Överlevnadsstrategier för vänners bröllop

[Petruska]

Jag tycker att det fungerar någorlunda bra när det kommer till mina egna vänner. Däremot känner jag mig varken bekväm med, eller känner att jag har energin till, att diskutera med andra involverade bröllops/möhippeplanerare som inte är mina vänner. Jag landar ofta i att jag inte vill ha gnissel/irritation mellan mig och någon annan tärna, exempelvis, så att jag bara låter det mesta gå. För att bibehålla god stämning så att hippa och bröllopsfest blir roligt utan att man känner att det skär sig.

Om typ en bästis skulle gifta sig, och hennes andra goda vänner (som jag var mer vaht bekant med), skulle jag ta upp med vännen att de andra drar i en riktning som jag inte helt kan hantera. Och sen fråga vännen vad hon vill ha, av mig och av övriga vänner. Hela tiden under förutsättning att jag unnar henne en möhippa på månen om så är, men själv fixar jag inte att delta.

 

[stjarnhimmel]

Om typ en bästis skulle gifta sig, och hennes andra goda vänner (som jag var mer vaht bekant med), skulle jag ta upp med vännen att de andra drar i en riktning som jag inte helt kan hantera. Och sen fråga vännen vad hon vill ha, av mig och av övriga vänner. Hela tiden under förutsättning att jag unnar henne en möhippa på månen om så är, men själv fixar jag inte att delta.

Det handlar väl om att bruden ska vara ovetandes så vännerna vill inte fråga vad hen vill ha.

 

[Petruska]

Det handlar väl om att bruden ska vara ovetandes så vännerna vill inte fråga vad hen vill ha.

Man kan ju ha det där samtalet utan att röja detaljerna. Med sådana vänner i övrigt bör ju bruden ändå ana vartåt det barkar.

 

[mandalaki]

Ja, det är en allmänt haussad stämning jag reagerar på, samt andra problematiska synsätt som jag skrivit om i tråden.

Du drar många märkliga slutsatser i det här inlägget. För mig är det inte alls en energislösande strategi att "ventilera mitt missnöje på nätet". Jag diskuterar någonting som intresserar mig och som jag vill ha input kring, och finner det givande att få höra andras tankar. Mitt deltagande i "liknande hausse" är dessutom långt ifrån "hela tiden" som du skriver. Jag har den här dialogen med vänner och upplever absolut att det går framåt, både mina tankar om bröllop samt olika förhållningssätt till de som tänker annorlunda.

Då så.

Jag tänker bara att om jag själv behövde "överlevnadsstrategier för vänners bröllop", då skulle jag nog fundera över om jag inte befann mig i fel socialt sammanhang. Det låter inte som vänner för mig om jag måste tänka ut överlevnadsstrategier, snarare ytligare bekantskaper där jag förväntas fylla en viss roll vid ett givet tillfälle, en roll som jag inte är förtjust i.

 

[Anonym_85]

Då så.

Jag tänker bara att om jag själv behövde "överlevnadsstrategier för vänners bröllop", då skulle jag nog fundera över om jag inte befann mig i fel socialt sammanhang. Det låter inte som vänner för mig om jag måste tänka ut överlevnadsstrategier, snarare ytligare bekantskaper där jag förväntas fylla en viss roll vid ett givet tillfälle, en roll som jag inte är förtjust i.

Åter igen, den problematik jag har upplevt har till allra största del rört vänners vänner.

 

[mandalaki]

Åter igen, den problematik jag har upplevt har till allra största del rört vänners vänner.

Behöver man verkligen bry sig om dem då? Om man har en bra och nära relation till vännen som ska gifta sig. Sen om vännens vänner har en massa stolliga föreställningar borde man väl kunna strunta i det.

Men jag är väl för långt, inte minst åldersmässigt, från partyfolkets uppstyrda bröllop med save the date, flådiga möhippor, färgkoder, tärnföljen i särskilda klänningar osv. Det har aldrig funnits i min omgivning och det är naturligtvis åldersrelaterat. Senaste bröllopet jag var på var för tio år sedan och det var faktiskt ett Stockholmsbröllop bland människor som HADE kunnat vara lika uppstyrda som det jag beskrev innan, men som inte var det. Det var ett vackert och modernt kyrkbröllop utan det där obegränsade frosseriet i alla måsten.

 

[MCP]

@Anonym_85
Jag antar att en del av problematiken kan ligga i att denna upphaussade inställning till bröllop är något som i något skede börjat genomsyra din/er sociala krets?

D.v.s. det började någonstans, och nu förväntas "alla" känna och göra så här inför bröllop, för det är så det ska vara och ingen har stannat för att reflektera över situationen? Det blir, som @Petruska skrev, mer en social teater än en genuin festlighet.

Förstår att det är svårt att vara den som fortfarande står med fötterna på jorden, när alla andra tycks sväva iväg på sina inbillade rosa, glittrande moln.
Men gör det egentligen något om det blir lite gnissel mellan dig och någon som mest bara är vänners vän? Liksom, välj dina strider, vad du kan kompromissa med och inte, och så håller du fast vid dessa, så får det gnisslas bäst det vill?

 

[Anonym_85]

Behöver man verkligen bry sig om dem då? Om man har en bra och nära relation till vännen som ska gifta sig. Sen om vännens vänner har en massa stolliga föreställningar borde man väl kunna strunta i det.

Men jag är väl för långt, inte minst åldersmässigt, från partyfolkets uppstyrda bröllop med save the date, flådiga möhippor, färgkoder, tärnföljen i särskilda klänningar osv. Det har aldrig funnits i min omgivning och det är naturligtvis åldersrelaterat. Senaste bröllopet jag var på var för tio år sedan och det var faktiskt ett Stockholmsbröllop bland människor som HADE kunnat vara lika uppstyrda som det jag beskrev innan, men som inte var det. Det var ett vackert och modernt kyrkbröllop utan det där obegränsade frosseriet i alla måsten.

Nej, man behöver inte bry sig. Jag försöker bli bättre på det, men tycker ibland att det är svårt eftersom det ofta är personer jag planerar tillsammans med eller på andra sätt har kontakt med. Exempelvis som den jobbiga vännen som var med i planerandet av möhippan. Sen är det väl som oftast att man inte ska bry sig om vad andra tycker om en, men att man oftast påverkas ändå i olika grad. Värt att fortsätta jobba på, och tänka på.

 

[Anonym_85]

@Anonym_85
Jag antar att en del av problematiken kan ligga i att denna upphaussade inställning till bröllop är något som i något skede börjat genomsyra din/er sociala krets?

D.v.s. det började någonstans, och nu förväntas "alla" känna och göra så här inför bröllop, för det är så det ska vara och ingen har stannat för att reflektera över situationen? Det blir, som @Petruska skrev, mer en social teater än en genuin festlighet.

Förstår att det är svårt att vara den som fortfarande står med fötterna på jorden, när alla andra tycks sväva iväg på sina inbillade rosa, glittrande moln.
Men gör det egentligen något om det blir lite gnissel mellan dig och någon som mest bara är vänners vän? Liksom, välj dina strider, vad du kan kompromissa med och inte, och så håller du fast vid dessa, så får det gnisslas bäst det vill?

Jag har flera olika vänskapskretsar, utan kontakt med varandra, så jag tror snarare att det är att de stora bröllopen är ”i tiden” och lite trendigt som gör att det har blivit så. Samma som med baby showers, det har blivit en trend som folk hakar på.

Det gör mig ingenting att jag inte är ense med vänners vänner. Det betungar mig liksom inte att vi inte är kompisar. Men jag tycker att det är lite jobbigt när det gnisslar och skär sig. Likväl som det kan vara jobbigt när det sker på jobbet, även om det inte är vänner det handlar om. Friktion och frustration är ju lite jobbigt i sig, även om det inte handlar om en vän. Men strategin kanske helt enkelt får bli att lära sig bli en ”gås”. Att låta det rinna av snabbare. Sen pratar jag gärna med vänner om det här, när man inte är helt uppe i bröllopsplanering och press, utan när vi har lite mer utrymme och tid. Kanske känner fler likadant.

 

[Pilot]

Vad betyder hausse?
(Googlade men fick fram att det handlade om börsen?)

Jag tackar nej till saker som jag inte vill följa med, svårast kan vara släkten då mina föräldrar fortfarande sätter en del press på "måsten" där.
Hade det varit en överdriven dyr möhippa som jag tror bruden hade blivit superglad av och pengar fanns så hade jag möjligtvis kunnat ställa upp på det.
Men samtidigt så tycker jag det blir tråkigt, för har en börjat så brukar oftast trenden hålla i sig, gjorde vi y med hen och la x pengar, så måste vi visa resterande vänner att de betyder lika mycket genom att lägga lika mycket. Typ.
Bröllop är roliga och jag har nog varit på för få (mina vänner gifter sig inte ) och inte varit delaktig för att tycka bröllop är pest? God mat och dans, roliga tal kan göra det till en lyckad kväll.
Har faktiskt inte varit på en med kuvertavgift i heller, utan man bjuder på det man kan och håller den så enkel eller exklusiv man känner för det.
Presenter alltifrån något fint på Svenskt Tenn till typ att man ger en familj en get eller två från Rädda Barnen.

 

[mandalaki]

@Pilot Japp, när börsen går upp. Upphaussat = hajpat, ungefär.

 

[Anonym_85]

Tråden har rensats, men jag tappade lite lusten att diskutera vidare så jag avslutar här. Tack till er som gett värdefull input och bollat tankar, jag får fundera vidare på hur jag ska hantera det på bästa sätt i framtiden.