Överlevnadsstrategier för vänners bröllop

[Petruska]

Herregud. Jag har aldrig ens varit i närheten av liknande bröllop. Byta vänkrets, är den strategi jag kan komma på för TS.

 

[karamelldrottningen]

Det var bekvämt det här med anonym användare, så jag fortsätter här en stund.

Jag älskar mina vänner, vi är lika på vissa plan och olika på andra plan. När det kommer till bröllop så är vi olika. Det som är den viktigaste dagen i livet för vissa ser jag som en roligt fest, men som vilken stor fest som helst. Jag har dock inte tagit mig igenom ett enda bröllop som varit helt friktionsfritt. När det planeras möhippor så börjar det gnissla mellan de som planerar, vad tycker bruden egentligen om och hur mycket pengar ska vi lägga på detta? Tärnorna stressar upp sig för att lyckas planera något som lever upp till brudens förväntningar samtidigt som andra vänner tycker att det är för dyrt. Det tycks vara så att möhippan, dess omfattning och kostnad, på något vis representerar hur viktig bruden är i ens liv? En kollega berättade att hennes vänkrets aldrig riktigt hade repat sig från det gnissel som uppstått kring just en möhippa.

Det har gnisslat om vem som blir brudtärna och vem som inte blir det. Är det här brudens bedömning av hur nära vän man är? Är denne viktigare än denne? osv. En vän till mig som gifte sig fick trösta en av sina bästa vänner som inte fick bli brudtärna, och nästintill hålla ett försvarstal kring hur bruden tänkt kring detta.

Nu ska jag, och en annan vän, vara toastmadames till en väns bröllop i april. Jag har fått höra flera gånger vilken ära det är att få vara toastmadame, som om jag bör vara mycket tacksam och glad. Jag kan faktiskt bli lite provocerad av att höra det. Det är ett stort förtroende och jag är glad över att min vän känner detta förtroende för mig. Men det är också mycket jobb. Att det skulle vara en ära, vad menar man när man säger så? Jag känner mer att vi hjälper vår vän att planera sin bröllopsfest och kommer dessutom att vara värdinnor på plats. Vilket jag faktiskt tycker är roligt, varför jag tackade ja. Men jag är högst obekväm med att det anses vara en ära. Att jag ska buga och bocka av tacksamhet för att jag får hjälpa till?

Andas man någonting om att man inte hinner/har råd/kan delta på möhippa/klänningsprovning/hel bröllopsweekend så är det alltid någon som uttrycker "Men det är ju faktiskt (brudens namns) bröllop!" Det ska strykas medhårs, och ställas upp, och betalas, enbart. Och lyssnas! Framför allt lyssnas. På allt om klänning till skor till band till dukning.

Så, nu har jag en rad bröllop framför mig detta år och nästa år. Jag älskar mina vänner och jag vill att de ska få sin stora dag, även om jag själv inte förstår varför allt ska bli så uppsjåsat. Vad har ni för erfarenhet av detta, är det bara jag som upplever att någonting som borde vara roligt och härligt ofta leder till press och gnissel bland inblandade? Jag behöver tips på överlevnadsstrategier! Den främsta som poppar upp i huvudet just nu är att sluta tacka ja till att vara tärna och toastmadame..

När mina vänner gift sig har det inte alls varit sådär. Snarare tvärtom. De vet att jag vill göra mer och hjälpa men har svårt att få till tiden att räcka till sådant. Går gärna på möhippa osv men det är bättre om någon annan planerar det.
Aldrig heller att någon krävt att man måste betala en viss summa och absolut inte en sådan stor.

 

[em-pirre]

Alltså är dom tre år eller?

Hela möhippegrejen och bröllopshypen känns så himla daterat och fånigt.

 

[Anonym_85]

Herregud. Jag har aldrig ens varit i närheten av liknande bröllop. Byta vänkrets, är den strategi jag kan komma på för TS.

Det är ju inte nödvändigtvis mina vänner som ställer till det, utan mina vänners vänner, som i de fallen jag tagit upp i tråden. Att mina vänner vill ha (stora) bröllop ser jag inte som skäl nog att byta ut dem.

 

[MCP]

Herregud. Jag har aldrig ens varit i närheten av liknande bröllop. Byta vänkrets, är den strategi jag kan komma på för TS.

Tänkte skriva något liknande, men du hann före.

 

[MCP]

@Anonym_85
Jag får lite "bridezilla"-känsla över allt, inte nödvändigtvis från bruden då, utan de andra vännerna.
Min spontana reaktion var nog först "stackars dig", men det hjälper ju inte mycket.
Eftersom att byta vänkrets kanske känns lite väl hårt, så kanske strategien att (vid framtida bröllop) plantera fötterna ännu djupare i jorden och anta rollen som den praktiska och realistiska personen kan vara ett knep.
Man är den som tidigt lägger fram det ekonomiska, att man bör göra någon sorts ram så att kostnaderna inte svävar ut allför mycket, att alla bör kunna vara med. Andra får sväva ut i idéer och så kan man vara den som "vi bör tänka på att..."
Man bör iofs vara beredd på att ses som en liten partypooper, men klarar man av att vara den som är den, så kör på.

 

[Hyacinth]

Jag tycker det är orimligt med 6000 på en möhippa oavsett ekonomi. Har alla lika bra ekonomi? Eller försöker alla att få det att verka så?
Jag hade protesterat vilt, och inte åkt. Jag kan inte för mitt liv motivera en sån resa. I alla fall när jag gått på möhippor är det massa folk jag kanske inte enda känner eller umgås med, det gör det ännu orimligare.

 

[Petruska]

Det är ju inte nödvändigtvis mina vänner som ställer till det, utan mina vänners vänner, som i de fallen jag tagit upp i tråden. Att mina vänner vill ha (stora) bröllop ser jag inte som skäl nog att byta ut dem.

Det förstår jag naturligtvis, jag var inte helt allvarlig. Inte helt.

Med det sagt, jag känner ingen som har haft bröllop i den där överdrivna stilen. Och jag tror inte att det är en slump. Jag skulle känna mig väldigt socialt obekväm omgiven av personer med storslagna bröllopsdrömmar.

 

[Petruska]

Jag tycker det är orimligt med 6000 på en möhippa oavsett ekonomi. Har alla lika bra ekonomi? Eller försöker alla att få det att verka så?
Jag hade protesterat vilt, och inte åkt. Jag kan inte för mitt liv motivera en sån resa. I alla fall när jag gått på möhippor är det massa folk jag kanske inte enda känner eller umgås med, det gör det ännu orimligare.

Jag har bara varit på en enda möhippa. Bruden kidnappades på jobbet och sen åkte vi skärgårdsbåt till en lånad sommarstuga och där åt vi middag och vinet flödade. Alla tyckte det var toppen och kostnaden blev närmast försumbar.

Och det fanns både det fantastiskt äckliga vin som bruden gillade, och vanligt vin till oss andra. Inte alla brudar är finsmakare.

 

[Snurrfian]

Jag har bara varit på en enda möhippa. Bruden kidnappades på jobbet och sen åkte vi skärgårdsbåt till en lånad sommarstuga och där åt vi middag och vinet flödade. Alla tyckte det var toppen och kostnaden blev närmast försumbar.

Och det fanns både det fantastiskt äckliga vin som bruden gillade, och vanligt vin till oss andra. Inte alla brudar är finsmakare.

Jag har planerat två möhippor, båda var väldigt uppskattade men inga stora kostnader. Den ena planerade vi visserligen en hel del, men vi hade lyxfrukost i det fria, sen åkte vi in till stan, hade chokladprovning, en visning av underkläder och tips om att hitta det som passar en själv bäst. Lunch på en helt vanlig restaurang och sen åkte vi hem till en i gänget, stoppade bruden i ett skönt bad medans vi förberedde kvällsmaten, sen pratade vi och åt hela halva natten.
Den andra var ännu lugnare, mycket för att det passade bruden allra bäst. Vi kidnappade bruden och åt en medhavd lunch, åkte till det badhus/spa vi hade hyrt och bruden fick massage och vi andra badade och pratade. Sen bowlade vi eftersom bruden tycker att det är typ det roligaste som finns och då får man ställa upp. Sen en lugn restaurangkväll med god mat och väldigt sparsamt med dricka.

Så nog går det att göra trevliga möhippor utan att det kostar en massa! Det vi har upptäckt i våran bekantskaps krets är att killarna hittar på dyrare aktiviteter till svensexorna, trots att det i stort sett har varit samma familjer. De har roat sig mycket med paintball, kört stora maskiner i lerfält, gokart osv

 

[Petruska]

Jag har planerat två möhippor, båda var väldigt uppskattade men inga stora kostnader. Den ena planerade vi visserligen en hel del, men vi hade lyxfrukost i det fria, sen åkte vi in till stan, hade chokladprovning, en visning av underkläder och tips om att hitta det som passar en själv bäst. Lunch på en helt vanlig restaurang och sen åkte vi hem till en i gänget, stoppade bruden i ett skönt bad medans vi förberedde kvällsmaten, sen pratade vi och åt hela halva natten.
Den andra var ännu lugnare, mycket för att det passade bruden allra bäst. Vi kidnappade bruden och åt en medhavd lunch, åkte till det badhus/spa vi hade hyrt och bruden fick massage och vi andra badade och pratade. Sen bowlade vi eftersom bruden tycker att det är typ det roligaste som finns och då får man ställa upp. Sen en lugn restaurangkväll med god mat och väldigt sparsamt med dricka.

Så nog går det att göra trevliga möhippor utan att det kostar en massa! Det vi har upptäckt i våran bekantskaps krets är att killarna hittar på dyrare aktiviteter till svensexorna, trots att det i stort sett har varit samma familjer. De har roat sig mycket med paintball, kört stora maskiner i lerfält, gokart osv

Visning av underkläder är LÅNGT utanför min komfortzon!

 

[Anonym_85]

Det förstår jag naturligtvis, jag var inte helt allvarlig. Inte helt.

Med det sagt, jag känner ingen som har haft bröllop i den där överdrivna stilen. Och jag tror inte att det är en slump. Jag skulle känna mig väldigt socialt obekväm omgiven av personer med storslagna bröllopsdrömmar.

Jo, det är ju just högst obekväm jag är. Jag trodde det var tydligt i tråden Men, jag ser det inte heller som anledning nog att dumpa en nära vän för att denne vill ha ett stort bröllop. Förhoppningsvis blir det väl också enbart ett bröllop för vännen och vad vore jag för typ av vän om jag inte hade tolerans nog för våra olikheter under några månader av en livslång vänskap.

Sen att det ibland tillkommer bridesmaidzillas som jag annars inte umgås med är ju bara oturligt.

 

[Snurrfian]

Visning av underkläder är LÅNGT utanför min komfortzon!

Det var väldigt städat! Hon som visade och förklarade använde sig av dockor och gav mest tips och råd hur man ska tänka vid olika former på brösten, vad som ger bäst stöd, skillnaderna i vad som passar under vilka kläder osv. Jätteintressant och många goda råd som jag har tagit till mig! Sen fick vi även möjlighet att prova, men i väldigt privata omklädningsrum.

 

[Anonym_85]

@Anonym_85
Jag får lite "bridezilla"-känsla över allt, inte nödvändigtvis från bruden då, utan de andra vännerna.
Min spontana reaktion var nog först "stackars dig", men det hjälper ju inte mycket.
Eftersom att byta vänkrets kanske känns lite väl hårt, så kanske strategien att (vid framtida bröllop) plantera fötterna ännu djupare i jorden och anta rollen som den praktiska och realistiska personen kan vara ett knep.
Man är den som tidigt lägger fram det ekonomiska, att man bör göra någon sorts ram så att kostnaderna inte svävar ut allför mycket, att alla bör kunna vara med. Andra får sväva ut i idéer och så kan man vara den som "vi bör tänka på att..."
Man bör iofs vara beredd på att ses som en liten partypooper, men klarar man av att vara den som är den, så kör på.

Det är väl lite den strategin jag har just nu, men det är ju också just det som leder till gnissel och irritation. Jag tror det bara skulle vara enklare att bara vara med på allt, betala allt och vara glad och inte analysera så mycket vad jag skulle kunna ha gjort av tiden/pengarna annars. Bara låta allt gå. Eller backa helt och tacka nej till allt förutom deltagande på själva bröllopet. Vilket också skulle vara lite synd, för jag gillar att vara med och planera roliga saker (jobba med just event en gång i tiden). Men just bröllop leder till så märkliga informella regler, förväntningar och press som jag inte alls är bekväm med.

Jag upplever också att bröllop är ett område som folk "ligger lite efter" i när det kommer till analys. Många av mina vänner har jag mycket gemensamt med utöver synen på bröllop, de är analytiska och någorlunda normkritiska och inte alls såhär traditionella i övrigt. Men just bröllop "ska vara" på ett visst sätt. Mina vänner är ju i sin tur påverkade av sina vänner (bridesmaidzillorna) och deras bröllop som sätter norm och skapar en uppfattning om någonting.

Nej, hu.. det lutar nog mot att backa på allt förutom deltagande. Ju mer jag tänker på det här ju mer kryper det över hela kroppen.

 

[Anonym_85]

Alltså är dom tre år eller?

Hela möhippegrejen och bröllopshypen känns så himla daterat och fånigt.

Håller helt med Min annars ganska vettiga vän uttryckte nyss att det snart var dags för den största dagen i hela hennes liv. Jag sjönk under bordet.

 

[Anonym_85]

Sedan har jag en annan vän som gifte sig i smyg. Lite just för att slippa detta. Hennes andra vänner berättade på en fest att de planerat en möhippa för henne i efterskott. För att "man måste ju få en möhippa!". Då blev jag lite osäker och frågade min vän om hon hade velat ha en sådan efter giftermålet. Hon svarade att man ger ju inte riktigt sina vänner en chans att planera någonting när man gifter sig i smyg sådär. Jag tolkade det som att hon inte alls förväntade sig det, men funderade ändå på om hon hade blivit glad och om vi närmaste vänner helt hade missat möhippe-tåget? Så grubblade jag över det lite. Ja, som ni hör.. inte helt lätt även när någon inte alls har ett stort bröllop.

 

[Petruska]

Håller helt med Min annars ganska vettiga vän uttryckte nyss att det snart var dags för den största dagen i hela hennes liv. Jag sjönk under bordet.

När man tror att man känner någon.

Jag hade fått barnslig lust att hålla tal på bröllopet om att minst 50% skiljer sig, och att det bara är bra för då kan man ju gifta sig igen och få ännu en Livets Största Dag.

 

[Anonym_85]

När man tror att man känner någon.

Jag hade fått barnslig lust att hålla tal på bröllopet om att minst 50% skiljer sig, och att det bara är bra för då kan man ju gifta sig igen och få ännu en Livets Största Dag.

Jag ska ju vara toastmadame så gott om utrymme att flika in syrliga hintar. Moahahaha.

Nej, skämt å sido. Jag är uppenbarligen inte rätt person för dessa typer av uppdrag eftersom jag inte anser att det ens är i närheten så viktigt som bruden och en stor del av det övriga sällskapet.

Är det någon som har någon idé om hur jag ska tacka nej i framtiden utan att jag får det att låta som att jag struntar fullkomligt i ditt löjliga bröllop? (OBS! Det är ju inte så jag känner fullt ut heller, jag älskar firanden och fester. Är enbart lite less just idag..)

 

[vallhund]

Vänta bara, snart blir det babyshower o då skall plånboken öppnas igen.

 

[Anonym_85]

Vänta bara, snart blir det babyshower o då skall plånboken öppnas igen.

Jo, vi har ett gäng sådana också.. Jag har planerat två, tillsammans med vettiga vänner, så det har blivit roligt och lagom. Men bävar inför att detta också kan bli struligt i framtiden. Har en kollega som just nu kramar telefonen hååååårt med handen så fort hon får ett meddelande då hon har en baby shower nu i helgen. Det är tydligen opersonligt att inte baka själv, presenterna blir inte bra nog, de kan inte bestämma vart de ska vara, det blir för dyrt, för billigt osv...