Hon låter som mig under min uppväxt, jag var hur lugn och snäll som helst i skolan, men när jag kom hem föll masken och jag kunde inte hjälpa att ha ett hett humör och en väldigt kort stubin. Jag hade också problem med magen sen jag var bebis, otroligt osäker och rädd för att allt nytt och för att att göra fel, så därför kunde jag bli otroligt arg när det blev fel eller så tvärvägrade jag att prova på nya saker. Sen så hade jag också svårt att somna och hade mycket mardrömmar och kom vandrande till mammas sovrum tills hon sa ifrån när jag var ca 11, att jag var för gammal för det.
Min mamma var också ensam om att uppfostra mig mig, sen mina föräldrar gick isär när jag var ca 5 år gammal. Vi bråkade konstant från att jag var i tidig skolålder fram till att jag flyttade hemifrån när jag var 18 och hade kontakt med BUP från att jag var 15, men ingenting hjälpte. Jag blev ofta kallad familjen svarta får, min mamma hade svårt att hantera mina känsloutbrott, kallade mig neurotisk och mina tårar för krokodiltårar.
Jag blev diagnostiserad med autism när jag var 36 år, efter att haft tät kontakt med psykiatrin sen tonåren, de missade helt grundorsaken. Jag har istället diagnoser som ångest, depression, social fobi i bagaget, som bara var symtom på på varför jag mått dåligt sen jag var liten. Som tur är blev min relation till min mamma så mycket bättre i vuxen ålder och jag undrar hur hon skulle ha ställt sig till min diagnos, för hon arbetade som arbetsterapeut på barnhabiliteringen i många år och sen som lärare på en särskola fram tills hon gick bort i cancer när jag var 24 år. Som en person som arbetade med barn med autism, så missade hon min diagnos. Vet inte om hon ens anade något eller om det gick henne helt förbi. Nu är det visserligen många år sen jag var ung och kunskapen om autism har gått väldigt mycket framåt, men faktum var att hon som en utbildad person som arbetade med autistiska barn inte såg att hennes egen dotter vär autistisk. Så det är inte så lätt alla gånger, precis som Tony Attwood psykolog, en känd författare och föreläsare inom autism, missade att hans son var autistisk tills sonen var vuxen.
Nu säger jag inte att bara för jag upplever att din dotter och jag är så lika, så måste det betyda att hon är autist precis som jag. Det kan vara värt att poängtera att det är så så vanligt bland autister att vi är som natt och dag hemma och i skolan, att när vi kommer hem har vi maskat hela dagen, haft masken på för att passa in att vi inte orkar hålla den uppe längre efter en lång dag ibland en massa människor, fylld av känslointryck.
Det jag känner är att det är värt att lyfta, att ni inte missar det som de gjorde i mitt fall och fortfarande allt för ofta görs när det kommer till att diagnostisera unga tjejer med autism så väl som ADHD. Istället sägs vi ha tonårsproblem, vara deprimerad/ångest när anledningen att vi mår som vi mår bara är toppen på isberget.
Om du är nyfiken på hur autism kan yttra sig hos unga tjejer, varför det så ofta missas, om du helt enkelt vill lära dig mer om autism så kan jag varmt rekommendera den här videon som jag tycker är så bra.
"Flickor med autism är ofta mindre utåtagerande än pojkar och därför svårare att upptäcka. Detta gör att många flickor med autism inte fångas upp i tid och får sin diagnos sent i livet. Svenny Kopp är läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatri. Här berättar hon om hur man kan upptäcka, förstå och stötta flickor med autism. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet."
Svenny Kopp - Flickor och kvinnor med autism - del 1
Svenny Kopp - Flickor och kvinnor med autism - del 2
Min mamma var också ensam om att uppfostra mig mig, sen mina föräldrar gick isär när jag var ca 5 år gammal. Vi bråkade konstant från att jag var i tidig skolålder fram till att jag flyttade hemifrån när jag var 18 och hade kontakt med BUP från att jag var 15, men ingenting hjälpte. Jag blev ofta kallad familjen svarta får, min mamma hade svårt att hantera mina känsloutbrott, kallade mig neurotisk och mina tårar för krokodiltårar.
Jag blev diagnostiserad med autism när jag var 36 år, efter att haft tät kontakt med psykiatrin sen tonåren, de missade helt grundorsaken. Jag har istället diagnoser som ångest, depression, social fobi i bagaget, som bara var symtom på på varför jag mått dåligt sen jag var liten. Som tur är blev min relation till min mamma så mycket bättre i vuxen ålder och jag undrar hur hon skulle ha ställt sig till min diagnos, för hon arbetade som arbetsterapeut på barnhabiliteringen i många år och sen som lärare på en särskola fram tills hon gick bort i cancer när jag var 24 år. Som en person som arbetade med barn med autism, så missade hon min diagnos. Vet inte om hon ens anade något eller om det gick henne helt förbi. Nu är det visserligen många år sen jag var ung och kunskapen om autism har gått väldigt mycket framåt, men faktum var att hon som en utbildad person som arbetade med autistiska barn inte såg att hennes egen dotter vär autistisk. Så det är inte så lätt alla gånger, precis som Tony Attwood psykolog, en känd författare och föreläsare inom autism, missade att hans son var autistisk tills sonen var vuxen.
Nu säger jag inte att bara för jag upplever att din dotter och jag är så lika, så måste det betyda att hon är autist precis som jag. Det kan vara värt att poängtera att det är så så vanligt bland autister att vi är som natt och dag hemma och i skolan, att när vi kommer hem har vi maskat hela dagen, haft masken på för att passa in att vi inte orkar hålla den uppe längre efter en lång dag ibland en massa människor, fylld av känslointryck.
Det jag känner är att det är värt att lyfta, att ni inte missar det som de gjorde i mitt fall och fortfarande allt för ofta görs när det kommer till att diagnostisera unga tjejer med autism så väl som ADHD. Istället sägs vi ha tonårsproblem, vara deprimerad/ångest när anledningen att vi mår som vi mår bara är toppen på isberget.
Om du är nyfiken på hur autism kan yttra sig hos unga tjejer, varför det så ofta missas, om du helt enkelt vill lära dig mer om autism så kan jag varmt rekommendera den här videon som jag tycker är så bra.
"Flickor med autism är ofta mindre utåtagerande än pojkar och därför svårare att upptäcka. Detta gör att många flickor med autism inte fångas upp i tid och får sin diagnos sent i livet. Svenny Kopp är läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatri. Här berättar hon om hur man kan upptäcka, förstå och stötta flickor med autism. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet."
Svenny Kopp - Flickor och kvinnor med autism - del 1
Svenny Kopp - Flickor och kvinnor med autism - del 2
