Separationsångest..

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Ibland undrar jag om du VILL ha råd...Du har oftast en massa utlägg om varför det inte går att göra si eller så..

Jo det vill jag. Men jag frågar inte om råd/ber om råd förrän jag provat allt JAG kan komma på. Vilket gör att 'standardtipsen' har jag oftast provat, och de har inte fungerat (annars skulle jag ju inte behöva fråga). Det är som sagt inte första ggn jag haft haft en häst som inte är van att vara ensam/har separationsångest. Och ingen av de andra har varit 'olösbara'. även om det tagit olika lång tid och olika metoder.

Den här damen är dock den första som blirvit VÅLDSAM såpass att hon skadat sig själv.

Och för mig är det faktiskt VIKTIGARE att hon inte ådrar sig än allvarlig skada, än att lösa problemet NU.

Jag skulle inte ge den hästen valmöjligheter alls faktiskt, eftersom hennes val är alldeles uppåt väggarna, om du hållt på i 8 månader och inte kommit nån vart alls...Då kanske det är dags att angripa problemet från ett annat håll...ska du vänta ut hästen så lär du få göra det hela livet ut .

Just därför jag frågade, men jag gjorde klart ganska tidigt att för mig är det inte ett alternativ med metoder där den höga skaderisken kvarstår. Och jag kommer inte på något sätt att komma runt den, kvar har jag alltså bara att fortsätta so vi gjort och hoppas på att med tiden så.. Därav jag ville höra om någon annan hade något sätt att göra något aktivt, men utan skaderisken.

Jag bad snällt 2 ggr, men homn la sig bara plattare på golvet o morrade mer. Ok, jag hade gett henne 2 chanser...sen förhandlas inte mer...jag kröp helt sonika under, kopplade henne..BAD henne ytterligare en gång att komma men NÄÄÄE....

Tur det gick bra. Jag vet tyvärr hundar som hade klippt dig i ansiktet eller var de kom åt när du kröp under.. De är ju alla individer. En del går det att läsa av om de mest 'snackar' eller om de menar allvar, andra går det inte att läsa av. Samtliga är svåra att skilja åt och sortera in över nätet.

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Det är det jag menar, om hon satsar ur det läget kan hon göra en ful vurpa om hon blir så totalblockad som du beskriver. Men det låter ändå som hon kan stå uppbunden och jag tycker du skulle kunna prova det, trots allt. Du måste ju som sagt komma tillrätta med det här eftersom du har bara tre hästar och de måste klara att stå själva ibland.

Mm, och de hade inte varit tre om det inte var för hennes separationsångest. Då hade det varit hon och V. Lillen är inköpt av en enda anledning liksom.. Blås separationsångest.

Jag fick dock ett tips via PM som jag faktiskt kan börja prova redan nu, och som inte innebär skaderisken. Det är fortfarande en långsam metod dock, men om den bara fungerar så jag har inte bråttom. Det viktiga är att hon INTE skadar sig under det hela. Och om det så skulle ta år (vinkar åt Martha =)) så fixar man det, utan skador, och når resultat är det ju ändå en klar bonus mot nu, och läget nu är ju ungefär vad jag har att se fram emot om inte 'tid allena' räcker. Så, inget att förlora.

Kan ju inom det experimentera med lös/uppbunden och se vilket som fungerar bäst. (K t ex bands alltid upp i början när jag red V, mkt lugnare då, sedemera kunde hon vara lös med)

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Det har jag sett fler än ett exempel på. Den reser sig när den får luft igen, dvs man har släppt i kopplet och då börjar det om igen. Den har knappast lärt sig att morrar jag och är arg får jag ingen luft, bäst att vara snäll. Är väl samma sak som med hästen, den gör saker mot bättre vetande helt enkelt.

Hade det inte varit min hund så ja, är den kissnödig får den antingen kissa på sig inne om den tänker bete sig på det viset eller snällt följa med ut när den behöver göra ifrån sig. Som någon sa, tänker inte riskera mitt liv på en ouppfostrad aggressiv hund. Hade det varit min hund hade den förhoppningsvis inte betett sig så mot mig om den var uppväxt och fostrad av mig.

Nej, man får ju överlägga ett tag varje gång, jag kan överlägga om jag ska ge mig in i en strid eller ge fan i det...för förlorar gör jag aldrig om jag en gång gett mig in i striden. Denna striden vann jag och hon la sig inte igen utan insåg att jag var värd att ta över...

Hunden är inte direkt ouppfostrad, men lite underliga ideer har hon ibland ( en ompl) ..skit samma, det var förhandlingar vi talar om...en hund är mindre än en häst, det vet jag.
Men det har inte med storlek att göra, det har med andra saker att göra....Vi har inte ens en chans mot en galen katt om det vill sig så...så vi måste vara smartare o uthålligare. Jag använder inte våld..jag skriker sällan eller far ut i vredesmod...OM jag behäver det av nån anledning så ger jag dom en hurring...men det är VÄL befogad i såna fall

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Jag vet av erfarenhet att djur inte "klipper" oss om vi bara gör det vi ska, inte blir tveksamma, rädda eller nåt annat som gör oss "svaga"
Jag "varnade" henne att om hon inte självmant kommer så hämtar jag henne
Nu "känner" jag ju hunden, en helt okänd hund hade jag skitit i.....men en gemensam vän till mig o matten låg för döden och dog också tyvärr igår kväll Så det fanns som inget annat än att få ut hundarna medans matte satt o vakade...

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Jag menar bara väl.....det är bara det att under så många "år" som det tar att få henne lugn har du säkert 100 tillfällen som hon beter sig så att det finns risker att hon förstör sig själv.....tänk OM du får boxvila på henne? Vad gör du då? Köper en boxvilehäst åt henne eller måste dom andra sona för att hon är galen?

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Jag vet av erfarenhet att djur inte "klipper" oss om vi bara gör det vi ska, inte blir tveksamma, rädda eller nåt annat som gör oss "svaga"
Jag "varnade" henne att om hon inte självmant kommer så hämtar jag henne
Nu "känner" jag ju hunden, en helt okänd hund hade jag skitit i.....men en gemensam vän till mig o matten låg för döden och dog också tyvärr igår kväll Så det fanns som inget annat än att få ut hundarna medans matte satt o vakade...

Känner man hunden är det ju lättare bedöma. Jag har dock sett lite för många hundar som kombinerar rädsla med aggresivitet, och klipper ÄVEN om ingen tveksamhet finns hos människan. (nu vet jag inte om just den hunden du beskriver om ÄR vek aggresiv, men omd e kombinerar tecken på det, t ex 'gömma sig' under en säng och 'hota' (morra) så 'kollar' jag inte huruvida de tänker reagera som de ska eller ha ett avvikande beteende.

Skulle däremot min tik lägga sig under sängen och morra skulle jag krypa in och ta fram henne om det behövdes, med viss försiktighet (eftersom då skulle något vara väldigt fel och hon skulle kunna hugga för första gången i sitt liv.). Om pappas förra hund, en tämligen mentalt skev sak, skulle göra samma sak skulle jag tycka 'kul för dig' och gå därifrån. Finns inte pengar nog för att jag ens skulle böja mig ner och TITTA på henne. Falskare hund har aldrig existerat..

 

[flashlight]

Sv: Separationsångest..

Ett alternativ till att binda upp kan vara att en medhjälpare har en lina som löper som "uppbindning" och OM hon riskerar att slå en volt el likn så ger personen efter, sen tar tillbaka igen. osv. MEn det kräver hästvan medhjälpare eller att du gör det själv och medhjälparen tar ut/in de övriga. Vet inte om du fattar hur jag menar är inget bra på teckningar i mina inlägg..

 

[Kirre]

Sv: Separationsångest..

Precis och "striden" i Alex fall som du rekomenderar är kort uppbindning där även jag måste säga att chansen att "förlora" är för stor och därmed troligtvis skapar än fler problem, både av den psykiska och fysiska biten.

Jag säger inte att detta är en strid jag aldrig skulle ta men i Alex fall med en häst som är en fara för sig själv och andra när den blir lämnad ensam så tror jag att risken att förlora är för stor (tex att den ändå tar sig loss samt att det kan medföra skador) och skulle därför inte ge mig in i den. Precis som du väljer vilka strider som ska utkämpas där du överväger vinst kontra förlust, ett tankesätt jag är helt med på och håller med om.

Galna katter vet jag ALLT om, tell me about them....

 

[Kirre]

Sv: Separationsångest..

Jag vet av erfarenhet att djur inte "klipper" oss om vi bara gör det vi ska, inte blir tveksamma, rädda eller nåt annat som gör oss "svaga"

Oah, där har vi LITE olika erfarenheter. Du är välkommen med mig på mitt jobb en dag så kommer du att bli motbevisad. Munkorg är den bästa uppfinning som gjorts!

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Jag menar bara väl.....det är bara det att under så många "år" som det tar att få henne lugn har du säkert 100 tillfällen som hon beter sig så att det finns risker att hon förstör sig själv.....tänk OM du får boxvila på henne? Vad gör du då? Köper en boxvilehäst åt henne eller måste dom andra sona för att hon är galen?

Jag har haft boxvila på henne, flera ggr. Man knarkar ner henne, bygger en boxhage och så ställer man kompisarna som barnvakter

Inte idealiskt, men det enda som fungerar.

jag förstår att du bara menar väl, ingen fara så. Men jag skulle helt enkelt ALDRIG förlåta mig själv när hon fick en allvarlig skada under 'vara ensam i boxen'-inlärning.

Även jag kan komma till läget som jag menar när jag säger 'do or die'. Det är ett problem som jag stångat pannan blodig mot så många ggr, och som innebär så stort problem att det helt enkelt MÅSTE lösas. Och är då sista utvägen att riskera hälsan på hästen så kör. Gjorde det med valacken vid två tillfällen.

Dels under inridningen, när han efter olyckan inte kom över 'platån' att ha ngn på ryggen. Ett ÅRS kämpande hade löst massor av problemen 'påvägen dit' (sadelfobi osv)men vi kom inte förbi att han drabbades av SKRÄCKEN när man satt upp. Situationen var ohållbar, han var farlig, alla andra lösningar var uttömda, och det stod mellan att endera åker han till slakt som oridbar, eller så sätter jag allt på ett kort, och ENDERA så kommer han över/igenom det och vi kommer framåt, eller så blir han förstörd för livet (och åker till slakt) eller bryter benen av sig (och åker till slakt).

Jag kan ju inte VETA hur jag EGENTLIGEN hade reagerat om det gått åt helvete, men KÄNSLAN var att 'jag har inget att förlora, det är bara skott i pannan som alternativ'. Så jag gjorde en halmgubbe, knöt fast den i sadeln och sen började cirkusen. Han slet sig tämligen omgående från mig och skenade i ren och skär panik runt, rakt igenom ett stängsel. Hans kenade i en timme, sen sansade han sig lite, halmgubben vippade till och det bar av igen. I sinom tid så insåg han någonstans genom skräckdimmorna att det VÄRSTA han kunde föreställa sig här i världen det hade hänt. Och han dog inte. Han gick och betade några timmar med halmdockan hängandes och slängandes. Dagen efter satt jag upp. Han var inte avspänd, långt därifrån, men han fick inte panik och exploderade och skickade mig som en projektil ut i ingenstans. Två veckor senare var han på unghästkurs light och det har bara gått framåt därifrån. Även om det tog honom ÅR att bli helt lugn och avslappnad i uppsittningsmomentet.

Det andra fallet var vid lastning, jag drog in honom tillslut trots att han var totalt flippad (dock inte av rädsla) och kastade sig mot väggarna, slog ansiktet blodigt, kastade sig OMKULL för att komma undan etc. Jag hade numret till nödslakt (det fanns på den här tiden) framtryckt på mobilen som jag hade i ena handen, höll linan med den andra och blundade.

Men, jag är LÅNGT därifrån med donnan än, och kanske fjantigt, men jag skulle inte kunna förlåta mig själv om hon tex drog av en sena, fick en fraktur/fissur eller liknande =/

 

[amkm]

Sv: Separationsångest..

Martha och Kirre>
Oj,då måste delar av trvavärlden vara några riktigt dåliga hanterare,för det finns en hel del värdlsstjärnonr,både äldre och yngre förmågor som måste ha munkorg vid hantering.
Själv vet jag på rak arm en - Wall Street Banker,har sett och varit med på nära håll,nu i våras när han stod hemma här på travstuteriet vid en "mellanlandning".

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Jag har tagir såna strider och vet att jag alltid vinner dom

Jag fick t ex hem en hingst som var opererad, ägaren till honom var så himla noga med att tala om att jag MÅSTE ge penicillin o finadyn VARJE dag....Jajajaja....det brukar jag ju göra...men han var på mig så jag tyckte det var konstigt...... så när dag 2 kom och jag skulle spruta hästen förstod jag varför....när jag kom med kanylen förvandlades hästen till ett MONSTER....han blev helt galen, som i en tecknad film med eldsprutande näsborrar och rödglödgade ögon.... Hur jag bar mig åt kommer jag inte ihäg men sprutorna fick han iallafall...sen var det ju bara 8 dar kvar

Den grabben fick jag binda KORT, så jäkla kort att han inte kunde vicka på huvudet engång...hade han fått minsta chans hade han dödat mig , så galen var hen...det var synd om killen..men vad ska man göra när det krävs sprutor...

Jag är ganska rutinerad när det gäller häst och deras olika egenheter....jag hetsar inte upp mig om det råkar bli lite krångligt, jag löser det.

 

[Kirre]

Sv: Separationsångest..

Jag pratar hundar....

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Oah, där har vi LITE olika erfarenheter. Du är välkommen med mig på mitt jobb en dag så kommer du att bli motbevisad. Munkorg är den bästa uppfinning som gjorts!

Nja, jag tog väl i lite där kanske..det var bara det att jag blev ganska så sur på hunden när hon låg där o var märkvärdig

Jag är inte självmordsbenägen Men den striden valde jag att fullfölja ....

 

[Alexandra_W]

Sv: Separationsångest..

Ett alternativ till att binda upp kan vara att en medhjälpare har en lina som löper som "uppbindning" och OM hon riskerar att slå en volt el likn så ger personen efter, sen tar tillbaka igen. osv. MEn det kräver hästvan medhjälpare eller att du gör det själv och medhjälparen tar ut/in de övriga. Vet inte om du fattar hur jag menar är inget bra på teckningar i mina inlägg..

Jo jag fattar hur du menar. Har ju ingen medhjälpare satt göra det, men kan göra det själv och låta någon annan ta in/ut. Frågan är om risken verkligen minskar tillräckligt? Dvs om jag HINNER släppa ut linan snabbt nog? Och vad hon gör/kan göra med lång lina. Men det tål definitivt att tänkas på, och även om man inte applicerar det nu, så kan man ju ta det i ett senare skede i så fall, när hon inte blir LIKA hysto.

Apropå hysto så fick hon ju någon 'ide' om att hon hux flux inte skulle gå på transporten. Då var det rent trots, ingen rädsla, men hon lyckadesd med samma idiotbeteende med skaderisk. Förutom att hon slet av både linor och stigbettsnackstycke så reste hon sig HÖGT flera ggr. Jag gav efter (vill inte de ska slå över och hon var en hårsmån ifrån), men trots att jag SLÄPPT linan, allt tryck etc var borta, så var hon så inne i 'sitt' att hon inte märkte det, utan fortsatte att häftigt backa och resa sig. Och givetvis så högt att hon slog över, och kraschade rakt in i stängslet.

Bara för att strax efter göra om det bara jag bad henne gå framåt (FRÅN släpet, men som sagt, hon är inte i samma värld som vi andra i de där läge, det är ingen hemma..) och slå över igen.

Vad hon lärde sig av det? Resa sig är fina fisken, fungerar skitbra. Kom en liten allmän tendens att resa sig när det inte passade efter det *suck*

Där var ett sådant läge där det var såpass FARLIGT att jag helt sonika mötte upp med så mycket våld/smärta/tvång (men alltid med som 'andra alternativ' att ge med sig, och få full eftergift) som krävdes för att hon skulle lyssna. (Det var då jag insåg hur sjukt mycket smärta hon tar utan att blinka). Ska inte säga att det löste sig på en dag, men hon kom på varenda gång, och *viskar* senare resorna har det varit lika komplikationsfritt och lätt att lasta 'som vanligt' (det där får jag väl äta upp nästa gång..). Hon har inte visat minsta stegringstendenser sen dess. Inte heller några 'slita sönder uppbindningar' som hon en period la sig till med direkt efter den lastningen där hon ryckte sönder det mesta. Så det är MÖJLIGT att hon idag skulle ta fastbindning i boxen i upprört läge bättre än tidigare. Jag vet dock inte.

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Martha och Kirre>
Oj,då måste delar av trvavärlden vara några riktigt dåliga hanterare,för det finns en hel del värdlsstjärnonr,både äldre och yngre förmågor som måste ha munkorg vid hantering.
Själv vet jag på rak arm en - Wall Street Banker,har sett och varit med på nära håll,nu i våras när han stod hemma här på travstuteriet vid en "mellanlandning".

Ja, vi hamnade lite OT och kpm in en sväng på hundar o katter också för den delen....så nu...Back to topic

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

Men där har du en liten ledtråd...den känslan man får när man tänker...nä, nu får det bära eller brista...
T ex om du gjort det med honom ett år TIDIGARE....då hade ni ju sluppit ett års helvete...och att smyga fram är oftast inte det rätta....utan PANG på problemet, lös det och sen går man bara vidare.
Hur skulle det gå om jag skulle lösa problemet på hingsten jag berättade om i förra inlägget i flera månader.

 

[rocki]

Sv: Separationsångest..

Måste vara jätte jobbigt för er båda. De flesta hästar går det att jobba bort, sen finns det ju faktiskt dem hästar som inte funka på detta vis fast man lagt ner otalig tid och energi och år på.

Vad det kan bero på? Jaa, om man visste det skulle allt vara mkt enklare, är nog lite olika från häst till häst.
Kan ju vara allt från att den inte trivs i den miljö den befinner sig i, behöver inte bero på dig.Sen precis som med oss människor finns det dem som kanske lider av olika (psykiska) sjukdommar eller vad man nu kan kalla det.

Det finns en kille i Norrköping, Ronny Åman som är mkt duktig på att hjälpa hästar med problem, om du vill kan du ju kontakta honom eller ngn annan.

http://www.alltomhastar.se/article.asp?article_id=273&infogrp_id=31

önskar dig lycka till med vad du än bestämmer dig för

 

[Kirre]

Sv: Separationsångest..

I det läget hade jag också valt den vägen, för att skydda mig själv. Nu är det hästen som ska skyddas mot sig själv.

I ditt fall tror jag inte att hästen gått så långt att den skadade sig själv i jakten på dig (missförstå mig rätt, jag misstror dig inte gällande hans aggressivitet men där skulle säkert ett rejält missriktat slag med frambenet in i väggen göra honom något mindre benägen att göra det igen, han var ju ändå vid sina sinnens fulla bruk sas) men i aktuellt fall har hästen redan bevisat att den är i stånd till att skada sig, omedvetet.

Fast tja, man kan ju alltid vaddera väggen framför hästen för någon annastans ska den väl förhoppningsvis inte kunna skada sig om utrymmet är tillräckligt bakåt och åt sidorna.

 

[martha]

Sv: Separationsångest..

ojoj

Försäkra upp henne, bind fast henne och tro på gudskelov