Oseriös avel igen då

Status
Stängd för vidare inlägg.
Åh ens sidan tycker jag det är bra att det kommer raser som ser ut som typ bruks och polarraserna men med en sällskapsmentalitet, så att bruksraserna slipper urvattnas eller hamna i hem som inte orkar med dom.

Men då ska det ju vara med stor noggrannhet på mentalitet och hälsa. Och inte på vad som helst.
Fast det är ju ingen noggrannhet i hälsa eller mentalitet när de avlar fram de här hundarna. De tar och krymper hunden först, använder runts of the litter, ofta hundar som inte bör gå i avel ändå, och så får de en "ras" som ser ut som rasen de ville ha, men har en uppsjö av mentala problem.
Det är ju inte så att de spenderar 30-50 år på att först etablera en helt annan mentalitet som passar till livet som sällskapshund och sedan spenderar ytterligare år på att få ner storleken.

Och varför? Om man vill ha en sällskapshund så finns det många icke-extrema raser att välja mellan. Man behöver inte välja Jämthund, Siberian Husky, Malinois eller någon annan ras som är väldigt specifikt utvecklad för att arbeta om man inte vill ha en arbetande hund.
 
Fast det är ju ingen noggrannhet i hälsa eller mentalitet när de avlar fram de här hundarna. De tar och krymper hunden först, använder runts of the litter, ofta hundar som inte bör gå i avel ändå, och så får de en "ras" som ser ut som rasen de ville ha, men har en uppsjö av mentala problem.
Det är ju inte så att de spenderar 30-50 år på att först etablera en helt annan mentalitet som passar till livet som sällskapshund och sedan spenderar ytterligare år på att få ner storleken.

Och varför? Om man vill ha en sällskapshund så finns det många icke-extrema raser att välja mellan. Man behöver inte välja Jämthund, Siberian Husky, Malinois eller någon annan ras som är väldigt specifikt utvecklad för att arbeta om man inte vill ha en arbetande hund.
Lika dant när de vill göra XL-varianter av raser, tex Shilohs. Man tar tokstora schäfrar oftast med div ledproblem och sen försöker man fixa hälsan i efterhand.
 
Själv skulle jag tycka det vore roligt om det fanns en riktigt stor och ändå väldigt hälsosam ras! Ja det finns ju de som är relativt bra för sin storlek..men det känns som att gränsen för tillräckligt bra generell hälsa går nånstans runt 40-kgstrecket..
 
Själv skulle jag tycka det vore roligt om det fanns en riktigt stor och ändå väldigt hälsosam ras! Ja det finns ju de som är relativt bra för sin storlek..men det känns som att gränsen för tillräckligt bra generell hälsa går nånstans runt 40-kgstrecket..
Jo visst skulle det vara rätt häftigt att ha en riktigt stor nallebjörn till hund..
... Men jag skulle aldrig kunna köpa en ras som har en medellivslängd på typ 7 år :(
 
Fast det är ju ingen noggrannhet i hälsa eller mentalitet när de avlar fram de här hundarna. De tar och krymper hunden först, använder runts of the litter, ofta hundar som inte bör gå i avel ändå, och så får de en "ras" som ser ut som rasen de ville ha, men har en uppsjö av mentala problem.
Det är ju inte så att de spenderar 30-50 år på att först etablera en helt annan mentalitet som passar till livet som sällskapshund och sedan spenderar ytterligare år på att få ner storleken.

Och varför? Om man vill ha en sällskapshund så finns det många icke-extrema raser att välja mellan. Man behöver inte välja Jämthund, Siberian Husky, Malinois eller någon annan ras som är väldigt specifikt utvecklad för att arbeta om man inte vill ha en arbetande hund.

Att just dessa hundar inte är bra avlade vet jag. Just därför jag tycker att det inte hade gjort något om någon utvecklade mer sällskapsraser i mellanstorlek. För hur många finns det egentligen? Om man inte räknar med urvattnade arbetande hundar.
 
Jo visst skulle det vara rätt häftigt att ha en riktigt stor nallebjörn till hund..
... Men jag skulle aldrig kunna köpa en ras som har en medellivslängd på typ 7 år :(

Precis det jag menar. Runt 40 (med individer upp mot 50 kanske)-kilosnivån finns det ju absolut raser som har bra hälsa och lever över 10 år vanligtvis...men tja sen känns det sådär?
 
Att just dessa hundar inte är bra avlade vet jag. Just därför jag tycker att det inte hade gjort något om någon utvecklade mer sällskapsraser i mellanstorlek. För hur många finns det egentligen? Om man inte räknar med urvattnade arbetande hundar.
Jag är absolut för att avla fram en medelstor sällskapsras. Där finns det ett syfte. Alla sällskapshundar har ju avlats fram med ett syfte; att vara fina, mjuka, varma, enkla hundar som skulle värma knät på de rika. Det är ju därför rena sällskapsraser är små. Resten av raserna är ju hundar med en uppgift, eller ja, ursprungligen iallafall. Det finns ju mer urvattnade raser, eller, där rasen delats in i två grupper, så som med utställnings- och jaktretrieverna.

Jag har ingenting emot om någon skulle bestämma sig för att "jag ska avla fram en medelstor ras som ska fungera som sällskaps- och familjehund. Den ska vara okomplicerad, lättskött (alltså fysiskt hälsosam med en funktionell, ej överdriven päls), social och öppen mot alla." Huvudsaken är att det finns ett syfte som inte har direkt med utseendet att göra. Jag skulle alltså ha väldigt svårt för någon som säger "jag ska avla fram en medelstor ras med tippade öron, lång fluffig päls, yvig svans och vackra färger som är en sällskapsras."
 
Jag är absolut för att avla fram en medelstor sällskapsras. Där finns det ett syfte. Alla sällskapshundar har ju avlats fram med ett syfte; att vara fina, mjuka, varma, enkla hundar som skulle värma knät på de rika. Det är ju därför rena sällskapsraser är små. Resten av raserna är ju hundar med en uppgift, eller ja, ursprungligen iallafall. Det finns ju mer urvattnade raser, eller, där rasen delats in i två grupper, så som med utställnings- och jaktretrieverna.

Jag har ingenting emot om någon skulle bestämma sig för att "jag ska avla fram en medelstor ras som ska fungera som sällskaps- och familjehund. Den ska vara okomplicerad, lättskött (alltså fysiskt hälsosam med en funktionell, ej överdriven päls), social och öppen mot alla." Huvudsaken är att det finns ett syfte som inte har direkt med utseendet att göra. Jag skulle alltså ha väldigt svårt för någon som säger "jag ska avla fram en medelstor ras med tippade öron, lång fluffig päls, yvig svans och vackra färger som är en sällskapsras."

Precis. Problemet kommer ju när det prioriteras utseende och inte hälsa, mentalitet och funktion (bra sällskapshund)..
 
Precis, och allt för ofta så fokuserar vi människor på utseende.

Ja. Men jag tror det är svårt att komma ifrån det. Så varför inte ha hundar som liknar polarraser (eller andra populära utseenden) men där man prioriterat en frisk ich bra mentalitet för just en sällskapshund och där hundarna slipper lida för att de inte dår tillräckligt med stimulans. Borde inte vara omöjligt alls även om det tar lite tid såklart.
 
Ja. Men jag tror det är svårt att komma ifrån det. Så varför inte ha hundar som liknar polarraser (eller andra populära utseenden) men där man prioriterat en frisk ich bra mentalitet för just en sällskapshund och där hundarna slipper lida för att de inte dår tillräckligt med stimulans. Borde inte vara omöjligt alls även om det tar lite tid såklart.
Jo visst vore det en ultimat lösning. Man skulle kunna börja använda de hundar som inte har drivet att arbeta och därför omplaceras ut från prestationsaveln; alltså hundar som är helt fine i mentaliteten, men saknar det extra drivet att jobba hårt. Därifrån fortsätter man avla på de hundar som kräver minst, är mest sociala och är "enklast" att ha och göra med, medan de som inte går vidare i avel fortfarande är bra hundar för aktiva människor. Sedan, när man väl har en bra avelsbas med mentalt och fysisk sunda hundar som passar bra som sällskaps- och familjehundar, kan man börja avla ner storleken.

Problemet är att folk som gör detta sällan prioriterar mentalitet och hälsa, utan vill snabbt komma till det utseendet där de kan sälja hundarna för mest pengar. De börjar baklänges - får ner storleken först och försöker SEN avla bort rädslor och andra mentala problem som uppkommit i strävan efter lägre mankhöjd. Och vi vet ju alla att rädslor är extremt svåra att avla bort.
 
Jo visst vore det en ultimat lösning. Man skulle kunna börja använda de hundar som inte har drivet att arbeta och därför omplaceras ut från prestationsaveln; alltså hundar som är helt fine i mentaliteten, men saknar det extra drivet att jobba hårt. Därifrån fortsätter man avla på de hundar som kräver minst, är mest sociala och är "enklast" att ha och göra med, medan de som inte går vidare i avel fortfarande är bra hundar för aktiva människor. Sedan, när man väl har en bra avelsbas med mentalt och fysisk sunda hundar som passar bra som sällskaps- och familjehundar, kan man börja avla ner storleken.

Problemet är att folk som gör detta sällan prioriterar mentalitet och hälsa, utan vill snabbt komma till det utseendet där de kan sälja hundarna för mest pengar. De börjar baklänges - får ner storleken först och försöker SEN avla bort rädslor och andra mentala problem som uppkommit i strävan efter lägre mankhöjd. Och vi vet ju alla att rädslor är extremt svåra att avla bort.

Absolut. Har aldrig sagt något annat än att de börjar i fel ände. Eller överhuvudtaget bryr sig.
Det är just därför jag är för att avla fram friska, sunda sällskapshundar som ser ut på ett sätt som attraherar folk. Så dom inte går och köper bruksdjur som sen inte passar ändamålet. Alt avlar på opassande djur som är svajjiga mentalt eller sjukdomsdrabbade. För så ser det ju ofta ut just nu.
 
Absolut. Har aldrig sagt något annat än att de börjar i fel ände. Eller överhuvudtaget bryr sig.
Det är just därför jag är för att avla fram friska, sunda sällskapshundar som ser ut på ett sätt som attraherar folk. Så dom inte går och köper bruksdjur som sen inte passar ändamålet. Alt avlar på opassande djur som är svajjiga mentalt eller sjukdomsdrabbade. För så ser det ju ofta ut just nu.
Kan ju säga att jag fantiserat fler än ett par gånger om att skapa en egen hundras. Har till och med kommit så långt som att skriva en rasstandard för kuls kull :D Dock så skulle det då vara en aktiv medelstor ras, inte ren sällskapsras.

Inte för att det är något jag skulle göra, men, jag är en drömmare.:laugh:
 
Kan ju säga att jag fantiserat fler än ett par gånger om att skapa en egen hundras. Har till och med kommit så långt som att skriva en rasstandard för kuls kull :D Dock så skulle det då vara en aktiv medelstor ras, inte ren sällskapsras.

Inte för att det är något jag skulle göra, men, jag är en drömmare.:laugh:

Drömma kan man alltid göra :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

R
Hundavel & Ras OBS att jag kan iprincip inget om avel och jag har inte precis några planer att min hund ska bli en "avels hund" ändå utan jag är bara...
11 12 13
Svar
240
· Visningar
13 354
Hundavel & Ras Tycker det är så mysigt att läsa om folk som verkligen hittat ”sin” ras som de passar så bra med :) så tänkte vi kunde ha en liten...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 869
Senast: Piaff
·
Övr. Katt Fick lite inspiration från hund och tänkte skapa en liknande tråd på katt. Här diskuteras allt som har med oseriös avel och konstiga...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
5 606
Senast: Puffindog
·
Hundavel & Ras Nu kommer ytterligare en ”vilken ras ska jag köpa” tråd… Jag söker efter en liten, glad hund som älskar långa promenader i skog och...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
9 540
Senast: hundtant
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp