Sekulär livsåskådning

[Lingon]

Fast jag vet ju inte. På samma sätt som med enhörningarna. Däremot har jag ingen anledning att förhålla mig till extremt osannolika företeelser, har alldeles tillräckligt med att förhålla mig till sannolika företeelser.

Det är nog bara gradskillnader i vårt betraktelsesätt, men jag är inte bekväm med att många betraktar ateism som en tro av många , och det är inte signifikativt för min livsåskådning.

Fast jag räknar ju sannolikheten att en gud existerar som extremt osannolik. Precis lika sannolikt som att det skulle finnas enhörningar.

Nä, ateism är ingen tro. Det är bara en avsaknad av tro. Inget annat. Att vara ateist är lika mycket en tro som att inte tro på enhörningar.

 

[tanten]

Det är nog bara gradskillnader i vårt betraktelsesätt, men jag är inte bekväm med att många betraktar ateism som en tro av många , och det är inte signifikativt för min livsåskådning.

Hur skulle ateism kunna vara en tro? Jag får inte ihop et.

Ateism är ju en visshet om att det inte finns någon högre makt som styr oss.
Skulle det vara en tro skulle man ägna tankemöda åt det.

Jag funderar aldrig någonsin på huruvida enhörningar finns. På samma sätt funderar jag aldrig över om det finns en gud.

 

[MiaMia]

Jodå, det du beskriver är inte att vara agnostiker.

Ta ett annat exempel än gudar. Ta enhörningar som exempel. Jag är pga obefintliga bevis väldigt övertygad om att enhörningar inte existerar (alltså enhörningsmotsvarigheten till ateist) men om någon skulle lägga fram bevis på att enhörningar finns så ändrar jag ju mig. Det gör mig däremot inte till enhörningsmotsvarigheten till agnostiker eftersom jag är fullständigt övertygad (pga att bevisen helt saknas) om att enhörningar inte existerar.

På samma sätt är jag ateist när det gäller gudars existens. Det finns inga vetenskapliga bevis på att gudar existerat/existerar alltså är jag ateist. Men jag tror på vetenskapen. Så om vetenskapen någon gång bevisar att gudar existerar/har existerat så ändrar jag mig. Som i exempelt med enhörningar.

Agnostiker = En agnostiker är en person som inte anser sig kunna veta om gud existerar. Det går inte att bevisa att gud finns men det går inte heller att bevisa att gud inte finns.

Eftersom jag anser att bevisbördan ligger i att bevisa att något finns (och inte tvärtom) så kan jag omöjligt vara agnostiker. Rent vetenskapligt fungerar det så att man alltid bevisar om något finns. Inte tvärtom. Det är helt enkelt inte ett vetenskapligt tillvägagångssätt att försöka bevisa att något INTE finns.

Det handlar om vilka konsekvenser du drar av att en icke-existens inte kan bevisas.

Antingen förutsätter du att det obevisade inte finns (ateism) eller så förutsätter du att du inte kan veta om det finns eller ej (agnostiker)

Jag håller med @sjöberga Rent vetenskapligt kan man inte säga att enhörningar inte finns.
Det kan framstå som mycket sannolikt att det är så, och för det mesta kan man av praktiska skäl välja att bortse från den möjligheten.
Detta ska dock inte förväxlas med en övertygelse om att det är ett faktum att de inte existerar.

 

[Lattematte]

Jodå, det du beskriver är inte att vara agnostiker.

Ta ett annat exempel än gudar. Ta enhörningar som exempel. Jag är pga obefintliga bevis väldigt övertygad om att enhörningar inte existerar (alltså enhörningsmotsvarigheten till ateist) men om någon skulle lägga fram bevis på att enhörningar finns så ändrar jag ju mig. Det gör mig däremot inte till enhörningsmotsvarigheten till agnostiker eftersom jag är fullständigt övertygad (pga att bevisen helt saknas) om att enhörningar inte existerar.

På samma sätt är jag ateist när det gäller gudars existens. Det finns inga vetenskapliga bevis på att gudar existerat/existerar alltså är jag ateist. Men jag tror på vetenskapen. Så om vetenskapen någon gång bevisar att gudar existerar/har existerat så ändrar jag mig. Som i exempelt med enhörningar.

Agnostiker = En agnostiker är en person som inte anser sig kunna veta om gud existerar. Det går inte att bevisa att gud finns men det går inte heller att bevisa att gud inte finns.

Eftersom jag anser att bevisbördan ligger i att bevisa att något finns (och inte tvärtom) så kan jag omöjligt vara agnostiker. Rent vetenskapligt fungerar det så att man alltid bevisar om något finns. Inte tvärtom. Det är helt enkelt inte ett vetenskapligt tillvägagångssätt att försöka bevisa att något INTE finns.

Det du tar för givet är att människor har tillräckligt bra intellekt för att förstå allt. Så är det naturligtvis inte. Det finns mycket i världen som aldrig kommer att förstås av begränsad människokognition.

Jag är alltså agnostiker. Chansen för att det existerar gudomliga väsen är mikroskopisk, men kan inte bortses ifrån om man förstår att man tillhör en art som inte har obegränsad intelligens.

 

[Sharpless]

Jag bryr mig inte om det skulle finnas en eller flera gudar, det är mig helt egalt. Skulle det visa sig finnas någon, så är det väl lite som att vetenskapens upptäckt en ny planet i ett annat solsystem, kanske intressant, men inget som direkt påverkar mig i mitt dagliga liv.

 

[Badger]

Jag sitter och läser in mig på sekulära livsåskådningar och tycker att det som finns är väldigt tunt samtidigt så har jag själv väldigt svårt att sätta ord på vad det egentligen är.
Så min fråga är till er, hur skulle ni beskriva sekulär livsåskådning, dvs icke religiös livsåskådning? Finns det riter och ritualer? Tror man på något överhuvudtaget?
Läroböckerna tar upp exempel så som feminism och miljöintresse men jag har liksom svårt att se att det måste vara i motsättning till exempelvis en buddhistisk tro?

Hur ser ni på det här? En ganska filosofisk fråga så här en söndag kväll.

Jag känner nog att jag är sekulär eftersom jag inte behöver någon livsåskådning. Om jag behövde det skulle jag väl gå i kyrkan eller bli häxa eller något istället.

Om jag skulle vilja ha en ritual skulle jag lätt bara ta en gammal hederlig använd näraliggande. I mitt fall kristen då. Jag har inget emot ritualer men som sagt de är ju lätta att hitta vid behov.

Jag tror att det skulle vara seriöst dåligt att göra någonting så viktigt som miljöarbete eller politik till en livsåskådning, för just miljön eller för politiken. Viktiga saker måste man vara rationell om (annars blir det bara Trump av allt).

 

[Badger]

(Dvs jag kör jul och påsk och midsommar och alla helgona och allting sådant. Om någon tycker det är kristet tycker jag att folk verkar ha firat årets vändningar ungefär så, på denna fläck av jordklotet, i evinnerligheter, högtiderna ligger kvar, de byter bara religion. Så man har rätt till dem även utan att vara troende.)

 

[Badger]

Jag förstår helt vad du menar, samtidigt firar vi alla de här grejerna, gör vi det utav tradition? Eller är det samhällsnormer? Eller har vi ett inbyggt behov av att fira olika saker? Att dela upp vårt liv efter vissa "riter"? Känn inte att du behöver komma med ett svar, det är mest jag som försöker sätta ord på mina funderingar.

Vi firar årets gång så som året ser ut där vi bor. Midvinter (mörkast solen kommer), vår (då gröda gror och ägg kommer), midsommar (ljusast mörkret kommer), skörd, osv. Och mycket folk har nog ett behov att ha lite party då och då.

Att minnas någon som är död, att välkomna någon som är född, att fira när någon blir vuxen, att markera när två flyttar ihop. Det är ju inget direkt konstigt. Det är ju livets cirkel istället för årets.

Det är ju året och livscykeln som skapar religionen såvitt jag förstått, inte religionen som skapar året och livscykeln.

 

[Inte_Ung]

Jag har stött på religiösa människor som tror att vi som inte tror på några övernaturliga väsen saknar moral eftersom vi inte är rädda för att bli straffade av en dömande gudom. För mig låter det helt befängt, man kan ha en hög moral utan att tro på det som enligt mitt synsätt är fantasier.

Utan att ha läst hela tråden.
Många ser just risken för straff som den enda orsaken till att ha moral.
Och det gäller alla straff. Polis, böter o.s.v.
Enligt principen "Vad händer då".
De har svårt att förstå det där med en i
egen inre moralisk kompass.

Mvh
/Agnostiker

 

[Lingon]

Utan att ha läst hela tråden.
Många ser just risken för straff som den enda orsaken till att ha moral.
Och det gäller alla straff. Polis, böter o.s.v.
Enligt principen "Vad händer då".
De har svårt att förstå det där med en i
egen inre moralisk kompass.

Mvh
/Agnostiker

Jag förstår inte heller varför de har så svårt att förstå det. Menar de verkligen att de hade mördat, våldtagit och stulit om inte deras gud sa till dem att det var förbjudet?? Det är sjukt skrämmande om det är det de menar!

 

[Snurrfian]

Jag tycker som sagt att det är en otroligt intressant diskussion, personligen lutar jag mest åt agnostiker med ett hopp om att det kanske kan finnas något magiskt/gudar/liv efter detta. Det känns mest så fruktansvärt tråkigt att dö och sen är det helt slut, jag inser det logiska i att det är så, men jag vill inte. Så jag förställer mig att det finns något mer efter detta utan att egentligen definiera vad för att det gör att jag mår bättre.

Att vi som människoart behöver olika ritualer tror jag är ganska tydligt, annars skulle det inte varje lite folkgrupp ha sina ritualer oavsett religion. Precis som någon annan skrev, hittar inte på det just nu, varje familj skapar även sina egna ritualer även om man kanske inte ens tänker på att man gör på ett visst sätt.

Det jag vänder mig emot inser jag själv är de som försöker övertyga andra om att deras sätt att se på världen är det enda rätta, oavsett om det handlar om att tro på en gud eller att inte tro på en gud. Att säga att någon som tror annorlunda är dum i huvudet för att hen tror på något vänder jag mig emot. Men jag anser inte heller att det ger något frikort att göra vad man vill och "skylla" på religionen/livsåskådningen.

 

[vilde]

Jag förstår inte heller varför de har så svårt att förstå det. Menar de verkligen att de hade mördat, våldtagit och stulit om inte deras gud sa till dem att det var förbjudet?? Det är sjukt skrämmande om det är det de menar!

Det handlar nog mera om att moral och etik inte är något absolut utan följer normer i samhället. Och många av de normer vi har kommer ur en kristen tradition.

 

[Lingon]

Det handlar nog mera om att moral och etik inte är något absolut utan följer normer i samhället. Och många av de normer vi har kommer ur en kristen tradition.

Jag tror att det finns grundläggande företeelser som alla människor inser är fel. Jag är rätt säker på att det i alla länder är förbjudet att mörda folk. Oavsett vilken religion som format samhället så är mord fel. Jag tror alltså att det inte är något som kommer från religionen utan är grundläggande mänsklig moral.

 

[Inte_Ung]

Jag förstår inte heller varför de har så svårt att förstå det. Menar de verkligen att de hade mördat, våldtagit och stulit om inte deras gud sa till dem att det var förbjudet?? Det är sjukt skrämmande om det är det de menar!

Ja det menar de.
Precis som alla andra småskurkar som kör för fort, snattar, pallar äpplen och bryter mot allehanda lagar och regler.
Det är bara risken för att åka fast och få ett straff som hindrar dem att göra dumheter.
Och ja, det är oerhört skrämmande.
Religion handlar delvis om att få människor att uppföra sig väl mot varandra. Enligt de regler som religionen förespråkar.
Vi lever alla enligt de Mosaiska lagarna, förutom första budet då. Det är från religionen våra levnadsregler kommer. Sedan så kan man ju fundera på om det hittades på en Gud som skulle hålla koll på att reglerna följs eller om Gud verkligen bestämde reglerna.
Hönan och ägget alltså.

Men jag som är agnostiker hyser ändå en stor respekt till religionen som gav oss grunden till det rättssystem som vår civilisation nu vilar på.

 

[vilde]

Jag tror att det finns grundläggande företeelser som alla människor inser är fel. Jag är rätt säker på att det i alla länder är förbjudet att mörda folk. Oavsett vilken religion som format samhället så är mord fel. Jag tror alltså att det inte är något som kommer från religionen utan är grundläggande mänsklig moral.

Om det finns en grundläggande mänsklig moral, jag vet inte, moral är nog väldigt styrt av omgivningens reaktioner men det finns mänskliga känslor som till viss del kan komma till uttryck i moraluppfattningar. Fast den individuella variationen är stor. När det gäller religion blir det också en fråga om vad som kommer från vad och det beror på hur man ser på religion.

(Det finns inget absolut förbud mot att döda andra människor i Sverige.)

 

[Inte_Ung]

Jag tror att det finns grundläggande företeelser som alla människor inser är fel. Jag är rätt säker på att det i alla länder är förbjudet att mörda folk. Oavsett vilken religion som format samhället så är mord fel. Jag tror alltså att det inte är något som kommer från religionen utan är grundläggande mänsklig moral.

Nej inte alls.
Om det hade varit sant så hade vi inte haft krig eller dödsstraff i världen.
Och Förintelsen hade inte kunnat ske.

 

[EmmaBovary]

Jag tycker som sagt att det är en otroligt intressant diskussion, personligen lutar jag mest åt agnostiker med ett hopp om att det kanske kan finnas något magiskt/gudar/liv efter detta. Det känns mest så fruktansvärt tråkigt att dö och sen är det helt slut, jag inser det logiska i att det är så, men jag vill inte. Så jag förställer mig att det finns något mer efter detta utan att egentligen definiera vad för att det gör att jag mår bättre.

Att vi som människoart behöver olika ritualer tror jag är ganska tydligt, annars skulle det inte varje lite folkgrupp ha sina ritualer oavsett religion. Precis som någon annan skrev, hittar inte på det just nu, varje familj skapar även sina egna ritualer även om man kanske inte ens tänker på att man gör på ett visst sätt.

Det jag vänder mig emot inser jag själv är de som försöker övertyga andra om att deras sätt att se på världen är det enda rätta, oavsett om det handlar om att tro på en gud eller att inte tro på en gud. Att säga att någon som tror annorlunda är dum i huvudet för att hen tror på något vänder jag mig emot. Men jag anser inte heller att det ger något frikort att göra vad man vill och "skylla" på religionen/livsåskådningen.

Nu blir det här kanske lite av ett sidospår, men går uppenbarligen igång lite på ritualens betydelse. Jag vill mena på att förekomsten av ritualer varit viktiga för människans utveckling, både vad gäller föreställningsförmåga och som jag varit inne på tidigare ser jag det som en viktig del, tillsammans med lek, i att vi började skapa konst (genom att ta något som annars är vardagligt och lyfta det ur sin vardagliga kontext, som bla. antropologen Ellen Dissanayake skriver om). Utöver den sammanbindande funktionen som du är inne på själv, så menar jag alltså att ritualen varit evolutionärt betydelsefull för fantasi och föreställningsförmåga.

 

[Lingon]

Nej inte alls.
Om det hade varit sant så hade vi inte haft krig eller dödsstraff i världen.
Och Förintelsen hade inte kunnat ske.

Det finns alltid idioter som anser att the greater good ursäktar sånt. Eller som i förintelsens fall så var det en man med en förvriden moral som ansåg sig vara nästintill en gud som alla skulle lyda. Såna kommer alltid finnas. Jag pratar om den mänskliga moral i generella fall. Det finns inget samhälle där mord anses vara helt ok, tummen upp! Iaf inte mord på den egna folkgruppen. Religion har vait väldigt bra på att dela upp folk i vi och dem. Där det är ok att vi mördar dem efter dem symboliserar det onda.

 

[Inte_Ung]

Jag firar när jag har lust och låter bli när jag inte har lust.
Religiösa högtider kan jag fira tillsammans med dem som håller högtiderna viktiga, oavsett religion.
Detta som en vänskaplighet till vänner.
Om vännerna är glada så är jag glad.

 

[Badger]

Utan att ha läst hela tråden.
Många ser just risken för straff som den enda orsaken till att ha moral.
Och det gäller alla straff. Polis, böter o.s.v.
Enligt principen "Vad händer då".
De har svårt att förstå det där med en i
egen inre moralisk kompass.

Mvh
/Agnostiker

Ja exakt, det skulle ju jag se som oerhört omoraliskt snarare, att man låter bli att döda folk bara för att man är rädd för skärselden. Oroande nästan.

Men vi verkar väl snarare födda med grunden till viss moral enligt vissa forskare. Det känns onekligen bättre.