Sv: Säga till annans hund
Min mor råkade ut för en grannhund ett antal gånger som är totalt ouppfostrad och alltid går lös . Den försökte ständigt anfalla hennes gamla, skröpliga hanhundar (små terriers... grannhunden är väl någon slags finsk spets eller dylikt). Medan ägaren stod ett par hundra meter bort och ropade "jag kan inte få hit honom... kan du inte koppla hunden?" osv (som om det skulle hjälpa att morsans lydiga hundar var kopplade när det var HENNES lösa hund som anföll). Morsan gjorde det enda rätta: vände sig mot hunden; RÖT högt med djup röst ett bestämt NEJ! för att avbryta hunden. Hunden stannade och tvekade men fortsatte "smyga" efter och visa tänder och morra. Då kastade morsan sitt koppel mot hunden och RÖT NEJ igen. Vid ett annat tillfälle blev hennes äldsta vovve en dag överrumplad och angripen i skogen av samma hund. Morsan föste bort angriparen med sin fot (sparkade är nog att ta i, men hon tog väl i så mycket hon måste för att få bort hunden) och sen lyfte hon upp sin vofsing och röt åt hunden att gå. Ägaren stod samtidigt längre bort totalt handfallen och som vanligt halvhysterisk "jag har inget koppel.. jag kan inte få hit honom". Efter det skrev mamma ett brev till ägaren (som talar svenska ganska dåligt) och förklarade i detta att om det händer en gång till att hennes hund, hon själv eller någon granne blir anfallna av hunden kommer hon att polisanmäla det hela.
Jag både håller med och inte. Det är aldrig en hunds (eller ett barns) fel att den är ouppfostrad, det har du rätt i! Därför ska man inte ta till onödigt hårt våld om det bara handlar om en hoppande hund. MEN: om en hund inte bara hoppar utan till och med anfaller (nu menar jag i betydelsen: försöker äta upp oss) mig och/eller min hund eller mitt barn. DÅ skiter jag i att det inte är "hundens fel" att ägaren inte fostrat den! Och DÅ tillgriper jag våld för att undvika att jag, min hund eller barn blir biten.*kl* hunden kan ju för tusan inte hjälpa att ägaren inte uppfostrat den! att ta till såna drastiska metoder som att knäa och att ryta SKA man bara inte göra med andras hundar! däremot är det helt okej att lite milt fösa undan hunden, man behöver alltså inte stå som ett fån och bara glo.
Min mor råkade ut för en grannhund ett antal gånger som är totalt ouppfostrad och alltid går lös . Den försökte ständigt anfalla hennes gamla, skröpliga hanhundar (små terriers... grannhunden är väl någon slags finsk spets eller dylikt). Medan ägaren stod ett par hundra meter bort och ropade "jag kan inte få hit honom... kan du inte koppla hunden?" osv (som om det skulle hjälpa att morsans lydiga hundar var kopplade när det var HENNES lösa hund som anföll). Morsan gjorde det enda rätta: vände sig mot hunden; RÖT högt med djup röst ett bestämt NEJ! för att avbryta hunden. Hunden stannade och tvekade men fortsatte "smyga" efter och visa tänder och morra. Då kastade morsan sitt koppel mot hunden och RÖT NEJ igen. Vid ett annat tillfälle blev hennes äldsta vovve en dag överrumplad och angripen i skogen av samma hund. Morsan föste bort angriparen med sin fot (sparkade är nog att ta i, men hon tog väl i så mycket hon måste för att få bort hunden) och sen lyfte hon upp sin vofsing och röt åt hunden att gå. Ägaren stod samtidigt längre bort totalt handfallen och som vanligt halvhysterisk "jag har inget koppel.. jag kan inte få hit honom". Efter det skrev mamma ett brev till ägaren (som talar svenska ganska dåligt) och förklarade i detta att om det händer en gång till att hennes hund, hon själv eller någon granne blir anfallna av hunden kommer hon att polisanmäla det hela.