Kaching
Trådstartare
Hej kära bukefalister!
Nu vänder jag mig till er för att få hjälp och rådgivning i en situation som har växt fram den senaste tiden.
Det här är en ganska lång historia men jag ska försöka undvika att skriva en novell.
I december för snart två år sedan blev jag tillsammans med en kille, vi kan kalla honom för något så fantasifullt som X, och vi var tillsammans fram till november förra året.
X är ärligt talat en toffel. Världens snällaste och ställer alltid upp, men är kanske lite tråkig. Vi hade träffats genom gemensamma vänner och de gemensamma vännerna sa att X kunde bli fly förbannad om han blev arg, men under våra 11 månader tillsammans så såg jag aldrig honom tappa humöret, han gjorde allt för att göra mig glad.
För övrigt har jag och X umgåtts med kompisgänget ungefär lika lång tid, även om vi själva kommer från olika kretsar sedan tidigare. X började tydligen hänga extra mycket med kompiskretsen för att jag fanns där.
Jag är en ganska känslokall person som har väldigt svårt att både ha och visa känslor för andra personer och jag kände ett tag innan jag gjorde slut att jag inte längre hade känslor för honom, vilket var väldigt orättvist mot honom eftersom att han älskade mig.
X tog uppbrottet fruktansvärt illa (vrålade av sorg när jag gick ungefär, jag var uppriktigt orolig för att han skulle göra något dumt) men vi försökte att umgås som vänner efter uppbrottet eftersom att vi faktiskt är (eller iaf var) väldigt goda vänner och eftersom att vi har en gemensam umgängeskrets. Mig gjorde det inget, jag hade ju inga känslor för honom, och det var han som tyckte att vi kunde försöka umgås som vänner.
Efter kanske 2 månader efter uppbrottet ville dock X inte längre ses alls eftersom att han tyckte att det var för jobbigt, så sedan vintern förra året har vi inte setts, går jag ut med polarna stannar han hemma eller är med andra kompisar osv.
Jag har fått höra delade tankar från kompisarna kring hur det är mellan mig och X nu. Vissa tycker det är jobbigt att vi inte kan ses allihopa, vissa bryr sig inte nämnvärt. Jag har mest tyckt att X är skitlöjlig, det är sån jag är.
Jag har även fått höra att X hoppas på att få tillbaka mig om några år, att han har en "storslagen plan", vad denna plan går ut på har jag ingen aning om. Jag har sagt till mina kompisar att det ska jäkligt mycket till för att jag ska bli tillsammans med X igen, jag kan inte låtsas vara kär i honom för att han ska bli nöjd.
Nåväl, nu börjar det bli en novell av det här, men jag fortsätter vidare, ni kan ju alltid fråga om fler detaljer kring vissa saker om ni känner att det behövs för att ge bra tips och råd
För ungefär 1 månad sedan (alltså ~10 månader efter att jag gjorde slut med X) så började jag träffa en kille som mer än en kompis, vi kan ge honom det återigen fantasifulla namnet Y. Y är bror till en killkompis till mig. Y har pluggat på annan ort i flera år och har precis flyttat tillbaka till Stockholmsområdet och sedan han kom hem har vi kommit bra överens, han är rolig, intelligent och andra bra saker. Jag vet inte om jag är kär i Y eller inte, men som det ser ut nu har vi kul tillsammans och gillar att umgås.
Kompiskretsen har fått reda på det och vad jag förstått det som bryr sig inte merparten särskilt mycket. En kompis däremot som är en av Xs bästa vänner uttryckte sig så fint som att "jag hade slagit Y". Jag påpekade då att X och Y inte ens känner varandra mer än att de befunnit sig på samma fest samtidigt någon enstaka gång och att om Xs kompis skulle bli arg på någon så skulle han bli arg på mig.
Y har även sagt att nästa gång han träffar X så ska han vara ärlig och säga som det är, att han träffar mig nu.
X hörde av sig till mig för första gången på flera månader för någon vecka sedan och frågade om det var ok om han kom på halloweenfesten jag ska ha (den är nästa lördag). Jag tyckte det kändes skönt att han äntligen slutat vara så butthurt som han varit det senaste året och sa att klart han fick komma, jag hade då inte koll på huruvida han visste om mig och Y, men nu i efterhand så vet jag att han inte visste om det när han frågade om festen.
Och i fredags tog det tydligen fyr i helvete. Jag hade redan åkt hem från en fest hos en kompis och somnat, men Ys brorsa och lite annat folk var kvar och chillkrökade lite. Y var ute och festade med sina kompisar inne i stan.
Då ringer X till Ys brorsa och är fly förbannad eftersom att Xs kompis (samma kompis som skulle ha gett Y på käften om det hade gällt honom) har berättat för X om mig och Y. X hotar med att slå både Y och Ys bror (!). X säger sedan förlåt till Ys bror, men ska tydligen fortfarande vara royally pissed off.
Det är väl det senaste som har hänt. Jag tycker det är synd att jag tydligen har varit tillsammans med en hormonell jättebäbis, men jag tycker också att det är trist att mina vänner och Y måste drabbas av det här.
Jag förutsätter att X inte kommer på festen på lördag, men skulle ni ha gjort något mer? Ärligt talat vill jag varken se eller prata med karln, men faktumet att vi har en gemensam vänskapskrets komplicerar tyvärr situationen.
Nu vänder jag mig till er för att få hjälp och rådgivning i en situation som har växt fram den senaste tiden.
Det här är en ganska lång historia men jag ska försöka undvika att skriva en novell.
I december för snart två år sedan blev jag tillsammans med en kille, vi kan kalla honom för något så fantasifullt som X, och vi var tillsammans fram till november förra året.
X är ärligt talat en toffel. Världens snällaste och ställer alltid upp, men är kanske lite tråkig. Vi hade träffats genom gemensamma vänner och de gemensamma vännerna sa att X kunde bli fly förbannad om han blev arg, men under våra 11 månader tillsammans så såg jag aldrig honom tappa humöret, han gjorde allt för att göra mig glad.
För övrigt har jag och X umgåtts med kompisgänget ungefär lika lång tid, även om vi själva kommer från olika kretsar sedan tidigare. X började tydligen hänga extra mycket med kompiskretsen för att jag fanns där.
Jag är en ganska känslokall person som har väldigt svårt att både ha och visa känslor för andra personer och jag kände ett tag innan jag gjorde slut att jag inte längre hade känslor för honom, vilket var väldigt orättvist mot honom eftersom att han älskade mig.
X tog uppbrottet fruktansvärt illa (vrålade av sorg när jag gick ungefär, jag var uppriktigt orolig för att han skulle göra något dumt) men vi försökte att umgås som vänner efter uppbrottet eftersom att vi faktiskt är (eller iaf var) väldigt goda vänner och eftersom att vi har en gemensam umgängeskrets. Mig gjorde det inget, jag hade ju inga känslor för honom, och det var han som tyckte att vi kunde försöka umgås som vänner.
Efter kanske 2 månader efter uppbrottet ville dock X inte längre ses alls eftersom att han tyckte att det var för jobbigt, så sedan vintern förra året har vi inte setts, går jag ut med polarna stannar han hemma eller är med andra kompisar osv.
Jag har fått höra delade tankar från kompisarna kring hur det är mellan mig och X nu. Vissa tycker det är jobbigt att vi inte kan ses allihopa, vissa bryr sig inte nämnvärt. Jag har mest tyckt att X är skitlöjlig, det är sån jag är.
Jag har även fått höra att X hoppas på att få tillbaka mig om några år, att han har en "storslagen plan", vad denna plan går ut på har jag ingen aning om. Jag har sagt till mina kompisar att det ska jäkligt mycket till för att jag ska bli tillsammans med X igen, jag kan inte låtsas vara kär i honom för att han ska bli nöjd.
Nåväl, nu börjar det bli en novell av det här, men jag fortsätter vidare, ni kan ju alltid fråga om fler detaljer kring vissa saker om ni känner att det behövs för att ge bra tips och råd
För ungefär 1 månad sedan (alltså ~10 månader efter att jag gjorde slut med X) så började jag träffa en kille som mer än en kompis, vi kan ge honom det återigen fantasifulla namnet Y. Y är bror till en killkompis till mig. Y har pluggat på annan ort i flera år och har precis flyttat tillbaka till Stockholmsområdet och sedan han kom hem har vi kommit bra överens, han är rolig, intelligent och andra bra saker. Jag vet inte om jag är kär i Y eller inte, men som det ser ut nu har vi kul tillsammans och gillar att umgås.
Kompiskretsen har fått reda på det och vad jag förstått det som bryr sig inte merparten särskilt mycket. En kompis däremot som är en av Xs bästa vänner uttryckte sig så fint som att "jag hade slagit Y". Jag påpekade då att X och Y inte ens känner varandra mer än att de befunnit sig på samma fest samtidigt någon enstaka gång och att om Xs kompis skulle bli arg på någon så skulle han bli arg på mig.
Y har även sagt att nästa gång han träffar X så ska han vara ärlig och säga som det är, att han träffar mig nu.
X hörde av sig till mig för första gången på flera månader för någon vecka sedan och frågade om det var ok om han kom på halloweenfesten jag ska ha (den är nästa lördag). Jag tyckte det kändes skönt att han äntligen slutat vara så butthurt som han varit det senaste året och sa att klart han fick komma, jag hade då inte koll på huruvida han visste om mig och Y, men nu i efterhand så vet jag att han inte visste om det när han frågade om festen.
Och i fredags tog det tydligen fyr i helvete. Jag hade redan åkt hem från en fest hos en kompis och somnat, men Ys brorsa och lite annat folk var kvar och chillkrökade lite. Y var ute och festade med sina kompisar inne i stan.
Då ringer X till Ys brorsa och är fly förbannad eftersom att Xs kompis (samma kompis som skulle ha gett Y på käften om det hade gällt honom) har berättat för X om mig och Y. X hotar med att slå både Y och Ys bror (!). X säger sedan förlåt till Ys bror, men ska tydligen fortfarande vara royally pissed off.
Det är väl det senaste som har hänt. Jag tycker det är synd att jag tydligen har varit tillsammans med en hormonell jättebäbis, men jag tycker också att det är trist att mina vänner och Y måste drabbas av det här.
Jag förutsätter att X inte kommer på festen på lördag, men skulle ni ha gjort något mer? Ärligt talat vill jag varken se eller prata med karln, men faktumet att vi har en gemensam vänskapskrets komplicerar tyvärr situationen.
