Riksbanken gör en dubbel 👍

[cherie]

Men är det verkligen så att folk inte trott att räntorna skulle bli högre? Jag upplever att man visst förstått att det inte kommer fortsätta på samma nivå men att man känt sig pressad till att ta högre lån än vad som kanske känns bra eftersom ”alla andra” gör det och priserna därför pressas upp. De flesta har nog räknat med några procents uppgång och även banken har ju haft krav på att man ska klara nån form av uppgång även om jag tycker de räknat alldeles för lågt.

Jag tror precis som du att folk räknat med att räntorna ska gå upp, men för en del (iaf för oss) så har man ju också tänkt att det ska ta sin tid. Prognoserna (innan ränteuppgången) från alla håll var ju att räntan försiktigt, försiktig i typ lika långsam takt som den successivt gått ner, skulle gå upp igen. Med start som tidigast typ 2023-2024. Det var ju också därför bankerna erbjöd bundna lån uppemot 10 år en bit under 2% så sent som hösten 2021.

När vi försökte väga fram och tillbaka hur mycket lån vi vågade ta, så räknade vi ju också med att vi under de åren räntan gick uppåt skulle ha hunnit amortera en hel del. När räntorna till slut blev höga kanske vi dessutom fått arv att betala av stora delar av bostadslånet med etc. Jag antar att andra som tagit stora lån kan ha resonerat lite likadant - räntorna kommer gå upp, men successivt och under lång tid, och vi kommer lösa ekonomin successivt under tiden...

Att lägga ansvaret på enskilda individer i detta tycker jag blir svårt, när inte ens experter verkar ha förutspått eller planerat för att det som skett skulle ske.

 

[julgrisen]

Jag tror precis som du att folk räknat med att räntorna ska gå upp, men för en del (iaf för oss) så har man ju också tänkt att det ska ta sin tid. Prognoserna (innan ränteuppgången) från alla håll var ju att räntan försiktigt, försiktig i typ lika långsam takt som den successivt gått ner, skulle gå upp igen. Med start som tidigast typ 2023-2024. Det var ju också därför bankerna erbjöd bundna lån uppemot 10 år en bit under 2% så sent som hösten 2021.

När vi försökte väga fram och tillbaka hur mycket lån vi vågade ta, så räknade vi ju också med att vi under de åren räntan gick uppåt skulle ha hunnit amortera en hel del. När räntorna till slut blev höga kanske vi dessutom fått arv att betala av stora delar av bostadslånet med etc. Jag antar att andra som tagit stora lån kan ha resonerat lite likadant - räntorna kommer gå upp, men successivt och under lång tid, och vi kommer lösa ekonomin successivt under tiden...

Att lägga ansvaret på enskilda individer i detta tycker jag blir svårt, när inte ens experter verkar ha förutspått eller planerat för att det som skett skulle ske.

Ja exakt!

 

[sjoberga]

Att lägga ansvaret på enskilda individer i detta tycker jag blir svårt, när inte ens experter verkar ha förutspått eller planerat för att det som skett skulle ske.

"Ansvaret" är en bred fråga, men varje individ måste kunna ta ansvar för vilka risker man accepterar och tar i sin egen ekonomi. Bankerna har åtminstone pratat om att man ska klara en ränta på 7% om jag minns rätt, även när räntan legat och slingrat sig strax över 1 procent.

Jag tycker inte att man kan skjuta över ansvar i stor grad på någon annan när man hanterar sin ekonomi. Även om det finns många saker på andra nivåer som andra har ansvar för. I slutändan spelar det inte heller enorm roll, det är individen som får leva med konsekvenserna av de beslut man tagit - och då tänker jag att det blir att ta ansvar för besluten?

 

[Bison]

Framförallt som bankerna, som ska vara experterna, inte är det. Det är sannerligen att kräva mycket av den enskilde.

Fast samtidigt vill bankerna tjäna så mycket pengar som möjligt, det är ju inte röda korset
Så lite egen research känns rimligt när man ska göra något så viktigt som att ta ett lån på flera miljoner.

 

[SiZo]

Fast samtidigt vill bankerna tjäna så mycket pengar som möjligt, det är ju inte röda korset
Så lite egen research känns rimligt när man ska göra något så viktigt som att ta ett lån på flera miljoner.

Jo. Men hur mycket är lite? Jag kan ingenting om banker och lån. Hur många timmar ska jag lägga? Och om jag inte kan nånting hur ska jag veta vart jag ska börja. Oftast tror jag att man då frågar banken och lite glömmer bort att de inte är opartiska.

 

[Bison]

Jo. Men hur mycket är lite? Jag kan ingenting om banker och lån. Hur många timmar ska jag lägga? Och om jag inte kan nånting hur ska jag veta vart jag ska börja. Oftast tror jag att man då frågar banken och lite glömmer bort att de inte är opartiska.

Jag kunde inte heller något när jag köpte hus
Jag kollade prisutveckling, ränteutveckling, räknade på hur mycket kostnaderna ökar med ökad ränta.
La nog max en timme totalt på det och jag är inte ekonom eller högutbildad. Bara en simpel knegare

 

[cherie]

"Ansvaret" är en bred fråga, men varje individ måste kunna ta ansvar för vilka risker man accepterar och tar i sin egen ekonomi. Bankerna har åtminstone pratat om att man ska klara en ränta på 7% om jag minns rätt, även när räntan legat och slingrat sig strax över 1 procent.

Jag tycker inte att man kan skjuta över ansvar i stor grad på någon annan när man hanterar sin ekonomi. Även om det finns många saker på andra nivåer som andra har ansvar för. I slutändan spelar det inte heller enorm roll, det är individen som får leva med konsekvenserna av de beslut man tagit - och då tänker jag att det blir att ta ansvar för besluten?

Ja, det sistnämnda du skriver stämmer. Det handlar ju om hur man definierar ordet ansvar. I slutändan är det individen som får leva med konsekvenserna, så visst är det dennes ansvar på så sätt.

Om jag formulerar mig med andra ord, så tycker jag nog inte att man enbart kan skuldbelägga de enskilda individerna för de val (och därmed också risker) de gjort i detta fall. Det är ganska mycket begärt att enskilda individer ska kunna ha kunskaper och göra en riskanalys långt bättre och mer korrekt än banker, ekonomer, finansinstutioner etc.

Jag tycker därför inte bara individer gjort fel i frågan när de tagit för stora/höga lån, utan också delar av samhället som möjliggjort och eldat på detta.

Jag är nog sällan av åsikten att allt endast kan läggas på individen. Vi lever alla i en kontext och påverkas givetvis av strömningar, normer, fakta etc. På mitt arbete till exempel, är det hög arbetsbelastning och hög stress. Allt fler medarbetare blir sjukskrivna pga utmattning. En del menar att individerna i organisationen behöver bli bättre på att sätta gränser. Jag håller med, men tycker samtidigt att ledningen och organisationen har sin del i att hjälpa medarbetare att göra just detta samt bevaka så sina medarbetare inte blir utbrända. Jag är en av dem som kan sätta gränser, men det är inte belönande eller lätt inom en organisation som inte premierar detta. Jag förstår att många inte klarar detta. Visst, det är individens ansvar att inte bli utbränd då det är denna som i slutändan drabbas, men jag tycker absolut att även ledningen och organisationen har sin del i varför individer inte lyckas göra bättre val än att jobba rakt in i väggen.

 

[sjoberga]

Ja, det sistnämnda du skriver stämmer. Det handlar ju om hur man definierar ordet ansvar. I slutändan är det individen som får leva med konsekvenserna, så visst är det dennes ansvar på så sätt.

Om jag formulerar mig med andra ord, så tycker jag nog inte att man enbart kan skuldbelägga de enskilda individerna för de val (och därmed också risker) de gjort i detta fall. Det är ganska mycket begärt att enskilda individer ska kunna ha kunskaper och göra en riskanalys långt bättre och mer korrekt än banker, ekonomer, finansinstutioner etc.

Jag tycker därför inte bara individer gjort fel i frågan när de tagit för stora/höga lån, utan också delar av samhället som möjliggjort och eldat på detta.

Jag är nog sällan av åsikten att allt endast kan läggas på individen. Vi lever alla i en kontext och påverkas givetvis av strömningar, normer, fakta etc. På mitt arbete till exempel, är det hög arbetsbelastning och hög stress. Allt fler medarbetare blir sjukskrivna pga utmattning. En del menar att individerna i organisationen behöver bli bättre på att sätta gränser. Jag håller med, men tycker samtidigt att ledningen och organisationen har sin del i att hjälpa medarbetare att göra just detta samt bevaka så sina medarbetare inte blir utbrända. Jag är en av dem som kan sätta gränser, men det är inte belönande eller lätt inom en organisation som inte premierar detta. Jag förstår att många inte klarar detta. Visst, det är individens ansvar att inte bli utbränd då det är denna som i slutändan drabbas, men jag tycker absolut att även ledningen och organisationen har sin del i varför individer inte lyckas göra bättre val än att jobba rakt in i väggen.

Då håller jag med i stort.

Att det har setts som normalt och nödvändigt att ta ut 5-miljonerslån på medelinkomst är ett bekymmer, eftersom riskerna som följer av det i en ekonomi med små marginaler är helt orimliga. Men individerna kommer inte undan, det är de som skriver på papperet och sedan får hitta en plan för hur man hanterar en lång period med 5-dubblad ränta och kanske en kortare period med 12-dubblad ränta. I det arbete man gör inför att bestämma sig för lånet som är långt över ens inkomstnivå om räntorna stiger så tycker jag det är rimligt att man tänker igenom hur man skulle vilja agera när det händer.

 

[Breaktown]

Med de erfarenheterna i bagaget kan jag verkligen inte förstå hur någon vid sina sinnens fulla bruk kunnat ta mångmiljonlån till helt rörlig ränta som låg ibland under 1% utan att inse att räntorna förr eller senare skulle kunna stiga? Eller för den delen att lägga HELA bostadslånet på samma bindningstid? Med ett uppdelat lån på olika bindningstider har man ju förhoppningsvis skyddat sig i alla fall litegrann mot de värsta räntechockerna, tänker jag. (Men inser också att bankerna har STOR del i detta - min bankrådgivare tyckte inte jag var klok när jag valde 8 år som längsta bindningstid när jag köpte gård 2021... glad att jag inte lyssnade på henne!)

Att man bör inse att räntorna förr eller senare kommer att stiga håller jag helt med om. Men tvärtom så förstår inte jag hur någon som är vid sina sinnes fulla bruk lägger lånet på fler än max två bindningstider. Att detta är vad som rekommenderas av bankerna med tjusiga ord om hur man sprider sina risker förstår jag. Man eliminerar ju också chansen att kunna byta bank eller lösa lånen utan extra kostnader. För att inte tala om hur man skänker bort sitt absolut bästa förhandlingsläge mot banken när det är dags att prata ränterabatt nästa gång.

 

[Youma]

Då håller jag med i stort.

Att det har setts som normalt och nödvändigt att ta ut 5-miljonerslån på medelinkomst är ett bekymmer, eftersom riskerna som följer av det i en ekonomi med små marginaler är helt orimliga. Men individerna kommer inte undan, det är de som skriver på papperet och sedan får hitta en plan för hur man hanterar en lång period med 5-dubblad ränta och kanske en kortare period med 12-dubblad ränta. I det arbete man gör inför att bestämma sig för lånet som är långt över ens inkomstnivå om räntorna stiger så tycker jag det är rimligt att man tänker igenom hur man skulle vilja agera när det händer.

Hur tänker du att man gör annars, när man ändå behöver bo?

Hyresvärdarna driver inte heller välgörenhet, inte ens allmännyttan gör det längre. Har man varit väldigt förutseende så har man kanske en massa ködagar i olika hyresbolag och kan välja mer fritt bland lägenheter, men många är idag bundna till det som säljs, respektive lägenheter med tämligen hög hyra.
Mina syskon, när de flyttade hemifrån kunde endast få lägenheter med hyra som översteg i månadskostnad vad de skulle ha betalat om de köpte en motsvarande bostadsrätt, med rejäl råge. Det blev en uppförsbacke som inte var helt lätt att "spara" sig ur. Då menar jag att deras hyra låg på nästan det dubbla jämfört med bostadsrätt med lån.
Till slut blev det ändå att låna och köpa eget, med de konsekvenser som det blir idag.

Men bara för att man hyr "billigt" så undkommer man inte räntehöjningar, tvärtom så har man ännu sämre möjlighet att påverka sina bostadsutlägg. Har hyresvärden bestämt att lägenheten ska skönhetsrenoveras, ex.vis att man river ur helt funktionsdugliga kök bara för att, för då kan man hyreshöja bäst man vill. Hyresgästen kan opponera sig ett tag men till slut så är det ägaren av fastigheten som bestämmer. Så man får betala ändå, eller flytta. Om möjligheten att flytta ens finns.

Självklart så går alla räntehöjningar direkt till hyresgästerna, det är ju inte så att hyresvärden betalar ur sin egen ficka för det stora nöjet att ha hyresgäster.

Så min fråga är , hur ska man bo för att vara opåverkad av räntan så att det drar undan mattan under fötterna på en, annat än i ett tält i skogen?

 

[SiZo]

Hur tänker du att man gör annars, när man ändå behöver bo?

Hyresvärdarna driver inte heller välgörenhet, inte ens allmännyttan gör det längre. Har man varit väldigt förutseende så har man kanske en massa ködagar i olika hyresbolag och kan välja mer fritt bland lägenheter, men många är idag bundna till det som säljs, respektive lägenheter med tämligen hög hyra.
Mina syskon, när de flyttade hemifrån kunde endast få lägenheter med hyra som översteg i månadskostnad vad de skulle ha betalat om de köpte en motsvarande bostadsrätt, med rejäl råge. Det blev en uppförsbacke som inte var helt lätt att "spara" sig ur. Då menar jag att deras hyra låg på nästan det dubbla jämfört med bostadsrätt med lån.
Till slut blev det ändå att låna och köpa eget, med de konsekvenser som det blir idag.

Men bara för att man hyr "billigt" så undkommer man inte räntehöjningar, tvärtom så har man ännu sämre möjlighet att påverka sina bostadsutlägg. Har hyresvärden bestämt att lägenheten ska skönhetsrenoveras, ex.vis att man river ur helt funktionsdugliga kök bara för att, för då kan man hyreshöja bäst man vill. Hyresgästen kan opponera sig ett tag men till slut så är det ägaren av fastigheten som bestämmer. Så man får betala ändå, eller flytta. Om möjligheten att flytta ens finns.

Självklart så går alla räntehöjningar direkt till hyresgästerna, det är ju inte så att hyresvärden betalar ur sin egen ficka för det stora nöjet att ha hyresgäster.

Så min fråga är , hur ska man bo för att vara opåverkad av räntan så att det drar undan mattan under fötterna på en, annat än i ett tält i skogen?

Jag tänker att man måste äga sitt boende på riktigt då. Men hur många har råd med det...

 

[Smoothi]

Jag tänker att man måste äga sitt boende på riktigt då. Men hur många har råd med det...

Det är väldigt många

 

[SiZo]

Det är väldigt många

Jag skulle tro att de allra flesta inte har 2-10 miljoner på banken. Och har man det så är knappast höga räntenivåer ett problem ändå.

 

[sjoberga]

Hur tänker du att man gör annars, när man ändå behöver bo?

Hyresvärdarna driver inte heller välgörenhet, inte ens allmännyttan gör det längre. Har man varit väldigt förutseende så har man kanske en massa ködagar i olika hyresbolag och kan välja mer fritt bland lägenheter, men många är idag bundna till det som säljs, respektive lägenheter med tämligen hög hyra.
Mina syskon, när de flyttade hemifrån kunde endast få lägenheter med hyra som översteg i månadskostnad vad de skulle ha betalat om de köpte en motsvarande bostadsrätt, med rejäl råge. Det blev en uppförsbacke som inte var helt lätt att "spara" sig ur. Då menar jag att deras hyra låg på nästan det dubbla jämfört med bostadsrätt med lån.
Till slut blev det ändå att låna och köpa eget, med de konsekvenser som det blir idag.

Men bara för att man hyr "billigt" så undkommer man inte räntehöjningar, tvärtom så har man ännu sämre möjlighet att påverka sina bostadsutlägg. Har hyresvärden bestämt att lägenheten ska skönhetsrenoveras, ex.vis att man river ur helt funktionsdugliga kök bara för att, för då kan man hyreshöja bäst man vill. Hyresgästen kan opponera sig ett tag men till slut så är det ägaren av fastigheten som bestämmer. Så man får betala ändå, eller flytta. Om möjligheten att flytta ens finns.

Självklart så går alla räntehöjningar direkt till hyresgästerna, det är ju inte så att hyresvärden betalar ur sin egen ficka för det stora nöjet att ha hyresgäster.

Så min fråga är , hur ska man bo för att vara opåverkad av räntan så att det drar undan mattan under fötterna på en, annat än i ett tält i skogen?

Om man behöver låna pengar kommer man inte att kunna vara opåverkad, det är det som är hela grejen med den ekonomiska riskbedömning man måste göra och stå för.

Jag tänker att man måste ha en tanke kring vad man ska göra när mattan åker bort om man accepterat den risk som stora lån innebär. Inte bara tänka att "det kommer inte att hända och då är det ändå nån annans fel som kommer att rädda mig."

De faktiska alternativen är att leta bostad (och arbete) där priserna är mer i linje med vad man kan finansiera utan att ta extrema risker. Det i sig (alltså om fler gjorde) skulle få en gynnsam prisreducerande effekt i de dyrare lägena.

Sen finns det ett gäng olika ansvar på annan plats att arbeta för att reformera bostadsmarknaden till mer funktionell och rimlig, men som individ måste man förhålla sig till vad man själv tar på sig i den existerande situationen och vilka risker det innebär.

 

[sjoberga]

Det är väldigt många

Nej, det är inte väldigt många. Till och med ursämst i EU 2010. 2,8%. Tror att siffran sjunkit än mer de senaste 12 åren, eftersom priserna stigit rejält.

https://www.smaspararguiden.se/jour/hur-manga-ager-sitt-boende-skuldfritt/

 

[Smoothi]

Jag skulle tro att de allra flesta inte har 2-10 miljoner på banken. Och har man det så är knappast höga räntenivåer ett problem ändå.

Kan vara det om kapitalet är bundet och eller har minskat i värde

 

[Smoothi]

Nej, det är inte väldigt många. Till och med ursämst i EU 2010. 2,8%. Tror att siffran sjunkit än mer de senaste 12 åren, eftersom priserna stigit rejält.

https://www.smaspararguiden.se/jour/hur-manga-ager-sitt-boende-skuldfritt/

Visa bifogad fil 118764

Nu är det faktiskt 2023

 

[Breaktown]

Jag tänker att man måste äga sitt boende på riktigt då. Men hur många har råd med det...

Jag skulle tro att de allra flesta inte har 2-10 miljoner på banken. Och har man det så är knappast höga räntenivåer ett problem ändå.

Om du med att äga "på riktigt" menar att inte ha några lån så har det inget med saken att göra. Äger gör den som har lagfarten och det har inget med huruvida fastigheten är belånad eller inte att göra.

 

[sjoberga]

Om du med att äga "på riktigt" menar att inte ha några lån så har det inget med saken att göra. Äger gör den som har lagfarten och det har inget med huruvida fastigheten är belånad eller inte att göra.

Det är en väldigt viktig distinktion, bland annat eftersom skulden inte heller försvinner bara för att banken tar fastigheten om obestånd uppstår i vårt system.

 

[Smoothi]

Om du med att äga "på riktigt" menar att inte ha några lån så har det inget med saken att göra. Äger gör den som har lagfarten och det har inget med huruvida fastigheten är belånad eller inte att göra.

Ja där hade sjoberga fel och jag rätt