Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

[hollypolly]

Helt ärligt, det får vara vilken anledning som helst. Om jag inte får nån respons tröttnar jag. Skulle personen däremot berätta att hon tycker att just den här typen av sociala situationer är jobbiga så hade jag absolut kunnat stötta och visa hänsyn. Hjälpa så gott jag kan så att hon hade blivit så bekväm det bara går. Men får jag noll respons så kommer jag sluta försöka.

Ja men är personen intresserad av umgänge med ts?
Det är så oklart och bara massa antaganden att inte ge respons kan också vara för personen inte känner att den klickat med ts skulle som någon nämnt innan likaväl kunnat startats en tråd från andra hållet med.

 

[hollypolly]

Det kan finnas tusen anledningar till varför en person inte berättar så mycket om sig själv, det kan man inte hålla emot personen utan att själv riskera att allvarligt trampa i klaveret.

Verkligen så många år jag hängt här är jag förvånad över att det här inte är standardsvaret på frågan

 

[vemsomhelst123]

Igår kom min utlandsresa upp och jag visade några bilder. Kommentarer som oh så fint kom, men jag vet fortfarande inte om hon rest någonstans någon gång. Ja hon ville se bilderna för hon sträckte på sig när jag visade för bordsgrannen.
Vi pratade om husdjur som en i gruppen, den som står närmast henne, funderar på att skaffa, men jag vet fortfarande inte om hon har/har haft ett husdjur.
Vi pratade om en promenad hon och ett par andra tagit på morgonen på en mycket vacker plats men jag vet fortfarande inte om hon såg skönheten i platsen.
Det är det här jag menar med stubbe eller porträttfoto. Det finns inget innehåll.
En relation, hur ytlig den än är, där en sitter och samlar på sig information men inte ens kan släppa den mest alldagliga tillbaka blir mycket konstig. Den blir ännu konstigare när personen går in med socialt smörjmedel här och där mitt i samtal helt utan orsak i ett tonfall som låter som man försöker lugna ett barn när det inte finns några upprörda känslor.

Men vad är det att störa sig på? Jag vet sällan med folk jag träffar då och då var de rest eller vilka djur de haft.

 

[Sel]

Jag började inte störa mig på henne förrens efter halva förra träffen så det lär inte vara orsaken. Tidigare har jag bara sett henne som ointressant men snäll, så var snäll tillbaka typ.

Så åtta gånger av tio gick bra, sedan hände något som gjorde att det totalvände? Vad gjorde hon?

 

[Lingon]

Så åtta gånger av tio gick bra, sedan hände något som gjorde att det totalvände? Vad gjorde hon?

Kanske när hon på restaurangen ställde sig upp 2 m från ts och glodde på henne?

 

[Lumos_Nox]

Jag kan se framför mig en tråd om den uppmärksamhetssökande irriterande personen som alltid ska ska stå i centrum.
Vi pratade om min utlandsresa och "Lisa" skulle såklart börja prata om sina resor!
Vi pratade om "Pelles" funderingar på husdjur och "Lisa" började prata om sina helt orelaterade husdjur!
Vi pratade om en enkelt promenad och då drog "Lisa" nån lång harang om hur den här platsen utstrålar sån skönhet, orkaaaa!
Varför ska hon alltid sticka in med SITT!?

Tror du fattar vad jag menar.
Poängen är att man aldrig kan bete sig på ett sätt som gillas av alla runt omkring en.

Jag skulle definitivt inte tagit upp mina utlandsresor bara för att nån visar foton från sin resa. Absolut om jag skulle få frågan men definitivt inte bara sådär. Inte mina husdjur heller om det inte fanns nån koppling mellan dem och "Pelles" funderingar.
Den senare delen med "smörjmedel" är för diffus för att bemöta alls. Personen kanske bara har ett sånt sätt att prata?


Fast nu är ju problemet att TS blir svårt provocerad, mår dåligt och är nära att explodera av att personen bara befinner sig i gruppen. Det är ju nåt helt annat än att vara ointresserad av en anonym människa som enligt beskrivning inte ens är nån som kräver nånting. Om TS bara kunde avfärda personen som ointressant och inte ägna henne nån energi annat än normal hövlighet så hade det ju inte varit ett problem.

Jag har lite halv svårt med det sociala och scenarion likt dessa är problematiskt.

Är jag i en grupp som inte är "min", typ kollegor, och där jag dessutom känner av att någon inte tycker om mig/stör sig på mig så drar jag ner på allt som kan störa. Speciellt om personen är för "på" och vanliga samtal måste bli diskussion, ifrågasättas eller mötas med tonvis av motfrågor.
Jag går in i vad jag kallar "robotmode". Jag nickar/skakar på huvudet, ler, håller med och utåt är delaktig i samtalet. Svarar om frågor är riktade direkt till mig, annars flyter jag med i de andras svar. Trivs jag, kan jag lyckas haspla mig ur någon motfråga med tillhörande konstiga handrörelser...
Om någon skulle sitta och visa bilder ifrån sin semester, prata om sina husdjur osv skulle jag aldrig avbryta och flika in ang mina resor och djur. Varför? Jo, för att jag med svårt för det sociala har fått det INPRÄNTAT att man pratar inte om sig själv och man styr inte in ett samtal på sig själv. Det är oartigt enligt många och man är egoistisk om man pratar om sig själv. Speciellt i redan lite spända situationer. Därför skulle det aldrig ske.

Kallprat är inte naturligt för alla. Alla vill inte dela alla delar av sitt liv. Jag har tom hittat på svar för att värja mig mot påstridiga personer som inte kunde hantera att jag föredrar att lyssna, och svaren jag gav var inte tillfredställande nog för denne.

 

[Cattis_E]

@Shaggy
Efter att ha läst en del av dina svar i tråden undrar följande för att anknyta till ursprungsinlägget:

Vad stör du dig egentligen mest på?
1. Att du inte får veta något om (lära känna?) personen.

Eller

2. Att den i stort sett inte någonsin vill visa sin vilja och vad den egentligen tycker om genom att svara på en fråga, utan snarare ständigt svarar att det inte spelar roll, du får välja eller, jo men det vill jag oavsett vad du frågar? att du får dra ur personen vad/hur den önskar att göra? Man har ju faktiskt preferenser om det mesta i alla fall.

Situation 2 Kan först verka som väldigt okomplicerat för mig för att sedan inse att här måste jag passa mig, vilket även du tycks ha fått erfara?
Det är ett läge där jag känner att jag måste vara försiktig för att inte vara bestämmande, uttrycka min åsikt och köra över någon som är så blyg/försiktig/snäll eller vad det nu må vara.
Jag behöver lära mig identifiera sådana situationer tidigare.

Det är inte lätt att hantera en sådan person när man har en motsatt personlighet som gillar att få framföra och diskutera sin ståndpunkt eller åsikt och samtidigt faktiskt också vill de allra flesta människor väl.
Men armlängds avstånd är nog bra? Acceptera att det här är en person jag inte går bra ihop med och försöka hålla det på en alldaglig nivå?
Det här är ingen person jag vill lära känner mer än nödvändigt, och det är helt okej.

1 Hade jag nog mest bemött med raka frågor efter ett tag för att se om jag kunde lyckas inkludera personen i samtalet. gärna frågor som kräver ett ja, nej, eller något annat. Men som i stort sett inte går att svara jag vet inte, eller det kvittar på. Däremot försökt undvika frågor om sådant som kan vara känsligt för många. Familjeförhållanden och barndomen är kanske inte det första jag valt t.ex.

Men om personen skulle bli stött av tex frågan: Har du varit i några andra länder?
Ja, då fick den faktiskt bli det oavsett om det skulle vara en känslig punkt för att den personen inte haft några som helst förutsättningar att ta sig utomlands i sitt liv. För det kan jag omöjligt veta.

 

[EmmaBovary]

Kanske när hon på restaurangen ställde sig upp 2 m från ts och glodde på henne?

Haha, men alltså va? Vem har inte liksom råkat fastna i en sådan situation och blivit lite osäker på om man är oartig om man går iväg? Om det inte skurit sig mellan personen och TS innan dess, så hade det här väl knappast varit en sådan sak som helt enkelt inte går att komma förbi?

 

[Sel]

Kanske när hon på restaurangen ställde sig upp 2 m från ts och glodde på henne?

Är det verkligen så hemskt att man ska behöva be om hjälp med hantering och känna att man vill explodera på människan? Nu vet jag i och för sig inte om det rörde sig om restaurang eller inte - men om jag var i ett sällskap och lämnades kvar med en annan person vid bordet hade jag också kunnat tveka inan jag lämnade denna ensam, eftersom det (också) kan anses oartigt.
Själv hade jag förmodligen bara suttit kvar tills de andra kommit tillbaka och gått sen, men vi är ju olika. Och det kanske var tyst och obekvämt vid bordet.

 

[Gnist]

Kanske när hon på restaurangen ställde sig upp 2 m från ts och glodde på henne?

Då säger msn bara "gå du, jag ska inte ha mer" och släpper det.

 

[stjarnhimmel]

Min uppfattning av tråden är att TS och den andra kvinnan har olika uppfattningar om hur man beter sig och har olika sociala normer. I allt det som TS skriver ser jag hur missförstånd och olika tolkningar lätt har kunnat göras. Jag tror att TS och denna kvinnan tolkar situationer olika och båda två antagligen tycker att den andra är svår att förstå sig på och kanske också otrevlig.

 

[RedQueen]

För att återgå till kärnfrågan hur du ska förhålla dig till henne så skulle jag nog föreslå att du tar ett par djupa andetag och accepterar att situationen är som den är, hon är som hon är och du är som du är. Alla måste inte passa ihop och man måste inte redogöra varför man är som man är.

När ni träffas så är väl det mest enkla att inte interagera med henne mer än nödvändigt. Du kan välja att bara vara artig och kallprata om extremt ointressanta grejer eller helt enkelt låta bli. Det behöver inte bli en jättegrej av det hela, framförallt som att det verkar ta enormt mycket energi från dig att analysera hela situationen och irritera dig på det hela.

 

[Trott]

Haha, men alltså va? Vem har inte liksom råkat fastna i en sådan situation och blivit lite osäker på om man är oartig om man går iväg? Om det inte skurit sig mellan personen och TS innan dess, så hade det här väl knappast varit en sådan sak som helt enkelt inte går att komma förbi?

Men eller hur. För några år sedan hade jag nog inte ens rest mig för att ta mat igen vid en buffé om ingen annan reste sig eller talade om att hen skulle ta lite till nu har jag inte lika "stora problem" att missa sociala koder, jag bryr mig inte lika mycket längre om jag anses vara konstig, att fundera över vad som är socialt rätt/fel i över 15 års tid räcker

 

[EmmaBovary]

Men eller hur. För några år sedan hade jag nog inte ens rest mig för att ta mat igen vid en buffé om ingen annan reste sig eller talade om att hen skulle ta lite till nu har jag inte lika "stora problem" att missa sociala koder, jag bryr mig inte lika mycket längre om jag anses vara konstig, att fundera över vad som är socialt rätt/fel i över 15 års tid räcker

Och jag tolkade det som att @Shaggy faktiskt landade i slutsatsen att personen nog bara inte ville lämna henne ensam. Sedan kan jag såklart fatta att man blir lite spänd när man faktiskt ser ut att bli ensam med personen i sällskapet som man inte riktigt vet hur man ska hantera.

 

[stjarnhimmel]

Haha, men alltså va? Vem har inte liksom råkat fastna i en sådan situation och blivit lite osäker på om man är oartig om man går iväg? Om det inte skurit sig mellan personen och TS innan dess, så hade det här väl knappast varit en sådan sak som helt enkelt inte går att komma förbi?

Ja.
Jag har blivit uppfostrad så att om man är flera som tex äter så lämnar man inte en person själv utan någon stannar kvar. Om en person tex inte vill gå och ta mer mat och inte har något emot att bli lämnad själv sä brukar den personen säga det. Så jag kan definitivt fundera på hur jag skulle göra i ett sånt läge.
Så olika normer helt enkelt.

 

[MCP]

Ju mer jag läser desto mindre förstår jag vad som gnuggar så mycket mothårs.

Jag har inte riktigt heller fått klart grepp om det, men jag tänker att det finns folk, som "till pappers" inte har något som man borde reta sig på så jättemycket, men ändå lyckas just gnugga en mothårs av någon anledning.
Antar att den korta förklaringen är en totalkrock i personkemin.

 

[monster1]

Igår kom min utlandsresa upp och jag visade några bilder. Kommentarer som oh så fint kom, men jag vet fortfarande inte om hon rest någonstans någon gång. Ja hon ville se bilderna för hon sträckte på sig när jag visade för bordsgrannen.
Vi pratade om husdjur som en i gruppen, den som står närmast henne, funderar på att skaffa, men jag vet fortfarande inte om hon har/har haft ett husdjur.
Vi pratade om en promenad hon och ett par andra tagit på morgonen på en mycket vacker plats men jag vet fortfarande inte om hon såg skönheten i platsen.
Det är det här jag menar med stubbe eller porträttfoto. Det finns inget innehåll.
En relation, hur ytlig den än är, där en sitter och samlar på sig information men inte ens kan släppa den mest alldagliga tillbaka blir mycket konstig. Den blir ännu konstigare när personen går in med socialt smörjmedel här och där mitt i samtal helt utan orsak i ett tonfall som låter som man försöker lugna ett barn när det inte finns några upprörda känslor.

Personen låter som att den är väldigt osäker och har svårt att lyfta fram sina egna behov på någon som helst nivå. Men verkar vara väldigt välmenande. Ibland säger hen något knasigt formulerad som i din TS och ibland verkar hen fastna i något "oj nu vet jag inte vad jag ska göra läge" som när hen istället för att gå iväg fastnade och tittade på dig eftersom hen inte vill lämna dig ensam vid bordet, men var på väg att hämta mat. Ett sätt att hantera det är ju att vara tydlig med dina egna behov på ett trevligt sätt. Tex kan man säga "Det är ingen fara, jag har inga problem med att sitta här själv och äta en stund". Eller tacket för att du tittade efter din bror är ju bara att svara "Det är självklart att jag ser efter min bror, jag hade oroat mig annars".

Som ni var inne på bre på lite extra med det sociala, ignorera det lite märkliga.

 

[Badger]

Tycker det är ganska så normalt att tacka när någon hjälper till oavsett om det är familj eller inte..

Låter som att du hamnat i en situation med den personen där ingenting personen gör kan göra dig nöjd och börja tycka om den, alla passar inte ihop helt enkelt och det bästa är att låta personen vara. Hon känner säkerligen av att du inte tycker om henne och det gör inte situationen bättre, hon gör säkerligen sitt bästa för att vara trevlig.

Tänker att tacka på det viset är något min chef skulle kunna göra om jag hjälpt en kollega. Chefen kunde inte just då så jag hjälpte kollegan hem och chefen tackade för att jag hade gjort hens jobb.

Eller om jag hjälpte ett barn, barnets mamma är väldigt engagerad i ett lillasyskon och jag hjälper storasyster på med vantarna. -Tack för att du hjälpte lilla Ella med vantarna.

Den som tackar är den som egentligen ansåg att hen skulle gjort uppgiften, står personen allra närmast, eller en person som har högre rang i organisationen.

 

[vilde]

Eller om jag hjälpte ett barn, barnets mamma är väldigt engagerad i ett lillasyskon och jag hjälper storasyster på med vantarna. -Tack för att du hjälpte lilla Ella med vantarna.

Det är väl barnet man säger till: - Och vad säger man till den snälla tanten som hjälpte dig med vantarna Ella?

 

[Badger]

Jag vet varför jag är en gredelin kloss som ska gömma sig i ett hav av gröna klossar. Tackar som frågar. Det är orsaken till över 30 års psykisk ohälsa. Kan alla släppa det nu och sluta bete sig som om jag är ett troll, det har jag fått höra till leda under skoltidens mobbing.
Jag ber för sjutton om hjälp att hantera en jobbig situation som jag inte reder ut själv. Jag behöver inte fler människor som hoppar på mig för att jag inte fungerar som alla andra.
Hoppas alla är nöjda nu när ni fått mitt självförtroende att rasa några steg igen och fått tårarna att åter rinna över hur värdelös jag är.

Äh jag håller med dig får också en känsla av att folk försöker sätta sig lite på mig om de är lite som beskrivet i din första post. Även om de inte gör det med flit.