Överlevnadsstrategier för vänners bröllop

[Sockersött]

Det var väldigt städat! Hon som visade och förklarade använde sig av dockor och gav mest tips och råd hur man ska tänka vid olika former på brösten, vad som ger bäst stöd, skillnaderna i vad som passar under vilka kläder osv. Jätteintressant och många goda råd som jag har tagit till mig! Sen fick vi även möjlighet att prova, men i väldigt privata omklädningsrum.

produktdemonstration a la Tupperware alltså? Sådana säljträffar som sådana som jag alltid slingrar mig ur

 

[em-pirre]

Är det på grund av religiösa skäl eller ekonomiska?

Allmän fundering ;
Vad är själva grejen att fira bröllop om man inte är religiös eller firar ekonomiska avtal i andra lägen?
De flesta har ju varit ihop ett tag innan själva festen, så man firar ju inte direkt att man nyss träffats...?

Möhippa/svensexa fattar jag inte alls, festen är ju redan planerad

Exakt! Jag förstår verkligen inte. Det känns så gammalmodigt och på nåt sätt lite sorgligt att det är en så stor grej.

 

[_Taggis_]

Men alltså. Det VAR verkligen en stor dag för mig i alla fall. Är det något konstigt?
Vi tycker att det var en helt grym dag, och det är definitivt något av det "största" jag gjort.

Sen ställer jag mig emot hela hysterin med "den som spenderar mest pengar vinner", men att brudparet tycker att det är en stor dag tycker inte jag är något konstigt...?

Men självklart får du tycka det?! Ingen har sagt nåt annat. Att som brudpar däremot förvänta sig att ens bröllopsdag är lika stor för alla en känner, tycker jag är lite hysteriskt och inte minst egotrippat.

 

[Snurrfian]

produktdemonstration a la Tupperware alltså? Sådana säljträffar som sådana som jag alltid slingrar mig ur

Väldigt fel, det var en fristående underklädesbutik, vi frågade om möjligheten eftersom det var några av oss som tyckte att de hade fått väldigt bra hjälp där och bruden hade beklagat sig över att det var svårt att hitta bra underkläder till hennes kroppsform. Väldigt lite säljinriktning, mycket fokus på hur man hittar rätt för sin kropp och skillnaderna i storlekar, ska jag ha större kupa eller större omkrets osv. Eftersom det var i en fysik butik så var det många av oss som inte handlade då, men kom tillbaka senare.

 

[Anonym_85]

Är det på grund av religiösa skäl eller ekonomiska?

Allmän fundering ;
Vad är själva grejen att fira bröllop om man inte är religiös eller firar ekonomiska avtal i andra lägen?
De flesta har ju varit ihop ett tag innan själva festen, så man firar ju inte direkt att man nyss träffats...?

Möhippa/svensexa fattar jag inte alls, festen är ju redan planerad

Man firar väl att man valt att ha för avsikt att leva resten av livet tillsammans? Inga konstigheter tycker jag! Firar man att man fyller år, tar examen mm. så är det väl anledning nog att fira att man älskar någon så mycket att man vill dela hela livet.

@Sleepan jag ser en stor skillnad på ”en väldigt stor dag i livet” och ”den största dagen i hela mitt liv”. Det första tycker jag känns rätt rimligt, det sistnämnda tycker jag nästan känns lite obehagligt.. hysteriskt?

 

[MiniLi]

Exakt! Jag förstår verkligen inte. Det känns så gammalmodigt och på nåt sätt lite sorgligt att det är en så stor grej.

Bröllop är ju ändå en fest där man firar kärleken. Det är behöver väl inte vara varken gammalmodigt eller sorgligt att känna att det är ngt stort?

 

[Hyacinth]

Jag har varit på några stora bröllop, det var jättekul. Men möhipporna jag deltog i var av typen: gå ut och äta middag och ev sova över i nåns sommarstuga. Poängen var att alla skulle kunna delta, det ska inte kosta mycket mer än mat och tid. Min partner åkte till mallorca för ett bröllop men det fick bakas in i semestern.
Samma när vi åkte till goda vänners bröllop i mörkaste Småland, det blev en övernattning men det fanns alternativ från sovsal till eget rum och några sov hos andra i området. I de fallen tog vi oss råd för att det var något roligt.

 

[Badger]

Det måste ju få finnas ett mellanting mellan pengar, överdåd och vansinne och att hoppa över ett kvastskaft (om man vill alltså)

Om folk gillar sin släkt någorlunda och sina vänner hyggligt är det väl trevligt att ibland ha en fest.

Självklart kanske man har hemsk släkt osv men att ibland fylla år, födas, konfirmeras, studentas, gifta sig och dö och då samla folk och äta någonting tycker jag skulle vara lite tråkigt om folk inte fick göra.

Däremot tycker jag att folk börjar bli totalt knasiga också med överdådiga studenter, vansinniga bröllop, rosablå tårtor för att markera exakt kön på barn och framtida fack de ska mosas in i med skohorn. Väntar väl bara på flashiga begravningar med svarta hästar som travar genom staden med liljor på huvudet.

 

[Breaktown]

Jag fattar inte heller varför det måste vara det ena eller andra. Måste man antingen vara en bridezilla eller tycka att bröllop är daterade och fåniga? Alla som gifter sig eller arrangerar möhippor är inte hysteriska galningar med hollywoodideal och noll uppfattning om folks ekonomi.

Det är ju också fullt möjligt att gifta sig hemma i trädgården med 10 gäster. Undanbe sig presenter och bjuda på korv med bröd och ÄNDÅ tycka att det är den största dagen i sitt liv.

När vi gifte oss tyckte jag att den dagen var den "största" i mitt liv. Efter det har den dagen överträffats men det är ju en annan sak. Däremot var jag väldigt medveten om att för alla andra (möjligtvis mamma undantaget då ) så var vårt bröllop en stor och förhoppningsvis väldigt trevlig fest och inte så mycket mer än så.

Det är väl där någonstans jag tycker att det börjar spåra ur. När folk som gifter sig anser att alla andra inblandade också ska tycka att det är bland det största som hänt. Men varför man inte ska få värdesätta sin egen bröllopsdag som bland det största man varit med om utan att vara sorglig eller fånig begriper jag inte.

 

[Lingon]

Det var bekvämt det här med anonym användare, så jag fortsätter här en stund.

Jag älskar mina vänner, vi är lika på vissa plan och olika på andra plan. När det kommer till bröllop så är vi olika. Det som är den viktigaste dagen i livet för vissa ser jag som en roligt fest, men som vilken stor fest som helst. Jag har dock inte tagit mig igenom ett enda bröllop som varit helt friktionsfritt. När det planeras möhippor så börjar det gnissla mellan de som planerar, vad tycker bruden egentligen om och hur mycket pengar ska vi lägga på detta? Tärnorna stressar upp sig för att lyckas planera något som lever upp till brudens förväntningar samtidigt som andra vänner tycker att det är för dyrt. Det tycks vara så att möhippan, dess omfattning och kostnad, på något vis representerar hur viktig bruden är i ens liv? En kollega berättade att hennes vänkrets aldrig riktigt hade repat sig från det gnissel som uppstått kring just en möhippa.

Det har gnisslat om vem som blir brudtärna och vem som inte blir det. Är det här brudens bedömning av hur nära vän man är? Är denne viktigare än denne? osv. En vän till mig som gifte sig fick trösta en av sina bästa vänner som inte fick bli brudtärna, och nästintill hålla ett försvarstal kring hur bruden tänkt kring detta.

Nu ska jag, och en annan vän, vara toastmadames till en väns bröllop i april. Jag har fått höra flera gånger vilken ära det är att få vara toastmadame, som om jag bör vara mycket tacksam och glad. Jag kan faktiskt bli lite provocerad av att höra det. Det är ett stort förtroende och jag är glad över att min vän känner detta förtroende för mig. Men det är också mycket jobb. Att det skulle vara en ära, vad menar man när man säger så? Jag känner mer att vi hjälper vår vän att planera sin bröllopsfest och kommer dessutom att vara värdinnor på plats. Vilket jag faktiskt tycker är roligt, varför jag tackade ja. Men jag är högst obekväm med att det anses vara en ära. Att jag ska buga och bocka av tacksamhet för att jag får hjälpa till?

Andas man någonting om att man inte hinner/har råd/kan delta på möhippa/klänningsprovning/hel bröllopsweekend så är det alltid någon som uttrycker "Men det är ju faktiskt (brudens namns) bröllop!" Det ska strykas medhårs, och ställas upp, och betalas, enbart. Och lyssnas! Framför allt lyssnas. På allt om klänning till skor till band till dukning.

Så, nu har jag en rad bröllop framför mig detta år och nästa år. Jag älskar mina vänner och jag vill att de ska få sin stora dag, även om jag själv inte förstår varför allt ska bli så uppsjåsat. Vad har ni för erfarenhet av detta, är det bara jag som upplever att någonting som borde vara roligt och härligt ofta leder till press och gnissel bland inblandade? Jag behöver tips på överlevnadsstrategier! Den främsta som poppar upp i huvudet just nu är att sluta tacka ja till att vara tärna och toastmadame..

Men säg bara att du är nu bjuden på X antal bröllop i år och hade älskat att delta fullt i alla evenemang runt alla dessa bröllop. Men, att du tycker att det blir för dyrt.

Men tacka nej till att vara toastmadame och tärna med hänvisning till att tiden inte räcker till tyvärr. Att det blir för stressigt. Men poängtera att du tycker att det ska bli otroligt roligt att få vara med och fira deras stora dag!

 

[Petruska]

Man firar väl att man valt att ha för avsikt att leva resten av livet tillsammans? Inga konstigheter tycker jag! Firar man att man fyller år, tar examen mm. så är det väl anledning nog att fira att man älskar någon så mycket att man vill dela hela livet.

Att två andra personer har "valt att ha för avsikt att leva resten av livet tillsammans", är inte nödvändigtvis något som andra än de två berörda behöver bli särskilt till sig i trasorna över. Inte bara för att hälften av alla som gifter sig, senare beslutar något annat.

Jag tänker mig att det främsta skälet till att vi numera firar bröllop är att vi gillar att ha en fest. Helt enkelt.

Sedan verkar ju tyvärr lite för många gilla att ha en fest där vännerna främst är som en del av dekoren, dvs ska bete sig på sätt som matchar med brudens/brudparets önskemål, snarare än vara där som de personer de är, och agera i de relationer man redan har. Det sätt på vilket dina vänner bjuder in till bröllop, verkar ju tex inte handla om de relationer ni redan har, utan om att ni gäster ska bidra till att uppfylla ensidiga önskemål hos bruden. Den tjänsten kan så klart vänner göra varandra, om de vill. Men för mig låter det som att man lika gärna hade kunnat hyra in skådespelare.

 

[Anonym_85]

Men säg bara att du är nu bjuden på X antal bröllop i år och hade älskat att delta fullt i alla evenemang runt alla dessa bröllop. Men, att du tycker att det blir för dyrt.

Men tacka nej till att vara toastmadame och tärna med hänvisning till att tiden inte räcker till tyvärr. Att det blir för stressigt. Men poängtera att du tycker att det ska bli otroligt roligt att få vara med och fira deras stora dag!

Fast det är ju inte så heller att jag inte gillar bröllop och inte vill gå, eller inte gillar hippor och planerande. Eller inte är villig att betala en övernattning. Det jag har problem med är alla oskrivna regler, press, gnissel, bridezilla/maidzilla-beteenden, förväntningar mm. Dessa vet man ju inte i förväg. Det bästa vore ju om det gick att ha bättre dialog kring detta, i stället för att bara behöva backa helt. Men just en utav de oskrivna regler som jag upplever med bröllop är just att det bara får strykas medhårs.

 

[Anonym_85]

Att två andra personer har "valt att ha för avsikt att leva resten av livet tillsammans", är inte nödvändigtvis något som andra än de två berörda behöver bli särskilt till sig i trasorna över. Inte bara för att hälften av alla som gifter sig, senare beslutar något annat.

Jag tänker mig att det främsta skälet till att vi numera firar bröllop är att vi gillar att ha en fest. Helt enkelt.

Sedan verkar ju tyvärr lite för många gilla att ha en fest där vännerna främst är som en del av dekoren, dvs ska bete sig på sätt som matchar med brudens/brudparets önskemål, snarare än vara där som de personer de är, och agera i de relationer man redan har. Det sätt på vilket dina vänner bjuder in till bröllop, verkar ju tex inte handla om de relationer ni redan har, utan om att ni gäster ska bidra till att uppfylla ensidiga önskemål hos bruden. Den tjänsten kan så klart vänner göra varandra, om de vill. Men för mig låter det som att man lika gärna hade kunnat hyra in skådespelare.

Det är väl egentligen ingenting som en person gör, som andra blir till sig i brallan av. Att andra blir ett år äldre, tar examen osv. Jag ser alltså giftermål precis som andra roliga saker som händer i livet - en anledning till fest. Och vissa människor gillar fester (jag), oavsett anledning, och andra gillar inte fester oavsett anledning.

 

[Sleepy]

en utav de oskrivna regler som jag upplever med bröllop är just att det bara får strykas medhårs.

Alla regler är inte till för att följas.

 

[Petruska]

Det är väl egentligen ingenting som en person gör, som andra blir till sig i brallan av. Att andra blir ett år äldre, tar examen osv. Jag ser alltså giftermål precis som andra roliga saker som händer i livet - en anledning till fest. Och vissa människor gillar fester (jag), oavsett anledning, och andra gillar inte fester oavsett anledning.

De flesta som fyller mer än sju år, säger inte ens själva att deras födelsedag är den största dagen i deras liv, och förväntar sig inte att andra beter sig därefter. Lite skillnad är det allt.

Det du skriver om dina vänner, visar ju en kollisionskurs när det gäller vikten av bröllop och vad man ska satsa på att andra gifter sig, osv. Det är ju vad tråden handlar om? Om du inte har det problemet, förstår jag inte varför du har startat tråden?

 

[Anonym_85]

Alla regler är inte till för att följas.

Nej, det vet jag. Det jag säger är att jag upplever att det blir gnissel när dessa diskussioner lyfts, eftersom andra iblandade har detta synsätt, och det är jag obekväm med.

 

[Anonym_85]

De flesta som fyller mer än sju år, säger inte ens själva att deras födelsedag är den största dagen i deras liv, och förväntar sig inte att andra beter sig därefter. Lite skillnad är det allt.

Det du skriver om dina vänner, visar ju en kollisionskurs när det gäller vikten av bröllop och vad man ska satsa på att andra gifter sig, osv. Det är ju vad tråden handlar om? Om du inte har det problemet, förstår jag inte varför du har startat tråden?

Jag svarade på varför giftermål firas. Det är vad du och jag diskuterar just nu. Att folk gillar fest. Du svarade på ett inlägg där jag svarade en person om varför man ska fira alls. Det har jag aldrig ställt mig emot, och det var inte därför jag startade tråden. Jag har alltså inget problem med ATT folk firar sina giftermål med ett bröllop/stor fest.

Anledningen till att jag startade tråden står väl beskriven i trådstarten. Oskrivna regler, press, gnissel, bridezilla/maidzilla-beteenden, förväntningar, märkliga traditioner mm. Personligen hade jag gärna sett folk fira sina giftermål med fester, utan att ovanstående bekvämligheter ska behöva vara en del av det hela. Jag själv har varit en del utav ett par sådana firanden och det har varit mycket trevligt.

 

[Sleepy]

Nej, det vet jag. Det jag säger är att jag upplever att det blir gnissel när dessa diskussioner lyfts, eftersom andra iblandade har detta synsätt, och det är jag obekväm med.

Trist med vänner som inte accepterar oliktänkande utan gnissel. Krävande att vara den som ifrågasätter då.

 

[Petruska]

Jag svarade på varför giftermål firas. Det är vad du och jag diskuterar just nu. Att folk gillar fest. Du svarade på ett inlägg där jag svarade en person om varför man ska fira alls. Det har jag aldrig ställt mig emot, och det var inte därför jag startade tråden. Jag har alltså inget problem med ATT folk firar sina giftermål med ett bröllop/stor fest.

Anledningen till att jag startade tråden står väl beskriven i trådstarten. Oskrivna regler, press, gnissel, bridezilla/maidzilla-beteenden, förväntningar, märkliga traditioner mm. Personligen hade jag gärna sett folk fira sina giftermål med fester, utan att ovanstående bekvämligheter ska behöva vara en del av det hela. Jag själv har varit en del utav ett par sådana firanden och det har varit mycket trevligt.

Alltså, jag har inte dina problem, av den enkla anledningen att jag har andra vänner. Jag har också svårt att tro att jag själv skulle uppleva resten helt fint med personer som sedan drar igång med den typ av bröllop du beskriver. Jag kan inte tro att det ens kan vara den enda skillnaden, det går inte ihop psykologiskt, sas.

Om mina vänner ville fira den typen av fester, skulle jag antingen tacka nej med hänvisning till att jag unnar dem allt gott men det där är inte min grej, eller så skulle jag som minst tacka nej till uppdrag runt festerna med samma motivering.

Om inget av de två förslagen är möjliga för dig, ser åtminstone jag bara två andra möjligheter: djupandas och ta dig igenom det. This too shall pass. Eller, som sagt, byt vänner.

 

[Petruska]

Nej, det vet jag. Det jag säger är att jag upplever att det blir gnissel när dessa diskussioner lyfts, eftersom andra iblandade har detta synsätt, och det är jag obekväm med.

Nu kom jag på en strategi till. Säg helt enkelt som det är till de aktuella vännerna. Sanningen kan låta som en väldigt radikal väg att gå, men samtidigt finns det ju helt klart en massa normer om att sanning är bra och inte-sanning är dåligt.

För mig hade sanningen varit att jag känner att bruden vill använda mig och vår vänskap till något som jag inte tycker motsvarar vare sig mig själv, min person, eller min förståelse av vår vänskap. Min tolkning av vårt sociala samspel ser helt enkelt inte ut så att jag ska lägga jobb (!?!?!) på att vara toastmadame. Till exempel.

Om man verkligen vill vara i sina vänskapsrelationer, är väl det här den bästa strategin, tror jag.