Det är väl delvis för att man jämför andras minnen av hur det var (fantastiskt!) med egna upplevelser av hur det är nu (nåja…).Jag tror att många har den känslan när man är i tonåren och hittat saker man gillar, känslan av att man är lite för sent ute. Själv kände jag mig lite efter för att jag missade Ebba Grön, att jag däremot hann se en av Imperiets alla första spelningar kändes inte som att det uppvägde det jag missat.
Artister, filmer, böcker, festivaler, allt sånt var jag enormt intresserad av från ca 15 och kunde aldrig få nog. Livet bestod av upplevelser. Samtidigt hade AIDS/HIV kommit så man fick tidigt ett medvetande om att man inte är odödlig.
Dvs, andras återberättelser av Ebba Grön verkar mycket häftigare än den egna upplevelser av Imperiet.