Sv: Ovanliga Raser i Agility
Jag var precis lika gammal som du när jag köpte min första egna hund och nej jag hade inte heller mycket pengar att röra mig med så när stallägarens hund fick valpar så köpte jag en. Mamman var lugn och fin, pappan träffade jag inte men han skulle också vara mycket sansad. Jag köpte valpen som promenadsällskap och lite enklare aktivering. Valpen i fråga är "renrasig" labbe, men några papper fanns naturligtvis inte.
Valpen blev nästan dubbelt så stor som sin mor och mer vild än tam. Det spelade ingen roll hur mycket jag motionerade honom, vi promenerade i flera timmar VARJE dag + att jag cyklade några mil i veckan. Han hade ändå energi kvar att hitta på en massa dumheter. Inte var han särskilt lyhörd eller samarbetsvillig heller, trots att det normalt ska finnas hos rasen.
Någonstans längre bak i släktledet bör det här ha kommit från, och hade det varit en seriöst uppfödd valp så hade jag blivit upplyst om detta. Men att valparna skulle bli så vilda kom som en överraskning för alla. Min hunds kullbror hamnade hos en tjej som haft schäfer innan, och som var rätt duktig. Men hon klarade inte av hunden utan fick omplacera den.
SOM TUR VAR så är jag en tävlingsmänniska som kan lägga ner enormt mycket tid och resurser för att nå mina mål. Jag blev via en privat tränare inslussad på rätt väg och sedan var jag fast. Vi får inte tävla bruks och agility är han för stor och klumpig för, så det fick bli lydnad. När han var ung så blev det lydnadsträning 6 dagar i veckan, några dagar 2 ggr om dagen. Eller så spårade vi, men jag tyckte aldrig att han blev så trött av det. Ovanpå det så fortsatte vi med långpromenader på några timmar om dagen. Du kan ju själv räkna ut hur mycket tid över det fanns till att göra läxor, umgås med vänner eller ha andra fritidsintressen. Det kunde jag bara glömma. Hunden tog all min lediga tid.
Nu fyller han 11 år om ett par månader och han är fortfarande mer gasad än de flesta andra hundar jag har träffat. Vi tränar fortfarande lydnad flera gånger i veckan, han tävlas fortfarande på hög nivå och så spår ovanpå det. Nu har jag snöat in så mycket på det här med hundträning att hela mitt liv är anpassat efter det (utbildning, jobb, sambo är vald på "hundmeriter", bil osv), för det ligger i min natur att vara ganska smal i mina intresseområden.
Den här hunden blev ett ganska dyrt köp såhär i efterhand och jag kommer aldrig, aldrig att göra om mitt misstag. Jag älskar min hund, och han har väldigt många goda egenskaper som gör att han är rolig och enkel att träna med. Men jag inser att jag hade tur i oturen. Det hade kunnat bli så mycket värre.
Vad gör du om du får en hund som ligger lika högt i aktivitet som min gjorde? Som inte nöjer sig med ett kurstillfälle i veckan och att springa lite i trädgården de andra dagarna? Ligger det i din natur att ställa om hela ditt liv efter en hund? Vad gör du om hunden är en "vallidiot", men inte är tillräckligt talangfull? Hur ska du tillgodose den hundens behov?
Hoppas ni har 2 m högt elat staket btw. Huskys är notoriska rymmare.
