R
Raderad medlem 6459
Du har ingen video?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Du har ingen video?
Haha, ja, möjligt. Just dialogen med toastmaster är ju superviktig. Är förväntningen röjarskiva (som i mitt exempel) eller en romantisk middag med tal, kanske lite sång och fullt fokus på brudparet - och vilka är gästerna? Min erfarenhet är att det är oerhört svårt att hitta en nivå där ett brudpar i 30-årsåldern, med tillhörande vänner i samma ålder, och deras far- och morföräldrar har helt samma förväntningar. En långrandig middag med endast tal och någon visa gör nog många rastlösa, en fest av den kaliber jag var satt att dra igång gjorde säkert en och annan farmor lite nervös, men frågan jag svarade på var ju om det var lätt eller inte att göra alla nöjda. Jag lägger liksom inte ribban för nöjd på "godtagbar" utan vill att det ska vara något exceptionellt - och då kommer garanterat någon vara mindre nöjd, förhoppningsvis till förmån för de flesta andra.Fast om brudparet blir missnöjda över en middag där folk har ansträngt sig med tal, spex och lek så är det är förbaskat drygt brudar. Ärligt talat.
Såvida de inte velat ha en stilla middag utan något av ovanstående, men jag antar att förväntningar har kommunicerats med toastperson i förväg.
Haha, ja, möjligt. Just dialogen med toastmaster är ju superviktig. Är förväntningen röjarskiva (som i mitt exempel) eller en romantisk middag med tal, kanske lite sång och fullt fokus på brudparet - och vilka är gästerna? Min erfarenhet är att det är oerhört svårt att hitta en nivå där ett brudpar i 30-årsåldern, med tillhörande vänner i samma ålder, och deras far- och morföräldrar har helt samma förväntningar. En långrandig middag med endast tal och någon visa gör nog många rastlösa, en fest av den kaliber jag var satt att dra igång gjorde säkert en och annan farmor lite nervös, men frågan jag svarade på var ju om det var lätt eller inte att göra alla nöjda. Jag lägger liksom inte ribban för nöjd på "godtagbar" utan vill att det ska vara något exceptionellt - och då kommer garanterat någon vara mindre nöjd, förhoppningsvis till förmån för de flesta andra.
Jag är barnsligt förtjust i just isfacklor och tomtebloss (och överhuvudtaget alla typer av fyrverkerier och smällare med mera). Men det här är väl ett sommarbröllop? Blir det så mycket med tomteblossen då? Det är ju ljust.Tack! Jag tror också jag är på rätt spår. Jag vet att brudparet vill "ha fest", alltså party-stämning och inget stelt klingandes i glasen eller långdragna tal. Så jag tror att ljudeffekterna för att annonsera att någon ska tala, lite isfacklor och tomtebloss och "skoleken" med riktigt roliga frågor kommer bidra till det. Sen har vi en duo som ska spela under middagen (i bakgrunden, folk behöver inte sitta och lyssna) och har valt att dra igång lite upptempo-låtar under kaffet så att folk kommer igång till dans. Då blir det nog fest! Så slipper vi könsroller, sex, pinsamheter, obekväma lekar för gästerna osv. Sen om någon sitter och tjurar över att inga sexistiska och pinsamma inslag fanns med under middagen.. ja, låt den tjura då!
Jag måste instämma i detta. Jag fattar fan inte vem som blir missnöjd med någon annans bröllop om normal hänsyn till att alla är olika har tagits. Om typ vegetarianer får usel mat, eller feminister tvingas dansa "sexigt" på scen - ja, då finns det något att bli missnöjd över. Men sådant är ju enkelt att undvika. Inte sjutton går jag på bröllop i tron att det ska bli OUTSTANDING TOTALFEST som om det inte fanns en morgondag, och inte blir jag besviken om det inte blir så heller.Ja, frågan är ju vad man är för typ av person om man är missnöjd med någonting som alla andra, och framför allt brudparet, var mycket nöjda med? Då kan man ju inte sitta och tjura och tycka att middagen borde ha varit som JAG vill. Jag lägger ribban för brudparet och den större delen av sällskapet, främst. Sedan kommer jag inte tvinga någon ur sin comfort zone. Så den som blir missnöjd ändå får liksom göra lite självrannsakan då och fundera på hur relevant dennes åsikt egentligen är.
Jamen exakt!Jag fattar fan inte vem som blir missnöjd med någon annans bröllop om normal hänsyn till att alla är olika har tagits.
Jag testade faktiskt på en workshop med ett jobbprojekt jag deltog i för några år sedan. Upplägget var att jag skulle planera arbetet på workshopen, och så kom den andra projektledaren och ville absolut lägga in lekar runt måltider och fikor. Jag sa att jag inte gillar lekar, och att jag tycker att man lär känna varandra bättre när man pratar över kaffe/vin än när man leker. Hon sa emot. Och det blev diverse små lekar.Jag håller inte med om att det skulle vara lätt. Det är svårt nog att arrangera något på ett professionellt plan där nivån är tämligen plan och förväntningarna ofta ganska samstämmiga. Universitetsvärlden om något är väl ett bevis på det. De lärare jag tyckte var bäst, som var utmanande och krävande och ville se oss studenter växa genom att inte "släppa oss" från följdfrågor t.ex. under föreläsningarna, de anmäldes tämligen frekvent till universitetet av andra elever som tyckte det var för tufft. Hopplöst göra alla nöjda om man inte ska nöja sig med att göra det lätt för sig - och andra - och göra minsta möjliga av t.ex. pedagogiken.
På större fester med stora förväntningar av väldigt skilda slag blir det ännu svårare, framför allt på bröllop tror jag. En nära dialog med brudparet som toastmaster är förstås helt avgörande, för att ta pulsen på deras förväntningar och på vad det är för typ av gäster som kommer, hur de placerats i lokalen osv. Vid mitt hittills enda tillfälle som toastmaster var brudparet väldigt tydliga med att hålla nere tråkiga, sentimentala tal till ett minimum och istället få ordentlig fart på festen. Det skulle inte vara en stillsam middag utan rejält drag som sedan skulle pågå hela natten. Mer studentikos sittning än nobelmiddag alltså. Med det önskemålet uttalat så bestämde vi oss för att gästerna typiskt sett skulle vara game för det vi hittat på, att bordsplaceringen var genomtänkt så att de personer som vill kliva tillbaka kunde göra det eftersom andra personer garanterat skulle kliva fram, och att det inte blev så att ett bord blev tyst och obekvämt. Vi hade också "bingo" - vilket ju också gjorde att de som mot förmodan verkligen inte ville göra något bara kunde strunta i det, middagen fortlöpte ju parallellt så det var ingen som satt och väntade på något bord att prestera ett särskilt spex.
Men lätt är det inte, jösses så mycket tid som låg bakom för att få en balans i allt under dagen/kvällen, jag har fått mycket stor respekt för eventkoordinatorer efter denna upplevelse...
Ja.Va?
Ingen möhippa jag har varit på, inklusive min egen, har innehållit några penisar. Är det verkligen så vanligt?
Finns ju en hel genre på festbutiker med penissugrör, penispasta etc etc.
Fast det där tycker jag är en annan sak, där har man ju inte ens försökt göra det lätt för folk att avstå. Jag menar mest att det uppenbarligen finns väldigt olika grad av hur lätt det ska vara att låta bli, till en nivå när enda chansen att inte råka kränka någon som verkligen inte vill sticka ut är att inte alls göra något. Jag kan tycka att det borde vara jättelätt att gömma sig i en grupp av tio personer och inte känna sig utpekad - men bevisligen är det också för tufft för vissa. Enda chansen att inte råka förnärma denna person då är ju att inte alls ha några gemensamma övningar - vilket kanske de övriga nio hade uppskattat mycket.Jag testade faktiskt på en workshop med ett jobbprojekt jag deltog i för några år sedan. Upplägget var att jag skulle planera arbetet på workshopen, och så kom den andra projektledaren och ville absolut lägga in lekar runt måltider och fikor. Jag sa att jag inte gillar lekar, och att jag tycker att man lär känna varandra bättre när man pratar över kaffe/vin än när man leker. Hon sa emot. Och det blev diverse små lekar.
Bara för det sociala experimentets skull, testade jag att tacka nej till lekarna. Vänligt sa jag nej tack. Ingen scen, inga haranger om hur töntigt lekar är. Bara, nej tack eller något ditåt.
Herregud! Det var extremt socialt dyrt! Nu gjorde den kostnaden inget, för jag gillade inte riktigt projektet från början och ville bara bli klar med det och sen göra helt andra saker med andra människor, men ändå. Jag fick utstå småpikar under hela workshopen, som pågick under ett par dagar! Av vuxna, bildade människor! För att jag inte ville leka lekar eller spela bordtennis eller vad det nu gällde.
Det var intressant!
Det hade varit jättelätt att göra det bekvämt för alla. Låt bara bli att nästan-mobba de som inte vill leka, så löser det sig.
Det håller jag helt med om - men vidhåller att det är mycket svårt att lägga någon form av evenemang på en nivå där ALLA är nöjda. Man får hitta en nivå som - i mitt fall - utgick från festarrangörens uttalade önskemål och sedan försöka vara så inkluderande som möjligt, men utan att helt frånfalla konceptet. Jag har arrangerat tillräckligt många evenemang för att veta att det enligt min erfarenhet är helt jäkla omöjligt att hålla alla nöjda, och reagerade därför mest över uttalandet att det skulle vara lätt - eftersom det är så tvärtom min erfarenhet.Ja, frågan är ju vad man är för typ av person om man är missnöjd med någonting som alla andra, och framför allt brudparet, var mycket nöjda med? Då kan man ju inte sitta och tjura och tycka att middagen borde ha varit som JAG vill. Jag lägger ribban för brudparet och den större delen av sällskapet, främst. Sedan kommer jag inte tvinga någon ur sin comfort zone. Så den som blir missnöjd ändå får liksom göra lite självrannsakan då och fundera på hur relevant dennes åsikt egentligen är.
Jag är barnsligt förtjust i just isfacklor och tomtebloss (och överhuvudtaget alla typer av fyrverkerier och smällare med mera). Men det här är väl ett sommarbröllop? Blir det så mycket med tomteblossen då? Det är ju ljust.
Alltså, om nivån för att göra alla nöjda är att exkludera sexism och rasism så känns ju den här diskussionen som att vi verkligen kommer från två olika världar.Jag måste instämma i detta. Jag fattar fan inte vem som blir missnöjd med någon annans bröllop om normal hänsyn till att alla är olika har tagits. Om typ vegetarianer får usel mat, eller feminister tvingas dansa "sexigt" på scen - ja, då finns det något att bli missnöjd över. Men sådant är ju enkelt att undvika. Inte sjutton går jag på bröllop i tron att det ska bli OUTSTANDING TOTALFEST som om det inte fanns en morgondag, och inte blir jag besviken om det inte blir så heller.
Och de som eventuellt tycker att valet av lekar och sådant är lite för "städat", kommer givetvis inte i efterhand att tänka att hade det bara funnits lite mer sexism och rasism på den festen, hade den varit mycket roligare. Möjligen tänker de att de föredrar andra lekar, men inte sjutton blir de missnöjda för det?
Det var extremt socialt dyrt!
Oh ja. Finns MASSOR! Jag är dock lyckligt förskonad från det där förutom från mkt perifera bekanta på instagram, mina bekantas möhippebilder är typ bara spa, champagne och lyxiga resor.En hel GENRE?
Men BUTIKER?Oh ja. Finns MASSOR! Jag är dock lyckligt förskonad från det där förutom från mkt perifera bekanta på instagram, mina bekantas möhippebilder är typ bara spa, champagne och lyxiga resor.
Det var ungefär det jag gjorde, och sen fick jag uthärda ryggdunkar och ironier om hur jag "ställt upp för laget", typ. Helt absurt.Varför man sedan skulle ha lekar på ett professionellt seminarium kan jag dock inte begripa, det hade jag blivit Mycket förvånad över att utsättas för (och min vana trogen skyllt på att jag behövde jobba och därefter dragit mig undan till rummet en stund).
Det håller jag helt med om - men vidhåller att det är mycket svårt att lägga någon form av evenemang på en nivå där ALLA är nöjda. Man får hitta en nivå som - i mitt fall - utgick från festarrangörens uttalade önskemål och sedan försöka vara så inkluderande som möjligt, men utan att helt frånfalla konceptet. Jag har arrangerat tillräckligt många evenemang för att veta att det enligt min erfarenhet är helt jäkla omöjligt att hålla alla nöjda, och reagerade därför mest över uttalandet att det skulle vara lätt - eftersom det är så tvärtom min erfarenhet.
Jamen de saknar väl fantasi helt enkelt, alternativt tror att det ”ska” vara så?Ja.
Vet inte hur många jag dessutom sett på stan med dildo i handen, "slutty bride" skrivet med tushpenna på t-shirts, fråga folk om gratis pussar på stan osv osv... Finns ju en hel genre på festbutiker med penissugrör, penispasta etc etc.
50% av alla möhippebilder man ser på Instagram/Facebook innehåller penisar.