Har världen blivit tråkigare?

[athena_arabians]

Inte jag heller. Då handlar man förmodligen med skygglappar...

Och/eller har väldigt god ekonomi.

 

[Ray]

Och/eller har väldigt god ekonomi.

Världen styrs av de med väldigt god ekonomi. Har väl alltid gjort men nu känns det extra tydligt. Känns mer skillnad mellan fattiga och rika än på 80-90 talet. Extra så i hästvärlden men det är nog hela samhället.
Vi har ju som land en bra ekonomi fortfarande historiskt sett men vi ser så mycket av de som har mer. Det finns så mycket utbud och det gör att det är mer välja bort än att faktiskt välja. Det är ju tråkigt såklart...

 

[athena_arabians]

Världen styrs av de med väldigt god ekonomi. Har väl alltid gjort men nu känns det extra tydligt. Känns mer skillnad mellan fattiga och rika än på 80-90 talet. Extra så i hästvärlden men det är nog hela samhället.
Vi har ju som land en bra ekonomi fortfarande historiskt sett men vi ser så mycket av de som har mer. Det finns så mycket utbud och det gör att det är mer välja bort än att faktiskt välja. Det är ju tråkigt såklart...

Jag tror att lättillgängligheten hos så många saker gjort att alla vill ha allt... när jag växte upp var jag väl medveten om att det var mycket vi aldrig skulle ha råd med och det var inget som kändes konstigt. Vi hade det vi behövde, mat, tak över huvudet och en allmänt trygg tillvaro. Vi var väl högre arbetarklass/lägre medelklass inkomstmässigt (jag är född -73, dvs när arbetarklassen inte tjänade som idag). Biblioteket användes flitigt, vi hade videospelare och mamma hyrde rätt ofta film till oss/mig, dvs det fanns även ett ekonomiskt utrymme för nöjen. Däremot var det inte fråga om utlandssemestrar utan vi höll oss inom Sverige.

 

[Ray]

Jag tror att lättillgängligheten hos så många saker gjort att alla vill ha allt... när jag växte upp var jag väl medveten om att det var mycket vi aldrig skulle ha råd med och det var inget som kändes konstigt. Vi hade det vi behövde, mat, tak över huvudet och en allmänt trygg tillvaro. Vi var väl högre arbetarklass/lägre medelklass inkomstmässigt (jag är född -73, dvs när arbetarklassen inte tjänade som idag). Biblioteket användes flitigt, vi hade videospelare och mamma hyrde rätt ofta film till oss/mig, dvs det fanns även ett ekonomiskt utrymme för nöjen. Däremot var det inte fråga om utlandssemestrar utan vi höll oss inom Sverige.

Det var ännu mer Jante när jag var barn tror jag. Det var lite fult att skylta med pengar- särskilt som det var en lite ort. Alla hade samma på ytan och som barn hade jag ingen aning om vem som hade föräldrar med bra lön och inte. Alla gjorde samma saker och hade samma stereotypa kläder.
Men jag tror att vi som familj idag har säkert dubbelt så mycket över av lönen som när jag var barn?

 

[Spelberoende]

Wow. Det låter verkligen som en toppensituation att vara i. Men vi är inte alla ekonomiskt oberoende tyvärr. Saker och ting går sönder och behöver ersättas. Huset behöver renoveras löpande. Och så vidare.

Fast varför då jaga storpack och extrapriser, om man inte behöver bry sig?

Saker kan man lära sig att laga, begagnade prylar som kapitalvaror är inte dyra och oftast kan man få dom mer eller mindre gratis om dom har nån liten defekt men ska prylarna vara klippnya och jag "måste" ha dom NU då blir det dyrt. Min stora platt-tv gav jag 700 spänn för för att den ibland glappade, av med bakstycket när jag kom hem, tryckte dit kontakten som satt på sniskan, skruva tillbaks bakstycket och sen dess har den funkat och det jobbet klarar vem som helst.

När jag skulle byta datasystemet i elektroniklabbet fick jag överta en NUC, alltså mini-pc av en firma eftersom en usb-port inte funkade (den har 6 stycken) och istället för att satsa på flera skärmar (behöver 3) så köpte jag en superbred Wideskärm, Blocketfund, i stan och 1/3-del av nypriset då killen förköpt sig, det är så jag levt hela livet, vänta ut tillfället och hugg direkt som en uppretad spottkobra när nåt dyker upp.

Mycket i mitt liv handlar om kontakter, resten är tillfällen och om nån tror jag är ekonomiskt oberoende så glöm det, vissa tider på året finns ett överskott, det sparas och används när det behövs, allt handlar om att förvalta och budgetera för framtiden och inte handla bara för att man vill ha nåt nytt och flådigt.

 

[Tantan]

Jag känner inte att det har blivit tråkigare, tvärtom faktiskt.
Jag uppskattar ett större utbud och mer tillgänglighet. Att kunna göra saker hemifrån ser jsg bara som något positivt, slippa träffa mer människor än nödvändigt.
Har väldigt roligt med mina vänner och det är verkligen ingen brist på saker att göra.

Amen!

Mina barn får uppleva massor, jag är inte ett dugg ledsen över att ha läsplatta istället för 10 kilo böcker i packningen. Roligare mat, roligare det mesta. Jag är inte rik på nåt sätt men nog tusan är livet roligare som ung nu än förr.

 

[skiesabove]

Jag blev tonåring precis i digitaliseringens början (är född -87) och jag tycker att världen är mycket roligare nuförtiden.

Jag kan få tag på musik jag gillar och det är jättelätt att upptäcka ny musik av samma sort. Senast var det det norska bandet Slomosa som jag hittade på Spotify, och det var plättlätt att hitta att dom skulle spela i Sverige, så i höstas var vi och såg dom på Debaser.

Jag har träffat många av mina vänner online, och min fästman. Vi kunde påbörja relation fast vi fanns i olika länder - och sen var det (relativt) enkelt för min karl att flytta hit. Vi kan hålla kontakten med vänner och familj runtom jorden.

Om jag undrar över något, så kan jag lätt hitta information på riktigt djup nivå, all världens vetenskapliga rapporter tillgängligt med några fingertryck. Superroligt!

Livet som norrbottning innan internet drog igång ordentligt var jättetråkigt faktiskt. Nu kan jag bo häruppe OCH prata med folk som är som jag, få tag på underhållningsmedia, etc.

Men, jag tror definitivt på att vi människor som art också behöver det fysiska umgänget, och för att det ska funka att människor som är olika umgås i grupp så behövs det något att samlas runt, något sorts tema. Det tror jag att vi kan bli bättre på och återinföra. Helst i en ny form, inte den gamla formens föreningsliv som kräver enormt tidsengagemang från styrelsen och en massa pappersarbete. Min erfarenhet av föreningar är att det lätt blir dålig stämning, osämja, över vem som jobbar minst eller mest.

Jag önskar att vi kunde hitta organiserade former av umgänge som är frikopplade från sånt, som är frivilliga på riktigt.

Det händer ändå en del sånt, typ promenadträffar, svampplockningsträffar, med mera. Men vi skulle kunna ordna ännu mer sånt! Utan styrelseprotokoll .

 

[Tantan]

Amen!

Mina barn får uppleva massor, jag är inte ett dugg ledsen över att ha läsplatta istället för 10 kilo böcker i packningen. Roligare mat, roligare det mesta. Jag är inte rik på nåt sätt men nog tusan är livet roligare som ung nu än förr.

Sen har medelklassen haft det extremt bra några år. Stora hus, nya bilar osv. Det är kanske inte normalläget. Som medelklass på 80-90-talet åt man inte ute så ofta, köpte mindre kläder, sparade till dyra saker. Folk har helt enkelt vant sig vid att ha en onormalt bra ekonomi tror jag.

 

[miumiu]

Ok känner att jag måste utbrodera lite mina tankar här. Det beror ju också lite på vad man lägger i begreppet "roligt". Men att saker är lättillgängliga idag, finns det inte också en liten risk att dom tappar i värde för oss då?

Som detta med läsplatta, har jag aldrig fattat. Vill hålla en bok i handen för att liksom få hela upplevelsen, om det så är en knölig gammal pocket eller en förstahandsutgåva av någon klassiker. Det tar från själva läsupplevelsen för mig att tvingas stirra på en skärm (vilket jag ändå gör 8 timmar om dagen på mitt jobb, inte odelat entusiastisk).

Att lyssna på musik via vissa streamingtjänster ger mig också dålig smak i munnen då jag vet vilka kassa avtal många av kreatörerna har. Älskade CD-skivan och blev glad när jag såg att den fått ett litet uppsving. Fanns inget bättre än att botanisera bland skivbackarna när man var tonåring, hitta ett omslag man gillade och gå och provlyssna skivan i ett bås. Föremålen ägde en slags kraft som jag tycker går förlorat när allting bara är ettor och nollor.

Sen är jag en romantiker och absolut inte en pragmatiker. Jag kan plåga mig igenom en bok som jag tycker är halvkass bara för att bli en erfarenhet rikare och inte ständigt jaga nästa tillfredsställelse.

 

[Sharpless]

Ok känner att jag måste utbrodera lite mina tankar här. Det beror ju också lite på vad man lägger i begreppet "roligt". Men att saker är lättillgängliga idag, finns det inte också en liten risk att dom tappar i värde för oss då?

Som detta med läsplatta, har jag aldrig fattat. Vill hålla en bok i handen för att liksom få hela upplevelsen, om det så är en knölig gammal pocket eller en förstahandsutgåva av någon klassiker. Det tar från själva läsupplevelsen för mig att tvingas stirra på en skärm (vilket jag ändå gör 8 timmar om dagen på mitt jobb, inte odelat entusiastisk).

Att lyssna på musik via vissa streamingtjänster ger mig också dålig smak i munnen då jag vet vilka kassa avtal många av kreatörerna har. Älskade CD-skivan och blev glad när jag såg att den fått ett litet uppsving. Fanns inget bättre än att botanisera bland skivbackarna när man var tonåring, hitta ett omslag man gillade och gå och provlyssna skivan i ett bås. Föremålen ägde en slags kraft som jag tycker går förlorat när allting bara är ettor och nollor.

Sen är jag en romantiker och absolut inte en pragmatiker. Jag kan plåga mig igenom en bok som jag tycker är halvkass bara för att bli en erfarenhet rikare och inte ständigt jaga nästa tillfredsställelse.

Just läsplatta beror på. Själv har jag en med e-ink, det är betydligt närmare pappersbok än "vanlig" skärm, men det är nog inte så många som faktiskt använder sådana enheter. Den största fördelen jag service med just den, är att den är så mycket lättare att tacka med sig på resor. Sedan att man kan ändra textstorlek är annat som kan vara bra. Men, det är en annan diskussion, skulle jag vilja säga.

 

[Bison]

Ok känner att jag måste utbrodera lite mina tankar här. Det beror ju också lite på vad man lägger i begreppet "roligt". Men att saker är lättillgängliga idag, finns det inte också en liten risk att dom tappar i värde för oss då?

Som detta med läsplatta, har jag aldrig fattat. Vill hålla en bok i handen för att liksom få hela upplevelsen, om det så är en knölig gammal pocket eller en förstahandsutgåva av någon klassiker. Det tar från själva läsupplevelsen för mig att tvingas stirra på en skärm (vilket jag ändå gör 8 timmar om dagen på mitt jobb, inte odelat entusiastisk).

Att lyssna på musik via vissa streamingtjänster ger mig också dålig smak i munnen då jag vet vilka kassa avtal många av kreatörerna har. Älskade CD-skivan och blev glad när jag såg att den fått ett litet uppsving. Fanns inget bättre än att botanisera bland skivbackarna när man var tonåring, hitta ett omslag man gillade och gå och provlyssna skivan i ett bås. Föremålen ägde en slags kraft som jag tycker går förlorat när allting bara är ettor och nollor.

Sen är jag en romantiker och absolut inte en pragmatiker. Jag kan plåga mig igenom en bok som jag tycker är halvkass bara för att bli en erfarenhet rikare och inte ständigt jaga nästa tillfredsställelse.

Jag föredrar att läsa riktiga böcker och går fortfarande till biblioteket och lånar många böcker.

Annars är jag en rastlös person som saknar tålamod och vill att saker ska gå fort. Hatar att vänta och tappar intresset direkt så för mig är tillgänglighet bara positiv.
Är även ganska fyrkantig, praktisk och organiserad så ja, jag trivs utmärkt med detta

 

[bettysmatte]

Sen har medelklassen haft det extremt bra några år. Stora hus, nya bilar osv. Det är kanske inte normalläget. Som medelklass på 80-90-talet åt man inte ute så ofta, köpte mindre kläder, sparade till dyra saker. Folk har helt enkelt vant sig vid att ha en onormalt bra ekonomi tror jag.

Det tror jag också. Jag har tyckt i många år att äta ute har varit för dyrt och inte riktigt inom min budget, men jag har absolut kollegor som verkar tycka att det är normalläge att gå ut minst en kväll i veckan och äta. Men just nu märker min ekonomi av att precis ALLT har ökat rejält...

 

[bettysmatte]

Saker kan man lära sig att laga, begagnade prylar som kapitalvaror är inte dyra och oftast kan man få dom mer eller mindre gratis om dom har nån liten defekt men ska prylarna vara klippnya och jag "måste" ha dom NU då blir det dyrt. Min stora platt-tv gav jag 700 spänn för för att den ibland glappade, av med bakstycket när jag kom hem, tryckte dit kontakten som satt på sniskan, skruva tillbaks bakstycket och sen dess har den funkat och det jobbet klarar vem som helst.

När jag skulle byta datasystemet i elektroniklabbet fick jag överta en NUC, alltså mini-pc av en firma eftersom en usb-port inte funkade (den har 6 stycken) och istället för att satsa på flera skärmar (behöver 3) så köpte jag en superbred Wideskärm, Blocketfund, i stan och 1/3-del av nypriset då killen förköpt sig, det är så jag levt hela livet, vänta ut tillfället och hugg direkt som en uppretad spottkobra när nåt dyker upp.

Mycket i mitt liv handlar om kontakter, resten är tillfällen och om nån tror jag är ekonomiskt oberoende så glöm det, vissa tider på året finns ett överskott, det sparas och används när det behövs, allt handlar om att förvalta och budgetera för framtiden och inte handla bara för att man vill ha nåt nytt och flådigt.

Jag ser mig inte riktigt som den som grejar att laga ett trasigt kylskåp (som var det senaste som lade av) tyvärr...

 

[Inte_Ung]

Dubbelt av väldigt lite men på allt blir väldigt mycket för de flesta. Grattis till att inte ha det problemet men inse att du är i minoritet.

Ja det gör jag definitivt.

Men återigen, det är verkligen inte min ekonomi som gör att allt känns mindre roligt nu jämfört med för 10 år sedan.
Dippen började på riktigt under pandemin.

 

[Inte_Ung]

Fast varför då jaga storpack och extrapriser, om man inte behöver bry sig?

Det kanske är det som gör att man inte behöver bry sig?

 

[Inte_Ung]

Det finns så mycket utbud och det gör att det är mer välja bort än att faktiskt välja. Det är ju tråkigt såklart...

Det kan nog vara en del av orsaken.
Hur man än vänder sig så räcker inte tiden till för allt.
Och inte orkar man heller allt.
Att köra på trots att man är trött gör ju allt mindre roligt.

 

[bettysmatte]

Det kanske är det som gör att man inte behöver bry sig?

Inte om man läser inlägget om att det fanns massor med pengar över till mat.

 

[Inte_Ung]

Inte om man läser inlägget om att det fanns massor med pengar över till mat.

I min värld så hänger det där ihop.

 

[Enya]

Och jag upplever det tvärtom.
Jag kan t.ex. titta på film dygnet runt för en struntsumma.
Och läsa över 20 dagstidningar på nätet för ytterligare en struntsumma.
På något vis så blir jag övermätt.

Jag tycker varken att film eller tidningar på nätet eller ens nätet kostar en struntsumma...

Övermätt, ja, inte pga priset utan pga alla intryck som blir av en viss lättillgänglighet i det. Man fick gå till affären och köpa en tidning förr eller hyra en film eller passa en tid på TVn, till skillnad från nu när man själv kan välja när, var och hur på ett annat sätt, men någon struntsumma är det inte.

 

[Enya]

Det beror ju på både vad man äter och hur man bor.
Eget stall och eget bete kostar inte mer.
Jag har nog alltid kört lågbudgetbilar så det är inte heller dyrare.
Bilar i lågpris-segmentet rostar inte längre, så det ger lägre kostnader.
El är litet trassligt, men jag har köpt solpaneler.
Boendet är billigt efter över 30 års ägande.
(Eller ärvt.)

Jag tror att det är annat som gör att saker känns tråkigare än förut.
Min ekonomi är definitivt inte något som påverkar det.

Andra har garanterat inte ekonomi som är som din så det är ju en dålig jämförelse. För mig är det dyrare att äta, ha djur och att bo. Jag har varken ekonomi till solpanel, någonstans att sätta dem eller ett hus att ärva någonstans.

För mig var det definitivt billigare att äta, att ha djur och bo tidigare.