Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

[hollypolly]

Nu blir det ju bara tolkningar eftersom vi inte träffat personen. Men - jag gör tolkningen att det är en person som kanske blir osäker på hur den ska tolka ditt- TS beteende. Dvs ofta märker man ju om någon stör sig på ens beteende. Även om personen ifråga inte menar något illa. Och då tror jag det är lätt att man tänker att man ska ta ännu mindre plats för att undvika att folk stör sig på en och så blir man osäker och rädd för att göra eller säga något fel.

Jag tänker att det lika gärna hade kunnat vara en tråd där från hennes håll...

Tänkte samma tanke jag med det låter inte som dom är kompatibla bara.

 

[Lingon]

Eller så har personen småbarn hemma och är helt slut i huvudet eller vad sjutton som helst

Helt ärligt, det får vara vilken anledning som helst. Om jag inte får nån respons tröttnar jag. Skulle personen däremot berätta att hon tycker att just den här typen av sociala situationer är jobbiga så hade jag absolut kunnat stötta och visa hänsyn. Hjälpa så gott jag kan så att hon hade blivit så bekväm det bara går. Men får jag noll respons så kommer jag sluta försöka.

 

[Shaggy]

Men jag förstår inte varför man ska störa sig på någon man tycker lika gärna kunde vara en stubbe? Det verkar ju inte vara någon som varken provocerar eller tillför så mycket till samtalet, så varför inte bara ignorera på ett trevlig sätt? Dvs vara likadan tillbaka men lägga mer tid på de andra närvarande?

Igår kom min utlandsresa upp och jag visade några bilder. Kommentarer som oh så fint kom, men jag vet fortfarande inte om hon rest någonstans någon gång. Ja hon ville se bilderna för hon sträckte på sig när jag visade för bordsgrannen.
Vi pratade om husdjur som en i gruppen, den som står närmast henne, funderar på att skaffa, men jag vet fortfarande inte om hon har/har haft ett husdjur.
Vi pratade om en promenad hon och ett par andra tagit på morgonen på en mycket vacker plats men jag vet fortfarande inte om hon såg skönheten i platsen.
Det är det här jag menar med stubbe eller porträttfoto. Det finns inget innehåll.
En relation, hur ytlig den än är, där en sitter och samlar på sig information men inte ens kan släppa den mest alldagliga tillbaka blir mycket konstig. Den blir ännu konstigare när personen går in med socialt smörjmedel här och där mitt i samtal helt utan orsak i ett tonfall som låter som man försöker lugna ett barn när det inte finns några upprörda känslor.

 

[stjarnhimmel]

Igår kom min utlandsresa upp och jag visade några bilder. Kommentarer som oh så fint kom, men jag vet fortfarande inte om hon rest någonstans någon gång. Ja hon ville se bilderna för hon sträckte på sig när jag visade för bordsgrannen.
Vi pratade om husdjur som en i gruppen, den som står närmast henne, funderar på att skaffa, men jag vet fortfarande inte om hon har/har haft ett husdjur.
Vi pratade om en promenad hon och ett par andra tagit på morgonen på en mycket vacker plats men jag vet fortfarande inte om hon såg skönheten i platsen.
Det är det här jag menar med stubbe eller porträttfoto. Det finns inget innehåll.
En relation, hur ytlig den än är, där en sitter och samlar på sig information men inte ens kan släppa den mest alldagliga tillbaka blir mycket konstig. Den blir ännu konstigare när personen går in med socialt smörjmedel här och där mitt i samtal helt utan orsak i ett tonfall som låter som man försöker lugna ett barn när det inte finns några upprörda känslor.

Har du ställt en fråga till henne tex om hon har husdjur eller om hon gillar att resa till något land?

 

[Aviello]

@Shaggy
Jag träffade en person som var precis så här knepig, svårtydd och hade inga åsikter om någonting, hon liksom ålade med i vad andra sa, om du förstår.

Eftersom jag inte var jordens mest självsäkra person som tonåring fastnade jag lite för henne och började prata med henne och oj, vilka djup det fanns där bakom. Det var en person med bakgrund i en av Sveriges mer sektlika religioner med en mamma som var minst sagt mentalt ostabil, vilket hade gjort att denna kvinna inte vågade ha en egen åsikt.

Hennes historia är hennes egen, men min poäng är att folk som känns som mähän och är svårtydda kan ha ett skäl till att de beter sig som de gör och det kan finna väldigt mycket mer bakom fasaden.

Min vän kämpar dagligen med alla sociala koder som hon inte fick lära sig under uppväxten och ofta är det lättare att bara hålla med än att ha en egen åsikt. Vi har verkligen jobbat på att hon ska lära sig säga nej och uttrycka vad hon vill, det satt långt inne, men idag är hon en helt annan person än den jag mötte. Så, jag förstår din frustration, men mitt råd är att ge personen en chans. Man vet aldrig vad som ligger bakom.

 

[Shaggy]

Nu blir det ju bara tolkningar eftersom vi inte träffat personen. Men - jag gör tolkningen att det är en person som kanske blir osäker på hur den ska tolka ditt- TS beteende. Dvs ofta märker man ju om någon stör sig på ens beteende. Även om personen ifråga inte menar något illa. Och då tror jag det är lätt att man tänker att man ska ta ännu mindre plats för att undvika att folk stör sig på en och så blir man osäker och rädd för att göra eller säga något fel. Att göra sig själv mindre, inte ha några åsikter, anpassa sig och ofta säga tack tror jag är såna strategier som folk kan använda om de är osäkra eller känner sig obekväma i en situation.

Jag tänker att det lika gärna hade kunnat vara en tråd från hennes håll...Där hon skriver om hur jobbigt det är med någon som stör sig på en men man förstår inte varför .

Jag började inte störa mig på henne förrens efter halva förra träffen så det lär inte vara orsaken. Tidigare har jag bara sett henne som ointressant men snäll, så var snäll tillbaka typ.

 

[Grazing]

Igår kom min utlandsresa upp och jag visade några bilder. Kommentarer som oh så fint kom, men jag vet fortfarande inte om hon rest någonstans någon gång. Ja hon ville se bilderna för hon sträckte på sig när jag visade för bordsgrannen.
Vi pratade om husdjur som en i gruppen, den som står närmast henne, funderar på att skaffa, men jag vet fortfarande inte om hon har/har haft ett husdjur.
Vi pratade om en promenad hon och ett par andra tagit på morgonen på en mycket vacker plats men jag vet fortfarande inte om hon såg skönheten i platsen.
Det är det här jag menar med stubbe eller porträttfoto. Det finns inget innehåll.
En relation, hur ytlig den än är, där en sitter och samlar på sig information men inte ens kan släppa den mest alldagliga tillbaka blir mycket konstig. Den blir ännu konstigare när personen går in med socialt smörjmedel här och där mitt i samtal helt utan orsak i ett tonfall som låter som man försöker lugna ett barn när det inte finns några upprörda känslor.

Hur ska hon agera då för att du ska vara nöjd? Ge henne ett manus eller nåt så hon kan säga dom rätta sakerna i rätt ton och vid rätt tid och framförallt till rätt person.

 

[Lingon]

Hur ska hon agera då för att du ska vara nöjd? Ge henne ett manus eller nåt så hon kan säga dom rätta sakerna i rätt ton och vid rätt tid och framförallt till rätt person.

I alla relationer så måste man ge för att få. Det är bara så det fungerar. Om en person aldrig ger så slutar iaf jag engagera mig. Det måste finnas något hos personen som ger mig något. Att bara vara "snäll" räcker inte för att vara intressant nog.

Sen kan jag förstå folk som inte vill diskutera potentiellt kontroversiella ämnen som politik och religion. Men när någon aldrig ger något av sig själv så finns det ju inget att knyta an till.

 

[Sel]

I alla relationer så måste man ge för att få. Det är bara så det fungerar. Om en person aldrig ger så slutar iaf jag engagera mig. Det måste finnas något hos personen som ger mig något. Att bara vara "snäll" räcker inte för att vara intressant nog.

Sen kan jag förstå folk som inte vill diskutera potentiellt kontroversiella ämnen som politik och religion. Men när någon aldrig ger något av sig själv så finns det ju inget att knyta an till.

Fast personen har väl inte krävt något engagemang heller, såvitt jag förstår? Hon kanske är helt nöjd med att agera stubbe - problemet är inte att TS måste ge någonting tillbaka utan att TS stör sig på henne.

 

[Grazing]

I alla relationer så måste man ge för att få. Det är bara så det fungerar. Om en person aldrig ger så slutar iaf jag engagera mig. Det måste finnas något hos personen som ger mig något. Att bara vara "snäll" räcker inte för att vara intressant nog.

Sen kan jag förstå folk som inte vill diskutera potentiellt kontroversiella ämnen som politik och religion. Men när någon aldrig ger något av sig själv så finns det ju inget att knyta an till.

Men nu fungerar inte alla så, vissa har lång startsträcka och vissa har det inte. Det finns inget "så ska det vara" för att det ska fungera. För att det ska fungera så krävs det förståelse och respekt för varandra. Jag har varit med i många umgängen med folk utan att ha gett mycket eller om något alls och det har fungerat och varit trevligt för alla ändå. Jag har väl haft tur då som haft omtänksam människor som har inkluderat mig även ifall jag inte gett så mycket tillbaka konversationsmässigt.

 

[Sel]

Ju mer jag läser desto mindre förstår jag vad som gnuggar så mycket mothårs.

 

[Elementary]

Igår kom min utlandsresa upp och jag visade några bilder. Kommentarer som oh så fint kom, men jag vet fortfarande inte om hon rest någonstans någon gång. Ja hon ville se bilderna för hon sträckte på sig när jag visade för bordsgrannen.
Vi pratade om husdjur som en i gruppen, den som står närmast henne, funderar på att skaffa, men jag vet fortfarande inte om hon har/har haft ett husdjur.
Vi pratade om en promenad hon och ett par andra tagit på morgonen på en mycket vacker plats men jag vet fortfarande inte om hon såg skönheten i platsen.
Det är det här jag menar med stubbe eller porträttfoto. Det finns inget innehåll.
En relation, hur ytlig den än är, där en sitter och samlar på sig information men inte ens kan släppa den mest alldagliga tillbaka blir mycket konstig. Den blir ännu konstigare när personen går in med socialt smörjmedel här och där mitt i samtal helt utan orsak i ett tonfall som låter som man försöker lugna ett barn när det inte finns några upprörda känslor.

Jag kan se framför mig en tråd om den uppmärksamhetssökande irriterande personen som alltid ska ska stå i centrum.
Vi pratade om min utlandsresa och "Lisa" skulle såklart börja prata om sina resor!
Vi pratade om "Pelles" funderingar på husdjur och "Lisa" började prata om sina helt orelaterade husdjur!
Vi pratade om en enkelt promenad och då drog "Lisa" nån lång harang om hur den här platsen utstrålar sån skönhet, orkaaaa!
Varför ska hon alltid sticka in med SITT!?

Tror du fattar vad jag menar.
Poängen är att man aldrig kan bete sig på ett sätt som gillas av alla runt omkring en.

Jag skulle definitivt inte tagit upp mina utlandsresor bara för att nån visar foton från sin resa. Absolut om jag skulle få frågan men definitivt inte bara sådär. Inte mina husdjur heller om det inte fanns nån koppling mellan dem och "Pelles" funderingar.
Den senare delen med "smörjmedel" är för diffus för att bemöta alls. Personen kanske bara har ett sånt sätt att prata?

I alla relationer så måste man ge för att få. Det är bara så det fungerar. Om en person aldrig ger så slutar iaf jag engagera mig. Det måste finnas något hos personen som ger mig något. Att bara vara "snäll" räcker inte för att vara intressant nog.

Sen kan jag förstå folk som inte vill diskutera potentiellt kontroversiella ämnen som politik och religion. Men när någon aldrig ger något av sig själv så finns det ju inget att knyta an till.

Fast nu är ju problemet att TS blir svårt provocerad, mår dåligt och är nära att explodera av att personen bara befinner sig i gruppen. Det är ju nåt helt annat än att vara ointresserad av en anonym människa som enligt beskrivning inte ens är nån som kräver nånting. Om TS bara kunde avfärda personen som ointressant och inte ägna henne nån energi annat än normal hövlighet så hade det ju inte varit ett problem.

 

[vilde]

Det kan finnas tusen anledningar till varför en person inte berättar så mycket om sig själv, det kan man inte hålla emot personen utan att själv riskera att allvarligt trampa i klaveret.

 

[hastflicka]

Jag har en liknande person i mitt rekryterings team pa jobbet. Hon pratar, svarar pa fragor, och avbojer allt kaffe, te, saft, etc ... men gav aldrig nagra asikter om nagonting.

I sommras, drygt ett ar efter att hon borjat i teamet nar vi spenderade 4 dagar pa marknaden i stan sa berattade hon plotsligt en hel massa om sig sjalv och sin familj. Men bara nar det var bara vi tva dar.

Vi har mycket olika liv, hon ar overtygad mormon, har 5 barn och livet ror sig runt barn och religion ... men plotsligt fick jag en annan bild av henne. Hon har ocksa ett fosterbarn och ytterligare ett fast det ar inte officiellt ... men dottern's kompis bor ocksa hemma hos henne och henne's man.

Ena dottern ar gay och har en flickvan som spenderar mycket tid hos henne ... nagon stans i allt forstod jag plotsligt vilken personlig vanda hon maste haft mellan religion och livets realiteter ... Numera sa ger hon fortfarande inga asikter direkt, men nar nagot ska goras ber jag ofta henne. Henne's svar ar alltid att hon och jag da ska traffas och ordna vad det nu galler.

Mitt babbel (jag ar normalt ganska pratig) och formaga att bestamma nar jag inte far nagon "input" har alltsa gett effect. Hon vill garna hjalpa till men ar valdigt osaker och numera litar hon pa mig att hjalpa sa allt blir bra.

 

[Guldaskig]

Igår kom min utlandsresa upp och jag visade några bilder. Kommentarer som oh så fint kom, men jag vet fortfarande inte om hon rest någonstans någon gång. Ja hon ville se bilderna för hon sträckte på sig när jag visade för bordsgrannen.
Vi pratade om husdjur som en i gruppen, den som står närmast henne, funderar på att skaffa, men jag vet fortfarande inte om hon har/har haft ett husdjur.
Vi pratade om en promenad hon och ett par andra tagit på morgonen på en mycket vacker plats men jag vet fortfarande inte om hon såg skönheten i platsen.
Det är det här jag menar med stubbe eller porträttfoto. Det finns inget innehåll.
En relation, hur ytlig den än är, där en sitter och samlar på sig information men inte ens kan släppa den mest alldagliga tillbaka blir mycket konstig. Den blir ännu konstigare när personen går in med socialt smörjmedel här och där mitt i samtal helt utan orsak i ett tonfall som låter som man försöker lugna ett barn när det inte finns några upprörda känslor.

Frågade du något då eller förväntade du dig att hon skulle berätta allt för dig och de andra? Du kunde väl ha frågat om hon har några husdjur eller om platsen hon promenerat på var vacker. Det är väl precis så ett samtal går till.

 

[Lingon]

Frågade du något då eller förväntade du dig att hon skulle berätta allt för dig och de andra? Du kunde väl ha frågat om hon har några husdjur eller om platsen hon promenerat på var vacker. Det är väl precis så ett samtal går till.

Nä, ett samtal går inte ut på att en person ska dra ur info från en annan person.

 

[Guldaskig]

Nä, ett samtal går inte ut på att en person ska dra ur info från en annan person.

Nej men ett samtal kan väl gå ut på att fråga motparten frågor om man upplever att den inte berättar självmant? Tycker förövrigt inte att en fråga behöver innebära att man drar ur info från en annan person…

 

[Grazing]

Nä, ett samtal går inte ut på att en person ska dra ur info från en annan person.

Varför denna ovilja att hjälpa till att få en person tryggare? Man får ju känna av litegrann vad det är för typ av person och om den kan behöva lite hjälp.

Det var så mina vänner fick ur mig någonting, jag sa inte något av mej själv nästan utan dom tog på sig och frågade mig saker och ting och tillslut efter lång tid så blev jag mer och mer bekväm och trygg med att prata.

 

[stjarnhimmel]

Nä, ett samtal går inte ut på att en person ska dra ur info från en annan person.

Jag tycker det är naturligt att man inkluderar alla vid bordet. Ts skriver att hen visade bilder för bordsgrannen och hon sträckte sig för att se. För mig är det otrevligt att inte erbjuda alla vid bordet att se bilden man visar. Dvs sitter man flera vid ett bord så bör man ju enligt sociala regler inkludera alla.

 

[hastflicka]

Nä, ett samtal går inte ut på att en person ska dra ur info från en annan person.

Fast om nagon visar bilder fran sin resa sa skulle atminstone inte jag prata om nar jag rest annat an om personen berattar nagot jag varit med om ocksa. Jag skulle nog bara titta pa bilderna, men da jag ar pratig skulle jag formodligen ha fragor om atminstone nagon bild ... men inte forvantar man sig att alla ska beratta om sina resor nar man visar bilder fran sin egen?

Eller berattar om sina husdjur (utom kanske en "blabber mouth" som mig) nar en annan person berattar om sina?