Har världen blivit tråkigare?

[Ray]

Jag minns att det som jag tyckte var kul var att jag lade mitt eget pussel i livet. Jag gjorde något bara på kul som jag sen av rent intresse ville göra professionellt. Jag bestämde själv och hade ingen som styrde.
Det var på en rolig nivå fast ändå seriöst.
Nu är det seriösa så viktigt att det roliga liksom inte får plats. Man har inte tid med det?

Sen är det ju såklart upp till en själv att hitta det igen. Det finns ju kvar!
Det där att man kan göra saker på den nivå man själv trivs med. Inte hetsas med i mer och mer och mer...

 

[Ray]

Fast det måste ju bero på hur man bor. Där jag bor är de flesta trångbodda, och så har det väl alltid varit här, så uteställena är dit man går för att umgås och träffa lite folk. Jag och maken går ut och tar en öl minst nån gång per vecka, är ju väldigt mycket trevligare att gå ut och ta en öl än att sitta hemma vid köksbordet med varsin burk. Det gör vi aldrig.

Samma med bio, jag har en trevlig biograf på gångavstånd, och brukar gå och se film med nån kompis. Skulle vi se filmen hemma så skulle resten av våra familjer typ behöva sitta i sovrummen, det skulle bli väldigt märkligt. Och inte alls lika trevligt som att gå på bio.

Ja det är säkert så att de som bor inne i stan i lägenhet går ut mera- det är ju enklare. Slipper köra och parkera!

 

[Mabuse]

Ja det är säkert så att de som bor inne i stan i lägenhet går ut mera- det är ju enklare. Slipper köra och parkera!

Det är väl huvudanledningen till att bo i stan, att man har allt på gångavstånd. Det är ju det som gör att man väljer att bo där.

 

[clusia]

Jag tror (tycker) att världen är tråkigare för att allt är så tillgängligt hela tiden. Och att det är så dyrt. Gå på bio är dyrt i jämförelse med att se filmen hemma. Barnkalas ”ska” vara maxade och det är dyrt. Vi behöver inte vänta och längta efter nåt, det finns där direkt bara vi betalar för det.

Jag minns tisdagar när jag och mina vänner lagade middag och tittade på senaste avsnittet av Desperate housewives och Cougar town. Är liksom inte samma sak idag när en hel säsong släpps på en gång.

 

[Ray]

Jag tycker nog att det blir vad man gör det till. Det som gör saker tråkigt är att allt är så förbannat dyrt.

Ja det är ju en del i känslan tror jag. Att allt är dyrt.
Och jag är helt med på att det är möjligt att det är jag själv som blivit tråkigare och inte världen.

 

[karamelldrottningen]

Jag tror snarare att man hade det tråkigt oftare förr. Och det kanske är nyttigt ibland. Som Alfons Åbergs pappa sa att man ska inte ha det roligt jämt

 

[Ray]

Jag tror snarare att man hade det tråkigt oftare förr. Och det kanske är nyttigt ibland. Som Alfons Åbergs pappa sa att man ska inte ha det roligt jämt

Det hade man ju. Man åkte buss i 5 timmar och bara tittade ut genom fönstret
Men det födde ju något driv i att vilja få saker att hända. Och det kanske gjorde världen roligare?

 

[stjarnhimmel]

Det finns ju också fördelar idag. Tex ser jag unga människor som har lättare idag att träffa nya vänner genom internet och sociala medier mot när jag var ung. Född på 70- talet.
När jag var ung var det ju fruktansvärt för de som kände att de inte passade in eller kände sig annorlunda. Idag ser Jag hur dessa hittar andra vägar till att få vänner på sätt som vi inte kunde göra.

 

[Red_Chili]

En starkt bidragande orsak till att jag tycker att "allt" är tråkigt är att saker antingen är "fejkade" (tex vill jag ha musik med riktiga instrument, inte allt gjort av en dator), intetsägande (färger på bilar, kläder, inredning, hundutrustning...) eller dåligt tillverkade (kvantitet före kvalitet). Och så lägger vi till att allt är dyrt och allt ska vara en tävling på alla sätt.

Jag vill ofta mer av allt, men det är svårt.

 

[Inte_Ung]

Jag tror att det är svårt att ha roligt när man är trött.
Och eftersom att livet på något vis går i 180 typ hela tiden i dag, så hinner man inte vila.
Först så trodde jag att jag hade blivit gammal och tråkig men sedan så insåg jag att jag behövde vila från intryck.
Med kontinuerlig tillgång till filmer och musik och kommunikation så blir hjärnan lätt överhettad.
Så jag sover mera, isolerar mig totalt ibland och struntar i sociala media emellanåt och då blev roliga saker plötsligt roliga igen.

Vi bor rymligt i våra olika hus (6 rok) och kan utan vidare dra upp en "bioduk" i ett rum utan att det stör andra som bor i husen.

 

[Görel]

Jag tror att många har den känslan när man är i tonåren och hittat saker man gillar, känslan av att man är lite för sent ute. Själv kände jag mig lite efter för att jag missade Ebba Grön, att jag däremot hann se en av Imperiets alla första spelningar kändes inte som att det uppvägde det jag missat.

Artister, filmer, böcker, festivaler, allt sånt var jag enormt intresserad av från ca 15 och kunde aldrig få nog. Livet bestod av upplevelser. Samtidigt hade AIDS/HIV kommit så man fick tidigt ett medvetande om att man inte är odödlig.

 

[Sel]

Jag tror också att allt blivit lite för lätttillgängligt nuförtiden. Det finns ingen längtan efter något speciellt. Allt finns inom räckhåll alltid och överallt.
Jag minns hur spännnade det var som barn när Disney släppte EN tecknad storfilm om året och det var ett helt event! Nu gäller typ en storprodukt varannan månad känns det som, och allt är animerat. Det går att streama omedelbums.
... och hur mycket jag än älskar en seriebinge känns det nostalgiskt att bänka sig framför TV'n Just den tiden, Just den dagen varje vecka för att verkligen sluka det nya avsnittet i favoritserien!
Snabbmat var en riktig fest! Godis bara på lördagar rätt högt upp i åldern.
Avhållsamheten gjorde helt enkelt mindre upplevelser mer episka tror jag.

Edit: samma sak med storfilmer från Hollywood och efterlängtade serier. Några stycken per år, inte trettio varje månad.

 

[BornAgain]

Man kunde inte bubbla förr som idag och medvetet eller omedvetet (algoritmerna i sociala medier) välja bort. Det var mer friktion i vardagen. När man vill göra något blev man tvungen att tala med folk. Man blev tvungen att t.ex. gå på banken eller prata med chauffören och berätta vart man ville åka när man steg på bussen. OCH det fanns folka att gå till. Det var många städer som hade ett centrum med postkontor, systembolag och polisstation.

Jag tror mycket av det som gör livet spännande och får vissa dagar att sticka ut (på ont och gott) är den där friktionen mellan människor. Och när man möter kunskap och infallsvinklar som man inte visste fanns.

 

[Sel]

Jag tror också att vi kunde vara barn och "unga" längre när jag växte upp. Jag minns mig själv som barn och leka riktiga lekar upp till typ femman-sexan i alla fall tror jag, så världen var kanske lite mer spännande längre upp i åldrarna rent generellt?
Men jag har dålig koll på min egen barndom åldersmässigt. Kanske var vi yngre.

 

[Sel]

Dubbelt.

 

[Spelberoende]

Trots att säkerhetstänket var sämre när man växte upp så hände inte så mycket oförutsett, som när man parkerade cykeln olåst utanför biblioteket, hejade på A-laget som satt utanför vid fontänen och var på bibblan ett par timmar och cykeln stod kvar när man kom ut, det skulle aldrig hända idag även om den var ordentligt låst.

Allt var inte så tillrättalagt som det är nu, man tvingades vara kreativ om nåt skulle hända och framförallt göra saker fysiskt och det gör jag fortfarande, jag kan erkänna att jag fastnat i skarven mellan 70 och 80-talet, har tex. inte mobilen med överallt, är inte ständigt uppkopplad och nåbar, lyssnar inte på reklamradion utan streamar 60-70-talsmusik dagarna i ända och följer inga av dagens influencers utan GÖR saker själv istället.

 

[miumiu]

Jag tror jag hade trivts toppen om jag tillhört mina föräldrars generation, typ ung på 60/70-talet. Har jättesvårt att finna min plats i den tekniska utvecklingen och är väldigt kluven till sociala medier etc. Var och såg A Complete Unknown med farsan nu i helgen och detta stärkte min övertygelse. Jag gillar en mer analog tillvaro tror jag, och inte så att det är OMÖJLIGT att leva så idag men bara att betala räkningar utan mobilt BankId idag är ju krångligt. Handla med kontanter. Osv osv.

Jag själv var barn/ung på 90/00-talet och skulle säga att tekniken sprang om mig ungefär vid smartphonen. Efter detta har jag känt mig som en fånge, får ångest av allt plingade och känslan att jag måste vara konstant nåbar.

 

[Snubbelfot]

Förklaringsmodellen om inflation i upplevelser, genom objektivt sett större och mer lättillgängligt utbud, tror jag är primär. Sen tror jag att det finns en subjektiv knorr eftersom man själv ackumulerar upplevelser och stimulans under hela livet. Något som stack ut som unikt och jättekul när man var 15 har man kanske upplevt tio gånger till när man är 50, och ser därmed litet mer avmätt på.

Jag har alltid älskat nya upplevelser och intryck. Inte så att jag känt mig rastlös eller sökande, mera kroniskt nyfiken. Vad finns bakom nästa hörn? Kanske det där skulle vara roligt att prova. Och jag tror nog att jag egentligen har lika roligt idag, som 50+, än som tonåring. Eller kan ha lika roligt. Det som begränsar mig är i princip alltid tid.

På ett mer övergripande och globalt plan har jag en svartare syn. Den världspolitiska utvecklingen de senaste kanske 10-15 åren, och i synnerhet förstås de senaste 3 åren, och alldeles särskilt de senaste månaderna, hämmar absolut framtidstro och glädje.

 

[Marita73]

Jag är så glad att jag växte upp utan kameror överallt och sociala medier. Blev rätt rejält mobbad i skolan men kom helt undan det i stall och hemma med mina vänner vilket räddade mig. Född på 70-talet och har som tur var inga barn.

 

[bettysmatte]

Jag tror också att allt blivit lite för lätttillgängligt nuförtiden. Det finns ingen längtan efter något speciellt. Allt finns inom räckhåll alltid och överallt.
Jag minns hur spännnade det var som barn när Disney släppte EN tecknad storfilm om året och det var ett helt event! Nu gäller typ en storprodukt varannan månad känns det som, och allt är animerat. Det går att streama omedelbums.
... och hur mycket jag än älskar en seriebinge känns det nostalgiskt att bänka sig framför TV'n Just den tiden, Just den dagen varje vecka för att verkligen sluka det nya avsnittet i favoritserien!
Snabbmat var en riktig fest! Godis bara på lördagar rätt högt upp i åldern.
Avhållsamheten gjorde helt enkelt mindre upplevelser mer episka tror jag.

Edit: samma sak med storfilmer från Hollywood och efterlängtade serier. Några stycken per år, inte trettio varje månad.

Det var precis detta jag menade !