Hur stå ut med distansförhållande?

[Raderad medlem 6459]

@Kiwifrukt Ja har man häst och inte möjlighet att köpa tjänster blir det ju jättesvårt!

 

[vallhund]

Telefon tycker jag också är jättesvårt när en har distansförhållande
Vi va tvungna att sluta messa och prata i telefon

Skype är bättre när vi hade bild
Vi ser och läser in så mycket på ansiktsuttryck och kroppsspråk, mycket mer än vad vi tror

Vilka vi? Vad jag minns från mina studier så ligger den icke verbala andelen av kommunikation mellan 60 - 80%

 

[Return_to_the_moon]

Telefon går nästan sämre ibland än meddelanden. Det är svårt ändå. Man kan inte hålla om varann när man pratar om känsliga saker å som du sa lampan kan man inte stoppa sig själv i tid då man inte ser den andres reaktion, om den blir ledsen av något man sagt som det inte var meningen att såra.

 

[athena_arabians]

Telefon går nästan sämre ibland än meddelanden. Det är svårt ändå. Man kan inte hålla om varann när man pratar om känsliga saker å som du sa lampan kan man inte stoppa sig själv i tid då man inte ser den andres reaktion, om den blir ledsen av något man sagt som det inte var meningen att såra.

Då får man jobba på kommunikationen. Vi har blivit osams, bråkat och blivit sams på telefon. Inte roligt men det går. Ska det fungera måste man ha en rak och ärlig kommunikation. Det gäller givetvis alla förhållanden men i ännu högre grad distansförhållanden.

När vi varit ifrån varandra längre än vad det varit nu under våren har dagens höjdpunkt varit att prata i telefon. Givetvis är jag självgående men jag har alltid sett fram emot samtalen.

 

[Roheryn]

Då får man jobba på kommunikationen. Vi har blivit osams, bråkat och blivit sams på telefon. Inte roligt men det går. Ska det fungera måste man ha en rak och ärlig kommunikation. Det gäller givetvis alla förhållanden men i ännu högre grad distansförhållanden.

När vi varit ifrån varandra längre än vad det varit nu under våren har dagens höjdpunkt varit att prata i telefon. Givetvis är jag självgående men jag har alltid sett fram emot samtalen.

Instämmer till 100%! Vi har inte haft det så lätt alla gånger - min partner var ett tag nere i en djup svacka och kunde bli ledsen för minsta lilla grej, och då är sms och telefon ett "trubbigt" instrument - man kan inte se varandra i ögonen osv. Men då får man prata, prata, prata....

 

[Roheryn]

Åh vad jag känner igen mig i din kille. Fast jag är rätt nöjd med mitt övriga liv. Vad kul att höra att ni klarat det bra.

Min partner är ingen kille, men det spelar ju mindre roll i sammanhanget Jag kände igen min partner oerhört mycket i det du (och en del andra) skrivit i den här tråden. Vi hade låååånga diskussioner om att hen tyckte det var asjobbigt att inte kunna hålla om varandra NU. Att vi skulle ses imorgon eller på torsdag eller när det nu var betydde just då ingenting för hen - medan det gjorde all skillnad i världen för mig! För mig är det viktigast att veta att hen finns där, oavsett vad som händer och oavsett när vi ses så KOMMER vi att ses igen och finns där för varandra.

För mig är det också rätt viktigt att mötas som självständiga, starka individer - inte vara ihop för att man inte klarar att vara ensam, utan vara ihop för att man VILL.

 

[Roheryn]

@Kiwifrukt Ja har man häst och inte möjlighet att köpa tjänster blir det ju jättesvårt!

Jag har TVÅ hästar och distansförhållande. Men har också en duktig dotter som jag delar hästarna med och ett superbra stall där vi delar på sysslorna så att alla inte måste vara där varje dag.

 

[Return_to_the_moon]

Min partner är ingen kille, men det spelar ju mindre roll i sammanhanget Jag kände igen min partner oerhört mycket i det du (och en del andra) skrivit i den här tråden. Vi hade låååånga diskussioner om att hen tyckte det var asjobbigt att inte kunna hålla om varandra NU. Att vi skulle ses imorgon eller på torsdag eller när det nu var betydde just då ingenting för hen - medan det gjorde all skillnad i världen för mig! För mig är det viktigast att veta att hen finns där, oavsett vad som händer och oavsett när vi ses så KOMMER vi att ses igen och finns där för varandra.

För mig är det också rätt viktigt att mötas som självständiga, starka individer - inte vara ihop för att man inte klarar att vara ensam, utan vara ihop för att man VILL.

Bra råd! Tack, ska testa å tänka så. Jag är nog rätt girig, vill ha allt (alltså personen på plats) å har lite svårt att uppskatta att jag öht har henom. Oj vad min partner tänker väldigt lika som du.
Tyvärr asocierar min knäppa hjärna att kontakt = tycka om. Så vill hen ha mindre än mig så tycker hen mindre om mig än tvärtom. Vet innerst inne att det inte stämmer, men har tyvärr inte lyckats få bort den asociationen ens efter ett år. Börjar snart ge upp om mig själv.

Å visst är jag självständig å även min partner. Det var en av de saker vi tycker om varann för. Men för mig är inte det lika med att man inte säger hur mkt man tycker om varann å att man hörs mkt. Men visst är jag väldigt beroende av henom känslomässigt å det är mitt största problem.

 

[CillaW]

Just nu står jag inte ut alls.

 

[cirkus]

Jag och min kille har distans, Sverige-Nya Zeeland. Det är rätt jobbigt kan jag säga. Nu i sommar kommer han hit tre veckor, det blir första gången vi ses sen januari. Träffade honom när jag var där på utbytesstudier.
Han skall flytta hit när hans utbildning är klar (1.5 år) men tills dess så är det tre veckor i sommar, och när jag åker dit i höst.
Skype är räddningen, samt facebook. Tidsskillnaden gör det hela lite jobbigare också, men allt är värt det, he is the one. Visst har det varit dagar då jag funderat om jag orkar, speciellt då båda har mycket i skola/jobb och inte hörs mer än godmorgon/natt. Men ja, han är den jag vill leva med, så två år av distans är ok.

Är han Nya Zeeländare? Är det enkelt för honom att få upphållstillstånd och allt sånt krångel?

 

[Return_to_the_moon]

Just nu står jag inte ut alls.

Varför inte då ? Är det "bara" längtan?

 

[athena_arabians]

Instämmer till 100%! Vi har inte haft det så lätt alla gånger - min partner var ett tag nere i en djup svacka och kunde bli ledsen för minsta lilla grej, och då är sms och telefon ett "trubbigt" instrument - man kan inte se varandra i ögonen osv. Men då får man prata, prata, prata....

Jag är ibland som din partner, det är lite väl djupa svackor även om de blivit bättre. Eftersom jag vet hur jag fungerar då så ser jag till att inte ösa allt elände på min partner och faktiskt jobba med mig själv så det blir bättre. Givetvis stöttar partnern mig när det är jobbigt men jag vill verkligen inte att han ska vara en krycka. De är årstidsbundna så jag saktar ner lite då och har inte de högsta kraven på mig själv.

 

[Return_to_the_moon]

Jag är ibland som din partner, det är lite väl djupa svackor även om de blivit bättre. Eftersom jag vet hur jag fungerar då så ser jag till att inte ösa allt elände på min partner och faktiskt jobba med mig själv så det blir bättre. Givetvis stöttar partnern mig när det är jobbigt men jag vill verkligen inte att han ska vara en krycka. De är årstidsbundna så jag saktar ner lite då och har inte de högsta kraven på mig själv.

Jag försöker åxå inte ösa allt på min partner när jag mår dåligt pga distansen, men ibland är det lättare sagt än gjort.

 

[CillaW]

Varför inte då ? Är det "bara" längtan?

Mycket längtan och lite annat.

 

[Inte_Ung]

Just nu står jag inte ut alls.

Tålamod Cilla Tålamod.
Det går att träna faktiskt.
Fokusera på något annat en stund.

 

[asfaltsflickan]

Hur går det med tillit med sådana relationer?

Jag kan ju bara tala för just vår relation, men i den går det finfint. Jag tror inte på "tillfället gör tjuven" och således behövs det inte mer tillit i en distansrelation än i ett samboförhållande. Min partner är en öppen, ärlig och pålitlig människa oavsett om han är här hos mig, hemma hos sig eller på site någonstans i världen. Om jag tvivlade på det skulle vi inte ha ett förhållande av någon sort.

 

[Return_to_the_moon]

Suck, samtalet ikväll gick inge bra heller. Eller vi fick fram mycket viktiga saker. Men de här samtalen gör mig så ledsen å så går jag med en klump i magen nästa dag och hoppas att nästa samtal ska lösa allt, men så blir det lika jobbigt. Å han blir ju åxå ledsen. Det är som en ond spiral som inte går att bryta. Iaf inte så lätt när man inte kan ses. Får inge sömn heller då vi pratar precis innan sängdags då vi har tid, så då ligger jag och tänker så det tar lång tid att somna.
Hur ska det här sluta om vi fortsättar såhär? Jobbigt när man tycker om någon så mkt och inte vill förlora den :/.

 

[athena_arabians]

Suck, samtalet ikväll gick inge bra heller. Eller vi fick fram mycket viktiga saker. Men de här samtalen gör mig så ledsen å så går jag med en klump i magen nästa dag och hoppas att nästa samtal ska lösa allt, men så blir det lika jobbigt. Å han blir ju åxå ledsen. Det är som en ond spiral som inte går att bryta. Iaf inte så lätt när man inte kan ses. Får inge sömn heller då vi pratar precis innan sängdags då vi har tid, så då ligger jag och tänker så det tar lång tid att somna.
Hur ska det här sluta om vi fortsättar såhär? Jobbigt när man tycker om någon så mkt och inte vill förlora den :/.

Då får man programmera om sig själv. Peppa sig att det ska bli härligt att prata och prata om roliga saker som hänt under dagen, något trevligt man planerat att göra osv. Själv älskar jag att somna i örat på särbon (vi har båda headsets), speciellt om han jobbar natt. Jag somnar perfekt till ljudet av borriggen

Låter man sig trasslas in i vad jobbigt allt är blir det gärna självgående och så mycket större än vad det var från början. Det var jäkligt jobbigt när särbon var på Grönland och vi hade några minuter kanske varannan-var tredje dag. Jag vägrade spendera dem på att prata om något eländigt (jag hade fått tidigt missfall just då men eftersom han inte kunde komma hem eller göra något åt det så tog vi det när han kom hem). Det var bara att bita ihop och som sagt ta de positiva sakerna.

 

[Return_to_the_moon]

Då får man programmera om sig själv. Peppa sig att det ska bli härligt att prata och prata om roliga saker som hänt under dagen, något trevligt man planerat att göra osv. Själv älskar jag att somna i örat på särbon (vi har båda headsets), speciellt om han jobbar natt. Jag somnar perfekt till ljudet av borriggen

Låter man sig trasslas in i vad jobbigt allt är blir det gärna självgående och så mycket större än vad det var från början. Det var jäkligt jobbigt när särbon var på Grönland och vi hade några minuter kanske varannan-var tredje dag. Jag vägrade spendera dem på att prata om något eländigt (jag hade fått tidigt missfall just då men eftersom han inte kunde komma hem eller göra något åt det så tog vi det när han kom hem). Det var bara att bita ihop och som sagt ta de positiva sakerna.

Du har helt rätt!
Jag är alltid glad att få prata i telefon och ser fram emot det. Vi börjar oftast att prata om saker som hänt och samtalet är trevligt. Sedan kommer knäppa jag som tycker det är viktigt att prata om djupare saker så att vi ska känna oss mer conectade. Det behöver inte handla om vår relation, men många ggr hamnar vi där och ibland blir det mysiga och konstruktiva samtal, men oftast mår vi båda dåligt av det. Vi vet att vi bör undvika att prata för mkt om jobbiga saker för då börjar de genomsyra hela förhållandet som pga distans inte går att kompensera så bra med positiva upplevelser tillsammans.
Samtidigt är det väldigt svårt för mig som är rakt på sak och öppen. Jag tycker om att prata om allt även svåra saker och jag vill att det tillslut ska kännas bra för båda. Problemet är att vi sällan når dit. När vi väl kommit in på jobbiga teman har vi svårt att vända det till positivt. Man suger ur energin på något sätt.

Pratar ni även om jobbiga saker i telefon? Ja menar ibland behöver man ju reda ut tankar och känslor.

 

[athena_arabians]

@Myblackcat: Givetvis gör vi det, annars skulle vissa saker få vänta väldigt länge. I exemplet jag gav hade han ändå inte kunnat göra något eller kunnat komma hem så därför var det ingen idé att säga något då. Vi har den dealen att händer något sådant när den ena är utomlands och inte kan komma hem så tar man det när vi är tillsammans igen. Åker man iväg till Grönland tex ska det mycket till innan det fungerar att ta sig hem med kort varsel. Något av det första jag berättade per telefon när vi precis blivit ihop var att jag var på väg till akuten och att jag förmodligen skulle bli inlagd (vilket jag blev). Första gången han sa "jag älskar dig" (och han sa det först) var då när jag var inlagd. Väldigt mycket av vårt förhållande har skett och sker per telefon (räkningarna var gräsliga innan vi ändrade abonnemang ).

Jag är en grubblare som ibland tänker för mycket och särbon har fått mig att släppa det litegrann (vilket är bra). Jag å andra sidan har fått honom att tänka lite mer