Sekulär livsåskådning

[parellikusken]

Teknokrat- jag tror inte att backa i teknisk utveckling är en lösning. Vi måste bli bättre på att hantera resurser på ett sätt som gör att vi inte slösar med dem. Jag ser ingen motsättning i detta med en humanistisk syn.
Oavsett teknikslag så måste vi se till att den främjar och inte försämrar. Det kan diskuteras i oändlighet och blir meningslös utan specialisering.
Utan specialisering och djupare insikt i frågor får vi en massa tyckande.
Beslut tagna på tyckande lämnar till slumpen om det är ett bra beslut eller inte. Vi har för lite resurser att leka med. vi måste räkna och förstå vad som krävs av samhälle och infrastruktur innan vi springer iväg och tar beslut.
Om Alla kan få det bättre utan att belasta naturen i onödan skulle vi ha en bättre värd och en bättre grund för humanism.

Fast teknokrati handlar inte om teknik. Det handlar om att de som har mest kunskap styr.

 

[Sezziyanen]

Ateisten i dem lever utan regler om hur man är en ateist. Den kristne är "bunden" av regler på vad det innebär att vara kristen. Förstår du nu?

Ja, att ateisten inte har strikt religiösa regler den lever efter - det är självklart. Det betyder inte att de lever ett liv i avsaknad av regler.

 

[Tranan]

Fast teknokrati handlar inte om teknik. Det handlar om att de som har mest kunskap styr.

Då kan jag ha missuppfattat vad jag tänker.

 

[Sezziyanen]

Håller med dig om dop! Har inget med namnet is att göra, bara att denna person ska vara kristen. Tänk om man gjorde lika för idrottslag eller politiska partier. Är med döper jag dig till Hammarbyare och Moderat.

Det är vad som händer med idrottslag och politiska ideologier. De kommer också från influenser som börjar när man är ett litet barn.

 

[Tranan]

Ja, att ateisten inte har strikt religiösa regler den lever efter - det är självklart. Det betyder inte att de lever ett liv i avsaknad av regler.

Jag litar mer på en person som inte skadar en annan för att den inte vill skada någon annan än någon som inte skadar någon annan för den är rädd för något straff som kommer hända sedan.

 

[Tranan]

Det är vad som händer med idrottslag och politiska ideologier. De kommer också från influenser som börjar när man är ett litet barn.

Influencer är något vi inte kan komma undan från. Men att bli är en annan sak.

 

[Sezziyanen]

Influencer är något vi inte kan komma undan från. Men att bli är en annan sak.

Samma sak, bara lite olika hur man benämner det. Man har inte ett dop för att göra ungen till bajare, man sätter på dem en halsduk istället.

 

[Sezziyanen]

Jag litar mer på en person som inte skadar en annan för att den inte vill skada någon annan än någon som inte skadar någon annan för den är rädd för något straff som kommer hända sedan.

Jo, jag vet väl om det argumentet. Men det är rätt förenklat och inte direkt så verklighetstroget.

 

[Lingon]

Ja, att ateisten inte har strikt religiösa regler den lever efter - det är självklart. Det betyder inte att de lever ett liv i avsaknad av regler.

Det har jag aldrig skrivit.

Men det finns inga regler för ateistens livsåskådning (på samma sätt som finns för religiösa) vilket var det vi diskuterar här i tråden.

Sen finns ju samhällets regler och moraliska regler. Men de är alla påverkade av oavsett gudstro eller ej.

 

[Tranan]

Samma sak, bara lite olika hur man benämner det. Man har inte ett dop för att göra ungen till bajare, man sätter på dem en halsduk istället.

Då är en fråga som uppkommer är att vara fan av ett arbetslag att likställa med religion? är det en fråga som bara är valid beroende på hur fantastisk du är för din åskådning.

 

[Tranan]

Jo, jag vet väl om det argumentet. Men det är rätt förenklat och inte direkt så verklighetstroget.

hur?

 

[LiZH]

Jag tror inte ett dugg att religion och moral hör ihop pa något sätt. Snarare ser jag det som att en del "kommer undan" med en hel del genom sin tro. Jag undviker att stötta religioner i allmänhet- ganska aktivt. Jag kan se att en religiös tro kan vara oerhört viktig på ett personligt plan- men när jag ser mig omkring kan jag inte påstå att jag tycker att religioner bidrager med något gott i samhället (jag vet att det handlade mycket om bildning osv för länge sedan och att kyrkan har bidragit med mycket som har lett oss framåt. 2021 ser jag inte att så är fallet. )

Jag har vuxit upp i ett fullständigt icke-religiöst hem. Mina farföräldrar var religiösa och min farmors rädsla för den Gud hon trodde på färgade hela min pappas uppväxt. Min blev därför precis tvärtom.
Jag är döpt och konfirmerad (detta av tradition och för att blidka farmor). Min man och jag gifte oss borgerligt, våra söner är inte döpta och när min far dog samlades familjen och spred hans aska i älven vid sommarstugan. Vi grät, skrattade,drack och åt. Min mamma har bett att vi ska göra samma sak när hon dör. Om jag en dag behöver ordna ett avsked för min man kommer det definitivt inte vara något religiöst inslag. Han vet att samma gäller för mig. Jag behöver ingen grav att besöka- om våra barn vill att det ska finnas ska vi naturligtvis se till att det finns. Min pappa finns i vattnet- det är universellt för mig.

Vi firar jul och påsk enligt tradition men för oss har det inget med religion att göra. Vara barn vet såklart varför man firar (de är snart vuxna- dels har vi berättat och de har lärt sig i skolan).
Jag tror på naturens krafter och evolution. Det är min övertygelse att en del saker händer av en anledning, andra bara händer.

Jag är helt trygg i min livsåskådning. Det som stör mig oerhört är intoleransen som jag ibland möter när jag pratar med troende(vissa mer än andra). Jag ifrågasätter aldrig någons tro, jag kan fundera själv över det ganska mycket men skulle aldrig ifrågasätta någon annans tro(självklart diskuterar jag gärna vissa ämnen- men jag skulle inte slå ner på personen tro "bara för att"). Jag har djup respekt för dem som finner trygghet och frid i livet oavsett hur, så länge det inte går ut på eller leder till att skada andra. Däremot har jag blivit respektlöst ifrågasatt av troende (oavsett religion) vilket gör mig riktigt arg. Toleransen som en del värderar så högt i sin tro verkar inte sträcka sig till de som inte tror.

 

[tanten]

Ja, att ateisten inte har strikt religiösa regler den lever efter - det är självklart. Det betyder inte att de lever ett liv i avsaknad av regler.

Jag vet inte om jag begriper vad du menar.

Det finns väl inga människor som lever utan regler? Det kallas oftast civilisation.
Försöker du antyda att ateister lever efter nån sorts gemensamma "ateistiska" regler?

 

[Kadi]

Jag tror att vi i Sverige (och andra sekulära väststater) styrs av en livsåskådning mer än vi tror, men är lite blinda för det och uppfattar det som neutralt.
Jag tänker på sådana saker som indvidualism, att det är upp till var människa att ska skapa sin egen lycka och mening med livet, att hitta ”sitt rätta jag” etc. (lite trots att människor är extremt beroende av varandra, och allt vi vet och tycker har vi fått från andra människor).
Det är ju utan också i högsta grad en livsåskådning, men inte religiös.

 

[Lingon]

Jag tror att vi i Sverige (och andra sekulära väststater) styrs av en livsåskådning mer än vi tror, men är lite blinda för det och uppfattar det som neutralt.
Jag tänker på sådana saker som indvidualism, att det är upp till var människa att ska skapa sin egen lycka och mening med livet, att hitta ”sitt rätta jag” etc. (lite trots att människor är extremt beroende av varandra, och allt vi vet och tycker har vi fått från andra människor).
Det är ju utan också i högsta grad en livsåskådning, men inte religiös.

Det är klart att alla har en livsåskådning. Jag vänder mig bara mot tanken att bara för att man är ateist så skulle det betyda att man har en viss livsåskådning. Att ateister på nåt sätt kan klumpas ihop i en grupp som har samma livsåskådning.

 

[tanten]

Jag tror att vi i Sverige (och andra sekulära väststater) styrs av en livsåskådning mer än vi tror, men är lite blinda för det och uppfattar det som neutralt.
Jag tänker på sådana saker som indvidualism, att det är upp till var människa att ska skapa sin egen lycka och mening med livet, att hitta ”sitt rätta jag” etc. (lite trots att människor är extremt beroende av varandra, och allt vi vet och tycker har vi fått från andra människor).
Det är ju utan också i högsta grad en livsåskådning, men inte religiös.

Men är det så vanligt att tro att man saknar livsåskådning?

Frågar man så har nog de flesta saker som de värdesätter och rättar sig efter.

 

[Ramona]

Så min fråga är till er, hur skulle ni beskriva sekulär livsåskådning, dvs icke religiös livsåskådning? Finns det riter och ritualer? Tror man på något överhuvudtaget?
Läroböckerna tar upp exempel så som feminism och miljöintresse men jag har liksom svårt att se att det måste vara i motsättning till exempelvis en buddhistisk tro?

Jag ser inte hur miljöintresse skulle vara i motsättning till någon religion. Feminism absolut då det i vissa religioner finns en ojämlikhet mellan könen, men även många ateister är sexistiska, så det finns ju en motsättning där med. Tänker att det ena aldrig utesluter det andra, för man kan vara väldigt kristen tex och ändå vara stark feminist.

Riter och ritualer finns det ju alltid. I västvärlden firar vi tex födelsedagar, som inte har någonting alls med religion att göra. I flera länder är vissa födelsedagar mer värda än andra, tex Sweet 16 eller 18 och 21 som innebär myndighet i de flesta länder. Många andra tillställningar är ju helt fria från religion, tex kräftskivor, men har en stark tradition.

Om man ska bli riktigt filosofisk så kan man väl säga att demokrati är sekulariserat? Tänker att de flesta religioner ändå bygger på någon typ av teokratiskt styre.

 

[sjoberga]

Jag tror att vi i Sverige (och andra sekulära väststater) styrs av en livsåskådning mer än vi tror, men är lite blinda för det och uppfattar det som neutralt.
Jag tänker på sådana saker som indvidualism, att det är upp till var människa att ska skapa sin egen lycka och mening med livet, att hitta ”sitt rätta jag” etc. (lite trots att människor är extremt beroende av varandra, och allt vi vet och tycker har vi fått från andra människor).
Det är ju utan också i högsta grad en livsåskådning, men inte religiös.

Fast den är inte kopplad till avsaknad av religion? Den här individualismen har inte ett brett stöd uppfattar jag oavsett religiösa bekännelser.

Själv är jag tekniskt sett agnostiker, dvs den dag någon bevisar eller sannolikgör en gudomlig existens, tror jag på den - men eftersom frånvaron av bevis är total är jag i praktiken ateist. För mig går det inte, rent tekniskt, att vara vetenskapsman och ateist, det blir konflikt direkt.

 

[Lingon]

För mig går det inte, rent tekniskt, att vara vetenskapsman och ateist, det blir konflikt direkt.

Jodå, det du beskriver är inte att vara agnostiker.

Ta ett annat exempel än gudar. Ta enhörningar som exempel. Jag är pga obefintliga bevis väldigt övertygad om att enhörningar inte existerar (alltså enhörningsmotsvarigheten till ateist) men om någon skulle lägga fram bevis på att enhörningar finns så ändrar jag ju mig. Det gör mig däremot inte till enhörningsmotsvarigheten till agnostiker eftersom jag är fullständigt övertygad (pga att bevisen helt saknas) om att enhörningar inte existerar.

På samma sätt är jag ateist när det gäller gudars existens. Det finns inga vetenskapliga bevis på att gudar existerat/existerar alltså är jag ateist. Men jag tror på vetenskapen. Så om vetenskapen någon gång bevisar att gudar existerar/har existerat så ändrar jag mig. Som i exempelt med enhörningar.

Agnostiker = En agnostiker är en person som inte anser sig kunna veta om gud existerar. Det går inte att bevisa att gud finns men det går inte heller att bevisa att gud inte finns.

Eftersom jag anser att bevisbördan ligger i att bevisa att något finns (och inte tvärtom) så kan jag omöjligt vara agnostiker. Rent vetenskapligt fungerar det så att man alltid bevisar om något finns. Inte tvärtom. Det är helt enkelt inte ett vetenskapligt tillvägagångssätt att försöka bevisa att något INTE finns.

 

[sjoberga]

Jodå, det du beskriver är inte att vara agnostiker.

Ta ett annat exempel än gudar. Ta enhörningar som exempel. Jag är pga obefintliga bevis väldigt övertygad om att enhörningar inte existerar (alltså enhörningsmotsvarigheten till ateist) men om någon skulle lägga fram bevis på att enhörningar finns så ändrar jag ju mig. Det gör mig däremot inte till enhörningsmotsvarigheten till agnostiker eftersom jag är fullständigt övertygad (pga att bevisen helt saknas) om att enhörningar inte existerar.

På samma sätt är jag ateist när det gäller gudars existens. Det finns inga vetenskapliga bevis på att gudar existerat/existerar alltså är jag ateist. Men jag tror på vetenskapen. Så om vetenskapen någon gång bevisar att gudar existerar/har existerat så ändrar jag mig. Som i exempelt med enhörningar.

Agnostiker = En agnostiker är en person som inte anser sig kunna veta om gud existerar. Det går inte att bevisa att gud finns men det går inte heller att bevisa att gud inte finns.

Eftersom jag anser att bevisbördan ligger i att bevisa att något finns (och inte tvärtom) så kan jag omöjligt vara agnostiker. Rent vetenskapligt fungerar det så att man alltid bevisar om något finns. Inte tvärtom. Det är helt enkelt inte ett vetenskapligt tillvägagångssätt att försöka bevisa att något INTE finns.

Fast jag vet ju inte. På samma sätt som med enhörningarna. Däremot har jag ingen anledning att förhålla mig till extremt osannolika företeelser, har alldeles tillräckligt med att förhålla mig till sannolika företeelser.

Det är nog bara gradskillnader i vårt betraktelsesätt, men jag är inte bekväm med att många betraktar ateism som en tro av många , och det är inte signifikativt för min livsåskådning.