Bröllopsproblem

[Poodle]

Gifter gör man väl för sin egen skull och inte andras?

Vi hade ingen bröllopsfest, vigsel eller något alls som någon annan var bjuden på när vi gifte oss. Var det någon som blev väldigt ledsen över det har de inte vågat yttra det till oss än. Att lägga sig i hur andra bör fira högst privata beslut i livet känns rätt respektlöst även om det är nära släkt.

Jag håller helt med dig egentligen. Men det är inte så enkelt alltid. Jag och sambon firar redan alla högtider och annat bara vi två, vilket "svärmor" redan tycker är jobbigt. Skulle vi gifta oss i hemlighet också hade det inte fallit i god jord eller hur uttrycket lyder. Jag är duktig på att stå upp för mig själv och mina känslor och skita i vad andra tycker och tänker, men i vissa situationer känner jag att jag får backa lite. Här är en sådan situation.

 

[Poodle]

Jag kanske inte fattar omfattningen av det jobbiga men jag hade iaf bjudit dem ändå. Det bör ju gå att ordna så att han inte stör dig under festen, även om ni inte är så många.

Jag vet om att det är svårt att förstå, för det är svårt att förklara en sån här grej. Det blir bara en liten middag, så det kommer bli väldigt svårt att undvika honom tyvärr. Men tack för dina tankar iaf

 

[Voeux]

Gifter gör man väl för sin egen skull och inte andras?

Själv förstår jag inte riktigt den uppdelningen. Att någonting är antingen för sin egen skull eller för andras skull. Jag har ju en stark tro på egoismen och att vi egentligen gör precis allt vi gör för vår egen skull, men eftersom vi är empatiska och socialt orienterade varelser så är det liksom lite "är du glad så är jag glad". Jag skulle ju exempelvis inte anordna en födelsedagsfest för mig själv där enbart jag har roligt och alla andra har tråkigt, det blir ju en hemskt trist upplevelse för mig själv då också.

Sorry om jag drog iväg på ett lite väl filosofiskt spår nu, men jag tycker oftast att det här med att göra saker för sin egen skull kan vara ganska förenklat. Att min egen mamma trivs och har kul på mitt bröllop hade varit en rätt så väsentlig del i min egen upplevelse. Hade jag varit i en situation där jag misstänkte att upplevelsen av min bröllopsfest skulle vara förknippad med negativa känslor för flera så hade jag nog hellre valt att inte ha en fest, utan att gifta oss bara jag och mannen. Men jag tycker också att det är helt rimligt att försöka lösa det när det enbart är 1-2 personer involverade i dilemmat, som i ditt fall @Poodle och förstår att det måste vara svårt. Men jag tipsar som sagt om att börja med att prata med din mamma och se hur initiala reaktionen blir. Innan ni bestämmer åtgärd.

 

[WildWilma]

Jag håller helt med dig egentligen. Men det är inte så enkelt alltid. Jag och sambon firar redan alla högtider och annat bara vi två, vilket "svärmor" redan tycker är jobbigt. Skulle vi gifta oss i hemlighet också hade det inte fallit i god jord eller hur uttrycket lyder. Jag är duktig på att stå upp för mig själv och mina känslor och skita i vad andra tycker och tänker, men i vissa situationer känner jag att jag får backa lite. Här är en sådan situation.

Jag antar att ni ändå egentligen vill ha en bröllop med gäster och att det bara är din mammas man som får er att tveka och då förstår jag ditt resonemang helt och hållet. Hade inte inte alls velat ha ett bröllop så hoppas jag din svärmor hade accepterat det. Att tvinga någon att fira tillsammans med andra vad det än är mot deras vilja genom att ge dem dåligt samvete får mig att rysa. Min mardröm skulle varit att tvingas vigas med gäster jag känner mot min egen vilja därav känner jag väldigt starkt för de som känner sig tvingade att göra det.

 

[WildWilma]

Själv förstår jag inte riktigt den uppdelningen. Att någonting är antingen för sin egen skull eller för andras skull. Jag har ju en stark tro på egoismen och att vi egentligen gör precis allt vi gör för vår egen skull, men eftersom vi är empatiska och socialt orienterade varelser så är det liksom lite "är du glad så är jag glad". Jag skulle ju exempelvis inte anordna en födelsedagsfest för mig själv där enbart jag har roligt och alla andra har tråkigt, det blir ju en hemskt trist upplevelse för mig själv då också.

Sorry om jag drog iväg på ett lite väl filosofiskt spår nu, men jag tycker oftast att det här med att göra saker för sin egen skull kan vara ganska förenklat. Att min egen mamma trivs och har kul på mitt bröllop hade varit en rätt så väsentlig del i min egen upplevelse. Hade jag varit i en situation där jag misstänkte att upplevelsen av min bröllopsfest skulle vara förknippad med negativa känslor för flera så hade jag nog hellre valt att inte ha en fest, utan att gifta oss bara jag och mannen. Men jag tycker också att det är helt rimligt att försöka lösa det när det enbart är 1-2 personer involverade i dilemmat, som i ditt fall @Poodle och förstår att det måste vara svårt. Men jag tipsar som sagt om att börja med att prata med din mamma och se hur initiala reaktionen blir. Innan ni bestämmer åtgärd.

Jag håller med dig. Jag antar att TS faktiskt vill ha ett bröllop med gäster och då ska de ha de för att de vill och tror att det blir kul/trevligt för alla inblandade. Jag hoppas deras familj accepterar deras val hur de än gör.

Någon som absolut inte vill ha ett bröllop när de gifter sig ska inte känna sig tvingad att ha det bara för att någon familjen förväntar sig det anser jag. Jag ville inte ha det även om jag tror att det hade varit jättetrevligt. Vi gjorde det enkelt och gifte oss helt enkelt utan att tala om det för någon innan. Inget jag ångrat en sekund.

 

[Poodle]

Jag antar att ni ändå egentligen vill ha en bröllop med gäster och att det bara är din mammas man som får er att tveka och då förstår jag ditt resonemang helt och hållet. Hade inte inte alls velat ha ett bröllop så hoppas jag din svärmor hade accepterat det. Att tvinga någon att fira tillsammans med andra vad det än är mot deras vilja genom att ge dem dåligt samvete får mig att rysa. Min mardröm skulle varit att tvingas vigas med gäster jag känner mot min egen vilja därav känner jag väldigt starkt för de som känner sig tvingade att göra det.

Planen som den ser ut nu är att under vigseln är det bara vi två, men att vi sen firar med en avslappnad middag hemma hos oss med vår närmsta familj Jag kan inte föreställa mig något värre än ett stort bröllop med alla blickar på mig så något sånt kommer aldrig hända

 

[Poodle]

Själv förstår jag inte riktigt den uppdelningen. Att någonting är antingen för sin egen skull eller för andras skull. Jag har ju en stark tro på egoismen och att vi egentligen gör precis allt vi gör för vår egen skull, men eftersom vi är empatiska och socialt orienterade varelser så är det liksom lite "är du glad så är jag glad". Jag skulle ju exempelvis inte anordna en födelsedagsfest för mig själv där enbart jag har roligt och alla andra har tråkigt, det blir ju en hemskt trist upplevelse för mig själv då också.

Sorry om jag drog iväg på ett lite väl filosofiskt spår nu, men jag tycker oftast att det här med att göra saker för sin egen skull kan vara ganska förenklat. Att min egen mamma trivs och har kul på mitt bröllop hade varit en rätt så väsentlig del i min egen upplevelse. Hade jag varit i en situation där jag misstänkte att upplevelsen av min bröllopsfest skulle vara förknippad med negativa känslor för flera så hade jag nog hellre valt att inte ha en fest, utan att gifta oss bara jag och mannen. Men jag tycker också att det är helt rimligt att försöka lösa det när det enbart är 1-2 personer involverade i dilemmat, som i ditt fall @Poodle och förstår att det måste vara svårt. Men jag tipsar som sagt om att börja med att prata med din mamma och se hur initiala reaktionen blir. Innan ni bestämmer åtgärd.

Du skriver bättre än mig Och du sätter huvudet på spiken!

 

[Badger]

Planen som den ser ut nu är att under vigseln är det bara vi två, men att vi sen firar med en avslappnad middag hemma hos oss med vår närmsta familj Jag kan inte föreställa mig något värre än ett stort bröllop med alla blickar på mig så något sånt kommer aldrig hända

Då kanske man kan avdramatisera bort problemet. Gift er dag X och be mamma o svärisarna komma över på lite käk dag X, inget special. Så kan ni berätta om vigseln då.

 

[Poodle]

Då kanske man kan avdramatisera bort problemet. Gift er dag X och be mamma o svärisarna komma över på lite käk dag X, inget special. Så kan ni berätta om vigseln då.

Ja, det är ett av alternativen vi pratar om

 

[Hermelin]

Å ena sidan: ditt bröllop, dina regler. Men å andra sidan är ju festen till för alla. Och det är kul om ens bröllop blir en positiv grej för alla inblandade. Jag hade satt mig ner med min mamma och pratat om problemet. Kan hon alls förstå hur du känner?