Sekulär livsåskådning

[hastflicka]

Jag ar ateist lika sa Maken och vara barn. Daremot var min mamma och stora delar av slakten mycket religiosa och inte bara medlemmar i kyrkan utan starkt involverad i kyrkofullmaktige, praster, och liknande.

Nar Pappa, som inte alls var religios dog ordnade Mamma (med i kyrkofullmaktige) begravningen med min hjalp. Det blev sa klart en begravning i kyrkan sa som mamma ville. Hon var mycket olycklig, och grat nar hon pratade med prasten for att pappa inte trodde pa Gud och "var ju sa arg pa Gud" ... Nar jag insag att prasten inte hade nagot omedelbart bra svar sa jag att, "Om han var arg pa Gud sa innebar det ju att han trodde pa Gud aven om han var arg". Jag anser fortfarande att det var ratt svar da mamma blev mycket lugnare.

Nar mamma dog ordnade jag begraviningen med hjalp av prasten som var hennes mycket goda van. Det blev som mamma skulle velat ha det.
Jag ringde dock en av barnen har i USA och forklarade att nar jag dor vill jag bli kremerad och att han (som bor i Florida) och de tva som bor pa vastkusten ska dela askan och sprida ut halva mig i Atlanten och andra halvan i Pacific Ocean ... For da finns jag overallt!
Sonen var tyst i fler secunder innan han dystert svarade, "Tack sa himla mycket mamma. Du vet ju mycket val hur vinden alltid blaser mot land har i Florida ... dar kommer jag sta med mamma i hela ansiktet"

Jag fnissar fortfarande lite nar jag tanker pa det ... och kanner mig aldeles varm och nojd. Jag HOPPAS att de alla tre samlas och sprider askan i bada haven och minns mig med gladje och berattar roliga saker som de kan skratta at. och att de minns att nar jag befinner mig i bade Atlanten och Pacific sa ar jag overallt och ser allt

 

[hastflicka]

Jag ar ateist lika sa Maken och vara barn. Daremot var min mamma och stora delar av slakten mycket religiosa och inte bara medlemmar i kyrkan utan starkt involverad i kyrkofullmaktige, praster, och liknande.

Nar Pappa, som inte alls var religios dog ordnade Mamma (med i kyrkofullmaktige) begravningen med min hjalp. Det blev sa klart en begravning i kyrkan sa som mamma ville. Hon var mycket olycklig, och grat nar hon pratade med prasten for att pappa inte trodde pa Gud och "var ju sa arg pa Gud" ... Nar jag insag att prasten inte hade nagot omedelbart bra svar sa jag att, "Om han var arg pa Gud sa innebar det ju att han trodde pa Gud aven om han var arg". Jag anser fortfarande att det var ratt svar da mamma blev mycket lugnare.

Nar mamma dog ordnade jag begraviningen med hjalp av prasten som var hennes mycket goda van. Det blev som mamma skulle velat ha det.
Jag ringde dock en av barnen har i USA och forklarade att nar jag dor vill jag bli kremerad och att han (som bor i Florida) och de tva som bor pa vastkusten ska dela askan och sprida ut halva mig i Atlanten och andra halvan i Pacific Ocean ... For da finns jag overallt!
Sonen var tyst i fler secunder innan han dystert svarade, "Tack sa himla mycket mamma. Du vet ju mycket val hur vinden alltid blaser mot land har i Florida ... dar kommer jag sta med mamma i hela ansiktet"

Jag fnissar fortfarande lite nar jag tanker pa det ... och kanner mig aldeles varm och nojd. Jag HOPPAS att de alla tre samlas och sprider askan i bada haven och minns mig med gladje och berattar roliga saker som de kan skratta at. och att de minns att nar jag befinner mig i bade Atlanten och Pacific sa ar jag overallt och ser allt

Till det har bor jag tillagga att varken min pappa, Maken eller jag har forsokt paverka barnen. Vi ansag att de behovde bilda sin egen uppfattning ... precis som mina foraldrar (framfor allt pappa) alltid latit mig gora.
Barnen gick kyrkans barntimmar och sondagsskolor ... de tva aldsta var dopta da deras gammel farfar och gammel mormor forvantade sig det. Det var inte alls viktigt for oss ... men det var oerhort viktigt for den aldre generationen.

Min mormor dog innan det var dags att dopa den yngste sa han blev inte dopt. Daremot fick han ga pa ett konfirmations lager pa oland dar han konfirmerades med pompa och stat. (Min Mamma var verkligen rord till tarar)
Sedan gick han pa katolsk skola (basta skolan i sta'n dar vi bodde i Florida) i nagra ar. Dar blev han ateist. Nar de inte kunde svara pa nagra av hans fragor, "Men HUR?" eller "Men VARFOR?" ansag han att det var en kul saga ... but that was it.

 

[Philosophia]

Min livsåskådning är humanism.
Och är väl i det lite av en teknokrat och naturvetare.

Kan du utveckla hur du menar? Vanligtvis så brukar annars en humanistisk människorsyn ställas i motsats till en teknokratisk eller en biologisk dito.

 

[Philosophia]

Jag sitter och läser in mig på sekulära livsåskådningar och tycker att det som finns är väldigt tunt samtidigt så har jag själv väldigt svårt att sätta ord på vad det egentligen är.
Så min fråga är till er, hur skulle ni beskriva sekulär livsåskådning, dvs icke religiös livsåskådning? Finns det riter och ritualer? Tror man på något överhuvudtaget?
Läroböckerna tar upp exempel så som feminism och miljöintresse men jag har liksom svårt att se att det måste vara i motsättning till exempelvis en buddhistisk tro?

Hur ser ni på det här? En ganska filosofisk fråga så här en söndag kväll.

Jag tror att det blir lättare att förstå det om vi inte sätter sekulära livsåskådningar i kontrast till religiösa dito. Sekulära livsåskådningar är icke-religiösa i den bemärkelsen att de inte grundar sig i -trubbigt uttryckt - en föreställning om det gudomliga. Det blir dock svårt att fånga kärnan i sekulära livsåskådningar om vi försöker definiera dem i kontrast till religion (som icke-religiöst). Bättre är inså fall att karaktärisera dem som areligiösa.

Exakt hur begreppet ”livsåskådning” ska definieras finns det ingen konsensus om (se t.ex. Ingemar Hedenius, Anders Jeffner eller Carl Reinhold Bråkenhielm för olika förståelser), men att ha en livsåskådning - religiös eller inte - innebär att man har en ontologi, dvs. en uppfattning om hur verklighetens natur är beskaffad. Det kan handla om idéer om människan fria vilja (som motiverar idéer om människovärde och att människor är lika i värdighet), idéer om att allt människan är är kropp och materia, idéer som gaiahypotesen, dvs. att naturen är besjälad och genomsyrar allt, eller att biologin ger oss det fullständiga svaret på frågan om livets mening, osv.

 

[Snurrfian]

Jag tror att det blir lättare att förstå det om vi inte sätter sekulära livsåskådningar i kontrast till religiösa dito. Sekulära livsåskådningar är icke-religiösa i den bemärkelsen att de inte grundar sig i -trubbigt uttryckt - en föreställning om det gudomliga. Det blir dock svårt att fånga kärnan i sekulära livsåskådningar om vi försöker definiera dem i kontrast till religion (som icke-religiöst). Bättre är inså fall att karaktärisera dem som areligiösa.

Exakt hur begreppet ”livsåskådning” ska definieras finns det ingen konsensus om (se t.ex. Ingemar Hedenius, Anders Jeffner eller Carl Reinhold Bråkenhielm för olika förståelser), men att ha en livsåskådning - religiös eller inte - innebär att man har en ontologi, dvs. en uppfattning om hur verklighetens natur är beskaffad. Det kan handla om idéer om människan fria vilja (som motiverar idéer om människovärde och att människor är lika i värdighet), idéer om att allt människan är är kropp och materia, idéer som gaiahypotesen, dvs. att naturen är besjälad och genomsyrar allt, eller att biologin ger oss det fullständiga svaret på frågan om livets mening, osv.

Tack! Där föll det lite på plats för mig! Det är nog jag som försöker boxa in något som inte gör sig så bra i en box.

 

[Lingon]

Jag sitter och läser in mig på sekulära livsåskådningar och tycker att det som finns är väldigt tunt samtidigt så har jag själv väldigt svårt att sätta ord på vad det egentligen är.
Så min fråga är till er, hur skulle ni beskriva sekulär livsåskådning, dvs icke religiös livsåskådning? Finns det riter och ritualer? Tror man på något överhuvudtaget?
Läroböckerna tar upp exempel så som feminism och miljöintresse men jag har liksom svårt att se att det måste vara i motsättning till exempelvis en buddhistisk tro?

Hur ser ni på det här? En ganska filosofisk fråga så här en söndag kväll.

Det finns lika många sekulära livsåskådningar som det finns människor som tror på en sekulär livsåskådning då de till skillnad från religiösa inte är styrda av några regler. Det enda vi har gemensamt är en icke-tro på gud/gudar.

Min ateism består av lika mycket ritualer/riter som all annan icke-tro. De flesta människor tror inte på enhörningar men jag tror att det är extremt få som har ritualer kopplade till sin icke-tro på enhörningar.

 

[tanten]

Jag förstår helt vad du menar, samtidigt firar vi alla de här grejerna, gör vi det utav tradition? Eller är det samhällsnormer? Eller har vi ett inbyggt behov av att fira olika saker? Att dela upp vårt liv efter vissa "riter"? Känn inte att du behöver komma med ett svar, det är mest jag som försöker sätta ord på mina funderingar.

Jag "firar" en del högtider. Men mitt firande består inte i att jag högtidlighåller något speciellt utan mest et tillfälle att göra livet lite festligare och liva upp vardagen.

Vissa riter tror jag att vi helt enkelt skaffar oss av nån instinkt. Allt från att vännens salig far alltid tutade när de körde över en landskapsgräns till min egen ordning som jag gör vissa saker. Ritualer eller riter...
Ja, det finns nog i oss. Tänk på familjetraditioner. Att viss mat bara måste finns vid vissa tillfällen. Att barnen "alltid" har letat påskägg.
Och att begrava våra döda. Alla kulturer har väl aft någon form av begravningsrit?

Jag hör ofta att "alla tror på någonting". Javisst tror vi på saker. Jag tror på jämlikhet och demokrati också. men tillber dem inte på något vis.

När jag undervisade nya svenskar fick jag inte sällan frågan vilken gud jag trodde på. en fin ung eritreansk kille sa att min ateism var konstig men att han begrep att jag kunde ha det så.

 

[Marje]

Jag tror att det blir lättare att förstå det om vi inte sätter sekulära livsåskådningar i kontrast till religiösa dito. Sekulära livsåskådningar är icke-religiösa i den bemärkelsen att de inte grundar sig i -trubbigt uttryckt - en föreställning om det gudomliga. Det blir dock svårt att fånga kärnan i sekulära livsåskådningar om vi försöker definiera dem i kontrast till religion (som icke-religiöst). Bättre är inså fall att karaktärisera dem som areligiösa.

Exakt hur begreppet ”livsåskådning” ska definieras finns det ingen konsensus om (se t.ex. Ingemar Hedenius, Anders Jeffner eller Carl Reinhold Bråkenhielm för olika förståelser), men att ha en livsåskådning - religiös eller inte - innebär att man har en ontologi, dvs. en uppfattning om hur verklighetens natur är beskaffad. Det kan handla om idéer om människan fria vilja (som motiverar idéer om människovärde och att människor är lika i värdighet), idéer om att allt människan är är kropp och materia, idéer som gaiahypotesen, dvs. att naturen är besjälad och genomsyrar allt, eller att biologin ger oss det fullständiga svaret på frågan om livets mening, osv.

Håller helt med. Sekulära livsåskådningar har ju enbart det icke-religiösa gemensamt. I övrigt kan det innebära väldigt mycket, och väldigt olika åskådningar.

Jag tror inte heller att man ska lägga så mycket vikt vid att sekulära/ateister firar högtider och ritualer som i grunden är religiösa. Om jag tar mig själv som exempel så är jag ateist, men jag är ändå uppvuxen i Sverige och med svenska traditioner, ritualer och högtider. Så även om jag inte tror på de religiösa aspekterna i firandet, så skapar dessa högtider och ritualer en gemenskap med familjen, släkten och övriga samhället som jag bor och lever i.

När det kommer till just ritualer och högtider så är det inte ursprunget till firandet som är det viktiga, utan att de idag skapar en gemenskap människor emellan, oavsett livsåskådning.

 

[Sezziyanen]

Det finns lika många sekulära livsåskådningar som det finns människor som tror på en sekulär livsåskådning då de till skillnad från religiösa inte är styrda av några regler. Det enda vi har gemensamt är en icke-tro på gud/gudar.

Skulle säga att det är mycket felaktigt att ateister "inte är styrda av några regler".

 

[MiniLi]

Det är väl generellt väldigt få svenskar som firar våra traditionella högtider av religiösa skäl? Känns konstigt att ens ha det med..
Hur många svenskar ägnar jesus en tanke vid påsk och jul? Jag känner några men de är också frireligiösa.

 

[Lingon]

Skulle säga att det är mycket felaktigt att ateister "inte är styrda av några regler".

Per definition är ateism endast en avsaknad av tro på gud/gudar. Inget annat. Ateismen i sig har inga regler. Det är bara en avsaknad av gudatro. Jämfört med kristendomens regler som finns i bibeln, islams som finns i koranen osv.

 

[Sezziyanen]

Per definition är ateism endast en avsaknad av tro på gud/gudar. Inget annat. Ateismen i sig har inga regler. Det är bara en avsaknad av gudatro. Jämfört med kristendomens regler som finns i bibeln, islams som finns i koranen osv.

Jo, jag vet vad ateism är. Det var inte vad jag pratade om.

 

[Shaggy]

Jag saknar dock ritualer för vissa förändringar/övergång som i mitt tycke borde firas eller uppmärksammas:

1. Varför firar vi inte första menstuationen? Känns väldigt ologiskt att det inte uppmärksammas och firas stort.
2. Inget firande när man kommer till pension? Borde inte den nya friheten firas i goda vänners lag, lyckoönskningar trilla in i bra större omfattning än vid födelsedagar och sånt?

1. Det finns kulturer, eller iallafall fanns, där just den här saken firades. Vi i västvärlden skulle dock aldrig få för oss det eftersom vi genom århundraden har fått lära oss att den kvinnliga reproduktionsförmågan är smutsig och något som ska döljas. Tänk på det här med att kvinnan ansågs oren då hon fött barn och var tvungen att kyrktagas innan hon fick gå i kyrkan igen eftersom hon var smutsig. Jag, drygt 40, fick i tonåren höra att jag skulle dölja bindorna så inte pojkarna blev generade. Det här sitter mycket djupt rotat i vår kultur och kommer nog tyvärr inte att ändras i första laget.
Det här med kvinnor och deras ovärdighet i allmänhet kan ledas tillbaka till de gamla grekernas filosofer vilka stora delar av vår kultur vilar på.

2. Fira? Herregud ska man fira något så "fult" som att få pension då är passar man ju inte in i den omhuldade arbetslinjen längre och meningen med livet är enligt samhällsnormen idag att producera.

 

[Lingon]

Jo, jag vet vad ateism är. Det var inte vad jag pratade om.

Nä, det är mycket möjligt. Men det är vad jag pratade om.

Ateismen i sig är bara en sak: avsaknad av gudatro. Hur individuella ateister ser på livet finns det lika många svar på som det finns ateister eftersom de till skillnad från religiösa inte har någon "regelbok" liknande bibeln, koranen osv.

 

[Tranan]

Men vad innebär det för dig i relation till exempelvis julfirande? Hur tänker du runt begravning? Jag försöker mest samla in flera olika synsätt, jag har en känsla av att vi i Sverige fortsätter fira kristna högtider och utgår ifrån kristna ritualer, tar bort ordet gud och känner oss väldigt sekulära. Men är det verkligen ordet gud som gör oss religiösa? Eller är det handlingarna i sig? Jag är väldigt osäker i mina egna tankar här.

Julfirande, vi äter god mat, presenter åt barn.
Begravning, Svårt jag har inte varit på en sekulär begravning. och de kristna begravningningarn jag har varit på har varit mer om hur bra Herr J är och mer eller mindre förminskat rollen av den som begravdes. På min sons begravning beskylldes jag och mitt ex att vi hade syndat och därför fick vår son dö. Efter det fick jag en total avsmak av religion.
De traditioner som vi kallar kristna är ofta mycket äldre än religionen är att hålla en tradition är en sak att vara mänskligt sen kan du klistrapå vilken etikett du vill på den.

 

[Tranan]

Kan du utveckla hur du menar? Vanligtvis så brukar annars en humanistisk människorsyn ställas i motsats till en teknokratisk eller en biologisk dito.

Teknokrat- jag tror inte att backa i teknisk utveckling är en lösning. Vi måste bli bättre på att hantera resurser på ett sätt som gör att vi inte slösar med dem. Jag ser ingen motsättning i detta med en humanistisk syn.
Oavsett teknikslag så måste vi se till att den främjar och inte försämrar. Det kan diskuteras i oändlighet och blir meningslös utan specialisering.
Utan specialisering och djupare insikt i frågor får vi en massa tyckande.
Beslut tagna på tyckande lämnar till slumpen om det är ett bra beslut eller inte. Vi har för lite resurser att leka med. vi måste räkna och förstå vad som krävs av samhälle och infrastruktur innan vi springer iväg och tar beslut.
Om Alla kan få det bättre utan att belasta naturen i onödan skulle vi ha en bättre värd och en bättre grund för humanism.

 

[Sezziyanen]

Nä, det är mycket möjligt. Men det är vad jag pratade om.

Ateismen i sig är bara en sak: avsaknad av gudatro. Hur individuella ateister ser på livet finns det lika många svar på som det finns ateister eftersom de till skillnad från religiösa inte har någon "regelbok" liknande bibeln, koranen osv.

Ja, som ateist vet jag det. Men att de därför lever utan regler är förstås helt felaktigt.

 

[Lingon]

Julfirande, vi äter god mat, presenter åt barn.
Begravning, Svårt jag har inte varit på en sekulär begravning. och de kristna begravningningarn jag har varit på har varit mer om hur bra Herr J är och mer eller mindre förminskat rollen av den som begravdes. På min sons begravning beskylldes jag och mitt ex att vi hade syndat och därför fick vår son dö. Efter det fick jag en total avsmak av religion.
De traditioner som vi kallar kristna är ofta mycket äldre än religionen är att hålla en tradition är en sak att vara mänskligt sen kan du klistrapå vilken etikett du vill på den.

Jag får liknande känsla på kristna begravningar. När en anhörig till mig begravdes så pratade prästenmer om Jesus än om min anhöriga. Jag tog illa vid mig då vi ju alla var där för att ta adjö av en anhörig, inte för att 90% av tiden lyssna på historier om en annan person.

Den enda religiösa ritual som är obehagligare än begravning (mitt synsätt) är dop. Man tvingar in ett nyfött barn, som inte haft en chans att fatta sig en egen uppfattning om världen, i en religion. Enligt mitt sätt att se på det borde det förbjudas! Döp vuxna människor istället som själv fattat beslutet att gå med i religionen/församlingen.

 

[Lingon]

Ja, som ateist vet jag det. Men att de därför lever utan regler är förstås helt felaktigt.

Ateisten i dem lever utan regler om hur man är en ateist. Den kristne är "bunden" av regler på vad det innebär att vara kristen. Förstår du nu?

 

[Tranan]

Jag får liknande känsla på kristna begravningar. När en anhörig till mig begravdes så pratade prästenmer om Jesus än om min anhöriga. Jag tog illa vid mig då vi ju alla var där för att ta adjö av en anhörig, inte för att 90% av tiden lyssna på historier om en annan person.

Den enda religiösa ritual som är obehagligare än begravning (mitt synsätt) är dop. Man tvingar in ett nyfött barn, som inte haft en chans att fatta sig en egen uppfattning om världen, i en religion. Enligt mitt sätt att se på det borde det förbjudas! Döp vuxna människor istället som själv fattat beslutet att gå med i religionen/församlingen.

Håller med dig om dop! Har inget med namnet is att göra, bara att denna person ska vara kristen. Tänk om man gjorde lika för idrottslag eller politiska partier. Är med döper jag dig till Hammarbyare och Moderat.