patetisk tråd

[escodobe]

[QUOTE="osaker83, post: 17909866, member: 140064. Däremot har jag faktiskt inte förståelse för varför man tar kontakt med en helt ny kvinna när man resan är i ett förhållande. Jag tycker att det är onödigt..[/QUOTE]
Men vad är det som är onödigt? En kompis är en kompis liksom.
Säg att jag gillar att knyppla och hittar en annan kul person som gillar att knyppla och har dålig humor. Vore det"onödigt" att bli kompis med personen bara för att personen har ett visst kön?

 

[starcraft]

skulle du vilja veta vem han pratar med, hur och varför? Skulle det göra dig lugn att veta? För då tänker jag att du skulle kunna be honom att vara mer öppen om sitt liv för att du skulle må bättre av det. Är det något som funkar för dig? Men har du bett om informationen och får den kan du inte "straffa" honom och bli upprörd över att han har si och så tätt kontakt med den och den eller ha något slags förhör varje gång, för det är inte schysst. Fast samtidigt tycker jag det känns konstigt, för jag hade nog knappast ens kommit ihåg vilka jag pratat med om det bara varit vardagliga diskussioner och skulle kunna glömma att nämna om det hade varit jag. Men det kanske kan funka för er.

en av mina bästa vänner var man (vi är det inte längre av massa orsaker). Jag hade absolut nada sexuellt intresse av honom, så bara för att det är "rätt" kön betyder ju inte per automatik att man vill ligga med någon. Jag tycker att det är fantastiskt att man kan få nya vänner i vuxen ålder oavsett livssituation. Och kollegor, kurskamrater och dyl är det som ofta ligger närmast till hands, så jag tycker inte hans relation är något konstigt alls. Jag har kontakt med ett av mina ex, vi pratar flera gånger i veckan och jag hoppas verkligen inte att en ev ny partner kräver att vår relation ska avslutas. Även om vi haft ett förhållande finns det liksom inget kvar där, vår relation idag är enbart vänskaplig.

Jag tycker som många andra att ni bör gå på familjerådgivning. Det är guld värt och borde egentligen alla göra lite då och då för en ökad kommunikation och förståelse för varandras olikheter.

 

[Bison]

Skillnaden är att varken jag eller sambon hade haft något behov av att fråga eller undra om relationen. Det finns liksom ingen risk för något "missförstånd".
Som min partner just sa "jag hade mest tänkt att det var ett tramsigt tonårsaktigt smeknamn"

Vilket det typ är. En intern jobbgrej som hängt kvar

 

[lillagris]

Däremot har jag faktiskt inte förståelse för varför man tar kontakt med en helt ny kvinna när man resan är i ett förhållande. Jag tycker att det är onödigt.

Så om man har en partner så är man "förbjuden" att ta kontakt med alla av motsatt kön, alltså halva befolkningen? Jag tycker att det låter som ett väldigt tråkigt och restiktivt liv och skulle personligen aldrig vilja vara i ett förhållande med någon som tycker så.

Och även om han från början skulle berättat för dig att han smsar med en ny kompis och vad de pratar om, så skulle han, rent hypotetiskt, ändå kunna vara otrogen utan att du vet det. Du kommer inte kunna skydda dig. Han kan träffa kvinnor på jobbet, i mataffären, det finns folk överallt. Om du inte tror på att han vill vara med dig, och inte med någon annan, så borde du kanske inte heller vara tillsammans med honom? Varför vara tillsammans med någon du inte litar på?

 

[Centaur]

[QUOTE="osaker83, post: 17909866, member: 140064. Däremot har jag faktiskt inte förståelse för varför man tar kontakt med en helt ny kvinna när man resan är i ett förhållande. Jag tycker att det är onödigt..

Men vad är det som är onödigt? En kompis är en kompis liksom.
Säg att jag gillar att knyppla och hittar en annan kul person som gillar att knyppla och har dålig humor. Vore det"onödigt" att bli kompis med personen bara för att personen har ett visst kön?[/QUOTE]

Och tänk om man skulle råka vara bisexuell? De får ju inte träffa nya vänner alls för alla kan vara potentiella nya partners!

Ts
Det är svårt att lita på människor. Men det är som någon annan skrev ett val man gör. Att vara i en relation med någon man ej litar på är fruktansvärt jobbigt för båda den som är svartsjuk och för den som blir kontrollerad. Ingen mår bra och i längden blir relationen väldigt destruktiv.

Antingen måste man bestämma sig för att lita på sin partner, eller göra slut om man anser att partnern verkligen är opålitlig.

 

[Monifa]

Jag vet att han tycker att kyssar och sex är otrohet men vi har olika sociala gränser där jag tycker att man går över gränsen snabbare än vad han tycker.

Hur vet du att han går över dessa "sociala gränser" med den nya väninnan?

I detta fall kan jag känna att varför är det per automatik han som ska rätta sig efter det du tycker är rätt? Är ju viss skillnad mellan att skriva godnatt till sin bästa vän och att skicka en nakenbild liksom.

 

[Monstermom]

typ som att det är den andre partens fel om någon väljer att vara otrogen. Jag tror inte på det utan jag tycker att var och en har ansvar för sina egna handlingar, man kan inte skylla sin otrohet på sin partner, då tycker jag att man gör slut först...

Och så är det ju. Väljer han att vara otrogen så är det hans val, inte något du tvingar honom till. Men det gäller ju även åt andra hållet. Väljer du att bli manisk och styrande för att han skaffar en ny kompis, då är det inte hans fel heller...

Ja, man påverkas definitivt av varandra, och mycket av det man gör är reaktioner. Reaktioner på eget bagage, på tryck från omgivningen, mm. Men om du kan se att man ansvarar för sina egna handlingar måste du acceptera att den regeln gäller även dig.

 

[Kattennizze]

Så olika vi människor är. Hade jag haft någon som hette snygg-Johan som kontakt och min sambo såg att jag fick sms från honom ofta hade jag för att min sambo skulle slippa fråga eller undra förklarat direkt hur vi kände varandra och vad vi hade för typ av relation. Det är naturligt för mig att vilja undvika missförstånd och ha alla korten på bordet. Men jag förstår att det inte är naturligt för alla, vissa kanske tror att det är välrenommerade man försöker förklara. Hade min sambo dumpat mig för att jag var osäker på en kvinnlig vän han har så hade jag inte tyckt att han var mkt att ha ändå faktiskt... jag vill ha ett förhållande där man försöker förstå varandra och gemensamt försöker få varandra att må bra, inte ett där man avfärdar någon för att man inte är superstark psykiskt. Som tur är tänker min kille likadant...

Om min partner hade velat veta vem den där snyggjohan var så skulle mitt förhållande vara tvärdött. Jag skulle aldrig i all världen lämna ut mina vänner på det sättet till min partner, om han inte kände vännen. Jag tycker det låter oerhört beklämmande, mitt liv är fullt med folk som inte min partner har koll på, varför skulle han bry sig om det? Jag hade blivit galen av att leva med nån som skulle försöka kontrollera mig, jag har hög integritet. Mitt liv är mitt, vad jag gör är min ensak, jag vill inte vara en siamestvilling med min partner, det vore min värsta mardröm. Däremot så skulle jag ju inte medvetet såra min partner.

 

[Kattennizze]

Jag vill inte förstöra någon flera decennier lång vänskap... min sambo har flera andra kvinnliga vänner som han känt innan jag kom in i bilden och de har jag inga problem med. De har jag träffat många gånger och känner mig trygg(are) med. Jag har aldrig sagt att han inte får prata med andra kvinnor... däremot har jag ofta haft önskemål om att han ska göra det på smidigare sätt och med hänsyn till hur jag kan uppleva situationer. Däremot har jag faktiskt inte förståelse för varför man tar kontakt med en helt ny kvinna när man resan är i ett förhållande. Jag tycker att det är onödigt. Men jag får väl försöka förstå hans sätt att se på saken, att hon bara är en vän och inget kön för honom och att han bara har ett vänskapligt förhållningssätt till henne. Men då skulle det vara skönt om vi kunde mötas på halva vägen, om jag försöker förstå honom vore det skönt om han försökte förstå mig. Det är det viktigaste för mig, att inte bli avfärdad som knäpp för att jag är osäker. Nu gör han ju inte det och igår blev jag mest ledsen, men jag förstår ju att han tycker det är jobbigt. Jag skulle så önska att jag inte tyckte att det var jobbigt, att jag var fine och okomplicerad med alla kvinnor och kände 100% tillit för då skulle det inte vara jobbigt för någon av oss..

Men du kanske mer ska se vänner som människor och inte som en som antingen har en grej som dinglar ner eller inte? Varför är kön så viktigt för dig?

 

[Fibusen]

Ja så är det säkert också... men han har inte inkluderat mig i sina kvinnliga vänner från börjar och det är lite därför jag blivit osäker också så det blir som en dålig spiral. Jag behöver ju hjälp med min tillit till honom, vi är två i förhållandet och behöver samarbeta och stötta varandra för att det ska fungera. Det är svårt att ensam lösa problem i en relation... jag tänker iallafall att jag måste inge trygghet och förtroende för att få tillit. Men man kan ju såklart ha olika åsikter om vad det innebär.

Vet du, jag tycker att du (ni) gör så här, sätt er ner och prata, stäng av tv:n, bort med mobiler, säg att du verkligen vill prata! Sen berättar du för honom precis hur du känner, att du blir osäker, och du är rädd att han ska svika dig. Sen att du har ingenting emot att dom pratar, men att du vill att han är ärlig mot dig och du vill inte att det ska smygas med någonting.

Ge ett förslag att kanske bjuda dit kvinnan och hennes familj på middag?

En av mina bästa vänner är av manligt kön, och vi har kamperat ihop i snart 15 år. Jag har hunnit med några relationer genom åren, likaså han, vissa av våra partners har accepterat det bättre än andra om vi säger så, och gång på gång har jag fått förklara att hade vi varit intresserade på det sättet för varandra så hade vi garanterat provat på under dessa 15 år!

Han är den jag kan lita på till 110%, och skulle jag ringa och säga: "Det har skitit sig helt med allt, kan du komma?" Då skulle han komma på direkten, oavsett klockslag, dag och plats. Och jag skulle göra detsamma för honom. För väldans massa år sen levde jag i en mkt dålig relation, en dag spårade det ur helt och jag blev misshandlad. Jag ringde kompisen och sa mellan tårarna att nu har han slagit mig, han släppte allt han hade och var där på en halvtimme, tog hand om mig, gick in i lägenheten (exet hade dragit) och packade ihop en väska med det nödvändigaste åt mig, sen sa han bara att kom nu så åker vi, resten hämtar jag sen, för du ska inte tillbaka hit mer.

Sommaren 2015 blev det dock väldigt stormigt. Jag hade funderat på skilsmässa, vilket jag naturligtvis pratat med kompisen om eftersom det var väldigt jobbigt och svårt beslut. Kompisens tjej och min dåvarande var bekanta, så naturligtvis kunde han inte prata med sin tjej om detta, varpå hon började bli misstänksam, och likt som dig så såg hon ju att sms och samtal var från mig. Oftast sent, när alla sov så jag kunde sitta i lugn och ro. När jag tillslut släppte bomben hemma så gick ju min dåvarande i taket, skrev ut det på Facebook, varpå vännens tjej plussar ihop 1 och 1 och tror verkligen på riktigt då att jag och vännen har något förhållande, hör sv sig till min dåvarande och berättar sina misstankar, varpå min dåvarande nappar direkt och tror att det är därför jsg vill skiljas, vi har gått bakom ryggen på dom en evighet osv och dom trissar upp varandra till några sjuka höjder...

Naturligtvis hade vi inte gjort något! Jag behövde bara min bästa vän i en av dom jobbigaste sittuationerna jag gått igenom. Med mitt x var det ingen ide att prata med då, då det inte hjälpte det minsta vad jag sa, och kompisen fick ett mindre helvete där hemma han med, och jag dåligt samvete, men dom löste det tillslut iaf, och hon bad om ursäkt (även till mig, trots att hon aldrig bråkat direkt till mig) och det tyckte jag var stort. Nu ska dom ha barn vilken dag som helst och jag är så himla förväntansfull! Vi hörs av några ggr i veckan, ses när vi hinner, och ja, han är som en bror för mig!

Men du ser hur fel det kan bli? Och när man börjar fundera så maler ju hjärnan på ganska rejält och katastoftänket kickar in. Dom där hjärnspökena är inte roliga!

Jag tycker som sagt ni ska sätta er ner och prata, antingen själva eller gå på parterapi. Bjud hem dom om det skulle kännas ok som sagt!

 

[Squie]

Lite kbt-inriktat eftersom jag ändrat mitt sätt att bemöta honom genom att ändra mitt tankesätt och låta honom steppa upp och ta ansvar och inte automatiskt lösa allt åt honom och komma med förslag på hur han ska lösa sina problem små som stora. Han är inte så bra på att ta initiativ när det gäller något alls (eller det har blivit lite bättre men fortfarande jag som påminner igen och igen om saker som behöver bli gjorda) hans kompisar tar nästan all kontakt och jag har drivit nästan allt i vårt förhållande, för att vardagen ska gå runt. Därför förvånar det mig kanske lite att han nu blivit vän med en ny tjej men det kanske är hon som varit initiativtagaren där också, jag vet ju inte det.

Det är tydlig att vår kommunikation brister och även om det blivit bättre sen jag börjat jobba med de kanske det inte blir helt bra förrän han också gör det, eller att vi gör det tillsammans.

Det där sista hör jag ofta som argument, what you fear you create typ och det gör att det bara knyter sig i magen på mig av ångest... typ som att det är den andre partens fel om någon väljer att vara otrogen. Jag tror inte på det utan jag tycker att var och en har ansvar för sina egna handlingar, man kan inte skylla sin otrohet på sin partner, då tycker jag att man gör slut först...

Förstår jag dig rätt att ni inte jobbar direkt med dina tankar om din misstänksamhet o svartsjuka? Ditt behov av att kontrollera din partner. Pratar ni inte alls om det?

 

[mandalaki]

Men hur många gånger ska man "sätta sig ner och prata" och "berätta hur osäker man är" innan man faktiskt försöker göra något åt sin osäkerhet? I stället för att kväva partnern med den.

Jag får strypkänslor bara av att läsa om det.

 

[Red_Chili]

Lite kbt-inriktat eftersom jag ändrat mitt sätt att bemöta honom genom att ändra mitt tankesätt och låta honom steppa upp och ta ansvar och inte automatiskt lösa allt åt honom och komma med förslag på hur han ska lösa sina problem små som stora. Han är inte så bra på att ta initiativ när det gäller något alls (eller det har blivit lite bättre men fortfarande jag som påminner igen och igen om saker som behöver bli gjorda) hans kompisar tar nästan all kontakt och jag har drivit nästan allt i vårt förhållande, för att vardagen ska gå runt. Därför förvånar det mig kanske lite att han nu blivit vän med en ny tjej men det kanske är hon som varit initiativtagaren där också, jag vet ju inte det.

Det är tydlig att vår kommunikation brister och även om det blivit bättre sen jag börjat jobba med de kanske det inte blir helt bra förrän han också gör det, eller att vi gör det tillsammans.


Det där sista hör jag ofta som argument, what you fear you create typ och det gör att det bara knyter sig i magen på mig av ångest... typ som att det är den andre partens fel om någon väljer att vara otrogen. Jag tror inte på det utan jag tycker att var och en har ansvar för sina egna handlingar, man kan inte skylla sin otrohet på sin partner, då tycker jag att man gör slut först...

Jag måste säga att jag ser det som nästan fascinerande att du utan större problem tar på dig rollen att få hans vardag att fungera, att du utan större tvekan "styr hela förhållandet" och sedan tycker att det är jättejobbigt när han utan din inblandning får en ny vän. För egen del hade jag sett den nya vännen som ett sundhetstecken och sett allt det andra som anledningar till att lämna förhållandet snabbare än det hann påbörjas.

 

[Eloise]

Jag brukar inte bli särskilt ingående och personlig här, men tänker bli det nu även med risk för att bli sågad vid fotknölarna av några i tråden, så har jag och min sambo ett "kontrollerat" förhållande.

I en tidigare relation "råkade" min dåvarande göra en annan tjej gravid, vilket bidrog till, milt uttryckt, en del problem med tillit för mig.
När jag och min nuvarande sambo träffades hade han väldigt många tjejkompisar, ett stort social umgänge och var ofta på sociala tillställningar, han visste om mina tidigare tillitsproblem.
Efter ett tag så kom det fram att han hade kysst en annan tjej, han hade flörtat med ett par olika tjejer och ljugit om annat, han hade klantat till det utefter hur vi hade kommit överens om att definiera vår relation, dvs total monogamitet.

För att komma vidare från våra problem, har han valt att bryta med de tjejer han hade kontakt med, vilka han antingen varit intim med, eller flörtat med, jag får lov att kolla hans mobil eller mail när helst jag vill, och han är totalt öppen med de relationer han har kvar = jag känner inget behov av att kolla varken mobil eller mail, eller begränsa honom från kvinnliga vänner.

Vad jag vill ha sagt.. Ibland så kanske man behöver gå vägar man normalt inte hade velat ta, för att hitta rätt. Varken jag eller min sambo ville att mina tillitsproblem skulle vara så ingående att jag behövde få tillåtelse att gå genom hans sms/mail. Men så blev det ett tag.
Och jag är oerhört glad att han, på eget bevåg, valde att vara totalt öppen, med alla kort på borden och göra det här, för att vår relation skulle växa sig stark igen.


@osaker83
Vad är det du vill att din pojkvän ska göra för er, om du får önska helt fritt utan att tänka på "rätt och fel"? Som andra påpekat verkar du inte helt nöjd med svaren du får här i tråden.

 

[Fibusen]

Jag tror han väljer att inte inkludera dig för att han vet att du kommer reagera illa.

Det gissar jag på också. Jag tycker själv det har varit jobbigt att inkludera min manliga vän för pojkvänner, då jag levt med en man som var sjukligt svartsjuk, så anledningen till att det inte är något jag berättat direkt är att jag har varit rädd att få skit för det. Har dock lärt mig den hårda vägen att det är lika bra att berätta direkt, blir inga misstankar och mindre sura miner över det då!

 

[mandalaki]

Jag brukar inte bli särskilt ingående och personlig här, men tänker bli det nu även med risk för att bli sågad vid fotknölarna av några i tråden, så har jag och min sambo ett "kontrollerat" förhållande.

I en tidigare relation "råkade" min dåvarande göra en annan tjej gravid, vilket bidrog till, milt uttryckt, en del problem med tillit för mig.
När jag och min nuvarande sambo träffades hade han väldigt många tjejkompisar, ett stort social umgänge och var ofta på sociala tillställningar, han visste om mina tidigare tillitsproblem.
Efter ett tag så kom det fram att han hade kysst en annan tjej, han hade flörtat med ett par olika tjejer och ljugit om annat, han hade klantat till det utefter hur vi hade kommit överens om att definiera vår relation, dvs total monogamitet.

För att komma vidare från våra problem, har han valt att bryta med de tjejer han hade kontakt med, vilka han antingen varit intim med, eller flörtat med, jag får lov att kolla hans mobil eller mail när helst jag vill, och han är totalt öppen med de relationer han har kvar = jag känner inget behov av att kolla varken mobil eller mail, eller begränsa honom från kvinnliga vänner.

Vad jag vill ha sagt.. Ibland så kanske man behöver gå vägar man normalt inte hade velat ta, för att hitta rätt. Varken jag eller min sambo ville att mina tillitsproblem skulle vara så ingående att jag behövde få tillåtelse att gå genom hans sms/mail. Men så blev det ett tag.
Och jag är oerhört glad att han, på eget bevåg, valde att vara totalt öppen, med alla kort på borden och göra det här, för att vår relation skulle växa sig stark igen.


@osaker83
Vad är det du vill att din pojkvän ska göra för er, om du får önska helt fritt utan att tänka på "rätt och fel"? Som andra påpekat verkar du inte helt nöjd med svaren du får här i tråden.

Men det låter som att du ser tillitsproblem som något konstant och skrivet i sten. Varför inte försöka göra något åt dem istället för att anpassa partnern efter dem?

Jag blir mer och mer brydd över så många på buke som skriver "jag har så taskigt bagage från tidigare förhållanden" när de gör dumma grejer mot sin partner. Försöker man inte bearbeta sånt?

 

[Fibusen]

Så han får göra vad han vill helt och hållet? Om han flörtar med andra tjejer rent hypotetiskt, kanske ligger med någon annan tjej, kallar någon annan tjej älskling, kysser andra på fester osv är det helt okej för du äger inte honom? Varför inte? Var går gränsen? Och hur vet man vart man har varandra?

Men vi kan ju inte jämföra äpplen och päron?

Skulle min partner vilja flörta runt, kyssa och ligga med andra så är han inte min partner längre, för då anser jag att han valt bort mig, och valt bort oss. Och det vet han om.

Skulle han däremot prata med en tjejkompis över sms/telefon så är det inget som stör mig det minsta. Han har ju fortfarande valt att han vill leva och vara med bara mig, och det är ju inte otrohet att prata med vänner?

 

[Eloise]

Men det låter som att du ser tillitsproblem som något konstant och skrivet i sten. Varför inte försöka göra något åt dem istället för att anpassa partnern efter dem?

Jag blir mer och mer brydd över så många på buke som skriver "jag har så taskigt bagage från tidigare förhållanden" när de gör dumma grejer mot sin partner. Försöker man inte bearbeta sånt?

Nej då, inte alls!
Jag litade dessutom på min sambo tills det att han bevisade motsatsen, därefter tog vi en väg som fungerade för oss. Öppenhet och transparens. Jag har aldrig tittat i hans telefon, eller mail, bara vetskapen att jag får gör att jag inte känner någon oro längre. Skaffar han nya, kvinnliga bekanta (vilket han nu har) så oroar det inte mig, för att han är just öppen med det.

 

[Squie]

Skulle han däremot prata med en tjejkompis över sms/telefon så är det inget som stör mig det minsta. Han har ju fortfarande valt att han vill leva och vara med bara mig, och det är ju inte otrohet att prata med vänner?

Ja o jag tänker.
Han har ett liv, jag har ett o så har vi ett ihop.
Man blir inte livegen för att man ingår i ett förhållande.

 

[Fibusen]

Och som tillägg: Jag lever i dag ihop med en människa som inte "kontrollerar" det minsta lilla, inte ens något! Och jag har aldrig någonsin varit så här kär och lycklig i en relation tidigare! Så mycket bra det är, man slipper tankarna på "undrar vad han tycker nu" "Jag måste fråga först" osv.

Det bara flyter på, är underbart, och genom det så visar jag mer respekt tillbaka än vad jag någonsin gjort tidigare, och får också det tillbaka. Han litar på mig fullt ut, jag på honom, och jag skulle aldrig någonsin tänka tanken på att riskera det det minsta lilla.