om du VILL ha råd...Du har oftast en massa utlägg om varför det inte går att göra si eller så.. Jag har gett dig det jag kan tillföra, jag har kanske andra kriterier på hur hästar ska bete sig och även framförhållningar om hur saker kan bli i framtiden. Jag skulle aldrig låta en såpass allvarlig sak ta flera år att komma tillrätta med. Hästar är inte dumma, dom lever i nuet om vi låter dom göra det och tar spöken ur garderoberna åt dom. Jag skulle vilja byta det beteendet hon har IDAG mot ett annat bättre. Det går men det ska knappast fjantas och omvärderas. Du är inte elak mot henne även om du tvingar henne att tänka om.

Jag skulle inte ge den hästen valmöjligheter alls faktiskt, eftersom hennes val är alldeles uppåt väggarna, om du hållt på i 8 månader och inte kommit nån vart alls...Då kanske det är dags att angripa problemet från ett annat håll...ska du vänta ut hästen så lär du få göra det hela livet ut .

En del djur förhandlar man inte med. Dom klarar inte av det.
Jag skulle gå ut med grannens hundar igår, den ena äldre tiken är egen som en spik och när jag kom så hade hon lagt sig under sängen o morrade åt mig ( modell sch) Hon skulle INTE gå ut med MIG....Jag bad snällt 2 ggr, men homn la sig bara plattare på golvet o morrade mer. Ok, jag hade gett henne 2 chanser...sen förhandlas inte mer...jag kröp helt sonika under, kopplade henne..BAD henne ytterligare en gång att komma men NÄÄÄE.... Sen bar drig jag ut henne, drog henne genom hela hallen utan ens titta på henne. Sen reste hon på sig och vi gick ut som om inget hade hänt...hunden brydde sig heller inte utan blev nog mest paff för att hon inte kommit nånstans med sitt vrånga beteende.

EN hä'st är såklart större, men förhandlingen är densamma.
 
Sv: Separationsångest..

Det som jag däremot inte vet hur jag får bort, och var det som OROADE mig var explosionsförsöken. Hon försökte upprepade gången 'explodera'. TRampade in bakbenen långt under sig, skjöt rygg och sakulle explodera. .

Det är det jag menar, om hon satsar ur det läget kan hon göra en ful vurpa om hon blir så totalblockad som du beskriver. Men det låter ändå som hon kan stå uppbunden och jag tycker du skulle kunna prova det, trots allt. Du måste ju som sagt komma tillrätta med det här eftersom du har bara tre hästar och de måste klara att stå själva ibland.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Separationsångest..

EN hä'st är såklart större, men förhandlingen är densamma.

Vilket gör det hela till en jäkla skillnad! Gör som du med hundar av storlek där det går men en 50-60 kg ridgeback eller rottweiler som INTE tycker som du, gör åtminstone inte jag så med. En sådan drar man inte med sig utan att den stryps på köpet alternativt attackerar dig, beroende på bakomliggande orsak och självförtroende hos djuret. Men anser man att strypning är risken hunden får ta genom sitt beteende, så visst.
Vissa nötter är svårare än andra att knäcka och allt går inte med våld vilket är nästa steg efter avbruten förhandling.
 
Sv: Separationsångest..

Säg den hund som är så dum att den låter sig strypas...den lär ju resa sig innan. Vad skulle du gjort? Låtit hunden ligga under sängen o morra i flera dagar?
Jag anser inte att jag använde våld, jag kopplade bara hunden och gick ut.....
 
Sv: Separationsångest..

Det har jag sett fler än ett exempel på. Den reser sig när den får luft igen, dvs man har släppt i kopplet och då börjar det om igen. Den har knappast lärt sig att morrar jag och är arg får jag ingen luft, bäst att vara snäll. Är väl samma sak som med hästen, den gör saker mot bättre vetande helt enkelt.

Hade det inte varit min hund så ja, är den kissnödig får den antingen kissa på sig inne om den tänker bete sig på det viset eller snällt följa med ut när den behöver göra ifrån sig. Som någon sa, tänker inte riskera mitt liv på en ouppfostrad aggressiv hund. Hade det varit min hund hade den förhoppningsvis inte betett sig så mot mig om den var uppväxt och fostrad av mig.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 118
Senast: Whoever
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 574
Övr. Katt Hejsan, jag heter Jonas och har en blandras (50% ragdoll, 50% huskatt) vid namn Lizzy, hon är ett år gammal om ett par dagar och är...
Svar
8
· Visningar
2 309
Senast: Praefatio
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
26 157

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Border collie?
  • Är dagens hundägare eller hundar problemet?
  • Täcke...

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp