Har världen blivit tråkigare?

[Inte_Ung]

Andra har garanterat inte ekonomi som är som din så det är ju en dålig jämförelse. För mig är det dyrare att äta, ha djur och att bo. Jag har varken ekonomi till solpanel, någonstans att sätta dem eller ett hus att ärva någonstans.

För mig var det definitivt billigare att äta, att ha djur och bo tidigare.

Jo absolut så är det så.
Men är det orsaken till att saker inte är lika roliga längre?

 

[Enya]

Sen kan man ju också "välja sina strider" och hamstra storförpackningar när tillfälle bjuds, ris, pasta, socker, salt, ja torrvaror har ju ingen bäst-före-gräns och kan köpas billigt räknat per kilo i säck. Köttfärs i storpack delar man och fryser, kålhuvud är billiga och kålpudding är ju så gott och kokar man ris till kostar inte den middan många kronor.

Mat kan bli hur dyr eller hur billig som helst, man måste bara vara lite kreativ och du vet ju min standard på förpackningsstorlekar.

Det där är jag uppvuxen med från min fattiga ensamstående mamma för att vi ens skulle ha mat på bordet alla dagar i månaden. Det gjordes alltså redan för över 40 år sedan av fattiga barnfamiljer så ingen ny kunskap från dagens priser, så frågan är väl snarare hur alla som redan har gjort så i många år klarar sig nu när priserna är ännu högre.

 

[Enya]

Jo absolut så är det så.
Men är det orsaken till att saker inte är lika roliga längre?

Nej, jag ser snarare att kraven för olika saker i dag är högre än förut, tex att ha djur eller vad man äter. Eller tillgänglighet. Alltså att man måste vara nåbar på ett annat sätt, måste ha bank-id osv.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker varken att film eller tidningar på nätet eller ens nätet kostar en struntsumma...

Övermätt, ja, inte pga priset utan pga alla intryck som blir av en viss lättillgänglighet i det. Man fick gå till affären och köpa en tidning förr eller hyra en film eller passa en tid på TVn, till skillnad från nu när man själv kan välja när, var och hur på ett annat sätt, men någon struntsumma är det inte.

Det är ju en struntsumma om man jämför med vad det skulle ha kostat att se alla dessa filmer på bio eller att köpa dem på VHS eller DVD.
Dessutom så finns gratis filmer på SVT-Play, TV4 PLAY och PLUTO TV.
Det är alldeles tillräckligt för att i princip titta dygnet runt.

Jag har tillgång till över 20 dagstidningar för hälften av vad en prenumeration på en papperstidning kostade förr.
Jag kan läsa tidningar tills ögonen blöder.

 

[Enya]

Det är ju en struntsumma om man jämför med vad det skulle ha kostat att se alla dessa filmer på bio eller att köpa dem på VHS eller DVD.
Dessutom så finns gratis filmer på SVT-Play, TV4 PLAY och PLUTO TV.
Det är alldeles tillräckligt för att i princip titta dygnet runt.

Jag har tillgång till över 20 dagstidningar för hälften av vad en prenumeration på en papperstidning kostade förr.
Jag kan läsa tidningar tills ögonen blöder.

Med tanke på hur det dras ner på tidningar så känns det rätt tunnt med en tidning att lägga pengar på i dag, som det gjorde förr, fanns även gratistidningar som hamnade i brevlådan på ett annat sätt, Metro man tog när man pendlade osv.

Streamingtjänsterna säljer bra men film och serier har inget vidare vettigt utbud egentligen. Filmer och serier gjordes bättre förr... Ja, finns mycket att se, även gratis på SVTplay, men bra? Nej, mycket är bara gjort för att de ska tjäna lite pengar och man själv ska glo. Återkommer ideligen till gamla serier och filmer av den här anledningen.

Är det verkligen läsa tidningar och se på film tills ögonen blöder man vill eller vill man ha kvalitet? Jag saknar det senare.

 

[Enya]

Ok känner att jag måste utbrodera lite mina tankar här. Det beror ju också lite på vad man lägger i begreppet "roligt". Men att saker är lättillgängliga idag, finns det inte också en liten risk att dom tappar i värde för oss då?

Som detta med läsplatta, har jag aldrig fattat. Vill hålla en bok i handen för att liksom få hela upplevelsen, om det så är en knölig gammal pocket eller en förstahandsutgåva av någon klassiker. Det tar från själva läsupplevelsen för mig att tvingas stirra på en skärm (vilket jag ändå gör 8 timmar om dagen på mitt jobb, inte odelat entusiastisk).

Att lyssna på musik via vissa streamingtjänster ger mig också dålig smak i munnen då jag vet vilka kassa avtal många av kreatörerna har. Älskade CD-skivan och blev glad när jag såg att den fått ett litet uppsving. Fanns inget bättre än att botanisera bland skivbackarna när man var tonåring, hitta ett omslag man gillade och gå och provlyssna skivan i ett bås. Föremålen ägde en slags kraft som jag tycker går förlorat när allting bara är ettor och nollor.

Sen är jag en romantiker och absolut inte en pragmatiker. Jag kan plåga mig igenom en bok som jag tycker är halvkass bara för att bli en erfarenhet rikare och inte ständigt jaga nästa tillfredsställelse.

Ja! En dålig film eller dålig bok säger ofta något man behöver fundera på. Speciellt bok då. Så känner jag och avbryter aldrig en bok tex. En har jag avbrutit i mitt liv, men det var pga författarens språk.

Jag kan inte läsa mer utan lyssnar på böcker och det är svårt, upplevelsen med böcker försvinner. För mig ska böcker läsas och hållas i fysiskt. Luktas på och bläddras i.

 

[Snowball]

Jag känner också att många verkar inte bry sig eller ta tag i saker främst på mitt jobb
Det är liksom ständigt ”inte mitt ansvar” ”inte min avdelning” ”jag vet inte” ”jag såg inte”

 

[Otherside]

Tråkigare vet jag inte, men ibland tycker jag att saker och ting inte är värda lika mycket idag som förut. Om det sen eller bra eller dåligt, vet jag inte riktigt.

Men, till exempel, så var godis och glass lite mer speciellt och inget man åt varenda dag och i mängd. Man kunde gå till kiosken och köpa några kola ibland - men ingen jättepåse som man plockat med hundratals olika att välja bland. Glass likaså - vi fick dela ett paket på 4. Hade man ofantlig tur fick man ändbiten, så man kunde äta ur kartongen. Det var speciellt och värdefullt!

Vi hade en godis-byrålåda i köksbänken där mamma hade en påse rödvita hårda karamellar, Hemkokta tror jag de hette. Den räckte nog en månad, minst!

Läsk drack vi vid speciella tillfällen, och till maten. En flaska sockerdricka till mig och brorsan.

Samma sak tycker jag gäller det mesta. Man sparade glansiga godispapper, slätade ut dem och sparade. Gjorde julpynt av dem ibland.

Till julen hade vi EN adventsstjärna, kanske två som mest. Och en utegran som var magiskt fin när snön täckte lamporna. Idag har man lampor runt hela husen. Visst, fint men ... det blir på nåt sätt så mycket att den där speciella känslan drunknar i överdåd.

Kläder ska vi ju bara inte prata om.....

ALLT finns liksom i överflöd (i vårt västerländska konsumtionssamhälle) och inget känns sådär riktigt speciellt. Allt finns att få tag på, ett klick i mobilen och nästa dag ligger det i brevlådan från Amazon. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, som sagt - det kanske får effekten att vi inte värdesätter materiella saker lika mycket eftersom allt finns? Och det kanske är positivt?

Men jag tänker på det ibland.

 

[Spelberoende]

Wow. Det låter verkligen som en toppensituation att vara i. Men vi är inte alla ekonomiskt oberoende tyvärr. Saker och ting går sönder och behöver ersättas. Huset behöver renoveras löpande. Och så vidare.

Fast varför då jaga storpack och extrapriser, om man inte behöver bry sig?

Kanske just därför jag inte behöver bry mig om matpriset mm. Dom pengarna jag inte behöver betala där går åt till annat som behövs på annat håll, det är mycket jag kan köpa som behövs utan att ens behöva fundera på om det finns pengar på kontot just nu, just därför att pengar som inte behövs på ett håll kan läggas på annat. Jag har under många år sakta men säkert betalat av huslånet så boendekostnaden är enbart löpande underhåll, el och värme och några lån har jag inte heller, dessutom är jag min egen hantverkare oavsett vad det än gäller. Det kanske förklarar saken att jag inte behöver bry mig så mycket när marknaden svänger men så har det definitivt inte alltid varit, även jag har varit riktigt fattig men sakta jobbat mig upp ur det svarta hålet. Allt går bara man ger sig fan på det.

 

[Spelberoende]

Tråkigare vet jag inte, men ibland tycker jag att saker och ting inte är värda lika mycket idag som förut. Om det sen eller bra eller dåligt, vet jag inte riktigt.

Men, till exempel, så var godis och glass lite mer speciellt och inget man åt varenda dag och i mängd. Man kunde gå till kiosken och köpa några kola ibland - men ingen jättepåse som man plockat med hundratals olika att välja bland. Glass likaså - vi fick dela ett paket på 4. Hade man ofantlig tur fick man ändbiten, så man kunde äta ur kartongen. Det var speciellt och värdefullt!

Vi hade en godis-byrålåda i köksbänken där mamma hade en påse rödvita hårda karamellar, Hemkokta tror jag de hette. Den räckte nog en månad, minst!

Läsk drack vi vid speciella tillfällen, och till maten. En flaska sockerdricka till mig och brorsan.

Samma sak tycker jag gäller det mesta. Man sparade glansiga godispapper, slätade ut dem och sparade. Gjorde julpynt av dem ibland.

Till julen hade vi EN adventsstjärna, kanske två som mest. Och en utegran som var magiskt fin när snön täckte lamporna. Idag har man lampor runt hela husen. Visst, fint men ... det blir på nåt sätt så mycket att den där speciella känslan drunknar i överdåd.

Kläder ska vi ju bara inte prata om.....

ALLT finns liksom i överflöd (i vårt västerländska konsumtionssamhälle) och inget känns sådär riktigt speciellt. Allt finns att få tag på, ett klick i mobilen och nästa dag ligger det i brevlådan från Amazon. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, som sagt - det kanske får effekten att vi inte värdesätter materiella saker lika mycket eftersom allt finns? Och det kanske är positivt?

Men jag tänker på det ibland.

Du har så rätt, vi drunknar formligen i överflödet och mycket som köps från låglöneländerna billigt är just,,,, billigt utan ens ett uns kvalitet. Vänta på nåt är det ingen som orkar, nej det ska köpas nu-nu-NU och konsumeras i ännu snabbare takt.

 

[Ray]

Tråkigare vet jag inte, men ibland tycker jag att saker och ting inte är värda lika mycket idag som förut. Om det sen eller bra eller dåligt, vet jag inte riktigt.

Men, till exempel, så var godis och glass lite mer speciellt och inget man åt varenda dag och i mängd. Man kunde gå till kiosken och köpa några kola ibland - men ingen jättepåse som man plockat med hundratals olika att välja bland. Glass likaså - vi fick dela ett paket på 4. Hade man ofantlig tur fick man ändbiten, så man kunde äta ur kartongen. Det var speciellt och värdefullt!

Vi hade en godis-byrålåda i köksbänken där mamma hade en påse rödvita hårda karamellar, Hemkokta tror jag de hette. Den räckte nog en månad, minst!

Läsk drack vi vid speciella tillfällen, och till maten. En flaska sockerdricka till mig och brorsan.

Samma sak tycker jag gäller det mesta. Man sparade glansiga godispapper, slätade ut dem och sparade. Gjorde julpynt av dem ibland.

Till julen hade vi EN adventsstjärna, kanske två som mest. Och en utegran som var magiskt fin när snön täckte lamporna. Idag har man lampor runt hela husen. Visst, fint men ... det blir på nåt sätt så mycket att den där speciella känslan drunknar i överdåd.

Kläder ska vi ju bara inte prata om.....

ALLT finns liksom i överflöd (i vårt västerländska konsumtionssamhälle) och inget känns sådär riktigt speciellt. Allt finns att få tag på, ett klick i mobilen och nästa dag ligger det i brevlådan från Amazon. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, som sagt - det kanske får effekten att vi inte värdesätter materiella saker lika mycket eftersom allt finns? Och det kanske är positivt?

Men jag tänker på det ibland.

Hm
Håller med.
Materiella saker har tappat värde för mig. Jag blir liksom inte lika glad över det längre och det gör att det känns lite tråkigt. Mina barn har också hamnat lite där. Att saker tappat värde.
När de har pengar har de inget att köpa för det finns inget de längtar efter på det viset.

Och på nåt vis är det ju bra. Kanske det svänger mot en mer sparsmakad framtid? När de flesta tröttnat på massproducerat skrot?

 

[monster1]

Hm
Håller med.
Materiella saker har tappat värde för mig. Jag blir liksom inte lika glad över det längre och det gör att det känns lite tråkigt. Mina barn har också hamnat lite där. Att saker tappat värde.
När de har pengar har de inget att köpa för det finns inget de längtar efter på det viset.

Och på nåt vis är det ju bra. Kanske det svänger mot en mer sparsmakad framtid? När de flesta tröttnat på massproducerat skrot?

Men hänger inte det mer ihop med att man är vuxen och liksom samlat på sig allt man behöver. Jag minns att mina mor och farföräldrar sa exakt så när man frågade vad de önskade sig. De hade allt de behövde och ville ha. Mina föräldrar med när man blev så gammal att man köpte presenter och nu är jag där själv. Presenter som vuxen handlar ju väldigt sällan om att man behöver dom utan de är helt symboliska.

 

[Ray]

Men hänger inte det mer ihop med att man är vuxen och liksom samlat på sig allt man behöver. Jag minns att mina mor och farföräldrar sa exakt så när man frågade vad de önskade sig. De hade allt de behövde och ville ha. Mina föräldrar med när man blev så gammal att man köpte presenter och nu är jag där själv. Presenter som vuxen handlar ju väldigt sällan om att man behöver dom utan de är helt symboliska.

Jo absolut.
Men mina barn är inte vuxna!

 

[monster1]

Jo absolut.
Men mina barn är inte vuxna!

De kanske får allt de vill och behöver ändå? De barn och ungdomar som finns i min omgivning tycks alltid önska sig något. Föräldrars syn på vad barn behöver har ju också ändrats, jag fick tillexempel en cykel i födelsedagspresent och min syster ett skrivbord, när jag pratat med föräldrar idag är det sådant de ger sina barn ändå. Samma med vissa kläder, vi hade såklart kläder men ofta fick man ju också kläder i present om man ville ha något särskilt märke eller stil på dom. Annars var det ju mycket om ärvdes ned eller som föräldrarna köpte som inte var det mest moderna.

 

[lingonben]

Men det är ju inte riktigt normalpris. Det är något med ditt boende som gör att det kostar extra.

Dyr men inte konstigt dyr skulle jag säga, med reservation för att jag inte har en aning om var i landet @grodan21 bor. I min stad skulle det räcka med att det är en någorlunda nybyggd hyreslägenhet, inget gjort av guld. Boende är dyrt...

 

[Otherside]

Men hänger inte det mer ihop med att man är vuxen och liksom samlat på sig allt man behöver. Jag minns att mina mor och farföräldrar sa exakt så när man frågade vad de önskade sig. De hade allt de behövde och ville ha. Mina föräldrar med när man blev så gammal att man köpte presenter och nu är jag där själv. Presenter som vuxen handlar ju väldigt sällan om att man behöver dom utan de är helt symboliska.

Jag tänker kanske inte framförallt på saker, utan mer känslan. Känslan av att nåt är speciellt och värdefullt - den där fjärdedels glassen till exempel, man var i sjunde himlen medan man åt! Eller lyckan över en halv sockerdricka. Nu tar man allt för givet - och allt i mängd. Kanske just detta - att man tar saker för givet - då tappar de lite av värdet. Eller nåt sånt.

 

[anonymys22]

Jag tycker världen har blivit lite tråkigare efter covid, innan dess var det rätt mycket evenemang som var gratis eller för en mindre kostnad i staden jag bor i. Nu är det sällan saker är gratis längre eller jag ser spontana evenemang på stan, utan allting kostar multum. Säkert också till viss del pga säkerhetsläget.

Har dock inte koll hur det är för barn och ungdomar.

 

[Hippocampus]

Ja den är tråkigare idag. Vardagen, semestern, allt.
Det känns som ingen ser framemot något, allt är så lättillgängligt och så ytligt? Ansträngningarna kring att ”få” något görs inte för antingen fås det gratis (av familj och släkt) eller så blir det inget (lathet).
När vi var tonåringar kunde vi snacka i timmar, hänga i stallet och vara iväg på fotbollscuper. Och vara helt närvarande.
Är någon ungdom idag närvarande, på riktigt? Eller är det sociala medier, filmande osv som är viktigare?
Vi ser livet och världen bakom en skärm/lins?

 

[Masqueradee]

Men det är ju inte riktigt normalpris. Det är något med ditt boende som gör att det kostar extra.

Jag reagerar heller inte på priset! Kollade bostadsförmedlingen här:

Ungdomslägenhet, 39kvm - 7700:-
Vanlig lägenhet, 47kvm - 8100:- (nyproduktion)

Dyrast: 46kvm 9700:-. Ej listad som nyproduktion, men har inte så många år på nacken. De äldre lägenheterna ligger inte så jäkla mycket billigare heller. Det absolut dyraste kvm-priset var 17900:- för 83kvm.

 

[mars]

Sen kan man ju också "välja sina strider" och hamstra storförpackningar när tillfälle bjuds, ris, pasta, socker, salt, ja torrvaror har ju ingen bäst-före-gräns och kan köpas billigt räknat per kilo i säck. Köttfärs i storpack delar man och fryser, kålhuvud är billiga och kålpudding är ju så gott och kokar man ris till kostar inte den middan många kronor.

Mat kan bli hur dyr eller hur billig som helst, man måste bara vara lite kreativ och du vet ju min standard på förpackningsstorlekar.

Så va det ju i princip alltid förr att storförpackningar va billigare, har dock upptäckt senaste åren att det är ganska vanligt att det inte stämmer. Det skyltas att 'lura" folk att ta storpack, så kollar man mindre förpackning och kg priset är lägre.