Det har varit en så kraftig tillgångsinflation under längre tid att det varit rent oekonomiskt att inte ta stora lån och inte vara på börsen.På 90-talet fick många nyblivna fastighetsägare sälja till underpris och fortsätta betala på lån för en bostad de inte ägde under lång tid. Det skulle kunna börja hända igen om 1-3 år om vi inte får bukt med inflationen och de underliggande externa faktorerna ligger kvar, och framförallt om arbetslösheten stiger i storstadsområden.
För mig som levde då och såg det är det lite klurigt att förstå hur man väljer att ta ut (i min föråldrade världsbild) gigantiska lån med vetskapen om att det kan bli extrema månadskostnader under perioder. Samtidigt är min observation från en position där de pengarna och reserverna aldrig funnits, och jag kan ändå förstå att om man har en väldigt trygg och bra ekonomi, väljer att göra det för att kunna bo exakt så som man önskar.
En cocktail av bostadsbrist i större städer (pga urbanisering och centralisering) samt en penningpolitisk och finanspolitisk styrning genom låga räntor och ränteavdrag har medfört att lån genererat avkastning eftersom bostadspriserna rusat.
Många har fortfarande gjort en bra affär av att äga sitt boende (trots höga lån) eftersom att bostadspriserna inte sjunkit mer än till nivån innan pandemin.
Givetvis kan man jämföra med 90-talet, men man måste också ta med den galna tillgångsinflationen som gör att många fortfarande har gott om pengar i bostad och på börsen. Men de ekomiska klyftorna växer, det är problematiskt och kan bli mycket mer problematiskt i djup lågkonjunktur.